Flygplanstyper du känner dig mer/mindre säker i
- Thread starter Emil
- Startdatum
SeaPlanePilot
Medlem
Jag känner mig säker i de flygplanstyper jag brukar flyga med. Däremot var jag bekymrad när jag 1990 flög Caravelle. Då var det mycket prat om hög medelålder på flygplanen p.g.a. fulla orderböcker och långa leveranstider hos flygplanstillverkarna vilket ökade risken för metalltrötthet i tryckkabinen hos flygplan som utsattes för stort antal expansioner och kompressioner.
Matts Lindmark
Medlem
Själv är jag inte flygrädd och brukar egentligen inte dela in världen i dåliga/farliga respektive säkra flygplanstyper då större delen av haverierna som sker inte beror på flygplanet i sig utan på CRM, operatör, rutiner och underhåll.
Enda planen jag känner till som havererat p.g.a konstruktionen var de Havilland Comet 1 (skrovet höll inte för påfrestningarna som tryckcyklerna innebär) och Antonov An-10 (underdimensionerad vingbalk som till slut brast under en flygning). Båda dessa typer togs ur trafik per omgående efter haverierna.
Sedan jet blev etablerat på allvar (Boeing 707/Douglas DC-8/Tupolev Tu-104) har utprovning och utveckling av flygplan tagit ofantliga kliv framåt att det i praktiken inte förekommer farliga (d.v.s felkonstruerade) flygplan längre. Detta då en maskin med egenskaper som gör den farlig (t.ex felaktig struktur, usla flygegenskaper) inte går att certifiera. Senaste gången jag vet att det funnits strukturproblem som krävde rejäla åtgärder var då 120 stycken Tu-154or fick helt nya vingar p.g.a att den ursprungliga legeringen sprack. Så man bytte ut vingarna på 120 maskiner innan det hann bli haverier. Visserligen har vi även förstärkningarna av 787ans vingbox och liknande åtgärder hos A380 men det var ändå mindre modifieringar.
För min del känner jag ingen rädsla som grundar sig i var flygplanet tillverkats. Det viktiga är att det är en bra konstruktion som är korrekt underhållen och opererad av ett bolag som sköter sig. Detta gör att om det är ryskt, amerikanskt, franskt, indonesiskt eller brasilianskt inte spelar någon som helst roll. Ett flygplan är bra om det är bra s.a.s, tillverkningsland betyder ingenting - framförallt inte idag när en maskin består av komponenter inköpta från gemensamma underleverantörer. Även en "rysk" maskin består av komponenter från samma leverantörer som t.ex Airbus och Boeing använder i nådens år 2013 (gäller SSJ100 och MS-21 som är det senaste). Så skall man bli rädd för någon särskild maskin kan man lika gärna vara rädd för alla maskiner som t.ex använder samma motorer/motortillverkare o.dyl.
Den enda synpunkten jag själv har när det gäller säkerhet hos olika flygplan är att jag föredrar modeller med fly-by-wire med enveloppskydd. Det är nämligen en säkerhetshöjande finess rent generellt eftersom flygplanet befinner sig i en "låda" som inte piloten kan ta sig ur (såvida inte styrsystemet degraderats p.g.a fel). Statistik är alltid lurigt eftersom haverier normalt beror på något annat än flygplanskonstruktionen men det som kan utläsas är att FBW-maskiner är säkra överlag. De olyckor som inträffat har inte en enda gång berott på FBW-systemet i sig.
Resultatet av min uppfattning om FBW är att jag således föredrar att flyga Airbus FBW-serier men också gärna flyger B777/787, Tu-204, Il-96 och SSJ100 och i framtiden även C919 och MS-21.
Nya flygplanstyper skrämmer mig inte av det enkla skälet att testerna är mycket rigorösa och konstruktionsfel som skulle kunna få kärran att haverera fångas upp på ett tidigt stadium. Det finns t.ex ingen risk att ett flygplan år 2013 sätts i trafik trots att t.ex skrovet spricker i förtid (som Comet) eller att motorerna lider av så allvarliga problem att de utgör en säkerhetsrisk. Den tiden är nämligen förbi.
När det gäller 787 har inte batteriproblemen påverkat mig alls, jag sätter mig gärna i den. Det fanns förövrigt ingen risk att det skulle bli haveri i något av fallen så att bli rädd för den är inte min melodi, helt enkelt. Jag har tyckt 787 vara fantastisk ända sedan den hette 7E7 och det gäller fortfarande.
Enda planen jag känner till som havererat p.g.a konstruktionen var de Havilland Comet 1 (skrovet höll inte för påfrestningarna som tryckcyklerna innebär) och Antonov An-10 (underdimensionerad vingbalk som till slut brast under en flygning). Båda dessa typer togs ur trafik per omgående efter haverierna.
Sedan jet blev etablerat på allvar (Boeing 707/Douglas DC-8/Tupolev Tu-104) har utprovning och utveckling av flygplan tagit ofantliga kliv framåt att det i praktiken inte förekommer farliga (d.v.s felkonstruerade) flygplan längre. Detta då en maskin med egenskaper som gör den farlig (t.ex felaktig struktur, usla flygegenskaper) inte går att certifiera. Senaste gången jag vet att det funnits strukturproblem som krävde rejäla åtgärder var då 120 stycken Tu-154or fick helt nya vingar p.g.a att den ursprungliga legeringen sprack. Så man bytte ut vingarna på 120 maskiner innan det hann bli haverier. Visserligen har vi även förstärkningarna av 787ans vingbox och liknande åtgärder hos A380 men det var ändå mindre modifieringar.
För min del känner jag ingen rädsla som grundar sig i var flygplanet tillverkats. Det viktiga är att det är en bra konstruktion som är korrekt underhållen och opererad av ett bolag som sköter sig. Detta gör att om det är ryskt, amerikanskt, franskt, indonesiskt eller brasilianskt inte spelar någon som helst roll. Ett flygplan är bra om det är bra s.a.s, tillverkningsland betyder ingenting - framförallt inte idag när en maskin består av komponenter inköpta från gemensamma underleverantörer. Även en "rysk" maskin består av komponenter från samma leverantörer som t.ex Airbus och Boeing använder i nådens år 2013 (gäller SSJ100 och MS-21 som är det senaste). Så skall man bli rädd för någon särskild maskin kan man lika gärna vara rädd för alla maskiner som t.ex använder samma motorer/motortillverkare o.dyl.
Den enda synpunkten jag själv har när det gäller säkerhet hos olika flygplan är att jag föredrar modeller med fly-by-wire med enveloppskydd. Det är nämligen en säkerhetshöjande finess rent generellt eftersom flygplanet befinner sig i en "låda" som inte piloten kan ta sig ur (såvida inte styrsystemet degraderats p.g.a fel). Statistik är alltid lurigt eftersom haverier normalt beror på något annat än flygplanskonstruktionen men det som kan utläsas är att FBW-maskiner är säkra överlag. De olyckor som inträffat har inte en enda gång berott på FBW-systemet i sig.
Resultatet av min uppfattning om FBW är att jag således föredrar att flyga Airbus FBW-serier men också gärna flyger B777/787, Tu-204, Il-96 och SSJ100 och i framtiden även C919 och MS-21.
Nya flygplanstyper skrämmer mig inte av det enkla skälet att testerna är mycket rigorösa och konstruktionsfel som skulle kunna få kärran att haverera fångas upp på ett tidigt stadium. Det finns t.ex ingen risk att ett flygplan år 2013 sätts i trafik trots att t.ex skrovet spricker i förtid (som Comet) eller att motorerna lider av så allvarliga problem att de utgör en säkerhetsrisk. Den tiden är nämligen förbi.
När det gäller 787 har inte batteriproblemen påverkat mig alls, jag sätter mig gärna i den. Det fanns förövrigt ingen risk att det skulle bli haveri i något av fallen så att bli rädd för den är inte min melodi, helt enkelt. Jag har tyckt 787 vara fantastisk ända sedan den hette 7E7 och det gäller fortfarande.
A
Aurora
Guest
Har overkommet en ganske voldsom flygskrekk, som av og til titter fram og sier "hei hvordan går det?". Føler meg tryggest med Widerøes Dash 8-100, rett og slett fordi jeg har flydd de over 50 gang gjennom allslags vær og vet de alltid kommer fram. Neste på lista er SAS' Boeing 737NG, feels like home 
Unngår - som noen allerede har nevnt - små jetfly. CRJ200/900, Embraer etc.
Aldri flydd widebody så der skal jeg ikke uttale meg...
Unngår - som noen allerede har nevnt - små jetfly. CRJ200/900, Embraer etc.
Aldri flydd widebody så der skal jeg ikke uttale meg...
Ha ha, du vinner ju med den flygprofilen. Själv blir jag (lite) mer nervös när det är småplan.Har overkommet en ganske voldsom flygskrekk, som av og til titter fram og sier "hei hvordan går det?". Føler meg tryggest med Widerøes Dash 8-100, rett og slett fordi jeg har flydd de over 50 gang gjennom allslags vær og vet de alltid kommer fram. Neste på lista er SAS' Boeing 737NG, feels like home
Unngår - som noen allerede har nevnt - små jetfly. CRJ200/900, Embraer etc.
Aldri flydd widebody så der skal jeg ikke uttale meg...
Matts Lindmark
Medlem
Helt rätt, jag kunde ha skrivit allt själv, om jag orkade
Jag är till exempel emot att så många inte gillar ryska flygplan, när många av dom är så bra. Visst, om man har skitdåligt underhåll, då blir det osäkert. Men det gäller alla plan, oavsett var dom är hopskruvade.
Precis, framförallt underhållet och även CRM (Cockpit/Crew Resource Management) är de mest vitala delarna för god flygsäkerhet. Större delen av haverierna som inträffar sker med fullt funktionsdugliga flygplan som av olika skäl råkar illa ut p.g.a att det brister i utbildning, underhåll och CRM. Sedan har vi ju sådana fall som t.ex den famösa uppvisningen med A320 år 1988 där planeringen var helt galen, piloterna visste inte hur terrängen såg ut runt flygplatsen, de bestämde sig för att plana ut på 100 fot men gick ner till 30 fot och blev förvirrade av det höga nosläget, flygningen slutade i skogen. Mycket närmast hysterisk diskussion följde på det men felet var ju inte planet ö.h.t utan att uppvisningen var dåligt planerad.
Sedan har vi ju sådana saker som t.ex Linateolyckan där en fungerande markradar kunde räddat båda flygplanen, d.v.s det var dålig infrastruktur som ställde till det.
För min del är det komiskt när diverse tidningar försöker skapa sensationer genom att skriva artiklar av typen "så säkra är flygplanen" och så börjar man lista haverier utan minsta kritiskt tänkande, t.ex orsakerna. Havererar en maskin tre gånger p.g.a CFIT vid icke-precisionsinflygningar och en annan är "fläckfri" för att den inte råkat ut för detta är det ju rent idiotiskt att dra slutsatsen att den förstnämnda är "farlig" och att den sistnämnda är "säker". Det är som att börja lista "olycksfria bilar".
Rädslan för ryska maskiner finner jag smått komisk många gånger. För mig är det komik på högsta nivå när man fått för sig att det inte går att flyga om maskinen heter Tupolev medan det går bra om den heter Boeing.... Inget ont om den sistnämnda men vi talar om två mycket erfarna leverantörer som t.o.m pysslat med flygplansutveckling ungefär lika länge (Tupolev 1922, Boeing 1916) - båda klev in i jetåldern ungefär samtidigt (på 40-talet, civil jet 1954 för Boeing och 1955/1956 för Tupolev) - båda gör helt enkelt utmärkta produkter. Dessutom är det samma luft de befinner sig i och tro det eller ej - men principerna bakom flygning är faktiskt samma överallt, det viktiga är erfarenheten och kompetensen och den är mycket hög i båda fallen.
Sedan bör det påpekas att certifieringskraven som ställs för trafikflygplan är mycket stränga, det är därför som ett utprovningsprogram normalt ligger runt 2500 flygtimmar och tar sisådär ett år eller mer samtidigt som testerna är mycket omfattande där man riktigt tar reda på vad kärran går för, långt utöver det den utsätts för hos ett flygbolag.
Allt detta gör att jag är lugn när jag flyger.
Matts Lindmark
Medlem
För min del är det dött lopp mellan A320-familjen och Tu-204, detta då båda är moderna saker med fullt FBW-system och liknande filosofier. När det gäller Airbus vs Boeing beror det på modell - jag föredrar A320-serien före 737, däremot gillar jag att flyga såväl A340-600 (den är imponerande, framförallt speciellt med en så lång kabin, dessutom fascinerande då man startar med fullastad maskin från Madrid och upplever hur den långsamt stiger p.g.a den höga vikten), B747 och B777. A350 ser jag mycket fram emot att flyga med.
På den ryska sidan ser jag fram emot att flyga SSJ100 och MS-21. Båda är mycket intressanta maskiner.
Sedan måste jag erkänna att jag är svag för Comac C919 också, jag tycker den tilltalar mig - framförallt för att vara deras första riktigt seriösa stora projekt (undantaget Shanghai Y-10).