Jag gillar verkligen att resa med [fräscha, moderna] tåg, men bekymmer som Martin skriver om hä och de jag själv haft gör det svårt att vara ett fan. Om jag får låna tråden lite för två exempel:
Förra året skulle jag ner och simma Vansbrosimningen från Umeå. Bokade 1:a klass med SJ (sommarkampanj) för att få en skön resa ner till Gävle (därefter tåg till Borlänge, buss till Vansbro). Mellan Kramfors och Härnösand stannar tåget. Att tåg i norra Sverige ska klara en vinter är ju mycket att begära, men en solig fin dag borde väl tågen kunna fungera i alla fall?
Nej, för då kan man ha datorhaveri i loket. Vi satt i 4,5 timme i tåget för personalen trodde hela tiden att de "snart" skulle ha löst problemet. Men inte ens när de skaffat fram ett annat tåg för att bogsera gick det att lösa (bogsering kräver upplåsta bromsar, upplåsta bromsar kräver tomt tåg av säkerhetsskäl, någon hade gärna fått berätta det för personalen direkt). Så vi fick gå längs rälsen till ersättningsbuss mot Gävle. I Gävle skulle taxi vänta för oss som skulle till Vansbro men någon på SJ hade lyckats avbeställa den så vi fick fixa en egen och kom till slut till Vansbro vid 23-tiden, fem timmar sena.
Men skam den som lär sig. Så inför årets Vansbrosimning gjorde jag nytt försök, jag gillar ju tåg egentligen. Såg fram emot att glida i första klass, gott om utrymme, gratis kaffe och tilltugg, kunna jobba lite rent av. Kommer till stationen i Umeå samtidigt som ett SMS från SJ säger att tåget är inställt, det blir ersättningsbuss till Sundsvall. Ett åskväder har slagit ut utrustningen mellan, just det, Kramfors och Härnösand. 3,5 timme inklämd i varm, trång, fullsatt buss och sen två timmar försenad till slutdestinationen.
När nästan varje resa är förknippad med förseningar, problem och sunkiga ersättningsbussar tappar man verkligen suget på att åka tåg, vilket är synd då det egentligen är trevligt. När det går...
