Min första utlandsresa på flera år.
Beväpnad med "covidbevis" på papper och i mobil gav vi oss av mot huvudstaden, dvs Köpenhamn. Skånetrafiken var som vanligt och hade såklart "vagnsbrist" (synonym för inkompetens och mismanagement) och körde all trafik med enkla tågsätt. Social distansering typ Tokyo metro, dvs upp till 2 cm avstånd. Konduktören vägrade i och för sig att gå genom tåget så det är bästa säsong för plankare iaf.
Inget covidbevis behövdes vid avstigning på Hovedbangården. Ej heller på hotellet, som hade lite hygge i foajén med livemusik och mingel för både boenden och andra. Köpenhamn Väst och kvarteren runt Istedgade var lika livfulla som vanligt. Restaurangerna hade pliktskyldigast en lapp på dörren om att covidbevis krävdes, men vi fick inte heller där chans att visa upp våra fina papper.
Fullbokat var det i alla fall överallt, men om vi lovade att äta klart och vara ute igen före kl 19 så kunde vi få plats. Accepterade platsen och såg därefter ett stort antal sällskap bli avvisade/hänvisade till take-away pga platsbrist. Denna framgång fick firas med en "kvalitetsöl", och jag fick den klassiska kombinationen av tyska renhetslagen och kinesiskt förstatligande.
Köpte med en grillad anka och tog tåget hem. Samma vagnsbrist och vid flygplatsen ser man hur "smart" det är att serva en flygplats med pendeltåg. Det är så att säga inte helt genomtänkt var folk ska ha sina 3x23 kg på pendeln. Ankan förolyckas nästan i en kollision med Heavy bag, men jag lyckas ungå krock i sista sekund. På svenska sidan prioritear passpolisen mer att komma igenom tåget snabtt och mini-me som håller fram sitt internationella ID som hon inte har använt sedan hon har 5 månader blir till stor irritation inte kontrollerad. Hon viftar med kortet och ropar över vagnen till de snabbt försvinnande tjänstemännen "Det är jag som är mini-me, ser ni?"
Tillbaka i Sverige en anka rikare och med covid-bevis i mint-condition.