American Airlines Part Deux
Att resa med American Airlines (AA) - ”A tale of one airlines in one”
Så var det dags att prova American Airlines igen. Nu efter en Chapter 11 konkurs, och ett beslut om att slå ihop bolaget med US Airways. Jag har tidigare rankat både som sämst i USA, och har valt åka med båda mer reaktivt. På denna resa hade jag bokat ARN-LHR-JFK-BGI-JFK,EWR-LHR-ARN med American och deras trevliga kontor här i Sverige för att dra nytta av denna deal:
http://www.businessclass.se/flygbil...an-airlines-fran-17-500-sek-inkl-skatter.html
Jag skippar ARN-LHR-JFK och EWR-LHR-ARN som flögs av BA med ypperlig service denna gång på alla segment. Tipsar dock alla BAEC medlemmar om att skall man göra Avios uppgraderingar så måste biljetten utfärdas på BA ticket stock (125), så mina planerade CW till F uteblev denna gång.
Resan mellan JFK-BGI skulle göras med min galna amerikanska polare som opererade ryggen för några veckor sedan. Detta innebar en del fördelar; som t.ex. att han behövde flyttas i rullstol på flygplatsen. Jag upptäckte snabbt (och helt rättvist) att amerikanska bolag är väldigt mån om att följa "Americans with disability Act" som reglerar vilka rättigheter människor med rörelsehinder har.
Incheckning JFK
Vi dyker upp från Waldorf med Dial 7 så där runt 06:15 en lördag morgon för flight AA1385 som avgår 08:00. Det går snabbt, ohörsamt snabbt. Inom 5min finns det en rullstol, och jisses vad snabbt detta går.. På inom 5min är vi genom med allt... AA Priority Access hade tagit mycket längre tid.
Loungen
Den här gången tänkte jag inte missa
Flagship Lounge. Ok, det var inte mycket att hänga i granen.. Men helt ok, och det var vi två + 3 andra hela tiden vi var där. Lite strul att få rullstolen tillbaka, och vi hade 3 AA tjejer som stressade med detta, men inga problem. När vi kom till gaten var boarding påbörjat, men det var bara att trycka sig förbi alla vid gate och på air bridge på väg ombord. Kändes så där icke-skandinaviskt...
Ombord
Åter var den en av dessa pre-juraperiodens B757or med gamla goda fåtöljer man hade att erbjuda och någon gammal CRT i taket. Det är som på bilden från mitt första inlägg här. Men, här var det trevlig, och skämtsamt redan på morgonkvisten... Vår nya polare John skulle arbeta i Business som det benämns utrikes även Kanada, och First om man reser inrikes i USA. En viktig detalj för BAEC då minimum i Business är 40 TP och i First 60 TP.
På denna kärra finns det 22 stolar med rad 1-5, i 2-2 samt rad 6 på högersida:
SeatGuru Seat Map American Airlines Boeing 757 V1 Domestic
Vi hade valt 4A och 4B.
Vanlig standard AA med pre-flight drink i plastglas, men bra stämning... Det visar sig sedan att stackars John får arbeta som 'attan då det är 20 av 22 stolar fyllda. Raden bak oss används som "Crew Rest" då flygtiden fram och tillbaka kräver en extra pilot (4:45t ner + 5:30t tillbaka).
Nytt från 1 mars är att man kan förbeställa maten som jag beskrev i förra inlägget. Jag hade valt varmmaten:
Den smakade ok, inte toppen. Det fanns extra muffins, bröd och annat samt dryck av alla slag. John kämpade hela flighten och var proaktivt runt och frågade ständigt hela kabinen om något mer önskades. I motsättning till andra flighter på AA såg jag knappt någon vila där framme..
En liten negativ detalj: med 45min kvar var man lite så där småhungrig. Tyvärr hade man inget snacks alls; nötter eller annat att erbjuda. Jag såg att John tyckte det var jobbigt att inte ha något att dela med sig. Allt som allt, en mycket behaglig flight med American.
Tyvärr går en vecka på Barbados alldeles för snabbt, så hemresan började med samma flight i retur en vecka senare.
Incheckning och boarding BGI
Vi dyker upp 12:30 för flight AA1384 som avgår 14:05. Åter med hjälp med rullstol går allt snabbt. Det fanns ingen lounge för AA att använda så vi hänger vid gaten. Jag drar dock den fina
SSSS nitlotten på mitt boardingkort. För ni som inte vet vad det betyder, så är det en "random" (sägs det) extra säkerhetskoll som vissa får gå genom. I mitt fall fattar jag inte att detta är vid gaten och tror att detta inte blir av. Men, det är bara att leva med. Tyvärr, så har jo jag haft ansvar för polarens väska, och det skapar nu en jädrans massa bekymmer då han dras in i detta också.
Min polare är en mix av aggressive Newyorkare blandat med stort hjärta. Problemet är inte att han har kort stubin, han har ingen. "He is combustable". Vilket liv han ställer till! Han skall se till att alla får sparken, han skall ringa Tom Horton (CEO AA) och könsorden skjuts iväg som en Uzi. Till slut när jag ser vi är så nära att slängas av flighten, får jag nog av honom och måste kliva mellan. Efter en pinsam Seinfeldtiansk scen är vi redo... Det tar mig 5min att lugna ner honom på flighten och efter 30 min i luften ser han själv hur han har ställt till det.
Ombord
Den här gången får vi en uppdaterat B757 med nya stolar och 24 platser där framme:
SeatGuru Seat Map American Airlines Boeing 757-200 V4 MCE
Vi väljer åter 4A och 4B. Killarna som jobbar denna flight, dom är på superhumör. Så snabbt när vi kommer upp i luften så beställer jag en G&T, men inser snabbt att det faktisk finns riktigt Skumpa ombord (Gosset) så det blir ett glas av denna. Jag trodde det bara var Chadon Sparkling från Napa, men nej du... "The real stuff". På den här flighten fanns det även lite snacks innan:
Maten var förbokat, en av varje:
Maten var väldigt bra faktisk, och lite senare avslutades i sedvanlig AA stil med en cookie:
Jag kör rena partyflighten med flera G&T, något man behöver när man läser rapporter från SKL

Så vi landar på JFK enligt tidtabell och med toppen humör! En fin inflygning i solnergången över Long Island:
Här kommer dagens sista godbit; vi har rullstolförarens svar på Michael Schumacher (i storhetstiden) som kör oss snabbt och enkelt till CBT. Där finns den en fil för rullstolsbundna resenärer (rättvist sådant tycker jag). Att polaren är genom på 20 sekunder är ingen överraskning, men jag så där lätt på foten introducerar mig själv som packåsnan (jag har alla väskor) och jag är genom på 20 sekunder är mycket positivt på en amerikansk flygplats för en nordbo.
Summa summarum; ok, kanske hade jag otur förra gången eller tur denna gången. Men, håller man denna nivå på helheten framöver åker jag gärna mer med AA igen...