remington-steele
New member
Detta är min första reserapport någonsin trots att jag varit medlem här under ganska många år. Resan går österut mot Bangkok i Royal First Class med det legendariska flygplanet Boeing 747, signerat Joe Sutter (konstruktören av modellen).
Det är något speciellt att få nöjet att segla igenom lufthavet med the Queen of the Skies. Jag tycker det är ett av de vackraste flygplanen som finns och det är en maffig syn att se en 747:a starta, landa och stå parkerad vid gaten. Nog om henne nu. Låt oss gå ombord!
Jag och Lord Brett Sinclair satt på rad 1 jämte varandra. Det är en oslagbar känsla att sitta absolut längst fram i planet, framför piloterna och att kunna se nästan rakt fram. Vi blir välkomnade av personalen och får oss serverat varsitt glas Dom Perignon och en varm parfymerad handduk. Ihop med detta får vi macadamianötter och några thailändska smårätter att avnjuta innan avgång.
Sviten är lite till åren kommen, men det är inget att klaga på - jag tycker att den är trevlig och skön att sitta i. Inga dörrar som går att stänga, men det finns en liten garderob vid sidan om den så man sitter avskilt ändå. Gillar att man har fyra egna fönster och det är en trevlig touch med levande orkidéer. Skulle det vara något att klaga på så skulle det vara att kabinen var något sliten här och var, och underhållningssystemet är segt och har inget vidare utbud. Men vad gör det när det finns god mat och Dom Perignon?
Av de nio stolarna i förstaklass så är fyra tagna. Två av mig och Lorden, och två längst bak av vad vi kan förmoda är anställda på Thai då de sprang in bakom gardinen i galley några gånger och verkade känna personalen. Under 90% av resan så sov de, så de märktes knappt.
Väl uppe i luften så fylls det på mer champagne i glasen och serveringen kan börja. Jag valde det västerländska alternativet, Lorden valde det inhemska köket. Oavsett alternativ så inleddes den med deras caviarservice som var till stor belåtenhet. Bra kvalitet, god, och väldigt trevlig presentation på is i en pärlemosnäcka. Caviaren var från Gourmet House och typen var Ociestra. De vanliga tillbehören som hackat ägg, lök, citron samt creme fraische fanns vid sidan om. Dryck till detta blev iskall vodka samt Dom Perignon. Fin servis och bestick samt heltäckande vit duk över det stora och rejäla och stadiga bordet bidrar till en bra upplevelse. Det bjöds också på förvånansvärt gott bröd till detta. Jag brukar alltid tacka nej till brödet ombord när jag flyger för det är ofta torrt och smaklöst, samt gör att man blir mätt. Detta var mjukt och saftigt och smakade väldigt gott, speciellt ihop med den varma vitlöken till vänster i bild.
Efter caviaren kom förätten in, det var krabbtartar och advokadokräm. Trevligt presenterat och gott. Huvudrätten – en köttbit med potatismos. Den såg bättre ut än den smakade. Inte illa, men smakade inte mycket. Efterrätten var något typiskt thailändskt som jag inte minns vad det kallades. Det såg också väldigt trevligt ut, men den smakade rent ut sagt illa. Den lämnades och jag bad att få in lite mer champagne. Nu hade ett antal timmar passerat och kabinen släcktes ned och medans flygvärdinnan gjorde om stolen till säng så passade jag på att svänga förbi toaletten och byta om till pyjamasen som delades ut i början av flighten. Man fick även ett amenity kit likt det Lufthansa hade tidigare. En liten Rimowaväska. Inget speciellt i den. Inget fel på komforten, blev ingen sömn dock. Var inte trött, men tittade igenom klassikern Sound of Music. Inte sett den tidigare så det passade bra på en så pass lång flight som denna. Det är ingen film jag ser om. Flera glas champagne till trots.
Vi landar i Bangkok i tid och vi blir hämtade med golfbil i gaten och körda till loungen via transferkontrollen. Ett minus var att det inte finns någon separat kontroll utan man blir inföst bland övriga resenärer och blir tvungen att ta av sig skorna, inte så mycket förstaklass över det. Nåväl. Väl i loungen blir vi väl mottagna och serverade champagne. Moët. Har inga bilder, loungen är inget speciellt och vi var bara där i en timme då vår nästa flight var så tätt inpå. Han med ett par glas champagne och en dusch sen var det dags att bege sig. Vi fick traska till gaten då den enligt personalen var nära. Det är en A330 som tar oss till Ho Chi Minh i business. 2-2-2 config med gott om benutrymme. Flighten dryga timmen lång och ändå fanns två champagner att välja. Mycket bra. Denna gång var handduken kall och inte parfymerad. Stora skillnader gentemot förstaklass med andra ord. Dumplings till mat, smakade helt okej. Denna rapport fokuserar på flygresan, så nedanstående bilder kommer jag inte att kommentera närmare. Bodde på Sofitel och So Sofitel i Ho Chi Minh, Saigon och Phnom Penh. Hoppade runt lite – ve och fasa – i ekonomi med Vietnam Airlines p.g.a bäst flygtider dit vi skulle. Kommer inte recensera dem då de inte var några intressanta flygningar. Nämner inte heller loungerna på Arlanda, München eller i Vietnam eller Kambodja. De var inte heller något speciellt. Hemresan med A330 igen efter tio dagar. En riktigt god kycklingrätt serverades. Får remoteparkering och blir hämtade med buss som kör oss till loungen igen. I terminalen blir det golfbil.
Börjar med en dusch för att sedan få massage som jag hade sett fram emot. Detta var dock deras sista flight så de erbjöd inte längre det vid tidpunkten. VM spelades live på TV samtidigt, och Sverige förlorade matchen… Ingen massage och ingen vinst. Lagom trött och lite besviken över utebliven massage och förlust så skuttar vi ombord på drottningen som denna natt ska ta oss hem igen. Humöret hämtas hem efter ett väl fyllt och kallt glas med Dom Perignon. Denna gång väljer jag det inhemska köket och det var mycket bättre än det jag fick på vägen ner. Bilderna får tala för sig själv.
Skulle absolut rekommendera att åka med Royal First Class. Hoppas att ni fann min rapport intressant. Kom gärna med egna erfarenheter om DU åkt Royal First, samt med feedback på rapporten. Ris och ros. Tack för att du läste!
Det är något speciellt att få nöjet att segla igenom lufthavet med the Queen of the Skies. Jag tycker det är ett av de vackraste flygplanen som finns och det är en maffig syn att se en 747:a starta, landa och stå parkerad vid gaten. Nog om henne nu. Låt oss gå ombord!
Jag och Lord Brett Sinclair satt på rad 1 jämte varandra. Det är en oslagbar känsla att sitta absolut längst fram i planet, framför piloterna och att kunna se nästan rakt fram. Vi blir välkomnade av personalen och får oss serverat varsitt glas Dom Perignon och en varm parfymerad handduk. Ihop med detta får vi macadamianötter och några thailändska smårätter att avnjuta innan avgång.
Sviten är lite till åren kommen, men det är inget att klaga på - jag tycker att den är trevlig och skön att sitta i. Inga dörrar som går att stänga, men det finns en liten garderob vid sidan om den så man sitter avskilt ändå. Gillar att man har fyra egna fönster och det är en trevlig touch med levande orkidéer. Skulle det vara något att klaga på så skulle det vara att kabinen var något sliten här och var, och underhållningssystemet är segt och har inget vidare utbud. Men vad gör det när det finns god mat och Dom Perignon?
Av de nio stolarna i förstaklass så är fyra tagna. Två av mig och Lorden, och två längst bak av vad vi kan förmoda är anställda på Thai då de sprang in bakom gardinen i galley några gånger och verkade känna personalen. Under 90% av resan så sov de, så de märktes knappt.
Väl uppe i luften så fylls det på mer champagne i glasen och serveringen kan börja. Jag valde det västerländska alternativet, Lorden valde det inhemska köket. Oavsett alternativ så inleddes den med deras caviarservice som var till stor belåtenhet. Bra kvalitet, god, och väldigt trevlig presentation på is i en pärlemosnäcka. Caviaren var från Gourmet House och typen var Ociestra. De vanliga tillbehören som hackat ägg, lök, citron samt creme fraische fanns vid sidan om. Dryck till detta blev iskall vodka samt Dom Perignon. Fin servis och bestick samt heltäckande vit duk över det stora och rejäla och stadiga bordet bidrar till en bra upplevelse. Det bjöds också på förvånansvärt gott bröd till detta. Jag brukar alltid tacka nej till brödet ombord när jag flyger för det är ofta torrt och smaklöst, samt gör att man blir mätt. Detta var mjukt och saftigt och smakade väldigt gott, speciellt ihop med den varma vitlöken till vänster i bild.
Efter caviaren kom förätten in, det var krabbtartar och advokadokräm. Trevligt presenterat och gott. Huvudrätten – en köttbit med potatismos. Den såg bättre ut än den smakade. Inte illa, men smakade inte mycket. Efterrätten var något typiskt thailändskt som jag inte minns vad det kallades. Det såg också väldigt trevligt ut, men den smakade rent ut sagt illa. Den lämnades och jag bad att få in lite mer champagne. Nu hade ett antal timmar passerat och kabinen släcktes ned och medans flygvärdinnan gjorde om stolen till säng så passade jag på att svänga förbi toaletten och byta om till pyjamasen som delades ut i början av flighten. Man fick även ett amenity kit likt det Lufthansa hade tidigare. En liten Rimowaväska. Inget speciellt i den. Inget fel på komforten, blev ingen sömn dock. Var inte trött, men tittade igenom klassikern Sound of Music. Inte sett den tidigare så det passade bra på en så pass lång flight som denna. Det är ingen film jag ser om. Flera glas champagne till trots.
Vi landar i Bangkok i tid och vi blir hämtade med golfbil i gaten och körda till loungen via transferkontrollen. Ett minus var att det inte finns någon separat kontroll utan man blir inföst bland övriga resenärer och blir tvungen att ta av sig skorna, inte så mycket förstaklass över det. Nåväl. Väl i loungen blir vi väl mottagna och serverade champagne. Moët. Har inga bilder, loungen är inget speciellt och vi var bara där i en timme då vår nästa flight var så tätt inpå. Han med ett par glas champagne och en dusch sen var det dags att bege sig. Vi fick traska till gaten då den enligt personalen var nära. Det är en A330 som tar oss till Ho Chi Minh i business. 2-2-2 config med gott om benutrymme. Flighten dryga timmen lång och ändå fanns två champagner att välja. Mycket bra. Denna gång var handduken kall och inte parfymerad. Stora skillnader gentemot förstaklass med andra ord. Dumplings till mat, smakade helt okej. Denna rapport fokuserar på flygresan, så nedanstående bilder kommer jag inte att kommentera närmare. Bodde på Sofitel och So Sofitel i Ho Chi Minh, Saigon och Phnom Penh. Hoppade runt lite – ve och fasa – i ekonomi med Vietnam Airlines p.g.a bäst flygtider dit vi skulle. Kommer inte recensera dem då de inte var några intressanta flygningar. Nämner inte heller loungerna på Arlanda, München eller i Vietnam eller Kambodja. De var inte heller något speciellt. Hemresan med A330 igen efter tio dagar. En riktigt god kycklingrätt serverades. Får remoteparkering och blir hämtade med buss som kör oss till loungen igen. I terminalen blir det golfbil.
Börjar med en dusch för att sedan få massage som jag hade sett fram emot. Detta var dock deras sista flight så de erbjöd inte längre det vid tidpunkten. VM spelades live på TV samtidigt, och Sverige förlorade matchen… Ingen massage och ingen vinst. Lagom trött och lite besviken över utebliven massage och förlust så skuttar vi ombord på drottningen som denna natt ska ta oss hem igen. Humöret hämtas hem efter ett väl fyllt och kallt glas med Dom Perignon. Denna gång väljer jag det inhemska köket och det var mycket bättre än det jag fick på vägen ner. Bilderna får tala för sig själv.
Skulle absolut rekommendera att åka med Royal First Class. Hoppas att ni fann min rapport intressant. Kom gärna med egna erfarenheter om DU åkt Royal First, samt med feedback på rapporten. Ris och ros. Tack för att du läste!