Senaste nytt

4 buteljer Dom i Thais förstaklass

FredLind

Medlem
Till att börja med - om ni vill läsa en av de i mina ögon mest underhållande reserapporterna någonsin, läs https://www.flyertalk.com/forum/trip-reports/1074418-8-bottles-dom-lax-bkk-sq-f.html. Det är förstås därifrån jag fått inspirationen till titeln (men jag kan ju redan nu meddela att min Dom-konsumtion skedde under något mer måttliga former än Macabus').

Denna resa skedde i somras men sedan ska man ju ha tid att skriva också. Det är min och frugans andra bonusresa i F - den första skedde sommaren -16 och gick till KL med förstaklassflighter med Thai mellan Europa och Bangkok. För denna resa ville jag optimera litet mer och gärna få till fler förstaklassflighter - first class syndrome, hello!

Vi började i SAS plus Umeå-Arlanda, ganska passande i nedanstående flygplan, emedan jag ibland har kallats Fredde i stället för Fredrik.

IMG_3745.JPG


Denna dag var det "antipriority boarding" med rad 10 och bakåt först pga småregn och att man bara nyttjade framdörren. Eftersom man lärt sig knepet att boka gång och fönsterplats, hade vi turen att ha en av bara två tomma platser i planet mellan oss. Servering som vanligt på SAS inrikes och det blev en polarrulle och en Plane ale för min del (väl beskt öl för min smak).

IMG_3746.JPG


I guldloungen på Arlanda var det ganska mycket folk för en söndag eftermiddag på sommaren (inbillar jag mig - har bara haft guldkort i ett drygt år efter snart 20 år med stadigt silver). Rökt regnbåde och risoni med acceptabelt bubbel efterföljdes av Quorn-chili con carne (jag skulle här kunna berätta om min första kontakt med Quorn, då min halvt vegetarianska svägerska på Hawaii oss ovetandes bjöd på detta födoämne med oanade effekter på gasproduktionen, men av hänsyn till känsliga läsare gör jag inte det). Kan nöja mig med att konstatera att effekten var näst intill omärkbar denna gång, till stort gagn för alla medpassagerare. Som avslutning en Hennessy VS (ovanligt drickbar för att förstås egentligen vara cognac på tvättspritsnivå) och en Cola.

Nästföljande flight gick i SAS Plus till Heathrow. Här fungerade priority boarding, men denna gång fallerade gång/fönster-strategin, så vi satt bredvid varandra i ett helt fullt plan. Första gången med kuben för mig. Det blev rätt trångt på bordet... Brisket, som var riktigt god, med en Syrah som kanske inte hade jublats över på Munskänkarna men ändå var OK och efter det en utmärkt Cola (hur man nu ska kunna misslyckas med den). Pea and mint-muffinen lätt tveksam för min gom. Choklad bjöds efteråt.[


IMG_4856.JPG
IMG_4858.JPG
IMG_4859.JPG


Eftersom vi hade fått väskorna taggade hela vägen till Narita, så gick det geschwint genom den automatiserade passkontrollen och tullen. Oysterkortet fungerade dock bara för en person, så jag fick köpa separat tunnelbanebiljett och det kostade £4.95 för en station - kan man tänkas vilja styra över köpbeteendet till Oysterkort, tro? I Hatton Cross hade vi bara sisådär 500 meter till Hilton Garden Inn Hatton Cross, som jag hittat tips på här på BC.se. Stort rum med två dubbelsängar för £70. Vi gick kanske 800 meter till puben The Green Man och åt fish & chips och provade några sorters ale (inte lika beska som Plane Ale - kan det vara de 10 000 metrarna och miljön i planet som gjorde att jag tyckte SAS' ale var så besk?). Inflygningarna var egentligen på en annan bana, men vid tvenne tillfällen dånade A380:eek:r över oss just över trädtoppsnivå (kändes det som, i alla fall).

Nästa morgon tog vi tunnelbanan till Heathrow igen. Vi hade inte inkluderat frukost på hotellet utan tänkte ta den i loungerna. Snabb incheckning i Thais förstaklassdisk. Dock hann vi bara igenom Star Gold-securityn innan vi kände oss väl lätt packade. Ett av handbagagen var inte med oss, då jag hade gjort rookiemisstaget att vara gentleman och bära frugans handbagage från tunnelbanan till incheckningen och sedan trodde vi båda att den andra hade det med sig. Efter koll att vi inte hade glömt det i securityn dök problemet hur jag skulle kunna ta mig tillbaks till incheckningsdisken. Det självklara - att gå ut genom securityn och sedan ha 100 meters gångväg var uppenbarligen INTE ett alternativ. Efter en lång förklaring, gav jag mig ut för att försöka hitta ut igen. Jag fick komma tillbaks och få samma förklaring igen efter att ha frågat 3 olika personer på det jag trodde var vägen. Tur att vi hade gott om tid. just till höger om transfer securityn vid Priority Pass-loungen (tror jag den hette), fanns det en väg att gå och där kunde man bli utsläppt via en lång gång för att komma till passkontroll och tull och därvid komma in i Great Britain igen. Denna procedur (med irrfärder) tog typ 45 minuter, men mycket riktigt, i incheckningsdisken hade de vårt handbagage. Det hade inte blivit bortforslat och sprängt än. Efter en ny Security-procedur var jagm frugan och allt vårt handbagage återförenat. Om det är svårt att komma in på en flygplats, så är det inget mot hur det är att komma ut igen...

Efter detta gick vi till Silver Kris-loungen. Dess första klass-del är rätt liten, men fin. Vi fick direkt varma handdukar och en meny. Om något, så var servicen nästan litet väl "på". då man bara hann tänka tanken att man kanske skulle gå och se vad de hade innan någon var där och undrade vad de kunde göra för oss. Vi åt eggs benedict med bacon respektive lax. Efter mina irrfärder tyckte jag att jag var värd ett glas skumpa, och det hann jag ta innan jag blev överfallen av serveringspersonalen - mest eftersom vi mer eller mindre satt granne med skumpaflaskorna. Laurent-Perrier Brut bjöds och slank ner inte utan välbehag. I cognacsväg var de dock måttligt förstklassiga med bara Remy Martin VSOP i utbudet - åtminstone snäppet över tvättsprit.

Vi gick sedan till United Global First-loungen. Den var klart större. Vi blev omedelbart omhändertagna och tillfrågade vad vi ville ha. Frugan tog frukt och kaffe och jag i princip samma (vitaminer och stimulantia i form av en Mimosa). Efter detta blev det ett glas skumpa - att döma av loggan på glaset, smaken och vad jag läst mig till samma som i SQ-loungen. Det var hyfsad utsikt över banan, men tyvärr var stora delar ett rivnings/ombyggnadsområde. Innan avgång tog vi en fish & chips - faktiskt bättre än den på puben kvällen före. Glömde tyvärr att inventera cognacsutbudet.

Vid boarding fanns det en fålla markerad First Class, men vi såg några som försökte sig på att ställa sig där men trots att de reste första klass bli hänvisade till businessfållan, så vi gick direkt dit. Snabb boarding. Vi satt på platserna 1E och 1F. Mintgröna Rimowa amenity kits. Sedvanlig "comfort wear"/pyjamas om än i annat fodral än förra sommaren. DP (Dom Perignon -06) före avgång. Dito efter avgång med macadamia nuts. God mat med förbeställd hummer, så vi körde genomgående DP fram till osten, då det blev portvin. De hade slängt in en överraskningsrätt i form av en extra förrätt. Totalt 5½ glas DP, just under min målbild av en flaska per flight. Efter maten blev det Otard Extra (cognac, för dem som inte är insnöade i cognacsträsket och dessutom en mycket bra sådan på nivån över XO).

Jag börjar med menyn:

DSC_0011.JPG
DSC_0012.JPG
DSC_0013.JPG
DSC_0014.JPG
DSC_0015.JPG
DSC_0016.JPG
DSC_0017.JPG


Sedan litet stämningsbilder - finns det något trevligare än när någon snäll människa kommer med DP åt en?

DSC_0009.JPG
DSC_0007.JPG
DSC_0008.JPG


Slutligen litet mat(och dryck-)bilder:

DSC_0023.JPG
DSC_0024.JPG
DSC_0026.JPG
DSC_0029.JPG
DSC_0030.JPG
DSC_0031.JPG
DSC_0032.JPG
DSC_0033.JPG
DSC_0034.JPG


Vid det här laget var man mätt och hjärnan lagom marinerad. Jag bytte till pyjamas men hade svårt att somna. Den inre klockan vägrade, då vi ju skulle komma fram till Bangkok kl 23.38 Londontid, vilket är före min vanliga sovatid. Lade litet patiens och läste. Frukosten var god men hur kul kan en frukost bli över huvud taget och då dessutom på ett flygplan - ens i första klass? Några Cola senare kom personalen och tackade för att vi hade rest med Thai och hoppades att vi snart skulle åka med dem igen - vilket vi ju skulle sisådär tre timmar senare.

Eftersom jag med ett klick på ett uppenbarligen något mindre väl valt område i flera minuter befarade att jag hade fimpat en dryg timmes arbete och jag dessutom lyckats få den dj-la datorn att uppträda konstigt (den "äter upp" bokstäver när jag försöker infoga eller ändra något), så sparar jag detta och återkommer om fortsättningen (vi saknar ju tre av de i titeln nämnda flaskorna Dom).
 

Attachments

  • DSC_0004.JPG
    DSC_0004.JPG
    45,8 KB · Visningar: 610
  • DSC_0006.JPG
    DSC_0006.JPG
    73,8 KB · Visningar: 626

CJR

Medlem
Härligt! Jag ser att ni fick kaviar i burk. Och sedan ännu mer av den varan bredvid laxen, räkan och basilikan?
 
  • Gilla
Reactions: Gus

FredLind

Medlem
Det som ser ut som mer kaviar var svart quinoa och tack för knapptipset - det där händer av och till och jag har inte tidigare lyckats begripa hur jag kunnat ställa till det så.
 

FredLind

Medlem
Kan börja med litet missade bilder från första delen (med två olika stora kameror och två telefoner var det för många ställen att leta på).

IMG_9010.JPG


Detta var vår plane spotting från The Green Man.

IMG_9022.JPG


Silver Kris first class lounge på Heathrow.

IMG_9025.JPG


Uniteds förstaklasslounge på Heathrow


Väl framme i Bangkok stod det en snäll människa med vårt namn på en skylt och undrade vart vi ville bli körda. Det var samma plan till Tokyo och det fanns en förstaklasslounge någorlunda i närheten, men där fanns ju förstås inget Spa. Vi valde den stora förstaklassloungen även om det var längre och innebar en extra security-kontroll, men som förstaklassare bryter man ju alla köer i Bangkok, så det var snabbt avklarat. Man förundras bara över hur många döva personer som är ute och flyger, för trots närmast öronbedövande tutande på golfbilen, så var det många zombies som inte förstod att viktigare personer skulle fram (OBS, ironivarning). Väl framme gick vi direkt till Spaloungen, som just öppnat 06.00. Eftersom vår nästa flight gick 07.35 var det bara tid till 30 minuters fotmassage, men det var hyfsat behagligt (2% kittling och 20% smärta, resten bra). Vi hann frukt och kaffe/Cola i loungen innan det var dags för en ny lång golfbilsfärd, security och en hyfsad vandring innan vi var tillbaks på samma plan igen.

IMG_9095.JPG


Denna gång satt vi på plats 1A och 2A för att kunna se omgivningarna litet mer. Favorit i repris i form av DP före och efter start och även här limegröna Rimowa-kits. Ingen pyjamas dock på denna dagflygning. Egentligen var det ju frukostläge, men vi hade även på denna flight förbeställt hummer, så vi fick det i stället för en till frukost. Efter bara 3 glas DP och en Otard extra slumrade jag till och vaknade inte förrän vi började närma oss Narita, så jag missade den smörgås som utlovats. Frugan, som hade slumrat på föregående flight, tog något Ramenliknande i stället (Pork Yaki Soba, kanske?).

IMG_9122.JPG



IMG_9106.JPG



IMG_9119.JPG
IMG_9120.JPG
IMG_9121.JPG


IMG_9123.JPG



Hummern var väl så god som den från London (litet mindre men bättre i konsistensen) men kringgrejorna inte riktigt lika bra. Således lyckades jag inte riktigt i min ambition att dricka en flaska DP per flight, men fem dagar senare skulle jag ju ha möjlighet att bättra på statistiken.

I Tokyo bodde vi 10 minuters promenad från Akihabara, som var det som jag mindes mest från ett mycket kort nedslag i Tokyo för 33 år sedan. Det var mindre än jag mindes (varför växer saker med tiden i minnet, medan de krymper i tvätten och garderoben?). Vi tog förstås också en tur till Ginza, till parken kring det kejserliga palatset, till Uenoparken och Yanaka, Shibuya, Asakusa och Roppongi och köpte några oerhört vassa och vackra knivar till ändå relativt rimligt pris, så vi hann i alla fall med litet olika saker.

På vägen hem hade vi missat att man skulle ha sett till att få reserverade platser på Narita Express, vilket jag tyckte mig ha sett egentligen inte behövdes. På nåder fick vi åka med men som "straff" hänvisades vi till vagn 1. På Narita hade inte incheckningen öppnat riktigt än (öppnade 2½ timme innan avgång), så vi åt litet och köpte litet souvenirer till barnbarnen för de sista yenen. De öppnade faktiskt incheckningen 10 minuter innan angiven tid (oexakt för att vara Japan), och precis som jag läst på nätet, fick vi höra "thank you for waiting" säkert 7-8 gånger under incheckningsproceduren. Det var inte helt omotiverat, för det tog faktiskt ganska lång tid. Vi blev sedan eskorterade till Star Gold Fast Track, och med bara 4 personer före i kön gick detta moment snabbt. Vi passerade (fast egentligen inte) Uniteds lounge, utan naturligtvis gled vi in och provade vi deras förstaklassdel. De hade Piper-Heidseck men ingen cognac - klara minuspoäng där. Matutbudet var dessutom klent. Dessutom var det olidligt varmt, då de stora fönstren formligen strålade in värme.

IMG_9362.JPG


DSC_0054.JPG
DSC_0055.JPG


Uniteds förstaklasslounge på Narita

Vi gick således vidare till ANA:s Suite Lounge i den satellit, som vi skulle avgå från. Här reste de sig och hälsade i receptionen när vi närmade oss och eskorterade oss till lämpliga sittplatser och erbjöd något att dricka. Vem kan hävda att ett glas champagne inte skulle smaka gott? Inte vi, i alla fall. Även här var det litet varmt nära fönstren men inte på långa vägar lika olidligt som hos United. Det stod Taittinger på glasen och skumpan var kall, torr och gratis, så allt var frid och fröjd. Det smakade inte likadant som United skumpan och senare rekande visade att glasen hade talat sant. Här var det klart mycket bättre utbud i matväg med även ett antal varma rätter som kunde beställas i en lucka.

DSC_0070.JPG
DSC_0075.JPG
DSC_0076.JPG
DSC_0078.JPG


Vad gäller cognac så vankades i alla fall Remy Martin VSOP, så även här slog man Uniteds lounge. Dock kan man ju tycka att det borde bjudas åtminstone någon XO-cognac i en förstaklasslounge. Det finns betydligt bättre saker från de mindre cognacshusen till en rimlig peng. Man kanske skulle erbjuda världens flygbolag sina tjänster och bli en slags flying cognacsguru (om någon vill ha mig så hör bara av er - för några förstaklassbiljetter kommer jag gärna och styr upp cognacsutbudet!). Jag kunde inte hålla mig utan provade hästmakrill (tror jag) och hummus och sedan blev det en hamburgare.

DSC_0085.JPG


Jag tycker att McDonald's snarast borde ta upp champagne på dryckesmenyn, för det slår faktiskt Cola även till hamburgare (first class syndrome, eller?). Vi såg vår blivande transport taxa in, och en dryg timme senare satt vi ånyo i Thais härliga förstaklasstolar med ett kallt glas DP framför sig. Ibland är livet rätt utståeligt...

Ingen pyjamas men limegrönt amenity kit bjöds. Vår crew på denna flight vara helt outstanding. Särskilt en flygvärdinna jobbade som en iller med att bära fram saker till oss och här tilläts inget glas blir mindre än halvfyllt innan någon var där och erbjöd mer. Äventyrliga som vi är, hade vi även denna gång förbeställt hummer (min tanke var att med så mycket mat som jag förutsåg, kunde det vara bra med något som inte mättade mer än nödvändigt). Att hummer passar bra till DP (och tvärtom) var ju inte heller något minus. Just efter Taiwan tog jag min tredje Otard XO för att fira att jag ganska exakt där och då knäckte en miljon milesnivån med kommersiell flygning. Till efterrätt erbjöds glass. Jag hörde inte riktigt alternativen (flygplansbrus, halvdövhet och en icke obetydlig promillehalt kan ha bidragit), så jag sade åt flygvärdinnan att överraska mig. Det gjorde hon! Glass med grönt te-smak var en nyhet för mig. Inte obehagligt men annorlunda och givandes klara associationer till nyklippt gräsmatta.
.
IMG_9394.JPG
IMG_9395.JPG
IMG_9396.JPG
IMG_9397.JPG
IMG_9398.JPG
IMG_9402.JPG
IMG_9403.JPG
IMG_9404.JPG


Vid ankomst till Bangkok väntade golfbilen för transport till förstaklassloungen via köträngning i transfer security som vanligt. Vi kom dit vid 22-tiden, och det skulle gå att ordna helkroppsmassage om 20 minuter. För att inte krokna allt för tidigt på nästa flight blev det ett vitt loungebesök med Cola och vatten som enda förplägning. Vi hade både bett om oljemassage, men min massös såg inte helt bekväm ut, och det visade sig bero på att hon var Thaimassös. Helt OK för mig (jag tycker vanligen att massage antingen kittlas eller gör ont, men för den goda sakens skull får man ju ställa upp ibland). Efter att jag bytt till pyjamas tryckte hon sig runt på kroppen (2% kittling och 10-15% måttlig smärta). Liten som hon var så hade hon hårda nypor! På det hela taget var det behagligt och mot slutet somnade jag nästan. Efter en dusch gick jag tillbaks till loungen, och då sade en skylt att Spadelen hade hunnit stänga. Ett antal Cola senare och tjugo minuter innan avgång var det dags för en femminuterspromenad till flygplanet.

DP före och efter avgång. Ny pyjamas och ett limegrömt amenity kit (nu har vi 8 stycken sådana - de verkar köra färgerna i perioder). Ånyo kaviar och en extra förrätt som inte stod i menyn. Pga turbulens blev det ett par uppehåll i serveringen. Gåslever till förrätt, och vare sig frugan eller jag åt upp den - både pga mättnad men mycket pga att det var just gåslever. det verkar som att Thai inte tror att deras förstaklassresenärer överlever utan gåslever, för det verkar vara den vanligaste råvaran när de planerar förstaklassmenyerna. Det blev totalt 6 glas DP och efter det var jag (konstigt nog) rätt nöjd - faktiskt så nöjd att cognacen inte lockade, utan jag sussade i fyra timmar i stället. God frukost med eggs benedict och det konstigaste var att jag faktiskt var hungrig.

DSC_0172.JPG
DSC_0173.JPG
DSC_0171.JPG
DSC_0174.JPG
DSC_0175.JPG
DSC_0176.JPG
DSC_0177.JPG
DSC_0179.JPG
DSC_0180.JPG
DSC_0181.JPG
DSC_0182.JPG
DSC_0184.JPG


I transfer securityn var vår uppsjö av amenity kits (de fyra nytillskotten) nu plötsligt en säkerhetsrisk. I Bangkok gick det hur bra som helst att ha dem i handbagaget (i alla fall om man som förstaklasspassagerare trängde sig i kön), men här skulle varenda en brytas och varje liten tub eller behållare läggas separat för röntgen. Dessutom swipade de allt vi ägde och hade med oss och kollade påsen med vätskor i en särskild maskin. Som tur var hade Thai inte försett oss med några terroristprylar, så vi släpptes igenom. Frugan köpte parfym och även jag köpte en vackert formad flaska med alkoholinnehåll - i mitt fall en flaska Hine heritage (en blandning av årgångarna -84, -86 och -87). Literpriset på mitt inköp var LÅNGT under frugans - rena vrakpriset, nästan. Vi gick till Lufthansas Senatorslounge (tack vare mitt guldkort) och drack Cola, icke-champagne (Henckel trocken) och jag fick i mig en andra frukost i form av scrambled eggs, korvar och bacon. Det ger aptit att resa, uppenbarligen. På cognacsfronten fanns Hennessy VS, således tvättsprit men i ärlighetens namn relativt acceptabel tvättsprit. Efter det gångna dygnets excesser lockade dock inte tvättsprit.

SAS hade fungerande priority boarding med fållor. Vi kom iväg en halvtimme sent och sedan fick vi vänta på marken. Riktigt bra kub med kycklingbröst med vete, morötter och dragongrädde. Mindre bra fänkål, äpple och dill-"bröd". Har de hittat något bra recept på de där tillbehören? Den "bästa" jag har stött på (visserligen har jag liten erfarenhet, men ändå) har bara varit minst dålig. Väskorna kom men långt ifrån först trots tydliga markeringar - men här i Sverige kanske man inte förstår vad Priority eller First Class betyder?

DSC_0188.JPG


Pga avsaknad av bonusplatser resten av den dagen (och svindyra köpebiljetter - vi måste ha hittat sommarens mest populära lördag att åka till Umeå), checkade vi in och dumpade väskorna på Radisson Blue och drog sedan till Stockholm. Nästa dag checkade vi in och gick till inrikes"loungen". Ingen cognac. Ingen skumpa. Dock fanns fountain-Cola och flottiga chips. 25 minuter sena ut från Arlanda. Glest i plus en söndag förmiddag på sommaren. Polarrulle och Cola. I Umeå kom våra väskor (trots placebo-"Priority"-märkning på tag:arna) som nummer 66, 71 och 73 av gissningsvis 85 bagage - helt enligt rutin i Umeå. Man kan i och för sig förstå att den nuvarande prioritymärkningen inte är helt lätt att se men man kan undra om de inte i Umeå aktivt lägger undan prioritybagage och tar dem sist - för mig kommer de vanligen snabbare de gånger jag reser i minus. Emfas på att prioritybagage är utlovat och bör efterlevas samt att man i självcheckinmaskinen får en extra lapp per väska med PRIORITY i STORA bokstäver kanske skulle kunna öka uppfyllandegraden av denna utlovade tjänst.

Således blev det i alla fall nästan 4 flaskor DP för min del på våra Thai-flighter även om jag således behövde fyra flighter för 4 flaskor medan Macabus klämde 8 pavor på 3 flighter. Jag tror dock att jag mådde litet bättre än han gjorde efter den bravaden...
 

Attachments

  • IMG_9373.JPG
    IMG_9373.JPG
    59 KB · Visningar: 538
  • IMG_9377.JPG
    IMG_9377.JPG
    73,1 KB · Visningar: 545
  • IMG_9382.JPG
    IMG_9382.JPG
    62,3 KB · Visningar: 514
  • IMG_9385.JPG
    IMG_9385.JPG
    35,6 KB · Visningar: 528

011430121

Medlem
Mycket trevligt, jag uppskattar hummern på TG First, tyvärr har jag ingen F med TG förrän i juni 2018.
Det finns bussar mellan LHR och Hatton Cross tunnelbanestation som inte kostar något, vet inte om de går till terminal 2, men från terminal 4 och 5 är det linje 482 och 490.
 
Toppen