M
Monkey_Class
Guest
Say hello to the abney next to you on the park bench. Oh! Pardon - You are in Brissie - my bad.
Tack för en bra rapport (även fast jag tolkade in något annat i rubriken   )
Tack för en bra rapport (även fast jag tolkade in något annat i rubriken   )
D
doc
Guest
Sista kvällen i Brisbane innan vi flyger vidare till Cairns imorgon. Det blir en liten mini-BC-träff med ACervin.
jan-petterson
New member
Du verkar resa mycket mer behagligt än dom i tv-serien med samma namn 
D
doc
Guest
Fyra nätter i Brisbane passerade allt för fort. Vädret var perfekt och jag hade bland annat hunnit med många långa promenader i stan, ett besök på Australia Zoo och en mini-BC-träff med @ACervin. Det var så dags att packa väskorna och flyga vidare.
Vid lunchtid tog jag så tåget ut till inrikesterminalen på Brisbanes flygplats. Resan tog cirka 25 minuter från Centralstationen och jag anlände 1,5 timma före avgång. Väl framme var det en kort promenad till incheckningsdisken. Platser hade jag redan valt vid bokningstillfället. Det fanns tre bemannade diskar för businessclass- eller statuspassagerare och det var cirka fyra personer framför i kön. Det tog ett litet tag innan det var min tur. Den äldre herren i incheckningen vad glad, trevlig och skämtsam. Mitt bagage taggades med en rosa businesstagg och inte de vanliga Oneworld-taggarna. Jag begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag kunde använda fast-track. Snabbt och smidigt var det avklarat varpå jag kilade vidare mot loungen. Väl framme visade jag upp boardingkortet. Det såg ut som att man kunde svänga både höger och vänster samt att det var olika Qantas-lounger, men ingen skyltning och jag fick ingen hänvisning vart jag skulle gå heller. Jag tog höger och kom in i en stor lounge med väldigt mycket folk. Det gick bra att hitta en sittplats och efter detta utforskade jag utbudet. Det serverades en majs- och chilisoppa, olika sallader som man kunde blanda själv samt att man kunde grilla en egen macka. Utöver det fanns det ett utbud av lokala viner och bubbel att tillgå. Jag grillade mig en macka och tog lite iste till detta.
Ombordstigningen skulle påbörjas cirka 20 minuter före avgång, så jag begav mig till gaten 5 minuter innan detta. En särskild kö för businessclass- och statuspassagerare fanns även hör och boaringen påbörjades punktligt. I dörren kontrollerades mitt boardingkort och jag hälsades välkommen ombord med namn. Jag passerade businessclass-kabinen som hade riktiga business-stolar i 2 + 2, gick till min plats 5C, näst längst fram i ekonomiavdelningen, och satte mig. Därefter hängde jag av mig min kavaj på knapp på stolen framför, men strax innan push-back frågade en flygvärdinna om hon fick hänga in kavajen. Detta gjorde mig positivt överraskad. Push-back var inte lika på sekunden punktlig som med Cathay utan mer no worries relaxed några minuter aussie sent. Efter en kort tur på 8 minuter var vi dock på startbanan. Motorerna på 737-800:an varvades upp och ytterligare någon minut senare var vi så i luften och flög ut över havet.
Serveringen påbörjades ganska snart efter att vi kommit upp på marshhöjd. På vagnarna hade de ett handskrivet "Customer Recognition Sheet" med statuspassagerare uppskrivna. Gissningsvis bara Qantas egna statushavare, då jag själv inte stod med på denna trots OW Emerald. Det serverades antingen en liten låda med tre små bitar skivad kyckling, några oliver och tre kex eller en Snowy Monuntain Almond Ginger Crunch cookie. Jag valde det senare alternativt och en Bundaberg Ginger Beer till detta. Alkoholhaltiga drycker fanns till försäljning. Jag beklagar avsaknaden av bilder på ovanstående läckerheter, men så upphetsande var det inte. Det kan snarast liknas vid vad man får på en AirBerlin-flygning.
Vad gäller stolarna var de ganska så slitna och inredningen gjorde ett trött intryck. Lite som på BA:s europeiska 767 innan renovering. Benutrymmet var dock helt okej, betydligt bättre än på SAS 737 där mina knän i regel är konstant inklämda i framförvarande säte.
En stund in i flygningen delades vattenflaskor ut. Den kvinnliga andrepiloten ropade ut när det var cirka 20 minuter kvar till landning och berättade att sol och 31 graders värme väntade i Cairns. Vi landade något tidigt och ankom gaten cirka 5 minuter före tidtabell. Bagaget levererades så snabbt att jag inte kunde avgöra om priotaggen hade någon inverkan. Troligen spelade den ingen roll för det var inte många andra väskor med någon tagg i närheten. Efter en kort bilfärd tog jag mig sedan till Trinity Beach där jag gör ett uppehåll igen på några dagar.
Victor Charlie Charlie over and out (for now)
Rutten så långt:
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Vid lunchtid tog jag så tåget ut till inrikesterminalen på Brisbanes flygplats. Resan tog cirka 25 minuter från Centralstationen och jag anlände 1,5 timma före avgång. Väl framme var det en kort promenad till incheckningsdisken. Platser hade jag redan valt vid bokningstillfället. Det fanns tre bemannade diskar för businessclass- eller statuspassagerare och det var cirka fyra personer framför i kön. Det tog ett litet tag innan det var min tur. Den äldre herren i incheckningen vad glad, trevlig och skämtsam. Mitt bagage taggades med en rosa businesstagg och inte de vanliga Oneworld-taggarna. Jag begav mig sedan till säkerhetskontrollen, där jag kunde använda fast-track. Snabbt och smidigt var det avklarat varpå jag kilade vidare mot loungen. Väl framme visade jag upp boardingkortet. Det såg ut som att man kunde svänga både höger och vänster samt att det var olika Qantas-lounger, men ingen skyltning och jag fick ingen hänvisning vart jag skulle gå heller. Jag tog höger och kom in i en stor lounge med väldigt mycket folk. Det gick bra att hitta en sittplats och efter detta utforskade jag utbudet. Det serverades en majs- och chilisoppa, olika sallader som man kunde blanda själv samt att man kunde grilla en egen macka. Utöver det fanns det ett utbud av lokala viner och bubbel att tillgå. Jag grillade mig en macka och tog lite iste till detta.
Ombordstigningen skulle påbörjas cirka 20 minuter före avgång, så jag begav mig till gaten 5 minuter innan detta. En särskild kö för businessclass- och statuspassagerare fanns även hör och boaringen påbörjades punktligt. I dörren kontrollerades mitt boardingkort och jag hälsades välkommen ombord med namn. Jag passerade businessclass-kabinen som hade riktiga business-stolar i 2 + 2, gick till min plats 5C, näst längst fram i ekonomiavdelningen, och satte mig. Därefter hängde jag av mig min kavaj på knapp på stolen framför, men strax innan push-back frågade en flygvärdinna om hon fick hänga in kavajen. Detta gjorde mig positivt överraskad. Push-back var inte lika på sekunden punktlig som med Cathay utan mer no worries relaxed några minuter aussie sent. Efter en kort tur på 8 minuter var vi dock på startbanan. Motorerna på 737-800:an varvades upp och ytterligare någon minut senare var vi så i luften och flög ut över havet.
Serveringen påbörjades ganska snart efter att vi kommit upp på marshhöjd. På vagnarna hade de ett handskrivet "Customer Recognition Sheet" med statuspassagerare uppskrivna. Gissningsvis bara Qantas egna statushavare, då jag själv inte stod med på denna trots OW Emerald. Det serverades antingen en liten låda med tre små bitar skivad kyckling, några oliver och tre kex eller en Snowy Monuntain Almond Ginger Crunch cookie. Jag valde det senare alternativt och en Bundaberg Ginger Beer till detta. Alkoholhaltiga drycker fanns till försäljning. Jag beklagar avsaknaden av bilder på ovanstående läckerheter, men så upphetsande var det inte. Det kan snarast liknas vid vad man får på en AirBerlin-flygning.
Vad gäller stolarna var de ganska så slitna och inredningen gjorde ett trött intryck. Lite som på BA:s europeiska 767 innan renovering. Benutrymmet var dock helt okej, betydligt bättre än på SAS 737 där mina knän i regel är konstant inklämda i framförvarande säte.
En stund in i flygningen delades vattenflaskor ut. Den kvinnliga andrepiloten ropade ut när det var cirka 20 minuter kvar till landning och berättade att sol och 31 graders värme väntade i Cairns. Vi landade något tidigt och ankom gaten cirka 5 minuter före tidtabell. Bagaget levererades så snabbt att jag inte kunde avgöra om priotaggen hade någon inverkan. Troligen spelade den ingen roll för det var inte många andra väskor med någon tagg i närheten. Efter en kort bilfärd tog jag mig sedan till Trinity Beach där jag gör ett uppehåll igen på några dagar.
Victor Charlie Charlie over and out (for now)
Rutten så långt:
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
D
doc
Guest
Det var så dags att lämna Carins, stora barriärrevet och Trinity Beach, där de senaste fem nätterna tillbringades. Några dagar i veckan flyger Qantas direkt från Carins till Ayers Rock. I detta fall kändes det lockande med ett direktflyg, även om avgångstiden 7:25 var mindre lockande. Jag anlände flygplatsen klockan 5:45, då taxiresan gick mycket fortare än beräknat. Tre diskar var öppna för incheckning, varav en för businessclass- och statuspassagerare. Incheckningen gick snabbt och smidigt och på bagagetaggen som trycktes ut stod det priority istället för särskild märkning. Det var ingen kö i säkerhetskontrollen denna morgon, så det gjorde inget att fast track saknades. På mindre än en kvart var jag incheckad, säkerhetskontrollerad och redo att gå till loungen för lite frukost. Loungen var belägen en trappa upp ovanför gaterna 19 - 21. Värdinnan tittade glatt på boardingkortet, suckade längtande när hon såg att jag skulle till Ayers Rock och önskade mig en trevlig vistelse där. Inredningen i loungen kändes ganska tråkig, men det var inte mycket folk så det var lätt att hitta en plats med utsikt över plattan.
Frukostutbudet var ganska trevligt med så väl enklare varm frukost med bacon, bönor, potatiskakor med mera, samt kontinentalt alternativ med bröd, flingor, yoghurt och frukt. Det fanns även en pannkaksmaskin, som gjorde skapliga pannkakor. Även här gjorde jag mig också en grillad macka, något som faktiskt blev väldigt gott och som jag uppskattat i båda Qantas-loungerna jag besökt hittills.
Fem minuter innan boarding begav jag mig till gate 16. Jag kom fram precis innan gaten öppnades. Ingen prioboarding här, men då jag var först i kön gick det snabbt i alla fall. Planet för dagen, en Boeing 717 från 2001, stod parkerat på plattan en liten promenad bort.
I galleyt hälsades jag välkommen ombord och pursern berättade att min plats var gångplatserna till höger på rad tre. På flygningen såldes ingen businessclass, så samtliga rader var ekonomiklass. Stolarna var dock betydligt fräschare än på den ett år äldre 737:an som tog oss till Cairns.
Beläggningen var låg, cirka 50%, och största delen var nog japanska turister. Gissningsvis till följd av låg beläggning kunde vi göra push-back tio minuter tidigt och snart därefter lyfte vi ut över havet. Ett tag efter att vi gjort en sväng runt och flugit in över regnskogen påbörjades serveringen. Till min förvåning serverades varm frukost. Det smakade bra, men lite väl salt.
Under flygningen var det klar sikt ned till marken och landskapet blev allt rödare och torrare. Efter cirka två timmar började vi så nedstigningen mot Ayers Rock. Utanför fönstret skymtade så den mytomspunna röda formationen. Utsikten var spektakulär och inflygningen helt klart minnesvärd.
Det var en liten bit att gå från planet till terminalbyggnaden och väl inne väntade jag vid det enda bagagebandet. Till alla som klagar på prioritetsbagagets icke-vara på Arlanda kan jag trösta med att det inte fungerade vid Ayers Rock heller, men efter en viss väntan var allt klart och vår chaufför från hotellet mötte upp.
Nu är jag incheckad på hotellet Longitude 131, som så långt verkar fantastiskt. Jag kommer nog återkomma lite mer om det senare, men nu ska jag njuta av lugnet och utsikten över Ayers Rock ett tag.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS-AYQ&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Frukostutbudet var ganska trevligt med så väl enklare varm frukost med bacon, bönor, potatiskakor med mera, samt kontinentalt alternativ med bröd, flingor, yoghurt och frukt. Det fanns även en pannkaksmaskin, som gjorde skapliga pannkakor. Även här gjorde jag mig också en grillad macka, något som faktiskt blev väldigt gott och som jag uppskattat i båda Qantas-loungerna jag besökt hittills.
Fem minuter innan boarding begav jag mig till gate 16. Jag kom fram precis innan gaten öppnades. Ingen prioboarding här, men då jag var först i kön gick det snabbt i alla fall. Planet för dagen, en Boeing 717 från 2001, stod parkerat på plattan en liten promenad bort.
I galleyt hälsades jag välkommen ombord och pursern berättade att min plats var gångplatserna till höger på rad tre. På flygningen såldes ingen businessclass, så samtliga rader var ekonomiklass. Stolarna var dock betydligt fräschare än på den ett år äldre 737:an som tog oss till Cairns.
Beläggningen var låg, cirka 50%, och största delen var nog japanska turister. Gissningsvis till följd av låg beläggning kunde vi göra push-back tio minuter tidigt och snart därefter lyfte vi ut över havet. Ett tag efter att vi gjort en sväng runt och flugit in över regnskogen påbörjades serveringen. Till min förvåning serverades varm frukost. Det smakade bra, men lite väl salt.
Under flygningen var det klar sikt ned till marken och landskapet blev allt rödare och torrare. Efter cirka två timmar började vi så nedstigningen mot Ayers Rock. Utanför fönstret skymtade så den mytomspunna röda formationen. Utsikten var spektakulär och inflygningen helt klart minnesvärd.
Det var en liten bit att gå från planet till terminalbyggnaden och väl inne väntade jag vid det enda bagagebandet. Till alla som klagar på prioritetsbagagets icke-vara på Arlanda kan jag trösta med att det inte fungerade vid Ayers Rock heller, men efter en viss väntan var allt klart och vår chaufför från hotellet mötte upp.
Nu är jag incheckad på hotellet Longitude 131, som så långt verkar fantastiskt. Jag kommer nog återkomma lite mer om det senare, men nu ska jag njuta av lugnet och utsikten över Ayers Rock ett tag.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS-AYQ&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
rvarttinen
New member
Mycket trevlig och inspirerande läsning så här som det första på kontoret.
K
kristofergustafsson
Guest
Kul resa och reserapport så här långt. Ser fram emot resten!
J
Jonas C
Guest
Att man kunde ha missat denna fantastiska reserapport! Ser fram emot resten!
D
doc
Guest
Jag kände att jag måste skriva lite om min vistelse i Uluru - Kata Tjuta National Park (Ayers Rock). Vistelsen här har varit både väldigt intressant. Efter research och med en del ångest över prislappen hade jag tillslut valt att boka Longitude 131 som hotell för vistelsen här. Det är verkligen inget jag ångrar såhär med facit på hand. I hotelletbokningen ingår precis allt för en vistelse här. Hotellet består av 15 stycken tält som har fasta väggar och golv, men där taket är en tältduk i tre lager.
Varje tält har plats för två personer och innehåller en sovdel, en badrumsdel med dusch och toalett.
Vid bokningen angav jag information om ankommande och avgående flygningar. Efter att ha ankommit vid 9:40 på morgonen möttes jag av en kvinna från hotellet som märkte upp mina väskor med mitt namn och numret på mitt tält och lastade dem i en silvergrå fyrhjulsdriven Mercedes Sprinter. Därefter började en kort resa från flygplatsen. Vid första korsningen berättade kvinnan att "till höger bor alla andra, men vi ska till vänster och sedan ut på en sandväg eftersom vi ligger närmast Uluru". På vägen fick jag en kortare beskrivning av växtligheten i området, då det faktiskt är grönare här är man kan tro. Väl framme blev jag guidad till det stora så kallade Dune House som innehöll en lounge och restaurang. Jag erbjöds något att dricka och också något lätt att äta. Jag tackade ja till en kopp te. Därefter kom kvinnan som hämtade mig med ett formulär för mig att fylla i med lite kompletterande uppgifter, bland annat så att de skulle kunna checka in mig inför avresan och ordna med bagaget. Hon presenterade också ett programblad för vistelsen här komplett med alla tider för mig, väderprognos och beskrivning av programpunkterna. Efter ett tag kom en annan kvinna och visade mig till det tält där jag skulle bo under vistelsen här. Alla tält hade utöver nummer också namn efter Australiensiska upptäcktsresande. Mitt tält var uppkallat efter Burke & Wills. Inredningen hade också ett tema med detaljer som hänvisade till just deras upptäcktsfärd, som kartor, foton, tidningsurklipp med mera. Deras expedition slutade som en tragedi, något jag hoppades inte skulle bli fallet för mig.
Ena väggen i tältet var helt i insynsskyddat och reflekterande glas från vilket man hade en fantastisk utsikt över Uluru.
Allt ingick som sagt i bokningen, vilket innebar trerätters luncher, fyrarätters middagar, viner till middagarna och fri bar samt minibar övriga tider. Maten och vinerna höll fantastiskt bra klass och varje måltid var en njutning. Första dagens lunch gjorde att förväntningarna bara höjdes på kommande måltider. Under luncherna fick man välja på fyra förrätter och fyra efterrätter samt två efterrätter. När man ätit klart presenterades kvällens middagsmeny som bestod av förrätt, soppa, huvudrätt och efterrätt. Middagsmenyn var fast, men hade man synpunkter gick det alltid anpassa den efter tycke och smak. Båda menyerna ändrades naturligtvis varje dag.
På kvällen var det dags för första utflykten. Generellt gjordes utflykterna väldigt tidigt på morgonen och sent på aftonsidan för att undvika den tryckande ökenhettan. Under första utflykten bussades jag ut med ett tjugotal andra gäster till en utsiktsplats. Där njöt jag av solnedgången över Uluru samtidigt som jag serverades kanapéer och drinkar. Efter detta hade mörket lagt sig och vi bussades vidare för en middag under stjärnorna med musik- och dansföreställning runt en eld som utfördes av ursprungsbefolkningen.
Efter middag direkt i säng inför väckningen 5:15 nästa dag. Innan utflykterna fanns en kontinental frukost samt fyra "enklare" varma rätter att välja på. Åt man frukost senare fanns en mer fullständig meny att välja från. Man checkades av för utflykten under frukost. Då liksom under hela vistelsen tilltalades jag men namn av all personal. Morgonens utflykt hade tema eld och vatten och handlade om hur den inhemska befolkningen brukade landet och hittade vatten. Sedan på kvällen hade utflykten temat kultur och efterföljande dags tema var geologi. Hela programmet var väl avvägt. Mitt på dagarna kunde man välja mellan frivilliga aktiviteter till extra kostnad eller att bara vara. Jag valde det senare.
Sista kvällen låg på kudden ett dokument med detaljer inför avfärden. Där fanns exempelvis uppgifter om när det var utcheckning, frukost och när transporten till flygplatsen skulle avgå. Bagaget skulle lämnas på rummet. Sista morgonen vid frukost checkade jag ut och efter detta fick jag boardingkort för flygningen till Alice Springs och vidare till Sydney samt ett blått kort för att använda fast track. Jag fick också välja bland olika mackor och sallader som packades ned i en lunchpåse att tas med på flyget. Strax före avfärd till flygplatsen blev förvarnad om att det var dags att åka om en liten stund, så jag kunde ta några minuter att göra mig i ordning. Därefter guidades jag till bilen för avfärd och fick frågan om allt mitt bagage var med. En kort färd på röda grusvägar senare var jag så framme vid flygplatsen och min fantastiska vistelse vid Uluru var avslutad. Jag kan helt klart rekommendera Longitude 131 för en vistelse vid Uluru - Kata Tjuta. Tre nätter räcker gott för att uppleva natur och kultur.
Jag återkommer med rapport från mina flygningar lite senare.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
Varje tält har plats för två personer och innehåller en sovdel, en badrumsdel med dusch och toalett.
Vid bokningen angav jag information om ankommande och avgående flygningar. Efter att ha ankommit vid 9:40 på morgonen möttes jag av en kvinna från hotellet som märkte upp mina väskor med mitt namn och numret på mitt tält och lastade dem i en silvergrå fyrhjulsdriven Mercedes Sprinter. Därefter började en kort resa från flygplatsen. Vid första korsningen berättade kvinnan att "till höger bor alla andra, men vi ska till vänster och sedan ut på en sandväg eftersom vi ligger närmast Uluru". På vägen fick jag en kortare beskrivning av växtligheten i området, då det faktiskt är grönare här är man kan tro. Väl framme blev jag guidad till det stora så kallade Dune House som innehöll en lounge och restaurang. Jag erbjöds något att dricka och också något lätt att äta. Jag tackade ja till en kopp te. Därefter kom kvinnan som hämtade mig med ett formulär för mig att fylla i med lite kompletterande uppgifter, bland annat så att de skulle kunna checka in mig inför avresan och ordna med bagaget. Hon presenterade också ett programblad för vistelsen här komplett med alla tider för mig, väderprognos och beskrivning av programpunkterna. Efter ett tag kom en annan kvinna och visade mig till det tält där jag skulle bo under vistelsen här. Alla tält hade utöver nummer också namn efter Australiensiska upptäcktsresande. Mitt tält var uppkallat efter Burke & Wills. Inredningen hade också ett tema med detaljer som hänvisade till just deras upptäcktsfärd, som kartor, foton, tidningsurklipp med mera. Deras expedition slutade som en tragedi, något jag hoppades inte skulle bli fallet för mig.
Ena väggen i tältet var helt i insynsskyddat och reflekterande glas från vilket man hade en fantastisk utsikt över Uluru.
Allt ingick som sagt i bokningen, vilket innebar trerätters luncher, fyrarätters middagar, viner till middagarna och fri bar samt minibar övriga tider. Maten och vinerna höll fantastiskt bra klass och varje måltid var en njutning. Första dagens lunch gjorde att förväntningarna bara höjdes på kommande måltider. Under luncherna fick man välja på fyra förrätter och fyra efterrätter samt två efterrätter. När man ätit klart presenterades kvällens middagsmeny som bestod av förrätt, soppa, huvudrätt och efterrätt. Middagsmenyn var fast, men hade man synpunkter gick det alltid anpassa den efter tycke och smak. Båda menyerna ändrades naturligtvis varje dag.
På kvällen var det dags för första utflykten. Generellt gjordes utflykterna väldigt tidigt på morgonen och sent på aftonsidan för att undvika den tryckande ökenhettan. Under första utflykten bussades jag ut med ett tjugotal andra gäster till en utsiktsplats. Där njöt jag av solnedgången över Uluru samtidigt som jag serverades kanapéer och drinkar. Efter detta hade mörket lagt sig och vi bussades vidare för en middag under stjärnorna med musik- och dansföreställning runt en eld som utfördes av ursprungsbefolkningen.
Efter middag direkt i säng inför väckningen 5:15 nästa dag. Innan utflykterna fanns en kontinental frukost samt fyra "enklare" varma rätter att välja på. Åt man frukost senare fanns en mer fullständig meny att välja från. Man checkades av för utflykten under frukost. Då liksom under hela vistelsen tilltalades jag men namn av all personal. Morgonens utflykt hade tema eld och vatten och handlade om hur den inhemska befolkningen brukade landet och hittade vatten. Sedan på kvällen hade utflykten temat kultur och efterföljande dags tema var geologi. Hela programmet var väl avvägt. Mitt på dagarna kunde man välja mellan frivilliga aktiviteter till extra kostnad eller att bara vara. Jag valde det senare.
Sista kvällen låg på kudden ett dokument med detaljer inför avfärden. Där fanns exempelvis uppgifter om när det var utcheckning, frukost och när transporten till flygplatsen skulle avgå. Bagaget skulle lämnas på rummet. Sista morgonen vid frukost checkade jag ut och efter detta fick jag boardingkort för flygningen till Alice Springs och vidare till Sydney samt ett blått kort för att använda fast track. Jag fick också välja bland olika mackor och sallader som packades ned i en lunchpåse att tas med på flyget. Strax före avfärd till flygplatsen blev förvarnad om att det var dags att åka om en liten stund, så jag kunde ta några minuter att göra mig i ordning. Därefter guidades jag till bilen för avfärd och fick frågan om allt mitt bagage var med. En kort färd på röda grusvägar senare var jag så framme vid flygplatsen och min fantastiska vistelse vid Uluru var avslutad. Jag kan helt klart rekommendera Longitude 131 för en vistelse vid Uluru - Kata Tjuta. Tre nätter räcker gott för att uppleva natur och kultur.
Jag återkommer med rapport från mina flygningar lite senare.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
D
doc
Guest
Tack! Det är helt klart värt en omväg måste jag säga.
D
doc
Guest
Uluru - Ayers Rock Airport var föga förvånande en mycket liten flygplats. Qantas hade två diskar för incheckning och en för bag drop öppna. Det fanns ingen särskild incheckning för statuspassagerare och kön till incheckningsdiskarna var lång. Då jag redan blivit incheckad av hotellet ställde jag mig istället vid bag drop, där det inte var någon kö alls och jag blev direkt framropad och fick hjälp med väskan. Den märktes med prioritetstagg och skickades iväg med snabb fart. Jag hade fått en inbjudan till fast track från hotellet, men denna behövdes inte eftersom det inte var någon kö alls i säkerhetskontrollen. Alla måste fastnat vid incheckningen. Det var väldigt oklart från vilken gate flyget skulle avgå eftersom det inte stod på någon av skyltarna. Dock fanns bara två gater att välja på och det visade sig tillslut vara gate nummer ett. De ropade ut att man började boarding från rad 14 och bakåt. Själv hade jag valt rad 7 och stod först i kön. Nör jag ville gå ombord nekade gatepersonalen mig med hänvisning till att jag inte satt bakom rad 14, men när jag frågade om man inte fick gå ombord när man önskade som Oneworld Emerald, suckade hon och sa att jag fick väl gå ombord.
Själva flygningen till Alice Springs var ganska omärkvärdig. Det skulle enligt bokningsbekräftelsen serveras "refreshments" och vad detta innebar ses nedan, ett liten flaska vatten.
Vi landade cirka tio minuter tidigt och väl framme i Alice Springs hade jag en bytestid på 65 minuter, så jag begav mig till The Qantas Club lounge som låg väldigt nära gaten. Loungen var ganska liten, men det var inga problem att hitta bra plats att sitta. Inredningen var av samma lite tråkiga typ som i Cairns, men utbudet av dryck och mat var bra. Även här kunde man grilla mackor. Jag åt lite av den mat jag fått med mig från hotellet Longitude 131 och drack en ginger ale.
Då det var dags för ombordstigning ropades ut att businessclass och statuspassagerare var välkomna att boarda först. Jag tilltalades artigt med titel och ombads använda den främre dörren vid ombordstigning. När jag steg ombord noterade jag att denna 737-800 hade en nyare inredning än den jag åkte med från Brisbane till Cairns. I business class var sätena läderklädda och i ekonomi hade varje stol egen skärm med IFE-system.
Jag satt på rad fyra, vilket är första raden bakom business class och där var benutrymmet utmärkt. Flyget taxade ut punktligt och väl upp i luften kom flygvärdinnan och frågade mig personligen om hon kunde bjuda på något. Jag fick ett glas vitt vin som smakade bra och det serverades i ett riktigt vinglas. Därefter kom den vanliga lunchserveringen som i detta fall var en varm wrap och två småkakor.
När måltiden vad avslutad frågades jag personligen igen om jag önskade något mer, var på mitt glas fylldes på nytt. Efter 2,5 timmars flygning landade jag strax före tidtabell i Sydney. Inte heller här kom prioritetsmärkt bagage först.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS-AYQ-ASP-SYD&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Själva flygningen till Alice Springs var ganska omärkvärdig. Det skulle enligt bokningsbekräftelsen serveras "refreshments" och vad detta innebar ses nedan, ett liten flaska vatten.
Vi landade cirka tio minuter tidigt och väl framme i Alice Springs hade jag en bytestid på 65 minuter, så jag begav mig till The Qantas Club lounge som låg väldigt nära gaten. Loungen var ganska liten, men det var inga problem att hitta bra plats att sitta. Inredningen var av samma lite tråkiga typ som i Cairns, men utbudet av dryck och mat var bra. Även här kunde man grilla mackor. Jag åt lite av den mat jag fått med mig från hotellet Longitude 131 och drack en ginger ale.
Då det var dags för ombordstigning ropades ut att businessclass och statuspassagerare var välkomna att boarda först. Jag tilltalades artigt med titel och ombads använda den främre dörren vid ombordstigning. När jag steg ombord noterade jag att denna 737-800 hade en nyare inredning än den jag åkte med från Brisbane till Cairns. I business class var sätena läderklädda och i ekonomi hade varje stol egen skärm med IFE-system.
Jag satt på rad fyra, vilket är första raden bakom business class och där var benutrymmet utmärkt. Flyget taxade ut punktligt och väl upp i luften kom flygvärdinnan och frågade mig personligen om hon kunde bjuda på något. Jag fick ett glas vitt vin som smakade bra och det serverades i ett riktigt vinglas. Därefter kom den vanliga lunchserveringen som i detta fall var en varm wrap och två småkakor.
När måltiden vad avslutad frågades jag personligen igen om jag önskade något mer, var på mitt glas fylldes på nytt. Efter 2,5 timmars flygning landade jag strax före tidtabell i Sydney. Inte heller här kom prioritetsmärkt bagage först.
Victor Charlie Charlie over and out for now.
http://www.gcmap.com/mapui?P=ARN-DOH-HKG-BNE-CNS-AYQ-ASP-SYD&MS=bm&DU=mi&SG=0.82&SU=mach&PM=*
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper