Georgien (Tack för kaffet)

[Gizmokvack]

Jag dör av skratt

Det sjuka är att det tog väldigt lång tid för mig att acceptera och ta in backningen.
Ett helt tåg sitter framåtvända bortsett från en handfull "sittgrupper" där fyra personer sitter mittemot varandra. När de backade tänkte jag att: aha, de kör spårbyte.. När de fortsatte tänkte jag att de kanske backar till första stationen.. Och sen funderade jag på eventuellt spårbyte.
Först halvvägs in tog jag in att jo, de kommer nog fan backa hela vägen...

Vi anländer med tåget (baklänges) och alla bolttaxi är upptagna. Promenerar mot batumi.

Övergångsställe över vägen som fortsätter med anlagd trappa där du korsar järnvägen.

Batumi är ytterligheter i arkitekturen. Utmed strandpromenaden är det bara nytt och flådigt men tar man en promenad kvarteret innanför är det en del fallfärdiga hus. Det är även en del hus som har puts, plåt eller annat mtrl beroende på i vilken lägenhet man bor i. Förmodligen får man bestämma själv sin fasad över i lägenhetshus.

Åkte förbi denna restaurang och såg entrén. Kanske den finaste i Batumi. Jag känner mig som en riktig äventyrare när man väljer restaurang baserat på entrén. Call me Mr wild and crazy. Blir ett besök ikväll (ska bara smygsöka omdömen först).

Hotellet heter colosseum och är byggt i en halvmåne mot havet och ska efterlikna en byggnad i Italien med samma namn. Det effektfulla blir ju att alla har havsutsikt.

Sossepringles på stranden. Betyg 3/6.

Och nu till er matmissbrukare:

Aubergine med valnötscreme. Georgisk specialare. Överraskande god. Ceasarsallad bredvid.

Veal shank with mashed potato
Det var mer ost i moset än potatis. Lite för mäktigt för mig.

Sköljdes ner med gott lokalt vin. Har stött på lite spännande vin hittills faktiskt. En del annorlunda men spännande.


Imorgon blir det utflykt.

 

[adhoc76]

hänga upp min skjorta

Helt rätt! Bar överkropp är en av de stora fördelarna med rad 1. Tack för trevlig och bra rapport!

 

[Fredrik]

Jag har redan varit i Georgien men det är uppenbart att jag måste åka tillbaka.

Det blir inte sämre av att reserapporten är så rolig. Full poäng från mig.

 

[Juancarlos]

Kan bara instämma i kören att det är en extremt rolig rapport! Blir väldigt sugen på att besöka Georgien jag med nu och speciellt Batumi, som legat på wishlist sedan tv programmet Top Gear(?) var där på en genomresa.

 

[Mr Basic]

Grym rapport! Tack för att du tar dig tid och låter oss hänga med.

 

[Gizmokvack]

Dag 3 - utflyktsdag

Frukost. Beställt hyrbil som levereras till mitt hotell i Batumi från Tbilisi. Fanns inga "hyr här - lämna där" så jag betalade en firma i Tbilisi att få den hitkörd.

Ska man hyra en bil i Georgien så ska man hyra en BIL.

Min fru, som är totalt ointresserad av bilar tyckte sig se en praktisk bil, lastade in badkläder och hoppade in och satte sig. Då såg hon att det stod "Porsche" på instrumentbrädan samtidigt som jag startade den. Hon fnissade åt mig samtidigt som hon mumlade något ohörbart om "töntigt" osv. Jag fann ett ypperligt tillfälle att testa bilstereon på hög volym och det blev nu helt ohörbart och vi lämnade hotellet där en av oss var överlycklig.

Kostar den nåt eller?
250 euro i grundhyra
50 euro i skatt
60 euro för att en kille kör hit den till mig och hämtar upp den på mitt hotell när jag är klar. 3 dygn.

Utflykt. Ett guideföretag försökte sälja på mig en "guided tour". De hade tre förslag: batumi nationalpark, nån ännu större nationalpark och nåt känt vattenfall.

Nationalparken såg lik ut den i Tbilisi där jag blev instängd och det vill vi undvika, den stora ser riktigt häftig ut men såg att de arrangerar flerdagsvandringar där. Nog en häftig upplevelse, särskilt på våren, men utan guide så skulle det bli helikoptersök och georgiska missing people bli involverade i sökandet efter mig med diplomatkriser som följd.

Vi ville hålla det enkelt. Ut på landsbygden och kika och besöka ett vattenfall. Hem igen. Det är planen.

Here we go. Otrolig miljö.

Och nu då. Vattenfallet. Här är bilden ni vill se när jag klättrade upp på en sten:

Men.


Åk hit tidigt.
Eller sent.
Eller inte alls.
Här fotograferade jag neråt istället från samma sten:

Så otroligt mycket folk och alla ska ligga och balansera på stenar och posera i massa konstiga ställningar. Det här var inget för mig.


Tillbaka mot Batumi. Gör en paniksväng in på en grusväg i sista sekunden. Tyckte att jag såg något kaffigt som låg vid vattnet. Jag var galet kaffesugen och vi kommer fram till en märklig liten uteservering där de bara pratat arabiska.

Inga kunder och jag känner att det är 50/50 om jag får köpa kaffe eller om jag blir styckmördad som svensk. Jag hoppar ur bilen och frågar om man kunde få sig en kopp kaffe och jodå, det gick fint. Säger till min fru att komma =som sitter kvar i bilen) och viskar till henne; nämn INTE koranbränningarna. Hon uppskattar verkligen inte mitt osmakliga skämt.

Efter vi beställt kaffe anländer det ett par i en bil med egen chaufför. De är ett någorlunda yngre par där kvinnan är heltäckande. De beställer saker på arabiska och sätter sig ner varpå personalen startar grillen och efter en stund, när vi får vårt kaffe, börjar det lukta jättegott från grillen. Jag övertalar min fru, lite svårare denna gången, att om jag lyckas beställa mat så kan vi äta här också.

Jag kan ju bara räkna till 7 på arabiska, säga "du har fint skägg", och "Hej, hur mår du, jag mår bra".
Jag går fram till killen som grillar och idag fick det bli mittenfrasen. "Du har fint skägg" är könsneutral och funkar överallt.
Vi skrattar och jag pekar på grillen och frågar: bäää?
- Muuuuu, svarar han och till slut har jag beställt lite grillspett, hummus, bröd och dricka.

Vi pratar vidare och de försöker fråga något jag verkligen inte förstår.. Till slut ropar killen i paret som kom "where you from" från uteserveringen.
- Sweden, svarar jag och killen översätter till arabiska.
Ahhh. Ippri himovich, ropar grillmästaren överlycklig.

Så glad och tacksam att det var Zlatan de förknippar oss svenskar med och inte att socialtjänsten kidnappar muslimska barn.

Jättegod mat. Jättetrevlig personal. Kul minne.

Och jo, förresten. Det var nog bää på spetten.

Nu har vi varit i batumi drygt ett dygn. Det får räcka. Imorgon blir det bilen tillbaka till Tbilisi igen. Eventuellt medför det en dags ytterligare försening med uppdateringar.

 

[Hachans]

Jag älskar den här rapporten och längtar till nästa del!

 

[chazzie]

Jag älskar den här rapporten och längtar till nästa del!

+1

 

[henrik l]

Dag 3 - utflyktsdag

Frukost. Beställt hyrbil som levereras till mitt hotell i Batumi från Tbilisi. Fanns inga "hyr här - lämna där" så jag betalade en firma i Tbilisi att få den hitkörd.

Ska man hyra en bil i Georgien så ska man hyra en BIL.
Visa bifogad bild 154725


Min fru, som är totalt ointresserad av bilar tyckte sig se en praktisk bil, lastade in badkläder och hoppade in och satte sig. Då såg hon att det stod "Porsche" på instrumentbrädan samtidigt som jag startade den. Hon fnissade åt mig samtidigt som hon mumlade något ohörbart om "töntigt" osv. Jag fann ett ypperligt tillfälle att testa bilstereon på hög volym och det blev nu helt ohörbart och vi lämnade hotellet där en av oss var överlycklig.

Kostar den nåt eller?
250 euro i grundhyra
50 euro i skatt
60 euro för att en kille kör hit den till mig och hämtar upp den på mitt hotell när jag är klar. 3 dygn.

Utflykt. Ett guideföretag försökte sälja på mig en "guided tour". De hade tre förslag: batumi nationalpark, nån ännu större nationalpark och nåt känt vattenfall.

Nationalparken såg lik ut den i Tbilisi där jag blev instängd och det vill vi undvika, den stora ser riktigt häftig ut men såg att de arrangerar flerdagsvandringar där. Nog en häftig upplevelse, särskilt på våren, men utan guide så skulle det bli helikoptersök och georgiska missing people bli involverade i sökandet efter mig med diplomatkriser som följd.

Vi ville hålla det enkelt. Ut på landsbygden och kika och besöka ett vattenfall. Hem igen. Det är planen.

Here we go. Otrolig miljö.

Visa bifogad bild 154726

Visa bifogad bild 154724


Och nu då. Vattenfallet. Här är bilden ni vill se när jag klättrade upp på en sten:

Visa bifogad bild 154723

Men.


Åk hit tidigt.
Eller sent.
Eller inte alls.
Här fotograferade jag neråt istället från samma sten:
Visa bifogad bild 154716

Så otroligt mycket folk och alla ska ligga och balansera på stenar och posera i massa konstiga ställningar. Det här var inget för mig.


Tillbaka mot Batumi. Gör en paniksväng in på en grusväg i sista sekunden. Tyckte att jag såg något kaffigt som låg vid vattnet. Jag var galet kaffesugen och vi kommer fram till en märklig liten uteservering där de bara pratat arabiska.

Inga kunder och jag känner att det är 50/50 om jag får köpa kaffe eller om jag blir styckmördad som svensk. Jag hoppar ur bilen och frågar om man kunde få sig en kopp kaffe och jodå, det gick fint. Säger till min fru att komma =som sitter kvar i bilen) och viskar till henne; nämn INTE koranbränningarna. Hon uppskattar verkligen inte mitt osmakliga skämt.

Efter vi beställt kaffe anländer det ett par i en bil med egen chaufför. De är ett någorlunda yngre par där kvinnan är heltäckande. De beställer saker på arabiska och sätter sig ner varpå personalen startar grillen och efter en stund, när vi får vårt kaffe, börjar det lukta jättegott från grillen. Jag övertalar min fru, lite svårare denna gången, att om jag lyckas beställa mat så kan vi äta här också.

Jag kan ju bara räkna till 7 på arabiska, säga "du har fint skägg", och "Hej, hur mår du, jag mår bra".
Jag går fram till killen som grillar och idag fick det bli mittenfrasen. "Du har fint skägg" är könsneutral och funkar överallt.
Vi skrattar och jag pekar på grillen och frågar: bäää?
- Muuuuu, svarar han och till slut har jag beställt lite grillspett, hummus, bröd och dricka.

Vi pratar vidare och de försöker fråga något jag verkligen inte förstår.. Till slut ropar killen i paret som kom "where you from" från uteserveringen.
- Sweden, svarar jag och killen översätter till arabiska.
Ahhh. Ippri himovich, ropar grillmästaren överlycklig.

Så glad och tacksam att det var Zlatan de förknippar oss svenskar med och inte att socialtjänsten kidnappar muslimska barn.

Jättegod mat. Jättetrevlig personal. Kul minne.
Visa bifogad bild 154719

Visa bifogad bild 154718

Visa bifogad bild 154717


Visa bifogad bild 154720

Visa bifogad bild 154721


Och jo, förresten. Det var nog bää på spetten.

Nu har vi varit i batumi drygt ett dygn. Det får räcka. Imorgon blir det bilen tillbaka till Tbilisi igen. Eventuellt medför det en dags ytterligare försening med uppdateringar.

Grymt bra rapport, med en igenkänningsfaktor. Efter mitt besök i Bangkok tog jag en avstickare till Jomtien för att få lite strand, innan jag åker till Sicilien När jag hyrde en solstol för billiga pengar fråga uthyraren "Where are you from? Sweden! Ahh, Ibrahimovic"
Avis på Porschen.

 

[Gizmokvack]

Dag 4 Road trip Batumi - Tbilisi

Både Batumi och Tbilisi har vi fått uppleva i rush hour. Det kan ta 45 minuter att ta sig ur den lilla staden vid fel tillfälle. Hellre gå upp lite tidigare och ta ett trevligt stopp på vägen. Här är tänkta rutt och stopp:

Klockan ringer 07.30. Sovmorgon.
Men.
Ändå sjukt trött och helt slut som artist.
Vi backar bandet till slutet på dag 3, en berättelse jag kunde skippa men det är ändå ett minne jag kommer bära med mig väldigt lång tid.

God mat. Händelserik gågata. De ligger två timmar efter oss och allting är tidsförskjutet här. Affärer öppnar senare, frukost senare. Det fylls på med folk på restaurangerna vid 23-tiden så även jag påverkas och det blir ofta sent i säng (tänk på att mitt tidur är småbarnsförälder-tid).
However. Sent i säng.
Lyckades somna när jag tyckte mig vakna av ett något kvinnotjut. Ngn som ropat?
Lyssnade. Nix, tvärtyst. Bara pulslivet utanför som hörs i bakgrunden... Sen kom ett till tjut. Som blev ett: öh, öh, öh, ljudligt, högt och i en takt som man kan marschera till.
Sen började min och mina grannars gemensamma resa... Och vilken sjuhelvetes resa vi skulle bjudas på.

Man låg och lyssnade och funderade, försökte illustrera vad som skedde och hur nära var de? Bredvid? Under oss? Ovanför? Inte utanför, va?
Nu blev det fnitter, lite röster och sedan tyst. Jag kom fram till att de var i anslutande rum så antingen bredvid eller ovanför/under och jag vände mig om för att försöka sova vidare.
Två minuter senare började hon igen.. Jag kände att jag egentligen behövde sova men att jag samtidigt inte hade samvete till att avbryta dem och be att de skulle fortsätta resan ljudlöst. Det brukar sällan bli samma sak. Moment passed, som det heter på engelska.

Det pågår lååååång tid. Svårt att uppskatta när jag inte kollade klockan men säkert uppemot tjugo minuter ("lång tid" ligger såklart i betraktarens öron men tjugo minuter ÄR lång tid när man försöker sova, kanske upplevs kortare när man är med på själva resan).

Äntligen tyst! De börjar nu med samma processen att avsluta kvällen dvs lampknappar tänds och släcks typ 15 gånger för det är lampor och lampknappar precis överallt. Därefter hör jag det där sökande ljudet när mobilladdaren försöker hitta rätt i kontaktuttaget. Det märkliga i den här historien när jag hör det här grannljudet så ligger jag och tänker att detta måste vara ganska vanligt på hotell? Jag börjar tänka på det forumet och på er beresta och att ni måste hört det här massor av gånger. Jag tänker att det säkert till och med finns en gammal forumtråd om det med oändligt många inlägg i.. Och att jag som hotellamatör bara ännu inte upplevt det.
Dags att sova. Upp tidigt imorgon men jag får försöka komma ihåg det här så ska jag skriva det i min reseberättelse.

Det blev inte sova. Inte ännu.
Den feta damen på operan hade ännu inte sjungit. Det var dags för slutnumret. Grande finale. Och herrejävlar vilket avslut.

Från ingenstans, när jag låg och tänkte på den där forumtråden började det banka nåt djävulskt i väggen. Som att någon renoverar och hamrar med en slägga i väggen bredvid. Men taktfast, snabbt och målinriktat. Min svårväckta fru vaknade upp med ett ryck. Från jättearg till jättefrågande på 10 sekunder när hon insåg att även hon nu fått en biljett till våra grannars resa.

Tack och lov gick slutnumret fort och varade max 2-3 minuter men innan hans avslut var jag uppriktigt orolig för att snubben skulle gänga sönder colosseum.
Imorgon ställer vi klockan på 7 och ger igen med samma medicin, säger jag till min trötta fru. Utan att säga ett enda ord utan med bara en blick svarar hon att det skulle vi absolut inte göra.

En parantes i min reseberättelse. Var var vi? Jo, väckning 7.30. Avresa 08.00.

Frukost i shekvetili. På någon mörk sandstrand.

Vidare till Zestaponi. Kebablunch. Mmm, älskar kebablunch. Turkisk variant.
Vi beställer i luckan, får ett kvitto där hon skriver 20 med tusch över hela kvittot.
Vi sätter oss och väntar på maten och under tiden kollar på Google Maps om det finns något intressant i närheten. Jag hittar ett vattenfall en kvart därifrån och vi beslutar oss att ge georgiska vattenfall en ny chans. Bara äta upp först.
Maten dröjer och när det gått oskäligt lång tid går jag och efterlyser min mat. De kan ju ingen engelska men en kund bakom mig hjälper mig att översätta. Han förklarar att när jag betalat går jag med kvittot till den andra luckan och då lagar de maten till oss.
Vad numret på lappen stod för vet jag inte.

Mot vattenfallet!