Man kan fråga sig varför privata sektor köper SAS aktier. Det går inte att ha majorite, inte heller att förvänta någon utdelning. Har någon bra förklaring?
SAS privata ägande har en lång historia bl a grundat av att familjen Wallenberg en bit in på förra seklet ville investera i framtidsteknologi som motvikt till innehaven i mogna branscher som bank och gruvor. Valet föll till stor del på el, flyg och bilar.
När man under efterkrigsåren förutsåg den kommande explosionen i flygbranschen lyckades man övertala regeringen att slå ihop statliga flygbolaget ABA med sitt eget Sila för att skapa en svenskdominerad jätte.
På så vis kunde man vara med även under den period när i princip hela branschen blev statligt och bilateralt reglerad.
Efterhand som både flyg och personbilar utvecklades till överetablerade katastrofbranscher har man förstås dragit ner sitt ägande, idag till 7,6%.
Resten har hamnat på ett stort antal institutioner och privatpersoner, som förstås lockats att köpa när man trott botten var nådd. (jmfr Ericsson)
T ex när LuftHansaaffären var ytterst nära pressades kursen upp på rykten om att budet skulle ligga en bit över börskursen.
Även runt vissa hyfsade rapporter har kursen dragit iväg rätt bra, då folk hoppats det skulle innebära en bestående vändning.
Det som även kittlar spekulationer är att SAS börsvärde är nere i runt 2 mdr kr, medan egna kapitalet redovisas till ca 12 mdr kr.
Detta innebär att om SAS skulle meddela att man slutar flyga och sälja tillgångarna skulle börskursen typ sexdubblas (förutsatt att man får ut bokförda värdena vid försäljningarna.)
Men för oss som anser det vara omdömeslöst att vara privat ägare i SAS kan man notera att det finns en viss sådan historik.
En av de tidiga delägarna i urmodern ABA hette nämligen H Göring...
