Doktorn kan komma
- Thread starter doc
- Startdatum
M
Monkey_Class
Guest
Say hello to the abney next to you on the park bench. Oh! Pardon - You are in Brissie - my bad.
Tack för en bra rapport (även fast jag tolkade in något annat i rubriken
)
Tack för en bra rapport (även fast jag tolkade in något annat i rubriken
)Jan Petterson
Medlem
Du verkar resa mycket mer behagligt än dom i tv-serien med samma namn
doc
Medlem
Fyra nätter i Brisbane passerade allt för fort. Vädret var perfekt och jag hade bland annat hunnit med många långa promenader i stan, ett besök på Australia Zoo och en mini-BC-träff med @ACervin. Det var så dags att packa väskorna och flyga vidare.
Vid lunchtid tog jag så tåget ut till inrikesterminalen på Brisbanes flygplats. Resan tog cirka 25 minuter från Centralstationen och jag anlände 1,5 timma före avgång. Väl framme var det en kort promenad till incheckningsdisken. Platser hade jag redan valt vid bokningstillfället. Det fanns tre bemannade diskar för businessclass- eller statuspassagerare och det var cirka fyra personer framför i kön. Det tog ett litet tag innan det var min tur. Den äldre herren i incheckningen vad glad, trevlig och skämtsam. Mitt bagage taggades med en rosa businesstagg och inte de vanliga Oneworld-taggarna. Jag begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag kunde använda fast-track. Snabbt och smidigt var det avklarat varpå jag kilade vidare mot loungen. Väl framme visade jag upp boardingkortet. Det såg ut som att man kunde svänga både höger och vänster samt att det var olika Qantas-lounger, men ingen skyltning och jag fick ingen hänvisning vart jag skulle gå heller. Jag tog höger och kom in i en stor lounge med väldigt mycket folk. Det gick bra att hitta en sittplats och efter detta utforskade jag utbudet. Det serverades en majs- och chilisoppa, olika sallader som man kunde blanda själv samt att man kunde grilla en egen macka. Utöver det fanns det ett utbud av lokala viner och bubbel att tillgå. Jag grillade mig en macka och tog lite iste till detta.
Ombordstigningen skulle påbörjas cirka 20 minuter före avgång, så jag begav mig till gaten 5 minuter innan detta. En särskild kö för businessclass- och statuspassagerare fanns även hör och boaringen påbörjades punktligt. I dörren kontrollerades mitt boardingkort och jag hälsades välkommen ombord med namn. Jag passerade businessclass-kabinen som hade riktiga business-stolar i 2 + 2, gick till min plats 5C, näst längst fram i ekonomiavdelningen, och satte mig. Därefter hängde jag av mig min kavaj på knapp på stolen framför, men strax innan push-back frågade en flygvärdinna om hon fick hänga in kavajen. Detta gjorde mig positivt överraskad. Push-back var inte lika på sekunden punktlig som med Cathay utan mer no worries relaxed några minuter aussie sent. Efter en kort tur på 8 minuter var vi dock på startbanan. Motorerna på 737-800:an varvades upp och ytterligare någon minut senare var vi så i luften och flög ut över havet.
Serveringen påbörjades ganska snart efter att vi kommit upp på marshhöjd. På vagnarna hade de ett handskrivet "Customer Recognition Sheet" med statuspassagerare uppskrivna. Gissningsvis bara Qantas egna statushavare, då jag själv inte stod med på denna trots OW Emerald. Det serverades antingen en liten låda med tre små bitar skivad kyckling, några oliver och tre kex eller en Snowy Monuntain Almond Ginger Crunch cookie. Jag valde det senare alternativt och en Bundaberg Ginger Beer till detta. Alkoholhaltiga drycker fanns till försäljning. Jag beklagar avsaknaden av bilder på ovanstående läckerheter, men så upphetsande var det inte. Det kan snarast liknas vid vad man får på en AirBerlin-flygning.
Vad gäller stolarna var de ganska så slitna och inredningen gjorde ett trött intryck. Lite som på BA:s europeiska 767r innan renovering. Benutrymmet var dock helt okej, betydligt bättre än på SAS 737r där mina knän i regel är konstant inklämda i framförvarande säte.
En stund in i flygningen delades vattenflaskor ut. Den kvinnliga andrepiloten ropade ut när det var cirka 20 minuter kvar till landning och berättade att sol och 31 graders värme väntade i Cairns. Vi landade något tidigt och ankom gaten cirka 5 minuter före tidtabell. Bagaget levererades så snabbt att jag inte kunde avgöra om priotaggen hade någon inverkan. Troligen spelade den ingen roll för det var inte många andra väskor med någon tagg i närheten. Efter en kort bilfärd tog jag mig sedan till Trinity Beach där jag gör ett uppehåll igen på några dagar.
Victor Charlie Charlie over and out (for now)
Rutten så långt:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Vid lunchtid tog jag så tåget ut till inrikesterminalen på Brisbanes flygplats. Resan tog cirka 25 minuter från Centralstationen och jag anlände 1,5 timma före avgång. Väl framme var det en kort promenad till incheckningsdisken. Platser hade jag redan valt vid bokningstillfället. Det fanns tre bemannade diskar för businessclass- eller statuspassagerare och det var cirka fyra personer framför i kön. Det tog ett litet tag innan det var min tur. Den äldre herren i incheckningen vad glad, trevlig och skämtsam. Mitt bagage taggades med en rosa businesstagg och inte de vanliga Oneworld-taggarna. Jag begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag kunde använda fast-track. Snabbt och smidigt var det avklarat varpå jag kilade vidare mot loungen. Väl framme visade jag upp boardingkortet. Det såg ut som att man kunde svänga både höger och vänster samt att det var olika Qantas-lounger, men ingen skyltning och jag fick ingen hänvisning vart jag skulle gå heller. Jag tog höger och kom in i en stor lounge med väldigt mycket folk. Det gick bra att hitta en sittplats och efter detta utforskade jag utbudet. Det serverades en majs- och chilisoppa, olika sallader som man kunde blanda själv samt att man kunde grilla en egen macka. Utöver det fanns det ett utbud av lokala viner och bubbel att tillgå. Jag grillade mig en macka och tog lite iste till detta.
Ombordstigningen skulle påbörjas cirka 20 minuter före avgång, så jag begav mig till gaten 5 minuter innan detta. En särskild kö för businessclass- och statuspassagerare fanns även hör och boaringen påbörjades punktligt. I dörren kontrollerades mitt boardingkort och jag hälsades välkommen ombord med namn. Jag passerade businessclass-kabinen som hade riktiga business-stolar i 2 + 2, gick till min plats 5C, näst längst fram i ekonomiavdelningen, och satte mig. Därefter hängde jag av mig min kavaj på knapp på stolen framför, men strax innan push-back frågade en flygvärdinna om hon fick hänga in kavajen. Detta gjorde mig positivt överraskad. Push-back var inte lika på sekunden punktlig som med Cathay utan mer no worries relaxed några minuter aussie sent. Efter en kort tur på 8 minuter var vi dock på startbanan. Motorerna på 737-800:an varvades upp och ytterligare någon minut senare var vi så i luften och flög ut över havet.
Serveringen påbörjades ganska snart efter att vi kommit upp på marshhöjd. På vagnarna hade de ett handskrivet "Customer Recognition Sheet" med statuspassagerare uppskrivna. Gissningsvis bara Qantas egna statushavare, då jag själv inte stod med på denna trots OW Emerald. Det serverades antingen en liten låda med tre små bitar skivad kyckling, några oliver och tre kex eller en Snowy Monuntain Almond Ginger Crunch cookie. Jag valde det senare alternativt och en Bundaberg Ginger Beer till detta. Alkoholhaltiga drycker fanns till försäljning. Jag beklagar avsaknaden av bilder på ovanstående läckerheter, men så upphetsande var det inte. Det kan snarast liknas vid vad man får på en AirBerlin-flygning.
Vad gäller stolarna var de ganska så slitna och inredningen gjorde ett trött intryck. Lite som på BA:s europeiska 767
r innan renovering. Benutrymmet var dock helt okej, betydligt bättre än på SAS 737r där mina knän i regel är konstant inklämda i framförvarande säte.En stund in i flygningen delades vattenflaskor ut. Den kvinnliga andrepiloten ropade ut när det var cirka 20 minuter kvar till landning och berättade att sol och 31 graders värme väntade i Cairns. Vi landade något tidigt och ankom gaten cirka 5 minuter före tidtabell. Bagaget levererades så snabbt att jag inte kunde avgöra om priotaggen hade någon inverkan. Troligen spelade den ingen roll för det var inte många andra väskor med någon tagg i närheten. Efter en kort bilfärd tog jag mig sedan till Trinity Beach där jag gör ett uppehåll igen på några dagar.
Victor Charlie Charlie over and out (for now)
Rutten så långt:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
doc
Medlem
Det var så dags att lämna Carins, stora barriärrevet och Trinity Beach, där de senaste fem nätterna tillbringades. Några dagar i veckan flyger Qantas direkt från Carins till Ayers Rock. I detta fall kändes det lockande med ett direktflyg, även om avgångstiden 7:25 var mindre lockande. Jag anlände flygplatsen klockan 5:45, då taxiresan gick mycket fortare än beräknat. Tre diskar var öppna för incheckning, varav en för businessclass- och statuspassagerare. Incheckningen gick snabbt och smidigt och på bagagetaggen som trycktes ut stod det priority istället för särskild märkning. Det var ingen kö i säkerhetskontrollen denna morgon, så det gjorde inget att fast track saknades. På mindre än en kvart var jag incheckad, säkerhetskontrollerad och redo att gå till loungen för lite frukost. Loungen var belägen en trappa upp ovanför gaterna 19 - 21. Värdinnan tittade glatt på boardingkortet, suckade längtande när hon såg att jag skulle till Ayers Rock och önskade mig en trevlig vistelse där. Inredningen i loungen kändes ganska tråkig, men det var inte mycket folk så det var lätt att hitta en plats med utsikt över plattan.
Frukostutbudet var ganska trevligt med så väl enklare varm frukost med bacon, bönor, potatiskakor med mera, samt kontinentalt alternativ med bröd, flingor, yoghurt och frukt. Det fanns även en pannkaksmaskin, som gjorde skapliga pannkakor. Även här gjorde jag mig också en grillad macka, något som faktiskt blev väldigt gott och som jag uppskattat i båda Qantas-loungerna jag besökt hittills.
Fem minuter innan boarding begav jag mig till gate 16. Jag kom fram precis innan gaten öppnades. Ingen prioboarding här, men då jag var först i kön gick det snabbt i alla fall. Planet för dagen, en Boeing 717 från 2001, stod parkerat på plattan en liten promenad bort.
I galleyt hälsades jag välkommen ombord och pursern berättade att min plats var gångplatserna till höger på rad tre. På flygningen såldes ingen businessclass, så samtliga rader var ekonomiklass. Stolarna var dock betydligt fräschare än på den ett år äldre 737:an som tog oss till Cairns.
Beläggningen var låg, cirka 50%, och största delen var nog japanska turister. Gissningsvis till följd av låg beläggning kunde vi göra push-back tio minuter tidigt och snart därefter lyfte vi ut över havet. Ett tag efter att vi gjort en sväng runt och flugit in över regnskogen påbörjades serveringen. Till min förvåning serverades varm frukost. Det smakade bra, men lite väl salt.
Under flygningen var det klar sikt ned till marken och landskapet blev allt rödare och torrare. Efter cirka två timmar började vi så nedstigningen mot Ayers Rock. Utanför fönstret skymtade så den mytomspunna röda formationen. Utsikten var spektakulär och inflygningen helt klart minnesvärd.
Det var en liten bit att gå från planet till terminalbyggnaden och väl inne väntade jag vid det enda bagagebandet. Till alla som klagar på prioritetsbagagets icke-vara på Arlanda kan jag trösta med att det inte fungerade vid Ayers Rock heller, men efter en viss väntan var allt klart och vår chaufför från hotellet mötte upp.
Nu är jag incheckad på hotellet Longitude 131, som så långt verkar fantastiskt. Jag kommer nog återkomma lite mer om det senare, men nu ska jag njuta av lugnet och utsikten över Ayers Rock ett tag.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Frukostutbudet var ganska trevligt med så väl enklare varm frukost med bacon, bönor, potatiskakor med mera, samt kontinentalt alternativ med bröd, flingor, yoghurt och frukt. Det fanns även en pannkaksmaskin, som gjorde skapliga pannkakor. Även här gjorde jag mig också en grillad macka, något som faktiskt blev väldigt gott och som jag uppskattat i båda Qantas-loungerna jag besökt hittills.
Fem minuter innan boarding begav jag mig till gate 16. Jag kom fram precis innan gaten öppnades. Ingen prioboarding här, men då jag var först i kön gick det snabbt i alla fall. Planet för dagen, en Boeing 717 från 2001, stod parkerat på plattan en liten promenad bort.
I galleyt hälsades jag välkommen ombord och pursern berättade att min plats var gångplatserna till höger på rad tre. På flygningen såldes ingen businessclass, så samtliga rader var ekonomiklass. Stolarna var dock betydligt fräschare än på den ett år äldre 737:an som tog oss till Cairns.
Beläggningen var låg, cirka 50%, och största delen var nog japanska turister. Gissningsvis till följd av låg beläggning kunde vi göra push-back tio minuter tidigt och snart därefter lyfte vi ut över havet. Ett tag efter att vi gjort en sväng runt och flugit in över regnskogen påbörjades serveringen. Till min förvåning serverades varm frukost. Det smakade bra, men lite väl salt.
Under flygningen var det klar sikt ned till marken och landskapet blev allt rödare och torrare. Efter cirka två timmar började vi så nedstigningen mot Ayers Rock. Utanför fönstret skymtade så den mytomspunna röda formationen. Utsikten var spektakulär och inflygningen helt klart minnesvärd.
Det var en liten bit att gå från planet till terminalbyggnaden och väl inne väntade jag vid det enda bagagebandet. Till alla som klagar på prioritetsbagagets icke-vara på Arlanda kan jag trösta med att det inte fungerade vid Ayers Rock heller, men efter en viss väntan var allt klart och vår chaufför från hotellet mötte upp.
Nu är jag incheckad på hotellet Longitude 131, som så långt verkar fantastiskt. Jag kommer nog återkomma lite mer om det senare, men nu ska jag njuta av lugnet och utsikten över Ayers Rock ett tag.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper