Senaste nytt

Hur svårt är det att bli Eurobonus Guld?

I ett land där allt ska vara för alla ska givetvis även ett guldkort hos ett flygbolag vara allmängods. Det ska vara helt frikopplat från alla typer av motprestationer. Guldkortet i sig ska vidare ge alla tänkbara möjliga förmåner. Det blir mest rättvist så.
 
Men för vanliga dödliga människor med 5-6 veckors semester per år, varav 3-4 normalt sett utnyttjas under sommaren och som inte reser i jobbet är det inte så enkelt som ni vill få det att låta. Ska man åka en long haul under sommarsemestern (3-4v) och sedan en till på sin andra semester över julen (2-3v) blir det svårt att åka ytterligare en long-haul inom loppet av ett år (tänk på att många fortfarande tycker att det är jobbigt att resa >6h enkel väg för en weekend). Detta ger dryga 12,000 poäng. Säg sedan att du reser "mycket" privat och har 8 weekendresor/kortare europaresor under samma år, allt med SAS (vilket inte heller är särskilt troligt).

Det beror ju på hur man lägger upp det. Om man istället för att lägga 3-4 veckor semester på sommaren tar 2-3 veckor på sommaren och tar resten av de dagarna till långhelg. Och tar 1 vecka vid julen, och gör resten till långhelger. Ungefär så brukar jag göra, eftersom det passar mitt liv. Och för det behöver jag inte fler veckor semester. Det blir inte heller nödvändigtvis dyrare, eftersom jag kan lägga dessa långhelger när priserna är lägre. (Däremot är det rätt att detta inte skulle fungera lika bra om jag hade barn i skolålder).

Det är säkert många som tycker att det är jobbigt att resa >6h enkel väg för en kort semester. Och baserat på det väljer dessa personer att inte resa lika frekvent som andra.

Men EuroBonus, liksom övriga lojalitetsprogram i flygbranchen, riktar sig i första hand till frekventa resenärer. Och om man reser mindre än en gång i månaden t/r i snitt så kan man knappast kalla sig frekvent.

Och SAS har ju dessutom en modell som är precis anpassad till det resande du listar oven. Nämligen EBS. Som ger tillgång till Lounge och FastTrack under just de perioder du talar om för huvudsakligt resande (och extra baggage).

I mitt ftg med den policy som finns så är ebg en utopi även för den som har 10-15 longhaul per år då de uteslutande blir bokade i w med Thai = 0 poäng. "0" poängare med Lufthansa osv

Inser att det till stor del är "making a point", men det här visar också på hur programmen fungerar. EuroBonus driver dig mot att flyga SAS. Flyger du SAS finns det inga bokningsklasser som ger 0 poäng till EuroBonus.

Om du flyger mycket låga bokningsklasser hos Thai, så borde du väl vara medlem i Thais program istället?

Därmed inte sagt att det finns företag som har resepolicies som i princip omöjliggör intjäning av EBG eller motsvarande i tjänsten. Men vi har ju redan en annan tråd om resepolicies, så den behöver vi inte repetera här :)

Vi har många exempel på folk här som i princip inte reser någonting i tjänsten och ändå har EBG/EBD. Man måste inte ha tjänsteresor som genererar poäng för att få det om man vill ha det.

På "sötebrödsdagarna vad gäller EB-poäng" reste jag in ungefär 1 EBD privat och 1,5 EBG i tjänsten. Nu när intjäningen gått ner (och även mitt resande i tjänsten en del) så tar jag ungefär 1,5 EBG privat och 1 drygt EBG i tjänsten.

Detta gör jag genom att styra i första hand mitt privata resande, eftersom jag där kan skapa min egen resepolicy. Det innebär att ibland tar man en sämre rutt (extra byte på vägen) eller sämre tid (res vid dålig tid = plus biljett till samma pris som go-biljetten vid den populära tiden = mer poäng), eller liknande.

Det är ett val man gör, absolut. Att både resa på exakt de tider som är perfekta och dessutom till absolut billigaste pris och dessutom kortaste väg gör det definitivt svårare att få EBG.

Men då är man verkligen ute efter att EBG. Om man pratar om att tjäna in EBG, så är det betydligt lättare, men absolut, man måste göra avkall på någonting.

(Och i ärlighetens namn är jag klart tveksam till att jag borde vara värd EBD egentligen. Föll ner under 100-strecket i år, t.ex.)


Särskilt inte när man bor 30 mil från Arlanda
Åtminstone om man gör det åt "fel håll", det köper jag. Bor du däremot en bit bort i rätt riktning, så blir det snarare enklare eftersom många fare rules från SAS ju ger dig gratis anslutning och du får på det sättet fler segment och poäng.
 
Du behöver 25k utöver AmEx Elite. Då behöver du flyga ca 6000 miles i business (enkel väg) för att få 200% * 6000 * 2 = 24k. Om du tex flyger ARN-FRA-SEA så kan du få det. (Säger inte att just den rutten är den mest kostnadsoptimala dock!)

Kan hålla med om att det är sjukt att man kan få det på en rutt som du beskriver ovan. Det är ju dock inte realiteten för de flesta SAS-resenärer. Dvs de kan och vill inte lägga pengarna på en business enbart för att få guldkortet (har ingen uppfattning om vad resan ovan skulle kosta).

Jag har inte direkt sagt att EBS reser för lite, men jag har länge hävdat att det är på tok för enkelt att uppnå EBG. Jag hade hellre sett en nivå som är svår att uppnå men som ger förmåner. Den finns ju till viss del genom Pandion, men det har ju varit väldigt otydliga mål för hur man når dit. Situationen vi har nu där EBG är skiteneklt att nå och EBD kräver en liten ansträngning och skillnaden mellan dessa två är ganska liten är inte så bra. Många frågar sig varför de ska fortsätta flyga ihop EBD och inte bara nöja sig med EBG. Jag tror vi kommer att fortsätta se EBG minska i värde för att öka skillnaden mellan EBG och EBD.

Så, det är för enkelt att bli EBG (som jag förstår att du är) men för svårt att bli EBP (som du inte verkar vara)? o_O

Ibland kan man ta andra perspektiv i livet än sitt egna (och det gäller kanske speciellt andra situationer än diskussioner om vad som är att "resa mycket").

Jag anar en viss bitterhet här. Jag har helt klart inte raljerat över att man måste resa 45+ legs med SAS för att resa mycket - det var ett förslag jag framförde för att SAS skulle kunna göra EBD mer värdefullt för de som faktiskt når det.

Jag skulle inte säga att jag är bitter. Jag reser en del (återigen så är allt relativt) och kommer kvalificera för guld detta år (om det nu spelar någon roll). Jag känner många som reser med jämna mellanrum och inte är i närheten av guld (som du säkert vet är SAS inte enda aktören på marknaden och många väljer biljetter efter plånboken). Att skriva saker som att "det är svårt att inte nå guld" och att "man gör seriöst fel", "man behöver verkligen inte resa mycket" osv för att nå EBG det tycker jag är att raljera.
 
Men EuroBonus, liksom övriga lojalitetsprogram i flygbranchen, riktar sig i första hand till frekventa resenärer. Och om man reser mindre än en gång i månaden t/r i snitt så kan man knappast kalla sig frekvent.

Och SAS har ju dessutom en modell som är precis anpassad till det resande du listar oven. Nämligen EBS. Som ger tillgång till Lounge och FastTrack under just de perioder du talar om för huvudsakligt resande (och extra baggage).

Håller helt med. Det mönster jag lade upp som når halvvägs till EBG är över en resa i månaden, är man frekvent först om man gör det dubbla (och faktiskt når EBG)? På de 15 resor jag pratade om var det egentligen bara två (longhaul under jul och sommar) som faller in under det erbjudande som finns under EBS. Jag menar inte att det ska bli enklare att nå EBG (eller svårare för den delen) men det jag kan bli irriterad på är, som jag tidigare har skrivit, när folk som (i mina ögon) reser väldigt mycket ska raljera över hur enkelt det är att nå EBG.

Kanske är relationen av poäng på longhaul jämfört med europaresor för låg hos SAS? Det kan jag tycka i många fall. Som exempel kostar en europabiljett som jag ofta bokar med något sämre framförhållning mellan 25%-100% (1,500-3,000 t/r) av priset för en long haul (3,000-6,000 t/r) (där jag ofta har bättre framförhållning). Poängintjäningen är 1/6 (eller ännu lägre beroende på mellanlandningar). Reser man bara i Europa är det svårt att nå EBG. Reser man bara longhaul är det enklare. Alla anpassar inte sitt flygande för att nå nivåerna men vissa av dessa kanskeändå reser "mycket".
 
Jag känner många som reser med jämna mellanrum och inte är i närheten av guld (som du säkert vet är SAS inte enda aktören på marknaden och många väljer biljetter efter plånboken).

SAS är definitivt inte enda aktören på marknaden. Väljer man varje individuell resa efter plånboken så blir det mycket svårare att nå guld. Men det är ju hela poängen med Eurobonus!

Tittar man däremot på helheten i relation till plånboken, så kan det mycket väl vara värt att lägga någon hundring extra vid ett par tillfällen för att flyga SAS istället för Norwegian (t.ex.) och på det sättet nå Guld. Genom att göra det sparar man ju på helheten.

Är t.ex. SAS fortfarande dyrare än Norwegian (eller vem man nu jämför med) i snitt om du räknar in ett betalt lounge-besök och betalt fast-track vid varje resa? Om inte så tjänar du ju på att välja SAS tillräckligt konsekvent för att nå status, och därmed få det inkluderat, om du sätter värde på den möjligheten.

EuroBonus (och andra program) handlar ju inte om att belöna den som reser mycket. Det handlar om att få dig att välja SAS även i de fall de inte är up-front billigast. Om man sedan lär sig "spela spelet" så kan man utnyttja det för att få ut ett större värde ur det, men det är inte det som är grundpoängen med systemet.

Kanske är relationen av poäng på longhaul jämfört med europaresor för låg hos SAS? Det kan jag tycka i många fall. Som exempel kostar en europabiljett som jag ofta bokar med något sämre framförhållning mellan 25%-100% (1,500-3,000 t/r) av priset för en long haul (3,000-6,000 t/r) (där jag ofta har bättre framförhållning). Poängintjäningen är 1/6 (eller ännu lägre beroende på mellanlandningar). Reser man bara i Europa är det svårt att nå EBG. Reser man bara longhaul är det enklare. Alla anpassar inte sitt flygande för att nå nivåerna men vissa av dessa kanskeändå reser "mycket".

Det riktigt svaga alternativet är att flyga "billig" inrikes skulle jag säga, eller intra skandinavien. Reser man bara det, så håller jag med om att det är svårt/jobbigt att nå EBG. I det fallet finns sement-kvalificering för att nå upp till EBG, och där håller jag med om att man definitivt måste vara frekvent för att nå EBG.

Där tjänar du ännu mindre poäng, men framförallt på de frekventa rutterna är det ofta väldigt dyrt. En t/r från Arlanda till Göteborg kan ju lätt kosta i klass med en t/r till New York. Om man räknar in saker som att man "ofta har längre famhållning" på dem (vilket säkerligen är sant). Men då jämför man inte riktigt äpplen med äpplen. Om man jämför med samma framförhållning (vilket jag ju kan ha om jag åker på privat semesterresa till New York vs privat semesterresa till Göteborg), så är proportionerna andra.

Men om du å andra sidan stoppar in en mellanlandning på varje Europaresa så drar poängen man får för även europaresor upp ganska rejält.

Och på långflygningar så är det en helt annan konkurrens. På ARN-GOT finns bara två bolag. På ARN-NYC med max 1 mellanlandning så finns det många alternativ att välja på, vilket pressar priserna naturligtvis.
 
Det mönster jag lade upp som når halvvägs till EBG är över en resa i månaden, är man frekvent först om man gör det dubbla (och faktiskt når EBG)?
SAS definition på frekventa resenärer motsvarar silverstatus. Detta kommer från SAS själva (finns gott om presentationer på detta). På BC har vi nog i regel en något högre ribba.
 
Om man bara har minsta intresse så får det ändå inte anses speciellt svårt.

Mitt första Guld fick jag, som student, ungefär så här:
Amex Elite 20k
En resa CPH-PVG bokad under kampanj för ca 4k t/r. Uppgraderade denna resa med Optiontown till Business för ca 3k per leg. (Idag kan du använda dina intjänade poäng från ditt Elite-kort för att uppgradera med Plusgrade istället och därmed ca 0:- för samma uppgradering)
Lägg sen på 2 weekends MMX-ARN så är man i mål.

Men vist, om man köper biljetter från andra bolag för att de är 250:- billigare eller för att slippa mellanlanda och sen använder ett vanligt bankkort så är det kanske inte lika lätt. Men som sagt, minsta ansträngning så borde det vara ganska lätt. Därför kan jag förstå frustrationen av att det "finns för många guldkort" hos de som faktiskt är frekventa resenärer. Speciellt när skillnaden Guld/Diamant inte är speciellt stor.
 
Det är lätt och billigt att tjäna ihop ett ett EBG om man vill. Det går inte komma ifrån det. Sedan kan man resa jättemycket och inte lyckas heller. :)

Iår var jag i princip EBG efter en resa.
Amex Elite (20k baspoäng)
CPH-ARN-HKG som jag bokade för 2500kr t/r som jag sedan uppgraderade med plusgrade till Business t/r för cirka 7000kr extra. (22,5k baspoäng)
Då är det bara 2500 baspoäng kvar.

Då har det varken varit dyrt eller svårt...
 
Toppen