Till att börja med - om ni vill läsa en av de i mina ögon mest underhållande reserapporterna någonsin, läs https://www.flyertalk.com/forum/trip-reports/1074418-8-bottles-dom-lax-bkk-sq-f.html. Det är förstås därifrån jag fått inspirationen till titeln (men jag kan ju redan nu meddela att min Dom-konsumtion skedde under något mer måttliga former än Macabus').
Denna resa skedde i somras men sedan ska man ju ha tid att skriva också. Det är min och frugans andra bonusresa i F - den första skedde sommaren -16 och gick till KL med förstaklassflighter med Thai mellan Europa och Bangkok. För denna resa ville jag optimera litet mer och gärna få till fler förstaklassflighter - first class syndrome, hello!
Vi började i SAS plus Umeå-Arlanda, ganska passande i nedanstående flygplan, emedan jag ibland har kallats Fredde i stället för Fredrik.
Denna dag var det "antipriority boarding" med rad 10 och bakåt först pga småregn och att man bara nyttjade framdörren. Eftersom man lärt sig knepet att boka gång och fönsterplats, hade vi turen att ha en av bara två tomma platser i planet mellan oss. Servering som vanligt på SAS inrikes och det blev en polarrulle och en Plane ale för min del (väl beskt öl för min smak).
I guldloungen på Arlanda var det ganska mycket folk för en söndag eftermiddag på sommaren (inbillar jag mig - har bara haft guldkort i ett drygt år efter snart 20 år med stadigt silver). Rökt regnbåde och risoni med acceptabelt bubbel efterföljdes av Quorn-chili con carne (jag skulle här kunna berätta om min första kontakt med Quorn, då min halvt vegetarianska svägerska på Hawaii oss ovetandes bjöd på detta födoämne med oanade effekter på gasproduktionen, men av hänsyn till känsliga läsare gör jag inte det). Kan nöja mig med att konstatera att effekten var näst intill omärkbar denna gång, till stort gagn för alla medpassagerare. Som avslutning en Hennessy VS (ovanligt drickbar för att förstås egentligen vara cognac på tvättspritsnivå) och en Cola.
Nästföljande flight gick i SAS Plus till Heathrow. Här fungerade priority boarding, men denna gång fallerade gång/fönster-strategin, så vi satt bredvid varandra i ett helt fullt plan. Första gången med kuben för mig. Det blev rätt trångt på bordet... Brisket, som var riktigt god, med en Syrah som kanske inte hade jublats över på Munskänkarna men ändå var OK och efter det en utmärkt Cola (hur man nu ska kunna misslyckas med den). Pea and mint-muffinen lätt tveksam för min gom. Choklad bjöds efteråt.[
Eftersom vi hade fått väskorna taggade hela vägen till Narita, så gick det geschwint genom den automatiserade passkontrollen och tullen. Oysterkortet fungerade dock bara för en person, så jag fick köpa separat tunnelbanebiljett och det kostade £4.95 för en station - kan man tänkas vilja styra över köpbeteendet till Oysterkort, tro? I Hatton Cross hade vi bara sisådär 500 meter till Hilton Garden Inn Hatton Cross, som jag hittat tips på här på BC.se. Stort rum med två dubbelsängar för £70. Vi gick kanske 800 meter till puben The Green Man och åt fish & chips och provade några sorters ale (inte lika beska som Plane Ale - kan det vara de 10 000 metrarna och miljön i planet som gjorde att jag tyckte SAS' ale var så besk?). Inflygningarna var egentligen på en annan bana, men vid tvenne tillfällen dånade A380
r över oss just över trädtoppsnivå (kändes det som, i alla fall).
Nästa morgon tog vi tunnelbanan till Heathrow igen. Vi hade inte inkluderat frukost på hotellet utan tänkte ta den i loungerna. Snabb incheckning i Thais förstaklassdisk. Dock hann vi bara igenom Star Gold-securityn innan vi kände oss väl lätt packade. Ett av handbagagen var inte med oss, då jag hade gjort rookiemisstaget att vara gentleman och bära frugans handbagage från tunnelbanan till incheckningen och sedan trodde vi båda att den andra hade det med sig. Efter koll att vi inte hade glömt det i securityn dök problemet hur jag skulle kunna ta mig tillbaks till incheckningsdisken. Det självklara - att gå ut genom securityn och sedan ha 100 meters gångväg var uppenbarligen INTE ett alternativ. Efter en lång förklaring, gav jag mig ut för att försöka hitta ut igen. Jag fick komma tillbaks och få samma förklaring igen efter att ha frågat 3 olika personer på det jag trodde var vägen. Tur att vi hade gott om tid. just till höger om transfer securityn vid Priority Pass-loungen (tror jag den hette), fanns det en väg att gå och där kunde man bli utsläppt via en lång gång för att komma till passkontroll och tull och därvid komma in i Great Britain igen. Denna procedur (med irrfärder) tog typ 45 minuter, men mycket riktigt, i incheckningsdisken hade de vårt handbagage. Det hade inte blivit bortforslat och sprängt än. Efter en ny Security-procedur var jagm frugan och allt vårt handbagage återförenat. Om det är svårt att komma in på en flygplats, så är det inget mot hur det är att komma ut igen...
Efter detta gick vi till Silver Kris-loungen. Dess första klass-del är rätt liten, men fin. Vi fick direkt varma handdukar och en meny. Om något, så var servicen nästan litet väl "på". då man bara hann tänka tanken att man kanske skulle gå och se vad de hade innan någon var där och undrade vad de kunde göra för oss. Vi åt eggs benedict med bacon respektive lax. Efter mina irrfärder tyckte jag att jag var värd ett glas skumpa, och det hann jag ta innan jag blev överfallen av serveringspersonalen - mest eftersom vi mer eller mindre satt granne med skumpaflaskorna. Laurent-Perrier Brut bjöds och slank ner inte utan välbehag. I cognacsväg var de dock måttligt förstklassiga med bara Remy Martin VSOP i utbudet - åtminstone snäppet över tvättsprit.
Vi gick sedan till United Global First-loungen. Den var klart större. Vi blev omedelbart omhändertagna och tillfrågade vad vi ville ha. Frugan tog frukt och kaffe och jag i princip samma (vitaminer och stimulantia i form av en Mimosa). Efter detta blev det ett glas skumpa - att döma av loggan på glaset, smaken och vad jag läst mig till samma som i SQ-loungen. Det var hyfsad utsikt över banan, men tyvärr var stora delar ett rivnings/ombyggnadsområde. Innan avgång tog vi en fish & chips - faktiskt bättre än den på puben kvällen före. Glömde tyvärr att inventera cognacsutbudet.
Vid boarding fanns det en fålla markerad First Class, men vi såg några som försökte sig på att ställa sig där men trots att de reste första klass bli hänvisade till businessfållan, så vi gick direkt dit. Snabb boarding. Vi satt på platserna 1E och 1F. Mintgröna Rimowa amenity kits. Sedvanlig "comfort wear"/pyjamas om än i annat fodral än förra sommaren. DP (Dom Perignon -06) före avgång. Dito efter avgång med macadamia nuts. God mat med förbeställd hummer, så vi körde genomgående DP fram till osten, då det blev portvin. De hade slängt in en överraskningsrätt i form av en extra förrätt. Totalt 5½ glas DP, just under min målbild av en flaska per flight. Efter maten blev det Otard Extra (cognac, för dem som inte är insnöade i cognacsträsket och dessutom en mycket bra sådan på nivån över XO).
Jag börjar med menyn:
Sedan litet stämningsbilder - finns det något trevligare än när någon snäll människa kommer med DP åt en?
Slutligen litet mat(och dryck-)bilder:
Vid det här laget var man mätt och hjärnan lagom marinerad. Jag bytte till pyjamas men hade svårt att somna. Den inre klockan vägrade, då vi ju skulle komma fram till Bangkok kl 23.38 Londontid, vilket är före min vanliga sovatid. Lade litet patiens och läste. Frukosten var god men hur kul kan en frukost bli över huvud taget och då dessutom på ett flygplan - ens i första klass? Några Cola senare kom personalen och tackade för att vi hade rest med Thai och hoppades att vi snart skulle åka med dem igen - vilket vi ju skulle sisådär tre timmar senare.
Eftersom jag med ett klick på ett uppenbarligen något mindre väl valt område i flera minuter befarade att jag hade fimpat en dryg timmes arbete och jag dessutom lyckats få den dj-la datorn att uppträda konstigt (den "äter upp" bokstäver när jag försöker infoga eller ändra något), så sparar jag detta och återkommer om fortsättningen (vi saknar ju tre av de i titeln nämnda flaskorna Dom).
Denna resa skedde i somras men sedan ska man ju ha tid att skriva också. Det är min och frugans andra bonusresa i F - den första skedde sommaren -16 och gick till KL med förstaklassflighter med Thai mellan Europa och Bangkok. För denna resa ville jag optimera litet mer och gärna få till fler förstaklassflighter - first class syndrome, hello!
Vi började i SAS plus Umeå-Arlanda, ganska passande i nedanstående flygplan, emedan jag ibland har kallats Fredde i stället för Fredrik.
Denna dag var det "antipriority boarding" med rad 10 och bakåt först pga småregn och att man bara nyttjade framdörren. Eftersom man lärt sig knepet att boka gång och fönsterplats, hade vi turen att ha en av bara två tomma platser i planet mellan oss. Servering som vanligt på SAS inrikes och det blev en polarrulle och en Plane ale för min del (väl beskt öl för min smak).
I guldloungen på Arlanda var det ganska mycket folk för en söndag eftermiddag på sommaren (inbillar jag mig - har bara haft guldkort i ett drygt år efter snart 20 år med stadigt silver). Rökt regnbåde och risoni med acceptabelt bubbel efterföljdes av Quorn-chili con carne (jag skulle här kunna berätta om min första kontakt med Quorn, då min halvt vegetarianska svägerska på Hawaii oss ovetandes bjöd på detta födoämne med oanade effekter på gasproduktionen, men av hänsyn till känsliga läsare gör jag inte det). Kan nöja mig med att konstatera att effekten var näst intill omärkbar denna gång, till stort gagn för alla medpassagerare. Som avslutning en Hennessy VS (ovanligt drickbar för att förstås egentligen vara cognac på tvättspritsnivå) och en Cola.
Nästföljande flight gick i SAS Plus till Heathrow. Här fungerade priority boarding, men denna gång fallerade gång/fönster-strategin, så vi satt bredvid varandra i ett helt fullt plan. Första gången med kuben för mig. Det blev rätt trångt på bordet... Brisket, som var riktigt god, med en Syrah som kanske inte hade jublats över på Munskänkarna men ändå var OK och efter det en utmärkt Cola (hur man nu ska kunna misslyckas med den). Pea and mint-muffinen lätt tveksam för min gom. Choklad bjöds efteråt.[
Eftersom vi hade fått väskorna taggade hela vägen till Narita, så gick det geschwint genom den automatiserade passkontrollen och tullen. Oysterkortet fungerade dock bara för en person, så jag fick köpa separat tunnelbanebiljett och det kostade £4.95 för en station - kan man tänkas vilja styra över köpbeteendet till Oysterkort, tro? I Hatton Cross hade vi bara sisådär 500 meter till Hilton Garden Inn Hatton Cross, som jag hittat tips på här på BC.se. Stort rum med två dubbelsängar för £70. Vi gick kanske 800 meter till puben The Green Man och åt fish & chips och provade några sorters ale (inte lika beska som Plane Ale - kan det vara de 10 000 metrarna och miljön i planet som gjorde att jag tyckte SAS' ale var så besk?). Inflygningarna var egentligen på en annan bana, men vid tvenne tillfällen dånade A380
r över oss just över trädtoppsnivå (kändes det som, i alla fall).Nästa morgon tog vi tunnelbanan till Heathrow igen. Vi hade inte inkluderat frukost på hotellet utan tänkte ta den i loungerna. Snabb incheckning i Thais förstaklassdisk. Dock hann vi bara igenom Star Gold-securityn innan vi kände oss väl lätt packade. Ett av handbagagen var inte med oss, då jag hade gjort rookiemisstaget att vara gentleman och bära frugans handbagage från tunnelbanan till incheckningen och sedan trodde vi båda att den andra hade det med sig. Efter koll att vi inte hade glömt det i securityn dök problemet hur jag skulle kunna ta mig tillbaks till incheckningsdisken. Det självklara - att gå ut genom securityn och sedan ha 100 meters gångväg var uppenbarligen INTE ett alternativ. Efter en lång förklaring, gav jag mig ut för att försöka hitta ut igen. Jag fick komma tillbaks och få samma förklaring igen efter att ha frågat 3 olika personer på det jag trodde var vägen. Tur att vi hade gott om tid. just till höger om transfer securityn vid Priority Pass-loungen (tror jag den hette), fanns det en väg att gå och där kunde man bli utsläppt via en lång gång för att komma till passkontroll och tull och därvid komma in i Great Britain igen. Denna procedur (med irrfärder) tog typ 45 minuter, men mycket riktigt, i incheckningsdisken hade de vårt handbagage. Det hade inte blivit bortforslat och sprängt än. Efter en ny Security-procedur var jagm frugan och allt vårt handbagage återförenat. Om det är svårt att komma in på en flygplats, så är det inget mot hur det är att komma ut igen...
Efter detta gick vi till Silver Kris-loungen. Dess första klass-del är rätt liten, men fin. Vi fick direkt varma handdukar och en meny. Om något, så var servicen nästan litet väl "på". då man bara hann tänka tanken att man kanske skulle gå och se vad de hade innan någon var där och undrade vad de kunde göra för oss. Vi åt eggs benedict med bacon respektive lax. Efter mina irrfärder tyckte jag att jag var värd ett glas skumpa, och det hann jag ta innan jag blev överfallen av serveringspersonalen - mest eftersom vi mer eller mindre satt granne med skumpaflaskorna. Laurent-Perrier Brut bjöds och slank ner inte utan välbehag. I cognacsväg var de dock måttligt förstklassiga med bara Remy Martin VSOP i utbudet - åtminstone snäppet över tvättsprit.
Vi gick sedan till United Global First-loungen. Den var klart större. Vi blev omedelbart omhändertagna och tillfrågade vad vi ville ha. Frugan tog frukt och kaffe och jag i princip samma (vitaminer och stimulantia i form av en Mimosa). Efter detta blev det ett glas skumpa - att döma av loggan på glaset, smaken och vad jag läst mig till samma som i SQ-loungen. Det var hyfsad utsikt över banan, men tyvärr var stora delar ett rivnings/ombyggnadsområde. Innan avgång tog vi en fish & chips - faktiskt bättre än den på puben kvällen före. Glömde tyvärr att inventera cognacsutbudet.
Vid boarding fanns det en fålla markerad First Class, men vi såg några som försökte sig på att ställa sig där men trots att de reste första klass bli hänvisade till businessfållan, så vi gick direkt dit. Snabb boarding. Vi satt på platserna 1E och 1F. Mintgröna Rimowa amenity kits. Sedvanlig "comfort wear"/pyjamas om än i annat fodral än förra sommaren. DP (Dom Perignon -06) före avgång. Dito efter avgång med macadamia nuts. God mat med förbeställd hummer, så vi körde genomgående DP fram till osten, då det blev portvin. De hade slängt in en överraskningsrätt i form av en extra förrätt. Totalt 5½ glas DP, just under min målbild av en flaska per flight. Efter maten blev det Otard Extra (cognac, för dem som inte är insnöade i cognacsträsket och dessutom en mycket bra sådan på nivån över XO).
Jag börjar med menyn:
Sedan litet stämningsbilder - finns det något trevligare än när någon snäll människa kommer med DP åt en?
Slutligen litet mat(och dryck-)bilder:
Vid det här laget var man mätt och hjärnan lagom marinerad. Jag bytte till pyjamas men hade svårt att somna. Den inre klockan vägrade, då vi ju skulle komma fram till Bangkok kl 23.38 Londontid, vilket är före min vanliga sovatid. Lade litet patiens och läste. Frukosten var god men hur kul kan en frukost bli över huvud taget och då dessutom på ett flygplan - ens i första klass? Några Cola senare kom personalen och tackade för att vi hade rest med Thai och hoppades att vi snart skulle åka med dem igen - vilket vi ju skulle sisådär tre timmar senare.
Eftersom jag med ett klick på ett uppenbarligen något mindre väl valt område i flera minuter befarade att jag hade fimpat en dryg timmes arbete och jag dessutom lyckats få den dj-la datorn att uppträda konstigt (den "äter upp" bokstäver när jag försöker infoga eller ändra något), så sparar jag detta och återkommer om fortsättningen (vi saknar ju tre av de i titeln nämnda flaskorna Dom).
