Episod 13: Kökaos, kurvade kursändringar och kalla burkar – eller när SkyTeam höll oss flytande mot Bangkok
Efter en sista magisk simtur i den skyddade bukten på InterContinental och en lika fluffig som oemotståndlig pannkaka med jordgubbar till frukost, var det dags att lämna vår gröna borg på Son Tra-halvön.
Vi fortsatte på temat med direktflyg och hade under resans planeringsstadium kikat på de tillgängliga alternativen. Nu när SAS har gått med i SkyTeam blir Vietnam Airlines ett helt logiskt och smidigt val för den här typen av regionala hopp i Asien.
En sista simtur på stranden på InterContinental Da Nang innan avfärd mot nya äventyr.
Det fick bli en fluffig pannkaka med jordgubbar till efterrätt vid frukost innan vi lämnade resorten.
Vi beställde en Grab som rullade oss in mot flygplatsen, och till kidsens (och kanske mest min egen) stora glädje gick rutten över drakbron som spänner över floden. Da Nang International Airport (DAD, med tydliga danska förbindelser...) ligger väldigt centralt och smidigt till, men inledningen på flygplatsupplevelsen skulle visa sig bli en smärre prövning för tålamodet.
Passage över drakbron på väg till flygplatsen, som för övrigt ligger väldigt centralt placerad.
Incheckningen gick som på räls tack vare Sky Priority-fåran, vilket var en klen tröst när vi möttes av den gigantiska och ganska kaotiska kön till säkerhetskontroll och immigration. Eftersom Fast Track på DAD strikt är reserverad för passagerare i business class stod vi plötsligt i något som liknade Brennerpasset efter en olycka en varm sommardag. Det fanns inga enorma mängder resenärer totalt sett, men flödet var så ineffektivt att det krävdes en dryg timmes köande innan vi äntligen var igenom. En intressant detalj i kön var den parallella flighten till Astana, där flera resenärer med pass från Kazakstan bar runt på stora plastkorgar fyllda till brädden med färsk frukt. Ett minst sagt udda handbagage!
Sky Priority vid incheckningen kapade köerna effektivt för vår del.
En av de många plastkorgar med färsk frukt som resenärer med pass från Kazakstan släpade med sig igenom säkerhetskontrollen.
Lotus Lounge och en kort paus i terminalen
Väl airside pustade vi ut. InterContinental har visserligen en egen fin lounge på DAD, men den ligger i inrikesterminalen, så vi fick hålla till godo med Vietnam Airlines egna Lotus Lounge på den internationella sidan. Loungen ligger en trappa upp och är ganska liten, men den är smart ihopkopplad med syskonloungen Vanda via toaletterna. Även om det fanns tydliga instruktioner om att man skulle hålla sig till sin tilldelade läst, kunde jag inte låta bli att kika in i grannlokalen en snabb sväng.
Loungerna ligger en trappa upp på Da Nang International Airport och erbjuder en lugn oas efter kökaoset.
Ingången till Lotus Lounge. En trygg hamn för trötta resenärer.
Lotus Lounge-interiör. Liten till ytan, men naggande god och funktionell.
Buffén bjöd på både fräsch sallad och varma rätter för hungriga magar.
Vårrullar och en rykande het nudelsoppa som tillagades on demand.
Inget loungebesök är fullbordat utan ett gäng färgglada 'Crab Me'-snackspåsar!
Nudelsoppa och en kall pilsner till lunch i loungen. Helt ok käk som satt fint efter timmen i säkerhetskontrollen.
En titt in i interiören på syskonloungen Vanda, som såg ut att ha ett något bredare utbud, men också mer stökig.
Utbudet i Lotus Lounge var helt godkänt med varma och kalla rätter, nudelsoppa på beställning, vietnamesiskt kaffe och ett par kalla sorters pilsner. Efter lite kö-fatigue satt det perfekt med en skål soppa innan det var dags att bege sig mot gaten.
Gatområdet på DAD är i övrigt en behaglig, luftig och modern bekantskap.
Bussgate och luftbro mot Bangkok
När vi kom fram till gaten stod det klart att flygningen var något försenad, och dessutom vankades det den mindre roliga varianten med bussgate. Men Vietnam Airlines ska ha en eloge för att de faktiskt har vett att köra separata bussar för businessklass och prioriterade passagerare. Vi klev på den mindre bussen med boardinggrupp 1 och 2, vilket gav en betydligt trevligare och mer ombonad upplevelse än att packas in med resten av planet.
Ner i abyssen... den långa rulltrappan som leder oss ner mot bussgaten.
Japp, det var bussgate. Men vi, likt Ulrika Knape, lever på hoppet när boardinggrupp 1 och 2 hålls strikt separerade.
Den stora bussen för den stora hopen resenärer...
...och den betydligt trevligare, mindre bussen enskilt för grupp 1 och 2. Härmed bevisat att det går att ordna prio-boarding även vid bussgate!
Väl ute på plattan stod vår Airbus A321 och väntade. Tack vare SkyTeam-förmånerna (?) eller så tyckte check in agent att jag såg behövande ut, hade vi blivit framflyttade till rad 11, vilket i praktiken innebar kabinens fjärde rad. Det visade sig vara guld värt för den kommande positioneringen i Bangkok.
Vår Airbus A321 står majestätisk och väntar på plattan i solskenet.
Två rader business class längst fram. Close, but no cigar...
A321 interiör sett bakifrån i kabinen.
Trots att flygningen är kort bjuder Vietnam Airlines på varm måltid även i ekonomiklass. Kidsen hade förbeställt barnmåltid som bestod av en uppskattad pastarätt, medan vi andra fick en klassisk bricka med fisk, ris och en ganska suspekt gelédessert.
Det serverades en uppskattad barnmåltid med pasta till de yngre resenärerna.
Den vanliga ekonomiklassbrickan: fisk med ris och grönsaker, samt en svårdefinierad gelédessert.
Turbulens inledde turen, vilket gjorde att serveringen drog ut på tiden. De tre hårt arbetande paren med i kabinen fick kämpa i motvind för att hinna dela ut mat, dryck och röja undan. Vid ett besök på toaletten blev jag dessutom fastklämd längst bak i gången mellan vagnarna tillsammans med ölvagnen, där horder av kall Bia Ha Noi trängdes. Lockande...
Vagnen med de oanade och rikliga mängderna Bia Ha Noi ombord.
När vi närmade oss Bangkok visade det sig att vädergudarna inte var på vår sida. Vi tvingades till nästan en timmes holding pattern där flygplanet snurrade runt i vida cirklar i väntan på klartecken att landa. Den stress som flygvärdarna upplevde tidigare med serveringen visade sig alltså vara helt onödig eftersom vi hade tid i överflöd att göra våra piruetter på himlen. Men det kan man ju inte veta i förväg alltid.
Flight map ombord som tydligt visar de kreativa piruetter och holding patterns vi tvingades till på grund av vädret.
Ankomst till Suvarnabhumi
När vi väl tog mark, klev av blev det gatlopp mot immigration för att kapa eventuella köer. Andra Thailand-stämpeln för resan säkrades dock utan dröjsmål, och prioriterat bagage dök upp på bandet blixtsnabbt. Hela processen från avstigning till dess att vi stod vid Grab-pickupen tog under 25 minuter. Farhågorna om gigantiska köer kom på skam, och vi susade snabbt ner till den nedre våningen för att möta Bangkoks pulserande trafik.
Hyatt Regency-disken vid exit gate 4. Men... inte denna gång...
Väl framme vid den välorganiserade Grab pickup-zonen på den nedre våningen.
The Verdict
Det blev en förvånansvärt behaglig resa där SkyTeam-förmånerna faktiskt kapade köer och säkrade bra platser i kabinen. Det dåliga vädret i Bangkok och den timslånga förseningen rådde ingen på, men helhetsintrycket dras upp av att landningen och efterföljande immigration gick som smort. Ett stort minus delas dock ut för Da Nangs extremt ineffektiva flöde genom säkerhetskontrollen, men att få varm mat och trevlig service även på en kort regional flight är ett stort plus i kanten för Vietnam Airlines.
Men nu lämnar vi flygplatserna bakom oss för denna gång. Vi har nått ett nytt spännande stopp på resan, och det är dags att välja hotell i en stad där alternativen är närmast oändliga.
Hur väljer man egentligen rätt när man återvänder till kungarikets huvudstad och lojaliteten kallar på högsta nivå?
Stay tuned for more...
Stämningsbild med motorcyklar i Bangkoks intensiva trafik på väg in mot stadskärnan.
