Miljonresa med 13-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
Cristoffer Cedergren
Medlem
Jetlag kommer oftast andra natten efter en långflygning. Första natten är man för trött för att inte sova 
Resenären
Medlem
Tack för extra bra och utförliga reserapporter. Som tedrickare är man luttrad.
Nu har jag inte besökt så många asiatiska länder, men i Indien på Le Meridien i New Delhi fanns utsökta teer att prova, som dessutom serverades föredömligt.
Juancarlos
Medlem
Extremt kul att få hänga med på denna resa! Tack för att du delar med dig
jonatan79
Medlem
SGN, flygplatsen i det som numera heter Ho Chi Min-staden men tidigare Saigon, gav ett trevligt första intryck. Varm och fuktig luft mötte oss när vi när vi gick av planet för busstransfer till terminalen. ”Arrival transfer” stod det på en skylt, det verkade ju rätt. Vi var inte förberedda på vad som komma skulle.
Allt såg så trevligt ut. Jag hade ju fått ett gott intryck av VietJet Air så mina första intryck av Vietnam var positiva hittills. Det fanns till och med blomkrukor i den annars vanligtvis så tråkiga gången till själva terminalen.
Appen Flighty hade informerat mig om att vi landat på terminal 2 och att vårt nästa flyg med Vietnam Airlines också skulle avgå från terminal 2. Trots att vårt inkommande flyg landat 46 minuter försenat borde vi ha 2,5 timmar på oss och en ”Relaxed connection”. Oj så fel.
Liksom i CGK fanns orimligt många försäljare av SIM-kort som försökte överrösta varandra och fånga resenärernas uppmärksamhet. Bredvid en av alla SIM-kortsförsäljare fanns en liten ficka in till höger, där det stod en liten skylt om transfer. Vi försökte gå dit men fick veta att vi inte kommer in utan boardingkort på papper.
Jag hade försökt checka in online men detta hade bara gått halvbra, jag blev incheckad men inte sonen. Det stod i appen att vi måste gå till en incheckningsdisk. Vi hänvisades till flygbolagets transferdisk. Det fanns en sådan för Vietnam Airlines bemannad av tre azurblåklädda personer från detta flygbolag (nästan samma färg som Garudas komplementfärg), precis bredvid någon slags allmän transferdisk bemannad av en representant från VietJet Airlines i dess knallröda dräkt.
Jag försökte förklara min situation för kvinnan i Vietnam Airlines disk och att vi skulle vilja ha hjälp att skriva ut boardingkort. Hon menade att det gick inte och var en fråga för VietJet eftersom vi anlänt med VietJet. Kvinnan i VietJets disk förklarade att de saknar något slags transferavtal (?), innebärande att vi måste gå ut genom immigration och sen checka in och ta oss in genom säkerhetskontrollen igen.
Verkade inte riktigt rimligt, så jag gjorde nytt försök med kvinnan vid Vietnam Airlines. De både kvinnorna pratade med varandra. Snäsigt svar från Vietnam Airlines att vi borde ställa oss i kön till immigration. Jag hade ju inte förberett oss på att behöva ta oss in i landet Vietnam. Behövdes något papper, kanske hälsodeklaration? Dumt att stå i lång kö utan rätt papper. Försökte fråga men hon bara viftade bort oss.
Vi ställde oss i kön till immigration. Lång kö, gick långsamt. Jag började kolla efter alternativa flyg från SGN nästa morgon, för att hinna med nästa flyg efter det. Vi smet lite före och förklarade oss och ursäktade oss till de före oss i kön och frågade om vi får gå före, kom en bit framåt. Tog stopp vid en sur gubbe. ”We’re all in a hurry” menade han.
Jag pratade i stället med en trevlig polack bakom gubben. Han hade gärna gjort miljonutmaningen om han känt till den. Kanske tur för SAS att de inte gjorde mer reklam för detta. Polacken förklarade dock att man var tvungen att ha någon slags e-visa för att komma in i Vietnam. Kommer vi ens genom immigration?
Började bli väldigt kort om tid innan incheckningen skulle stänga. Kön gick långsamt. Vi hade två köer att välja på. Allmänt buttra handläggare, men i den ena kön en kvinna som faktiskt log en gång. Vi valde den kön. Hon suckade lite när jag förklarade att vår situation, stämplade i passen och släppte igenom oss.
Jag tog sonens väska också och sen var det maximal sprint genom tullen (ingen kö), ut ur flygplatsen, till höger, upp för trappa till våning 2 med avgångshall, en lång korridor bort till denna, fram till incheckningsdisken. Kvinnan såg lite oroad ut och tittade på klockan när hon får höra att vi skulle med flyget till Bangkok, men hon fixade våra boardingkort.
Vi sprang vidare till säkerhetskontrollen. Strax före denna ny koll av pass och boardingkort av sur uniformerad kvinna i plexiglashytt i kommunistisk stil. Säkerhetskontrollen lite rörig. De ville kolla om min väska, men var ändå effektiva. Två teskedar hade jag i väskan, måste inspekteras.
”You have a knife” konstaterade de också. Sant, en liten Victorinox Classic SD brukar jag alltid resa med. Den har fått följa med på hundratals flyg, förvisso mest i Europa, och fått visa upp sig ibland för ovana säkerhetskontrollanter som inte med ögonmått kunnat se att den är långt under gränsen för maximalt långt knivblad på flyg. ”Different country, different rules.” Så kan det vara, så nu är kniven kvar i Vietnam.
Sprint igen efter säkerhetskontrollen mot vår gate. Ingen kö kvar. Kvinnan där hejdar bussen till planet som var på väg att åka så vi fick komma med, svettiga och andfådda. Relaxed connection? Nej.
Tack förresten för alla positiva kommentarer, det uppskattas!
Allt såg så trevligt ut. Jag hade ju fått ett gott intryck av VietJet Air så mina första intryck av Vietnam var positiva hittills. Det fanns till och med blomkrukor i den annars vanligtvis så tråkiga gången till själva terminalen.
Appen Flighty hade informerat mig om att vi landat på terminal 2 och att vårt nästa flyg med Vietnam Airlines också skulle avgå från terminal 2. Trots att vårt inkommande flyg landat 46 minuter försenat borde vi ha 2,5 timmar på oss och en ”Relaxed connection”. Oj så fel.
Liksom i CGK fanns orimligt många försäljare av SIM-kort som försökte överrösta varandra och fånga resenärernas uppmärksamhet. Bredvid en av alla SIM-kortsförsäljare fanns en liten ficka in till höger, där det stod en liten skylt om transfer. Vi försökte gå dit men fick veta att vi inte kommer in utan boardingkort på papper.
Jag hade försökt checka in online men detta hade bara gått halvbra, jag blev incheckad men inte sonen. Det stod i appen att vi måste gå till en incheckningsdisk. Vi hänvisades till flygbolagets transferdisk. Det fanns en sådan för Vietnam Airlines bemannad av tre azurblåklädda personer från detta flygbolag (nästan samma färg som Garudas komplementfärg), precis bredvid någon slags allmän transferdisk bemannad av en representant från VietJet Airlines i dess knallröda dräkt.
Jag försökte förklara min situation för kvinnan i Vietnam Airlines disk och att vi skulle vilja ha hjälp att skriva ut boardingkort. Hon menade att det gick inte och var en fråga för VietJet eftersom vi anlänt med VietJet. Kvinnan i VietJets disk förklarade att de saknar något slags transferavtal (?), innebärande att vi måste gå ut genom immigration och sen checka in och ta oss in genom säkerhetskontrollen igen.
Verkade inte riktigt rimligt, så jag gjorde nytt försök med kvinnan vid Vietnam Airlines. De både kvinnorna pratade med varandra. Snäsigt svar från Vietnam Airlines att vi borde ställa oss i kön till immigration. Jag hade ju inte förberett oss på att behöva ta oss in i landet Vietnam. Behövdes något papper, kanske hälsodeklaration? Dumt att stå i lång kö utan rätt papper. Försökte fråga men hon bara viftade bort oss.
Vi ställde oss i kön till immigration. Lång kö, gick långsamt. Jag började kolla efter alternativa flyg från SGN nästa morgon, för att hinna med nästa flyg efter det. Vi smet lite före och förklarade oss och ursäktade oss till de före oss i kön och frågade om vi får gå före, kom en bit framåt. Tog stopp vid en sur gubbe. ”We’re all in a hurry” menade han.
Jag pratade i stället med en trevlig polack bakom gubben. Han hade gärna gjort miljonutmaningen om han känt till den. Kanske tur för SAS att de inte gjorde mer reklam för detta. Polacken förklarade dock att man var tvungen att ha någon slags e-visa för att komma in i Vietnam. Kommer vi ens genom immigration?
Började bli väldigt kort om tid innan incheckningen skulle stänga. Kön gick långsamt. Vi hade två köer att välja på. Allmänt buttra handläggare, men i den ena kön en kvinna som faktiskt log en gång. Vi valde den kön. Hon suckade lite när jag förklarade att vår situation, stämplade i passen och släppte igenom oss.
Jag tog sonens väska också och sen var det maximal sprint genom tullen (ingen kö), ut ur flygplatsen, till höger, upp för trappa till våning 2 med avgångshall, en lång korridor bort till denna, fram till incheckningsdisken. Kvinnan såg lite oroad ut och tittade på klockan när hon får höra att vi skulle med flyget till Bangkok, men hon fixade våra boardingkort.
Vi sprang vidare till säkerhetskontrollen. Strax före denna ny koll av pass och boardingkort av sur uniformerad kvinna i plexiglashytt i kommunistisk stil. Säkerhetskontrollen lite rörig. De ville kolla om min väska, men var ändå effektiva. Två teskedar hade jag i väskan, måste inspekteras.
”You have a knife” konstaterade de också. Sant, en liten Victorinox Classic SD brukar jag alltid resa med. Den har fått följa med på hundratals flyg, förvisso mest i Europa, och fått visa upp sig ibland för ovana säkerhetskontrollanter som inte med ögonmått kunnat se att den är långt under gränsen för maximalt långt knivblad på flyg. ”Different country, different rules.” Så kan det vara, så nu är kniven kvar i Vietnam.
Sprint igen efter säkerhetskontrollen mot vår gate. Ingen kö kvar. Kvinnan där hejdar bussen till planet som var på väg att åka så vi fick komma med, svettiga och andfådda. Relaxed connection? Nej.
Tack förresten för alla positiva kommentarer, det uppskattas!
LarsCph
Medlem
Tack för att du delar - det är super intressant att få hänga med. Bra det lyckades! Jag tror tyvärr inte min dotter som också är 13 skulle tycke det var lika cool att göra
Det med kniven - jag hade liknande i Istanbul transfer security ankommande från Manila. Jag hade en vanlig liten gaffel och en sked i väskan - gaffel fick jag inte ha med, nix det var helt uteslutet. Motsvariga gafflar finns ju efteråt i loungen, men det spelar ingen roll...
jonatan79
Medlem
SGN–BKK med Vietnam Airlines i en Airbus A321 var en kort flygning. Lugnet på planet var en tvär kontrast mot stressen dessförinnan. Jag hamnade på 15E och exit row bredvid flygvärdinnans specialstol på 15D. Sonen fick inte sitta på exit row så han hamnade på 14E. Han var vrålhungrig så det var tacksamt med matservering. Jag var fortfarande lite uppe i varv efter vår stressiga transit på SGN så jag fattade inte direkt att bordet på stolen framför var låst och i praktiken bara en attrapp.
Triangelmacka var ganska barnvänlig mat, men inte så inspirerande. Ljust limegrön färg på bricka, matskål och kopp, påminnande om gamla kommunistiska färger, bidrog inte till att maten skulle se aptitligare ut. Jag tror faktiskt iPhone-kameran tonar ner den gröna nyansen, till och med kameran ser den nog som oönskad. Tacksamt stora servetter däremot, det får gärna fler flygbolag inspireras av. Frukten var den stora ljuspunkten i matserveringen.
Té (”black tea”) serverades senare, och man kunde få en liten citronskiva i om man ville. Inte det godaste té jag druckit.
Trevlig besättning tyckte jag. Sonen som satt själv tyckte intressant nog inte de var lika trevliga, han föredrog besättningen på VietJet Air. Ibland blir ensamma barn behandlade annorlunda.
Triangelmacka var ganska barnvänlig mat, men inte så inspirerande. Ljust limegrön färg på bricka, matskål och kopp, påminnande om gamla kommunistiska färger, bidrog inte till att maten skulle se aptitligare ut. Jag tror faktiskt iPhone-kameran tonar ner den gröna nyansen, till och med kameran ser den nog som oönskad. Tacksamt stora servetter däremot, det får gärna fler flygbolag inspireras av. Frukten var den stora ljuspunkten i matserveringen.
Té (”black tea”) serverades senare, och man kunde få en liten citronskiva i om man ville. Inte det godaste té jag druckit.
Trevlig besättning tyckte jag. Sonen som satt själv tyckte intressant nog inte de var lika trevliga, han föredrog besättningen på VietJet Air. Ibland blir ensamma barn behandlade annorlunda.