Så svårt var det inte att hitta... Att förstå vilket håll runt jorden det handlar om var ganska uppenbart.Informationen finns faktiskt i forumet för den som är duktig på att leta
Jorden runt med Agehall 2015 - Häng med!
- Thread starter agehall
- Startdatum
Jonas C
Medlem
Glömde du datorn/paddan i loungen?
Gus
Medlem
Ja, tofflorna kommer bli jättebra. Jag ville absolut inte ha apron idag. Det kanske ger en hint om vad som komma skall?
Fantastisk rapport
!! Varför hade det varit så farligt med apron vid landning i Frankfurt? Krya på dig!!!
agehall
Medlem
Jo, men long story short: Nej.
Hade en awardbiljett utan mitt EBG inlagt så därför hade jag varit tvungen att förklara detta för loungevakten och det är inte alltid det enklaste i Tyskland.
Nejdå, det var värre än så... Jag satte i laddaren i datorn och kontakten i uttaget, men missade att sätta ihop sladden med laddaren...
Det är hopplöst när de kommer och stör och vill servera en saker eller bara vara artiga...
Fantastisk rapport
Flyger man vidare i Lufthansa First så jublar man - då får man åka egen bil till terminalen. Flyger man inte Lufthansa First så tar det bara tid och är omständigt.
Tack! Det känns faktiskt mycket bättre nu, även om jag känner att jag inte är 100% frisk än. Att flyga hjälper dock.
agehall
Medlem
Tisdag (i någon del av världen), NH204 FRA-HND
Först och fräst, jag har lite ont om tid och jag vill inte bara kasta in bilder i det här inlägget, så bilderna kommer nog i nästa del av rapporten. Vill ni se bilder på ANAs produkt så är det bara att fråga Google tills vidare. Jag kommer nog att skriva lite mer om den här flighten också, tillsammans med nästa i det inlägget.
Som flera redan listat ut, så var det ANA som stod på programmet. Jag har länge haft som ambition att testa ANA First och i våras dök det helt plötsligt upp en massa awardtillgänglighet på ANA så då slog jag till. Det var så den här resan började ta form.
Boardingen blev 5 minuter försenad och jag satte mig i gaten och väntade. Ungefär när boardingen skulle ha börjat så ställde folk upp sig i en kö, även i First-gången. Eftersom jag visste att vi bara skulle vara två i First-kabinen idag så var jag lite förvånad. Noterade till slut att även ANAs top tiers får gå i den kön. Det visade sig även att alla före mig inte vek av i första gången till planet, som är till enbart för förstaklass.
I dörren hälsades man av två värdinnor och den ena visade mig snabbt över till andra sidan (jag satt på 2K) där en tredje värdinna tog mig med till min stol. Känns nästan lite fånigt när så många personer blir involverade för att visa en person till en stol i en kabin med totalt 8 platser. Antar dock att de hade lite tråkigt och ville jobba lite.
Jag stuvade in mina prylar i stolen och hatthyllan. Börjar fundera lite på vad jag ska ha var under flighten och genast kommer en av flygvärdinnorna fram och undrar om jag saknar något eller om hon kan hjälpa mig med något. Eftersom hon var minst ett huvud kortare än mig och inte heller såg ut att vara bodybuilder på fritiden, så tyckte jag inte att hon skulle behöva hjälpa mig lägga upp bagage i hatthyllan utan förklarade att jag bara funderade lite på vad som skulle stuvas vart. Hon står kvar medan jag fixar klart och se till att jag lyckas sätta mig ordentligt i stolen. Redan här märks att de faktiskt är genuint intresserade av att kunden ska trivas och gör sitt yttersta.
Efter att ha försäkrat sig om att jag inte behöver något annat just nu, försvinner flygvärdinnan in i galley en stund. Kort därpå kommer hon tillbaka med en liten lapp och ser helt förskräckt ut. Det visar sig att jag representerar hennes värsta mardröm! Jag kan inte prata Japanska, så hon måste prata engelska och dessutom har jag ett efternamn som är smått omöjligt för en japan att uttala!
Tröstade henne lite med att hennes engelska alltid kommer att vara bättre än min japanska och i ärlighetens namn, så dålig var den inte.. Hon fick en snabb lektion i hur man uttalar "agehall", både på svenska och på engelska och sedan såg hon glad ut igen.
Kort därpå upprepar sig samma sak, men nu var det chief purser. Efter att vi gått igenom samma sak som tidigare frågade hon mig ifall jag skulle stanna länge i Tokyo. "Fem timmar, give or take" svarade jag varpå hon trodde hon hört fel och svarade "Five days?". Jag förklarade att jag skulle direkt till Narita för att dra vidare och att hela syftet med resan var att testa ANA First och flyga runt jorden. Vi pratade nog i ca 10 minuter om detta, om Japan och om annat innan hon var tvungen att gå vidare för att hälsa på några status-pax i business också.
Väl uppe i luften så serverades en middag som var av lite varierande sort. Jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag uppskattade alla delar, men det beror nog mest på min smak.
Jag började filosofera lite på vad man skulle skriva om när man landade - jag vill skriva något lite annorlunda än bara avhandla mat, dryck och stolen. Efter lite fram och tillbaka i huvudet så kom jag fram till att anledningen till att de flesta reserapporter fokuserar på detta, är att det inte händer så mycket annat ombord. Vi sitter ner, äter, dricker och ser kanske en film. Ibland jobbar man. Men det är inte så intressanta saker att ta upp i övrigt. Så därför fick det bli en del foton på mat och dryck. Men dessa kommer först i nästa inlägg, för nu är det dags att röra sig mot NH174 mot Houston.
Vi får se när nästa uppdatering kommer - har vi tur blir det snart!
Först och fräst, jag har lite ont om tid och jag vill inte bara kasta in bilder i det här inlägget, så bilderna kommer nog i nästa del av rapporten. Vill ni se bilder på ANAs produkt så är det bara att fråga Google tills vidare.
Jag kommer nog att skriva lite mer om den här flighten också, tillsammans med nästa i det inlägget.Som flera redan listat ut, så var det ANA som stod på programmet. Jag har länge haft som ambition att testa ANA First och i våras dök det helt plötsligt upp en massa awardtillgänglighet på ANA så då slog jag till. Det var så den här resan började ta form.
Boardingen blev 5 minuter försenad och jag satte mig i gaten och väntade. Ungefär när boardingen skulle ha börjat så ställde folk upp sig i en kö, även i First-gången. Eftersom jag visste att vi bara skulle vara två i First-kabinen idag så var jag lite förvånad. Noterade till slut att även ANAs top tiers får gå i den kön. Det visade sig även att alla före mig inte vek av i första gången till planet, som är till enbart för förstaklass.
I dörren hälsades man av två värdinnor och den ena visade mig snabbt över till andra sidan (jag satt på 2K) där en tredje värdinna tog mig med till min stol. Känns nästan lite fånigt när så många personer blir involverade för att visa en person till en stol i en kabin med totalt 8 platser. Antar dock att de hade lite tråkigt och ville jobba lite.
Jag stuvade in mina prylar i stolen och hatthyllan. Börjar fundera lite på vad jag ska ha var under flighten och genast kommer en av flygvärdinnorna fram och undrar om jag saknar något eller om hon kan hjälpa mig med något. Eftersom hon var minst ett huvud kortare än mig och inte heller såg ut att vara bodybuilder på fritiden, så tyckte jag inte att hon skulle behöva hjälpa mig lägga upp bagage i hatthyllan utan förklarade att jag bara funderade lite på vad som skulle stuvas vart. Hon står kvar medan jag fixar klart och se till att jag lyckas sätta mig ordentligt i stolen. Redan här märks att de faktiskt är genuint intresserade av att kunden ska trivas och gör sitt yttersta.
Efter att ha försäkrat sig om att jag inte behöver något annat just nu, försvinner flygvärdinnan in i galley en stund. Kort därpå kommer hon tillbaka med en liten lapp och ser helt förskräckt ut. Det visar sig att jag representerar hennes värsta mardröm! Jag kan inte prata Japanska, så hon måste prata engelska och dessutom har jag ett efternamn som är smått omöjligt för en japan att uttala!
Tröstade henne lite med att hennes engelska alltid kommer att vara bättre än min japanska och i ärlighetens namn, så dålig var den inte.. Hon fick en snabb lektion i hur man uttalar "agehall", både på svenska och på engelska och sedan såg hon glad ut igen.
Kort därpå upprepar sig samma sak, men nu var det chief purser. Efter att vi gått igenom samma sak som tidigare frågade hon mig ifall jag skulle stanna länge i Tokyo. "Fem timmar, give or take" svarade jag varpå hon trodde hon hört fel och svarade "Five days?". Jag förklarade att jag skulle direkt till Narita för att dra vidare och att hela syftet med resan var att testa ANA First och flyga runt jorden. Vi pratade nog i ca 10 minuter om detta, om Japan och om annat innan hon var tvungen att gå vidare för att hälsa på några status-pax i business också.
Väl uppe i luften så serverades en middag som var av lite varierande sort. Jag kan i ärlighetens namn inte säga att jag uppskattade alla delar, men det beror nog mest på min smak.
Jag började filosofera lite på vad man skulle skriva om när man landade - jag vill skriva något lite annorlunda än bara avhandla mat, dryck och stolen. Efter lite fram och tillbaka i huvudet så kom jag fram till att anledningen till att de flesta reserapporter fokuserar på detta, är att det inte händer så mycket annat ombord. Vi sitter ner, äter, dricker och ser kanske en film. Ibland jobbar man. Men det är inte så intressanta saker att ta upp i övrigt. Så därför fick det bli en del foton på mat och dryck. Men dessa kommer först i nästa inlägg, för nu är det dags att röra sig mot NH174 mot Houston.
Vi får se när nästa uppdatering kommer - har vi tur blir det snart!
