Andra resan i ”finklass” blev en förstaklass

[Jawen!]

Väl på backen i Boston passade jag på att åter tacka personalen för en härlig upplevelse som jag kommer ha med mig länge.

När dörren öppnats och vi i first fick förtur ut, och även där var det en liten skön känsla när jag såg alla som stod i kö på andra sidan galley. De fick snällt vänta på sin tur

Vis av erfarenhet efter min lilla miss vid immigration i Mexiko City så kollade jag noga så att jag inte hamnade i fel kö. Jag tog rygg på norrbaggarna så då var jag i alla fall inte ensam i fel kö. Det visade sig vara en ganska smärtfri process med kanske 45min kö allt som allt. Jag fick lämna ifrån mig lite fingeravtryck och någon standardfråga kring mitt syfte med resan och därefter ett ”Welcome to the United States & enjoy your stay” och så var jag hastigt och lustigt alltså i USA.

Jag letade upp en taxi och gav adressen och när jag satte mig tillrätta så hann jag tänka att det gick väldigt snabbt - inga frågor om vart jag skulle eller så utöver en kort adress. Ja ja - de har väl rattat turister förr… Jag satt alltså i en taxi, en gul sådan by the way, med nedvevade rutor och försökte insupa så mycket första intryck jag kunde. Det tog inte så lång tid dock innan vi dök ner i en lång tunnel men tack och lov så hissade han upp rutorna så jag slapp få en överdos av avgaser. Ut på andra sidan kom vi emellertid och jag noterade i förbifarten att det var en hel del vatten nära inpå och att det överlag såg jäkligt trevligt ut. Vi stannade snart till och dags att kliva ut - jag såg till att addera några dollar i dricks och så var jag framme. Vid fel hotell!!

Jag pallade inte börja argumentera om det om jag ens hunnit då han i stort sett var iväg innan skuffen hann stängas. Aja, jag är ju ändå ute på spontant äventyr och jag gick åter tillbaka till mitt mantra från förra resan. Ta det lugnt, hetsa inte upp dig över sånt du inte kan påverka… Jag gick ut till huvudgatan som var den samma som adressen till mitt boende så det löste sig med några minuters promenad längs Seaport Boulevard.

Snabb incheckning till ett rätt enkelt men trevligt hotell. Jag noterade inför resan att jag inte direkt kunde vara picky för herre jävlar vilka priser det var… Vill minnas att mitt boende låg på ca 2500kr natten och majoriteten av hotellen i krokarna låg betydligt högre än så i pris. Sen bodde jag i Waterfront och det hade jag valt baserat på omdömen och lämplig placering från flygplatsen, så mycket möjligt att jag placerat mig i en dyr del av Boston.

Min strategi blev att bara komma på plats och se mig omkring lite snabbt i närområdet och sen gå tidigt till sängs då mitt fokus låg på att nyttja söndagen till en stora delar spontan sightseeing.

Då jag är hockeyintresserad sedan barnsben och brukade konsumera mycket NHL förr om åren när jag jobbade kvällar. Då hann jag ofta hem till matcherna när östkust-lagen lirade och jag har ända sen starten gillat just Bruins bland annat för att min första tjej var i Boston trakten som aupair en tid. Jag var på god väg att resa dit då men hon reste hem istället så det blev inte av. Så redan då, vi snackar väl en 20 år sen, föddes väl en tanke om att se NHL på plats och gärna då i Boston specifikt. Lite ödets ironi att jag på kort varsel reser till just Boston vid mitt första besök i USA och så blir det mitt i sommaren Nåja, inte vara picky som sagt.

En del vatten har runnit sedan dess på kärleksfronten men hockeyintresset är intakt och även om jag inte ser NHL så mycket så är Bruins mitt lag och jag minns så väl de långa nätterna när Sedinarna slogs tillbaka och Stanley Cup bärgades 2011.

Nä, nog med bakgrund och anekdoter…

Upp i bra tid på söndagen efter en välbehövlig sömn och första steget blev en Uber till TD Garden. Kan jag inte se dem spela så får det bli en dos av klassisk Bruinshistoria åtminstone.



Nu var detta inte en helt slumpmässigt vald startpunkt utan efter lite googlande på hotellet så låg en del av Freedom Trail inte långt från arenan. Min tanke var att helt sonika följa ”stigen” för att få diverse landmärken ur Bostons historia på köpet, om än utan karta, men hade ju ändå hela söndagen till förfogande.

Snyltade på lite wifi från en butik vid TD Garden och tog ut bäringen mot mitt andra stopp på min egenkomponerade sightseeing. Jag gick.. och gick… och gick.. Det tog mig sisådär en kvart att inse att jag måste gått åt fel håll… Lite logiskt tänkande så borde några högersvängar leda mig tillbaka mot arenan och mycket riktigt så var jag snart tillbaka och snyltade Wi-Fi igen. Såklart skulle jag gått åt rakt motsatt håll… Lite bättre fokus på Google maps så var jag iväg och efter ett tag så var jag vid den historiskt viktiga kyrkogården Copp’s Hill Burying Ground och därifrån var det inte långt till Old North Church…

Det var rätt mycket folk som gick Freedom Trail med flertalet guider… Men så jobbade alltså inte jag utan jag gick på känsla…. Den räckte inte så mycket längre än så för jag yrade omkring i kvarteren runt kyrkan innan jag plötsligt var vid statyn av Paul Revere som var tidigt involverad i ett visst Tea-party…



Nu hade jag fått blodad tand när det kom till seriöst turistade och jag vandrade vidare i värmen mot nya historiska landmärken - ovetandes om att det inte skulle bli så många fler av den varan.

 

[Jawen!]

Jag knallade vidare i riktningen som kändes bäst och rätt vilket kom att bli bra till slut. Jag kunde konstatera att koncentrationen av italienska restauranger var väldigt tät så jag misstänker starkt att jag var i någon sorts italienska kvarter av staden. Inget jag hade koll på men det väckte om inte annat hungern då jag inte hade käkat sedan matorgien i luften. En hel del matställen fanns men det var tidig lunch, åtminstone i ett svenskt perspektiv, så det var i bästa fall på väg att öppna som det verkade så jag fortsatte i värmen vilket också påminde om att jag var duktigt törstig.

Hamnade i ett litet vägskäl där jag fick fundera lite på vilken väg jag skulle ta i jakten på turistmål. Men då det visade sig att jag stod och funderade precis utanför ett hak som var öppet så slog jag slag i saken och gick in.

Fick ett infall när jag bläddrade i menyn och tänkte att jag nog ville prova något åt det lokala eller iaf amerikanskt utan att för den skull gå på burgare. Nånstans i bakhuvudet hade jag läst om musselsoppa eller liknande och när ögonen fastnade på Clam Chowder så fick det bli det och då det minsann serverades stans bästa så kändes det bra på förhand. Hungrig som jag var så föreställde jag mig att lite soppa blir för fattigt så jag behövde något mer och fastnade då för American Pancakes. Till det fick det bli en säsongsvariant av Samuel Adams och den satt hur bra som helst.

Käket då… Soppan var god men lite matigare och hetare än jag trodde vilket kanske inte var helt listigt givet att tempen ute hunnit till 30-strecket… Så redan där började hungern avta men jag hade ju bestämt mig för pannkakor också. Aja, tänk ett par av de där tunna och dubbelvikta man hittar på de flesta hotellfrukostar hemma. Såna var det inte…

(Clam Chowder - gott & mättande. Förmodligen perfekt en kylslagen dag..)


(Pannkakor - inte ala svensk hotellfrukost)

Efter att ha kämpat hårt med pannkakorna så begav jag mig ut igen fullkomligt proppmätt. Strosade runt och njöt av vädret och faktumet att jag var allena i Boston - en rätt tillfredsställande känsla ändå. Fick lite mersmak av att vara själv på resande fot på förra resan och nu när man ändå hade lite lättare med språket så kände jag mig allt annat än nervös trots att jag för stunden var mer eller mindre vilse i Boston.

Ett tag senare så tyckte jag mig känna igen lite av miljön och döm av min förvåning när jag insåg att jag var så gott som hemma igen. Vetefan hur jag lyckades med det men nöjd över att mitt lokalsinne tydligen funkade i USA också så tog jag ett snabbt stopp på hotellet innan jag gav mig ut igen och det var bara att konstatera att Boston är riktigt fint om sommaren. Fin promenad längs vattnet och det var hur härligt som helst.







Framåt tidig kväll så letade jag upp ett litet matställe och intog en slags fish’ n chips och ett par kalla till det. Smakade toppen och även om det frestade att förlänga kvällen så bestämde jag mig för en rätt tidig hemgång och hoppade till sängs och zappade runt på tv:n. Visade sig att ett av stadens lag var i farten då Red Sox spelade… tror jag hittade iaf fyra olika kanaler som visade matchen. Ägnade sjukt nog en knapp timma på det och den timman får jag ju aldrig tillbaka… Somnade gott därefter.

För att summera Boston lite kort så var det riktigt härligt att spendera en hel dag spontant flanerande och kalasfint väder gjorde sitt till. Så återvänder gärna om tillfälle skulle ges i framtiden.

Men precis som starten på den här trippen så ringde klockan tidigt. Strax innan 04 var det dags att kliva upp och åka till Logan för att påbörja resan hemåt. Men det blev en lite annan väg hem och ett stopp på vägen som jag såg mycket fram emot.

 

[Sir Lemon]

Du är en grym berättare, broder!

 

[Jawen!]

Det blev en smidig Uber-körning på närmast öde gator med en riktigt trevlig chaufför som önskade trevlig resa innan han släppte av mig vid flygplatsen.

Knallade in till ett mindre kaos av folk kors och tvärs mest överallt och då var klockan inte ens halv fem , så man kan ju undra hur det ser ut under lite mer normala tider. Kollade tavlan och en stor mängd flighter var det men inte min och det tog en stund för mig att inse att det inte var en enda United-flight på tavlan. Det vart ju mindre lyckat eftersom jag skulle vidare med just United och en tendens till stresspåslag började infinna sig då mitt flyg gick vid 06. Men inte jaga upp sig påminde jag mig själv och hittade en lagom upptagen person som jag kunde fråga. Hon hänvisade mig tvärs över parkeringen till andra sidan och jag tackade och gick ut från kaoset och över till the other side och där tavlan innehöll United-avgångar för hela slanten. Letade lättat upp en disk då jag hade för avsikt att checka in mitt handbagage då jag inte ville släpa på det senare.

Snabbt gjort, priotagg på väskan och så fick jag en genväg in i kön till security så det var snart avklarat. En kortare promenad till gaten och jag kunde andas ut.

Snart var det dags att boarda och det var likaledes en smidig procedur där alla i lugnt manér inväntade sin grupp och jag slog mig sen ner i den bekväma stolen som en av de första ombord UA601 mot Newark. Strax där efter steg kaptenen ut i gången och snackade glatt ett par minuter på ett som det kändes rätt amerikanskt sätt - inga belägg för det men positiva vibbar gav det likväl.

I övrigt inte mycket att rapportera bortsett att de fick avbryta säkerhetsgenomgången när vi taxade ut pga att någon kom tillbaka från toaletten… Mindre positiva vibbar till den människan som fick en syrlig passning om vikten av att sitta på sin plats…

Vi landade en timme senare i strålande väder och jag kände mig pigg och alert den tidiga timman till trots. Här hade jag åter gjort min research så jag spanade efter skyltningen mot tåget vilket var snart funnet. Köpte biljett i automaten och kunde sen enkelt ta Airtrain till stationen för vidare transport in mot NYC. Fem minuters väntan innan tåget kom och jag satte mig för att beskåda vyerna (nåja, inte så vidare värst upphetsande kanske men ändå). Tog väl omkring 45 minuter eller så innan jag var framme i en stad jag alltid velat besöka.



Planen var i grova drag att använda mig av 7th Avenue och röra mig mot Central Park. Sagt och gjort och jag måste ändå säga att det var en fantastisk upplevelse att kliva ut på Manhattan och inse att man var på de gatorna man sett på tv och filmer. Klart häftigt

Skulle uppskatta att det tog ca 1,5 timme från gate till Manhattan och då är jag ju rätt orutinerad och inte dem mest våghalsiga resenären utan kollar gärna en extra gång osv.

Tog ett sidospår direkt för att kika in Empire State Building men höll på att missa det helt - men en kortare kö mitt på gatan fångade min uppmärksamhet. Då slog det mig att det ju inte bara är att gå till en byggnad och knäppa en bild utan här var det ju en smula tightare och inte minst högre… Ja jösses… men det skulle bli bättre möjligheter senare. Letade mig tillbaka till 7e och promenerade omväxlande med lite fotande här och där. Passerade som planerat Times Square på vägen och fortsatte sen vidare till Central Park.


Det var en ganska behaglig promenad som tog mig en stund givet alla intryck. Klockan var väl ca 09:30 när jag så klev in i parken och det var en rejäl kontrast trots att det var rätt lugnt på vägen dit. Om inte annat så hördes exempelvis fågelkvitter och såklart grönskan som ju är slående jämfört med asfalten och betongen.








Jag vandrade runt helt på känsla och kom så småningom till en större entré in till parken som hade en tavla med en karta över parken. Det visade sig att jag inte var i närheten av var jag trodde så det fick bli att ta lite bäring igen och börja knata. Hade förvisso rätt gott om tid men det hade ju varit ett fiasko om jag blev tvungen att leta mig ut ur parken och ta en taxi pga tidsbrist…

Där var vi inte ännu som väl var och efter kanske en kvart hittade jag en ny karta och kunde checka av att jag faktiskt var på rätt väg och slapp den potentiella stressen. Tids nog såg jag några ekipage av häst & vagn och det innebar samtidigt att jag var åter vid 7e där jag gjort min entré. Inte helt utan lättnad då jag konstaterade att jag ändå vandrat runt på måfå i ca 1,5 timmar.



Jag kryssade mig sakta tillbaka mot Madison Square Garden och skillnaden på folk som var i rörelse var total. Nu vid lunchtid kändes det som att det adderats sisådär 100,000 pers som alla var på väg nånstans och till det så hade solen och värmen tagit fart och det var uppe på 30-strecket. En smula svettigt men hellre det än en regnig svensk kustremsa påminde jag mig

Svalkade mig i en av de många turistbutikerna och köpte med en souvenir till grabben, och ja - jag köpte med en påse med I Love NY på



Efter att ha gått runt närmast oavbrutet i drygt fyra timmar i värman så var man lite seg och då jag hittat tillbaka till kvarteren runt MSG så bestämde jag mig för att låta mitt första, men sannolikt inte sista, besök i New York stanna där. För jag hade ju en plan även för resten av min vistelse i USA och jag ville försöka få lite extra valuta för tiden även på Newark så med andra ord var planen att försöka komma åt en viss lounge.

 

[Jawen!]

Då jag köpt mig en t/r biljett till tåget gick det smidigt och jag hann med ett tåg just innan avgång.

Då jag dumpat mig handbagage och boardingpasset var klart så var planen att helt sonika hoppa av vid terminal C för att senare ta mig till B för färden tillbaka mot Europa. Då jag kollat in trådarna här på forumet så visste jag att möjligheten fanns att ta sig till Polarisloungen.

Klev in i kön till passkontrollen som segade sig fram i makligt tempo. Men till slut kunde jag steppa fram till båset… det blippade grönt och sen kom det…

Excuse me but you are defenitely in the wrong terminal… I know.. but I would really like to visit the lounge svarade jag glatt och kände mig rätt självsäker… The lounge is closed fick jag till svar men en snabb replik tillbaka… The Polaris, is it closed? …Oh, you mean the Polarislounge… Samtidigt kom en äldre dam bakom mig i kön och flikade in och frågade om det var långt till loungen då hon skulle träffa sin son där… But you will need to take the train back to terminal B for your flight… I know svarade jag… and you will have to do all this once again… sure, no problems parerade jag… hon kollade med kollegan bredvid som bara ryckte på axlarna och då gav hon upp kändes det som och släppte mig igenom.

Hade jag inte läst om att det ändå ska kunna gå och att jag inte behöver ta tåget tillbaka och köa igen så hade jag antagligen nöjt mig med det första svaret och accepterat att det inte gick.

Nåväl, riktigt belåten letade jag upp loungen och frågade för säkerhets skull om det stämde att det fanns en buss till B terminalen som går airside vilket hon bekräftade. Perfekt!!

Gick in och fick direkt en bra känsla… letade upp duscharna och bokade en sådan och hann avnjuta en kall bira i väntan på att duschen skulle bli ledig. En väldigt skön dusch senare så gick jag direkt till restaurang delen och beställde något litet att förtära i väntan på flyget.

 

[Jawen!]

Måste säga att det var en riktigt trevlig upplevelse att sitta i restaurangen… Blev så där lagom avskilt med en lugn atmosfär och jag blev strategiskt placerad vid ett litet bord med en helt ok utsikt



Jag tog in två mindre rätter då det ju skulle bli lite käk på flyget också och champagne till det. Satt där det skulle vill jag lova.




Satt och njöt i sisådär en timme innan jag gick ut och då hade det uppenbart fyllts på duktigt med folk så det blev att leta efter sittplats men det var i det närmaste upptaget överallt. Tog en sväng förbi baren istället och fick mig en GT, med lite klös i visade det sig, och samtidigt frigjordes ett par platser inåt lokalen till. Satte mig och bara njöt vidare av tillvaron.



Spenderade en stund till innan jag bestämde mig för att ta mig tillbaka till rätt terminal i god tid. Utifall något skiter sig.

Hittade gaten där bussen skulle gå ifrån och tog rygg på ett par andra. Buss dök upp någon minut senare, snabb färd och vips var det dags att kliva ur. Sen en trappa upp och så klev jag ut i en korridor i terminal B. Skulle tro att det tog mig max 10 min från gaten i C till att jag befann mig i B.

Kort promenad till min gate men då jag tog lite marginal med mig så hade jag lite mer dötid att slå ihjäl och precis då noterade jag att Lufthansa hade en lounge rätt nära gaten. Det passade ju utmärkt bra då det var just Lufthansa jag skulle hemåt med. Gick in och fick ett varmt välkomnande och anvisades till den lilla avskiljda delen av loungen, innanför de röda repen minsann, reserverad för passagerare i First. För såpass trevligt skulle det bli även på hemvägen.

Ett glas champagne fick jag per omgående och det vara bara att säga till om jag önskade något. Det var en lite blandad känsla att sitta där, jag och en till, extra uppassade medan businessdelen var mer eller mindre fullpackad. En och annan blick kom det onekligen från andra sidan repet och jag fick sällskap av en tjej vid bordet bredvid. Hon hann beställa in lite från menyn innan de kom på sitt misstag och så fick hon flytta på sig

Jag hann med en påfyllning innan en ur personalen kom och hämtade mig och den andra som det visade sig väldigt beresta personen som gjorde mig sällskap mot gaten. Vi fick eskortering hela den minuten långa promenaden… men det var rejäl kö vid boardingen och den slapp vi då vi helt sonika fick kliva in före övriga. Nu var det nära…

Om det var en dröm att få uppleva A380 i first så var det onekligen dags för ännu en dröm - nämligen first i 747.

Jag klev så ombord först av alla på LH403 mot Frankfurt. Det var en häftig känsla att steppa in i kabinen längst där framme i nosen.


(En bekant & härlig känsla att kliva ombord)

Det var en bekant känsla även om det såg lite annorlunda ut. Plats 1K hade jag även denna gång.


(Drickat står redo för påfyllning)


(Här trivdes jag ypperligt)

 

[Resenären]

Härlig rapport, med fina bilder och upplysningar om hur man strategiskt maxar vistelse i NYC.

 

[JohanGE]

Vilket lust att åka First igen! Tack för en mycket trevlig rapport

 

[011430121]

Fortsatt fantastisk reserapport @Jawen!
Du skrev om dyra hotellpriser i Boston, det är dom kända för, många konferenser.
En stad som jag upptäckte har dyra hotellpriser är Toronto.

 

[Juancarlos]

Kan bara instämma. Snygga bilder och fantastiskt berättat. Tack!