Episod 15: Vietnam airlines, väntan och VAT-premiär – eller västerut via öst
Så var dagen kommen för att röra oss västerut, även om det först krävdes ett litet hopp österut. Vi kostade på oss en Grab Premium från Intercontinental Sukhumvit för att korta väntetiden och få en bekväm resa ut till Suvarnabhumi.
Ankomsten flöt på smidigt efter trekvart trots ganska intensiv trafik. Väl framme skulle jag äntligen låta mig invigas i det byråkratiska fenomenet VAT refund.
Första steget i denna omständliga process krävde en stämpel landside. Vi ställde oss i den långa kön till incheckningshallens tull- och återbäringsdisk, och var nära att ge upp. Det var i denna kö jag kom i samspråk med en ung herre från Bahrain som stod strax före mig. Själv hade jag ett enkelt kvitto, medan min nyvunna vän stolt visade upp en hel midjeväska full med kvitton. Han menade att det skulle gå undan, vilket det till slut gjorde, och berättade glatt att han skulle bränna hela sin återbäring på ytterligare shopping airside efteråt.
Efter landside-delen av VAT-köandet gick vi vidare till Sky Priority-incheckningen hos Vietnam Airlines. Det blev en smidig och helt köfri incheckning med priotaggning av bagage och allt som hör till. Därefter begav vi oss mot fast track. Men! Väl vid kontrollen upptäckte vi till min förvåning att ett boardingpass saknades. Jag som brukar kolla så noga! Det var bara att vända om, men ordningen återställdes snabbt när den boardingpass-glömmande damen från incheckningen kom springandes ikapp oss med det saknade boardingpasset och bad tusen gånger om ursäkt. Med allt i ordning gick vi genom den folktomma fast track-säkerhetskontrollen och immigration en för en sista stämpel i passet.
Ingång till fasttrack på Bangkok Suvarnabhumi. Kräver dock att man har ett boardingpass...
Så var det dags för del två av sagan 'VAT-processen', nu på airside. Jag skickade iväg familjen till loungen i förväg medan jag ställde mig i den nya kön för att få ut återbäringen. Jag valde kontanter framför den krångliga manuella blanketten för kreditkortsåterbetalning som skulle ta två veckor att exekvera. Det fanns visserligen reklam för en ny elektronisk variant som jag inte testade, men som kanske gör hela processen smidigare framöver. Slutsatsen fick bli att byråkratin knappast är värd besväret om man inte har gjort riktigt stora inköp.
När pengarna var säkrade mötte jag upp familjen som hade slagit läger i Miracle Lounge vid F-gates, en lounge som var liten, naggande god och ganska trång. Själv slank jag därefter in en sväng i Air France-loungen vägg i vägg, som visade sig vara oceaner större och i princip folktom.
Ingång till den välbesökta Miracle Lounge på Suvarnabhumi.
Buffén i Miracle Lounge bjöd på ett rejält utbud av varma och kalla rätter.
Interiör i en förvisso ganska trång och intensiv Miracle Lounge.
Entré till den betydligt luftigare Air France-loungen vägg i vägg.
Interiör i en stor och nästan helt folktom Air France-lounge.
Air France-loungen bjöd bland annat på rejält med sushirullar på buffén.
Bufféutbudet i Air France-loungen.
Flygning mot Saigon
Vår flygning till Ho Chi Minh-staden (Saigon) var något försenad på grund av ett sent inkommande flyg, följt av en kvarts väntan på grund av så kallade VIP movements. Vem kunde ana att vår flygning inte ansågs vara själva VIP-kärran?
Så står vi åter och blickar ut över E-piren på Suvarnabhumi, där resan mot hemmaplan tog sitt sista avstamp.
Prio-boarding sköttes snyggt, och damen i gaten (ni vet hon som sjabblade bort vårt ena boardingpass) kände direkt igen oss, skickade en trevlig förvarning vi boarding och vinkade snabbt förbi oss först ombord.
Rejäla fåtöljer på Vietnam Airlines regionala businessklass som bjuder på god komfort för det korta hoppet.
Väl ombord på Airbus A321-maskinen satt vi kungligt i businesskabinen. Beställning av mat och dryck togs upp före start, och till den varma måltiden bjöds det på fisk med ris och en sval Bia Viet som kompis till fisken. Servicen var varm och personlig med hermetiskt tillslutna gardiner mot ekonomiklass. Eftersom det var en kvällsflygning delades det ut täcken till alla säten.
Ombordmat på sträckan BKK-SGN: fisk med ris och en sval Bia Viet som kompis till det.
Vy över Saigons skyline vid inflygning, där den upplysta landmark-skrapan ståtligt sätter färg på utsikten.
Ankomst i Saigon bjöd på bussgate, vilket åter påminde om varför de faktiskt bygger en helt ny storflygplats här i staden. Vid ankomsten möttes vi av international transfer, denna gång bemannad av en extremt skojfrisk herre som inte gav sig förrän samtliga familjemedlemmars namn uttalats klockrent.
International transfer på SGN, denna gång bemannad av en extremt skojfrisk herre som var väldigt pratglad.
Väsentligen mer glest på vissa av hyllorna jämfört med Bangkok Suvarnabhumi.
Lotus Lounge och akut räddningsaktion i Saigon
Tillbaka i Lotus Lounge på SGN möttes vi av en fullproppad lokal, men vi lyckades kapa åt oss de sista platserna. Eftersom planen var att sova direkt på långflygningen laddade jag upp med en andra middag i form av en skål rykande het Pho. Självklart slank det med ett okänt tillbehör i soppan som visade sig vara starkt som elden.
Som tur var fanns mjölkbuffén nära till hands, samma buffé som kidsen prövat sig igenom på utresan. De kom snabbt till pappas undsättning med en mangoyoghurt, lite mjölk och vattenmelon som räddade mig från total överhettning och katastrof.
Andra middagen med nudelsoppa och en kall Bia Saigon i Lotus Lounge.
Akut emergency kit tack vare barnens insats vid mjölkbuffén: yoghurt, mjölk och vattenmelon som räddade mig från katastrof.
Prydligt staplad buffé i Lotus Lounge på SGN.
Interiör i Lotus Lounge som var fylld till absolut sista plats när vi ankom.
Ingången till Lotus Lounge. Back to the crime scene.
Välfyllt gateområde på SGN där två Vietnam Airlines-longhaulmaskiner skulle boarda samtidigt.
Nattflyg mot Köpenhamn
Vi lämnade loungen i perfekt tid till boarding vid gate 26. Det är alltid lika trevligt när flygplatser använder den främre dörren separat för att lotsa ombord businessresenärerna.
Turn left! Den egna bryggan direkt till businesskabinen sätter en fin stämning inför natten.
Ett helt glas vatten som pre-departure drink. Helt redo för att stänga ute omvärlden och sova gott.
Vietnam Airlines Boeing 787-kabin bjuder på ett bekvämt krypin för den långa resan hem.
Eftersom magen redan var full hoppade jag över kvällsmaten efter start för att prioritera sömnen. Matsedel och önskemål hade noterats redan på marken för den som så önskade. Kabinen var fullbokad och flygplanet bar på en del spår av slitage, och wifi saknades helt. Trots det lyckades jag sova närmare åtta timmar i sträck, och barnen sov ännu längre på denna välplanerade nattflygning.
Två timmar före landning dök frukosten upp. Jag valde en västerländsk variant för att slippa mer kulinariska äventyr, men kunde inte motstå att runda av med en klassisk vietnamesisk iskaffe med kondenserad mjölk. Söt, men en ljuvlig sista smak av semestern innan vardagens cuisine tar vid igen.
Frukost serverad två timmar före landning på longhaul-flygningen.
Den obligatoriska vietnamesiska iskaffet fick bli ett sista flytande minne från äventyret.
Barnvarianten av frukost med tillräckligt med kalorier för att orka sista timmarna innan det rejäla rågbrödet tar över hemma.
Vår dreamliner dunsade ner i asfalten på Kastrup i tid. Passkontrollen på ovanvåningen vid C-piren bjöd på noll köer, till skillnad från den sedvanliga köttmuren där nere på C som man så fint kan speja ner på uppe från andra våningen. Efter en vandring genom provisoriska gångar vid terminal-bygget nådde vi bagagebandet, där resans sista klassiker väntade i form av Kastrups oförmåga att leverera priobagage först. Väskorna dök upp först vid tredje rullet, men de kom i alla fall till slut.
Tillfällig gångbro från C-piringången ut mot ankomsten med glimtar in i flygplatsens ombyggnationer.
Den klassiska, utdragna väntan vid bagagebandet på Kastrup i väntans tider.
The Verdict
Vietnam Airlines levererar en riktigt fin produkt. Kabinerna och maten må inte vara marknadens absolut flashigaste, men den varma servicen och framför allt de smidiga prio-förmånerna väger upp med råge. Som SAS nya partner i alliansen är de ett klockrent val för den som rör sig i regionen. Tiderna för resan västerut är dessutom helt perfekta med landning lagom till frukost i Köpenhamn. Det var nära att det blev en annan rutt via Finnair istället, men den här vägen rasslade det in en hel del välkomna poäng på familjekontot. Nu får vi börja kika på hur de poängen ska brännas, inte minst med tanke på den där sista Amex-vouchern som ligger och väntar.
Men alla goda ting har ett slut, och med denna sista etapp är resans ring sluten. Återkommer med en reflektion och en sista episod innan vi vänder blad och börjar kika efter nya äventyr.
Stay tuned for more...
Svårt att fota perfekt från mittensätet vid landning, men när Avedøreverket syns vet man att vi snart är hemma...
