Go East 2025! (Yanbian Korean Autonomous Prefecture + kringområde) [semi-live]

[hco]

Regn idag och dagens aktiviteter inställda så blir lite uppdateringar.

Hunchun - krabba, ryska shoppingturister och gränsturism

Hunchun är en gränsstad mot Ryssland och Nordkorea. Det märks främst på alla ryska shoppingturister. Visuellt (skyltar) så är staden trespråkig - kinesiska, koreanska och ryska.

På tågstationen är engelska med tillsammans med kinesiska, koreanska och ryska.

Hunchun centrum utmärkt (cred till Google Maps för kartan)

För ryssar boendes i närheten har Hunchun länge varit en naturlig shoppingdestination och en plats för tex tandläkarbesök med hög kvalitet/pris-kvot.

30 min med bil till närmaste tätorten på ryska sidan (Kraskino) och lite drygt 3 h till Vladivostok.

Besökare med icke-asiatiskt utseende (nåja, egentligen Caucasian som amerikanerna säger) antas vara ryssar och alla kineser i serviceyrken har sina översättningsappar inställda på kinesiska-->ryska. Det går snabbare att bara använda min egen app istället för att försöka förklara att jag inte pratar ryska. Utifall man inte vill gå på utseende så känns ryska turister igen på att de betalar allting kontant. En fascinerande syn i sig i ett Kina som är helt omställt till mobilbetalningar.

Vår främsta orsak till att komma hit är att besöka Fangchuan, en turistattraktion byggd på kinesiska sidan längst ned i den lilla tarm av Kina som sträcker sig i sydostlig riktig mellan Ryssland och Nordkorea -- och som nästan men inte riktigt når fram till Östhavet (Japanska havet). Det är mycket geopolitik och historia kopplat till dessa gränsdragningar -- som fortsätter att påverka nutiden -- som den intresserade kan studera vidare! (För en snabbintro till det kinesiska perspektivet kan man läsa kommentarer om Fangchuan på tex Amap)

Närheten till havet gör att Hunchun är specialiserat på all sorts färsk sjömat där kungen förstås är King Crab. Vilket är en av orsakerna för lokala turister att åka hit!

Den större tvärgatan till den lilla sjömatsgatan är dekorerad med krabbor i neon.

Entrén till sjömatsgatan. Inte svårt att förstå vad som huvudattraktionen här.

Kabbor av olika slag samt olika djur som bor i skal.

Blir den här bra?

Innan vägning och betalning.

Grillmästaren jobbar på ostron och något annat skaldjur.

Smaklig måltid.

 

[Kris]

Spännande resmål och flott rapport.
Intressant smältdegel med geopolitik och kultur. Gränsområden är generellt intressanta, men detta är ju av ganska speciell karaktär.

 

[Resenären]

Blir den här bra?

Wow! Intressant läsning med vackra bilder från en del av världen som är klart okänd för min del.
Vad kostade Krabban?

 

[hco]

Fangchuan dagsutflykt

Fangchuan ligger som sagt längst ned i den bit av Kina som sträcker sig ut mot havet (utan att nå helt fram, 11 km kvar så som fågeln flyger, lite längre om man exakt föjer flodens sträckning).

Utkikstornet vi senare ska besöka är utmärkt. (Cred till Google Maps för kartan)

Det går att åka buss från Hunchun till Fangchuan Scenic Area för 15 yuan enkel väg men då bussen stannar längs med vägen så tar den en stund. Då det är varmt (30+), soligt och vi önskar att inte trötta ut oss med själva transporten (räknar med köer och mycket folk ändå inne på Fangchuan Scenic Area) så ber vi hotellet om hjälp för att boka en taxi. 350 yuan för fyra timmar, tar det längre så får vi betala mer.

Nästa dag kl 8 bär det av. Ni har väl med er passen frågar taxichauffören efter någon minut. Självklart svarar vi.

Ett stopp på vägen är en utsiktsplattform som är byggd där Kina bara är 500 meter brett.

Yangguanping utkiksplattform.

På en av skyltarna står det "Hård varning för gränsområden. Vänligen bryt inte mot reglerna. Olaglig gränsövergång är strängt förbjuden". Samt ett telefonnummer för att rapportera oegentligheter till armén.

Ryssland på andra sidan träden.

För nästa stopp frågar vår chaufför om vi vill ta en båttur på en sjö med lotusblommor. "Det tar bara en kvart!". Okej, varför inte. Tillsammans med några lokala turister körs vi runt på en liten flotte försedd med med utombordsmotor. Alla måste ha flytväst. Även mannen som kör runt flotten. 30 yuan per person.

Dom har gjort som en gång i lotusfältet.

För turister förstås (det är ju det vi är!) men jag måste tillstå att jag aldrig sett så många lotusblommor samtidigt förut. Tidigare under sommaren är det säkert ännu vackrare med fler blommor.

Nästa stopp som vår chaufför förslår verkar vara någon slags sandpark där man kan köra dune buggies och det (om man ska tro bilderna) eventuellt erbjuds ridning på dromedarer. Det skippar vi dock -- geopolitik måste prioriteras över dune buggies -- och vi åker vidare mot Fangchuan Scenic Area. Där får taxin släppa av oss (förut kunde taxi åka ända fram förklarade vår chaufför men inte nu längre) med instruktioner om att höra av oss på Wechat när vi vill åka tillbaka. Vi köper en entrébiljett för 70 yuan inklusive shuttle bus för sista transporten.

Här köps entrébiljetter.

Efter några minuters bussfärd kan vi gå av vid Longhu Pavilion, utkikstornet i kinesisk still som är huvudattraktionen i Fangchuan. Efter kanske 30 minuters köande kan vi ta hissen upp till toppen. Välorganiserat köande i fållor med solskydd. Noterar även att det finns många fler fållor som inte utnyttjas idag. På Amap läste jag en kommentar av någon som köat i två timmar när dom var där i juli.

Longhu Pavilion från kö-sidan.

Uppe i toppen är det mycket folk och kö till den allra bästa photo op-platsen. Dit orkar vi inte vänta men tar bilder på andra ställen.

Den mest kända vyn från tornet.

Från utkikstornet kan man se järnvägsbron mellan Ryssland och Nordkorea (Korea Russia Friendship Bridge).

Ja, det är den bron som är den enda gränsövergången mellan länderna och som rysk ambassadpersonal med familj använde när de lämnade Nordkorea med dressin när deras värdland var i stenhård Covid-lockdown (BBC: https://www.bbc.com/news/world-asia-56206033 ).

Ryssland och Nordkorea har börjat bygga på en ny vägbro bredvid den gamla järnvägsbron. Med kikare så kunde man spana in byggarbetet som pågick på den nordkoreanska sidan.

Den nya bron (okej, den gamla också) är en het geopolitiskt fråga för området och länderna i närheten. För den geopolitiskt intresserade gör BBC en genomgång (där tex Kinas perspektiv belyses) här: https://monitoring.bbc.co.uk/product/b0003uh7 (För att vara tydlig: Jag söker inte politisk diskussion här. Det lämpar sig bättre i något annat forum).

Om man går vidare från tornet på gångplattformarna så kommer man som längst så här nära bron ungefär (taget utan zoom).

Sådana här vyer finns längs träplattformarna som går uppe i luften. Stigen på bilden kan man (självklart) ej gå på.

Naturen nedanför träplattformarna är någon slags våtmark/floddelta. På en plats är det glasgolv.

Vid klart väder kan man se havet från tornet. Jag tyckte att det var svårt att avgöra om det jag såg med kikare vid horizonten var havet eller bara dis.

Longhu Pavilion från andra sidan.

Efter dagens svettiga lektion i historia och geopolitik tar vi bussen tillbaka till platsen där vår taxi väntar för en luftkonditionerad färd tillbaka till hotellet i Hunchun. Totalt tog utflykten fem timmar så vi betalar lite mer till chauffören. Pro-rata enligt överenskommet pris, som han till och med avrundar nedåt.

 

[hco]

Intressant smältdegel med geopolitik och kultur.

Ja! Det är precis vad vi var ute efter med denna resa. Jag har aldrig gjort så mycket research innan någon resa i hela mitt liv tror jag som inför denna.

Gränsområden är generellt intressanta, men detta är ju av ganska speciell karaktär.

Verkligen. Några små godbitar (enbart positiva än så länge) lämnar jag orapporterade. Dom uppleves bäst på plats.

Wow! Intressant läsning med vackra bilder från en del av världen som är klart okänd för min del.
Vad kostade Krabban?

Tack! Enbart krabban gick på ca 880 yuan om jag minns rätt (så ca 1150 SEK). Det stod viktpriser på allting inklusive olika typer av krabbor. Detta var den dyraste krabbtypen. Hela middagen gick på över tusen yuan men då hade vi även med ostron och andra skaldjur (lätt dyraste käket på hela resan, vi har många gånger ätit middag för under/runt 100 yuan för två).

 

[hco]

Inställt bergsbesök

Efter Hunchun var det dags att röra sig västerut och besöka Paektusan (eller Changbaishan som berget heter på kinesiska).

Paektusan är ett heligt berg som ligger på gränsen mellan Kina och Nordkorea. Berget är 2700 meter högt och är en aktiv vulkan enligt Wikipedia. På toppen finns en kratersjö -- Heaven Lake -- som precis som berget delas mellan de två länderna. Kratersjön bildades vid ett enormt utbrott år 946. Senaste utbrottet var 1903.

Alla Nordkorea-intresserade känner förstås till begreppet "Paektu Bloodline" och ja, det är detta berg.

Berget kan bestigas via rutter från de fyra väderstrecken, där enbart den östra rutten är från Nordkorea.

Vi hade planerat två dagar vid den västra rutten (som ska vara väldigt vacker) och en dag vid den norra rutten (som är den mest välbesökta eftersom man kan åka minibuss nästan ända upp till toppen, så att typ alla klarar av det).

Höghastighetståg från Hunchun till Dunhua och byte där till ett annat höghastighetståg till stationen som bär bergets namn - Changbaishan, vid staden (byn enligt kinesisk skala?) Erdaobaihe, som är den tätort som ligger närmst den norra rutten.

Changbaishan Station

Eftersom vi skulle börja med den västra rutten så hade jag bokat in oss på ett lokaltåg (ett tåg om dagen!) från Erdaobaihe till Songjianghe, vilket är den stad/by som ligger närmast den västra rutten. Mindre än en vecka innan tåget skulle gå fick jag mail om att tåget var inställt ("Suspended"). Antagligen kopplat till arbeten som pågår att inom kort köra snabbtåg ända till Songjianghe, vars station redan bytt namn till Changbaishan West (Xi).

Vi tänkte att det borde säkert gå någon slags buss men jag hade inte hittat någon information om tider och biljetter online. I värsta fall får vi åka taxi (vilket många gör har jag läst på Amap).

Starka i tron om buss (speciellt när det enda tåget på dagen är inställt!) följer vi inte majoriteten av medpassagerarna som vid utpassage från Changbaishan Station går mot taxi / ride hailing utan vi följer skyltning mot buss.

Efter att ha frågat runt lite bland män som ser ut som att dom jobbar på/i/med bussar alternativt bussbiljetter får vi med översättningsapparnas magi reda på att det går en buss snart -- men det finns bara en biljett kvar. Okej, det funkar inte förstås. Nästa buss då? Ja, där finns det biljetter. Mannen som hjälper oss att visa avgångstider på sin telefon säger att han köper biljetter åt oss och att vi ger honom pengar. Inte min favoritlösning men ibland får man bara lita på the kindness of strangers.

Han köper två biljetter i sin mobil och vi ger honom 140 yuan i kontanter. Han säger åt oss att fotografera de två QR-koderna som är biljetterna. Vi frågar om han kan öka ljusstyrkan på sin mobil för bildkvalitén kommer inte bli bra förstår vi. Det går inte säger han. Oklart... men vi tar foton ändå och hoppas på det bästa. Han säger att vi inte ska oroa oss, han kommer vara här när bussen går.

Vi går och äter en lunch och vilar lite inne i stationen. När vi går ut till bussarna igen hittar vi en minibuss som är den vi har köpt biljett till. Chauffören som kollar biljetter lyckas dock bara verifiera en av QR-koderna, den andra har för dålig kvalitet. Efter några minuters panik kommer dock den vänliga mannen som hjälpte oss att köpa biljetter gående och han får visa upp sin mobil till chauffören som kan verifiera den sista biljetten!

Efter två timmars minibussfärd är vi framme och bussen stannar av en slump mitt över gatan från vårt hotell - vilket flyt.

Flyt har vi dock inte nästa morgon. Varje dag strax innan 06.30 släpps en rapport på Changbaishan-administrationens Wechat-konto med väderstatus samt vad som är öppet och inte. Det visar sig att alla tre rutterna upp till toppen är stängda pga hårt väder (ja, man kan returnera köpta biljetter och få pengarna tillbaka sån tur är). Jag kollar lite snabbt igenom alla morgonrapporter från augusti och juli och toppen har aldrig under den tiden varit stängd mer än en dag i rad. Okej, tur att vi planerade flera dagar här då!

Dock upprepas dom dåliga nyheterna igen och toppen var stängd idag också pga regn och oväder. Istället har vi slappat och tagit buss tillbaka till Erdaobaihe för att vara redo för sista chansen för Paektusan i morgon via den norra rutten. Men redan ikväll släpptes en uppdatering på Wechat att toppen även är stängd i morgon.

Så! Det blev ingen bestigning av Paektusan denna gång, trots att vi planerat tre dagar här. I övermorgon är det dags att resa vidare.

Hur var det med bussbiljetter tillbaka till Erdaobaihe? Jo, fick hjälp i Songjianghe till rätt Wechat-miniapp för att köpa biljetter -- men just denna var omöjlig att använda utan namn-verifierat kinesiskt mobilnummer. Det visste säkert mannen vid tågstationen som hjälpte oss att köpa biljetterna i utbyte mot kontanter. Även i Songjianghe fick vi hjälp av en vänlig bussbolagsanställd som köpte biljetter åt oss och så skickade vi pengar via Wechat.

Så istället för bergsnatur, ursprungsmyter och fantastiska vyer över Heaven Lake och toppen av Paektusan så...

...kan jag visa hur det ser ut i en buss på väg mellan västra området och norra området i Changbaishan...

...samt den här hissen som heter HUACA.

Paektusan - vi kommer att komma tillbaka under en annan resa!

 

[Lagerman]

Fantastiskt att få förlja med på er resa! Vill bara förtydliga att skrattmarkeringen på det senaste inlägget enbart hade med hissfabrikörens namn att göra, inget annat!

 

[hco]

Söderut genom att först åka norrut

Från alarm satt på 06.00 vaknar vi till soligt och vackert väder. Idag blir det många som beger sig upp för Paektusan för att besöka Himmelssjön -- men inte vi för våra tre heldagar i området kring Paektusan är redan slut och andra delar av Kinas gränsområde väntar på oss.

Som rapporterat tidigare, för mig kändes det helt säkrat mot dåligt väder i och med att vi planerat tre heldagar här och jag var övertygad om att vi skulle åtminstone kunna bestiga Paektusan en gång. Men vi lyckades alltså pricka in den enda period under hela juli-augusti då berget varit stängt tre dagar i rad.
Nåja, nu vet vi hur allting fungerar och var det är bra att bo. När vi återkommer till Paektusan så kan jag planera ett ännu bättre upplägg och med ännu mer buffertid för väder. Troligtvis har China Railways då även börjat köra snabbtågen till Changbaishan West så marktransporten blir ännu smidigare.

Första delen av dagens resa på 888 km. (Cred till Amap för kartan)

Väntsalen Changbaishan Station

Tåget. Slutstation Beijing men så långt ska inte vi.

1:a klass

I 1:a klass bjuds det på lite snacks och dryck. Valde te (som bryggdes på studs med riktiga teblad).

Gröna kullar och berg i bakgrunden. Vi åkerförbi i strax över 240 km/h.

 

[Johan Gott]

Tack så mycket för denna väldigt intressanta rapport från områden jag hade dålig koll på!! Väldigt kul att läsa!

 

[hco]

Fantastiskt att få förlja med på er resa! Vill bara förtydliga att skrattmarkeringen på det senaste inlägget enbart hade med hissfabrikörens namn att göra, inget annat!

Hehehe, jag förstår! =)

Tack så mycket för denna väldigt intressanta rapport från områden jag hade dålig koll på!! Väldigt kul att läsa!

Kul att det är intressant!

Söderut -- bye bye Yanbian.

Nu har vi lämnat Yanbian Korean Autonomous Prefecture för denna gång. Mitt intryck är att det var svårare att kommunicera verbalt på koreanska än jag hade trott. Visuellt (skyltar) gick dock utmärkt, vilket fick mig att känna att det var lättare att orientera mig och förstå vad saker (affärer/restauranger/etc) är för något (än i Kina generellt).

Men bara för att vi lämnar Yanbian så försvinner inte Korea-kopplingen!

Efter ett smidigt tågbyte i Changchun är vi nu på väg söderut (sydväst). Changchun är en 9-miljonersstad, tillika provinshuvudstad i Jilin, som vi inte har sett mer av än tågstationen. Tågstationen var stor och erbjöd mer matmöjligheter än de mindre stationer vi besökt tidigare. En halvtimme i en massagefåtölj gick på 25 yuan. Nudellunch och en flaska vatten för 20 yuan. Det fanns båda västetländsk snabbmat, Starbucks och Luckin Coffee.

Väntsalen Changchun Station

Del två av dagens resa tar oss förbi Shenyang och slutar i Dandong. (Cred till Amap för kartan)

Dandong är Kinas mest kända gränsstad mot Nordkorea. Den ligger där Yalufloden mynnar ut i Gula Havet. Otaliga är de reserapporter som skrivits och filmats från Nordkorea-resenärer som valt tåg mellan Kina och Pyongyang och som korsat floden via järnvägsbron mellan Dandong i Kina och Sinuiju i Nordkorea. Sedan Covid har dock just det turistflödet aldrig släppts på igen, inte ens för kinesiska medborgare.

Förr i tiden, har kan läst, kunde man knata in på en lokal resebyrå i Dandong och för en inte allt för dyr peng hänga på kinesiska dagsturer med buss till Sinuiju. Kommer den tiden någonsin tillbaka? Därom tvista de lärde. Den som lever får se!

I Dandong räknar jag med fler (icke-kinesiska) turister än vid våra andra gränsdestinationer. Snart vet vi om jag gissar rätt.

Även denna resa i första klass. Dock en äldre interiör än förra tåget. Te serverades men färdigbryggt. Not: första klass är inte högsta klassen. Det finns business class över! (Det får bli en annan gång!)

Vy av Shenyang utanför fönstret. Ännu en 9-miljonersstad och provinshuvudstad i Liaoning.