Många bra tankar, känslor. förslag och åsikter i tråden!
När ett flygbolag sätter in begränsningar mot bots gör man det inte för att angripa en specifik aktör såvida inte en aktör använder specifika mönster och då kanske man skräddarsyr emot den enbart.
Hela grunden i scrapers oavsett om det är emot ett flygbolag, en hotell site, en nyhetsite etc - är just att uppfattas som att vara en mänsklig besökare.
Dvs du kan inte enkelt detektera och särskilja dem, gör du motaktioner blir det något trubbigt.
Problemet blir ofta när man skalar upp till sådana nivåer att siten i fråga får problem för riktiga kunder.
Jag vill nog påstå att ingen är ute efter varken tjänst X eller Y - men eftersom de alla använder samma approach blockas de av just samma anledning rakt av - flygbolaget vet aldrig vem som stoppats, bara att trafiken och kostnaderna återgår till förväntade nivåer. Ibland kommunicerar en aktör i forum eller i nyhetsbrev och då blir även flygbolagen medvetna vem minst 1 av aktörerna är. Jmf spekulationer.
Min erfarenhet efter att ha analyserat och hjälpt många flygbolag genom åren är att det inte är 1 aktör som skrapar samma data - du kan ha 10-50-200 aktörer som kör på lika hårt, skapar lika många konton per dygn för att genomföra sök och i slutändan upplever bolaget att bots står för 80-95 % av all trafik och det bara ökar och ökar. Allt för många vill tjäna pengar denna vägen och det syns inte minst på alla tjänster som poppar upp kontinuerligt. Sökmotorer, miles brokers mm.
Då sitter du inte och försöker förstå vem som belastar dig - du skyddar dig emot alla på en gång. Vissa upphör, andra justerar sitt ”bot program”, andra söker kontakt och ibland når man en överenskommelse om ”fair usage / fair play”. Alla flygbolag har olika syn och approach här men SAS har oftast varit en av de mest toleranta men med målbilden att det måste vara kontrollerade nivåer och göras på rätt sätt.
Arbetsbördan från de som skrapar är enormt mycket större än för dem som inför motåtgärder.
Många bolag har vissa begränsningar innan man tillåts göra sök och det är väldigt effektivt för att ha ”renare” trafik som du kan beräkna investeringar, satsningar osv utifrån. Bara en sådan sak som populära destinationer, look-to-book ratio, profil kvalitet mm mm blir enormt skevt och opålitligt när varje genuint sök efterföljs av 50-500 botsök.
I grunden existerar många av dessa tjänster för att de tillhandahåller sökfunktioner som uppskattas av programmens medlemmar, och många gånger för att de faktiskt förenklar både sökandet och tidsåtgången. flygbolag kan ju välja att inspireras och sedan göra det bättre själv (den som sitter på källdatan torde kunna göra just det) alternativt erbjuda tekniska lösningar till 3:e part som uppnår både hållbar skalbarhet, kontroll och kundnöjdhet, identifiering av sökkällan vilket då förbättrar analyser, investeringar osv.
Om man kombinerar dessa approacher uppnås nog förmodligen det optimala: för majoriteten av medlemmar räcker flygbolagens egen sökfunktion, sen finns godkända och spännande lösningar hos entusiaster resp partners för de som vill ha ännu mer finesser än vad kanske flygbolaget själv har tid att skapa och realisera.
Det typiska som händer när flygbolagen sätter in motåtgärder för att få ner trafiken, är att motparten ökar sin insats - så det är katten på råttan, råttan på repet. Frågan är hur ett flygbolag ska ställa sig juridiskt - är de utsatta för en attack, missbruk av tjänst, eller är det bara att acceptera att det är en del av att vara på nätet? . I USA är flygbolagen betydligt tuffare och det kan bli dyrt, riktigt dyrt. Det finns ett skäl att alla scrapers kör med anonymiseringstjänster.
Ingen vill generellt få trafiken kopplad till sig.
i slutändan sitter en kund som hittat en bra sökmotor som hjälper dem hitta sin bonusresa, och det ska inte underskattas och värdet det i sig skapar, dock är denne kund helt ovetande om ”fighten” där bakom
- frågan är bara om inte både flygbolag och bot-ägaren tillika 3:e parts sökmotorn borde inse att båda är här för att stanna så länge som möjligt , och då kanske man behöver hitta sätt att samverka utan att driva problem.
Satt jag i enskild beslutsposition eller blev tillfrågad av ett nytt flygbolag hur de ska tänka vore mitt recept något i stil med:
- Din egen sötmotor ska vara flexibel, enkel och snabb, låt kunden säga vart de vill åka - föreslå datum men även exakta datum. Addera prenumeration och ”Prebook auto for me - confirm within 24h or release”
- tillåt endast verifierade kunder att söka. Detta säkerställer ren data, korrekta analyser och bättre tydlighet runt genuin nyttjandegrad och investeringar att ta.
- erbjud en API lösning till 3:e part som både har free tier resp paid tier. För att passa entusiaster resp affärsdrivande tjänster där ute.
- tillåt dessa partners få login i sin tjänst och access till deeplinking (skjut medlemmen rakt in i flygbolagets betalsteg från sök hos 3:e part för att enkelt boka vad de precis funnit)
= hållbar lösning. Och där dagens scrapers får en möjlighet till en bättre , godkänd, stabil lösning och där partners har ett godkänt samarbete och transparens. En central cache skulle dessutom säkerställa att alla partners delar på identiska sök så länge availabiltyn kan anses giltig. Varje anrop mindre mot GDS är en besparing i infracost i flera led.
Jag kan inte uttala mig huruvida availability är bättre eller sämre hos SAS än hos andra ST bolag, bara att vad som än hittas i SAS tjänst är varken mer eller mindre än vad 3:e part skulle hitta (dock gör flera 3:e part det snabbare i dagsläget pga flex sök)
Dagens realitet är nog tyvärr inte hållbar för flygbolag över tid: Hur mycket du än skruvar upp kapaciteten i dina tjänster så blir antalet 3:e part tjänster fler och fler och söken är bortom all rimlig nivå, och tills något bättre är på plats blir det nog lite yxigt driftmässigt för både flygbolag och 3:e part.
Om vi lyfter blicken - hur anser ni att dessa olika ekosystem kan samexistera hållbart? Vilka ev ”regler” vore ok på ett FFP konto innan sök tillåts? Och vad vore rimliga nivåer, regler för en 3:e part att förlika sig med?
Om inte annat kan jag sammanställa det för en konstruktiv dialog med EuroBonus management!
Peter, jag förstår helt varför SAS behöver hantera trafiken som ni gör. Vi har ju pratat om det här tidigare, och jag vet att det inte handlar om att jaga enskilda aktörer, utan om att försöka få kontroll över en belastning som vuxit sig för stor. Samtidigt tror jag att det är viktigt att se varför trycket uppstår, för det handlar i grunden inte bara om teknik, utan om beteende.
Jag har själv, som du vet, utvecklat egna verktyg för att söka resor på ett sätt som passar mina personliga preferenser, men jag har aldrig lagt fokus på att försöka kringgå några begränsningar för inventory för partner-awards. Mitt fokus har alltid varit att sökupplevelsen kan bli bättre, utan att öka belastningen i det stora hela. En del av den utvecklingen har jag faktiskt diskuterat med dig tidigare, just kring hur jag tänker kring struktur, cache och flöden för sökalternativ.
Jag tror inte problemet är att systemen är felbyggda, utan att de används av en allt större grupp människor som inte hittar vad de söker. Det finns fler poäng i omlopp än det finns biljetter att boka, och det är just den obalansen som skapar det intensiva sökbeteendet. Om man inte hade poäng, skulle man inte söka. Och om man hittade något, skulle man sluta.
Om vi tar ett exempel: en medlem söker varje dag efter tillgänglighet till tio olika destinationer. Varje gång scannas ett sexmånadersfönster, alltså 168 sökningar per destination. Med tio destinationer blir det 1 680 sökningar, och eftersom de flesta söker både ut- och hemresa kan det dubbleras till 3 360 sökningar per dag. Fortsätter medlemmen tills den hittar något, blir det över en miljon sökningar per år, per person. Multiplicerat med miljontals medlemmar blir det lätt att förstå varför ni måste sätta begränsningar.
Samtidigt vet vi att tillgången till bonusresor faktiskt finns. Det finns upp till en halv miljon biljetter i SAS Award inventory, alltså SAS-metal. Jag förstår naturligtvis att ni som bolag vill att just dessa platser bokas i första hand, eftersom varje SkyTeam-award som bokas innebär en faktisk kostnad. Ur ett affärsperspektiv är det helt logiskt att styra medlemmarna mot SAS-metal i första hand.
Men ur kundens perspektiv ser det förstås annorlunda ut. När tillgången på de mest eftertraktade rutter eller datum saknas inom SAS-nätet, börjar sökningarna istället spilla över mot SkyTeam. Det är här volymerna sticker iväg, skulle jag gissa.
Jag förstår också att de som arbetar med tekniken inte har samma mål eller nyckeltal som de som ansvarar för lojalitetsprogrammet och poängförsäljningen.
Er nuvarande hantering av SAS awards visar att det finns smarta sätt att balansera detta. Den lösning ni har med ett mellanlager som reglerar tillgång och svarstider fungerar som en buffert och ger kontroll. Något jag tror skulle kunna fungera även för SkyTeam är om SAS själva aktivt hämtade och exponerade tillgängligheten på de mest populära linjerna, på samma sätt som i SAS Award Finder. Det skulle ge tydlig och kontrollerad transparens utan att behöva öppna hela systemet.
Samtidigt finns det en balansgång när det gäller hur länge sådan data hålls. Ett för långt cache-fönster leder lätt till att kunder försöker boka platser som redan är borta, vilket i sin tur ökar trycket på telefonsupporten. Därför tror jag att en automatisk bokningsfunktion, som du själv är inne på, vore ett bra kompliment. Då kan man hålla datan färsk utan att skapa onödiga sökningar.
Det vore förstås inte ekonomiskt hållbart om alla medlemmar verkligen lyckades boka SkyTeam-awards fullt ut. Och samtidigt, ett helt transparent system skulle kunna slå tillbaka kommersiellt. För vem fortsätter samla poäng om man redan på förhand ser att chanserna att boka det man vill nästan aldrig finns?
Och som jag sagt tidigare, vi som är aktiva här på forumet är inte de som skapar det stora trycket. Vi vet hur man söker, vi har tålamod och vi lyckas boka när möjligheten dyker upp. Det är den stora massan, de som samlat ihop 100 000 poäng med tron att de ska kunna resa business vart som helst, när som helst, helst under loven, som driver den största delen av trafiken. Självklart via 3:e part då de själva saknar tekniska möjligheter.
Jag tror därför att SAS har mycket att vinna på att utforska en mer kontrollerad modell där tillgänglighet, sökvolym och kundupplevelse balanseras bättre. Du vet var jag finns om du vill fortsätta diskussionen om hur en sådan lösning skulle kunna se ut i praktiken. Antingen via SAS eller via Eurobonus Award Planner som partner
