amerikatt
Medlem
Hej vänner! Tänkte bidra med min första reserapport här och även om tröttheten slog till särskilt under flygningarna, hoppas jag att ni får ut något av denna rapport till Amerikatt. Detta skrivs dagen efter att vi landade då resan är i färskt minne och jetlaggen lagom hanterbar. Rapporten inkluderar flyg, lounger, bilhyra och resan i sig.
Låt oss börja från början. Resan bokades i höstas med en *A 2-4-1 och landade på 130 000 poäng. Inklusive skatter gick samtliga flyg på cirka 3000 kronor per person vill jag minnas. Som tur är min reskamrat, mor Amerikatt, inte kinkig med många byten och jag lyckades få ned sju legs till sex, så det var ju iaf något, även om det blev långa resdagar åt båda hållen.
Flygmönstret såg ut som följer:
ARN-VIE Austrian Business
VIE-FRA Austrian Business
FRA-BOS Lufthansa Business
JFK-FRA Lufthansa Business
FRA-ZHR Swiss Business
ZHR-ARN SAS Connect Plus
I första inlägget stannar vi i Europa och inleder resan från Stockholm. Då vårt flyg avgick 06.30 från ARN blev det inte mycket sömn, utan en taxi till ARN. Guldloungen åt vi någon slags vidrig frukost i, men då jag hört talas gott om Austrians intra-Europabusinessmat, höll vi det minimalt med ätandet i loungen. Väl på planet, en riktigt gammal trotjänare (Airbus A320) med gammal kabin, spelades nästan komiskt Wienervals som någon slags hissmusik medan vi boardade. De rödklädda flygvärdinnorna var vänliga, men jag kunde inte låta bli att tycka synd om dem då de såg ut som tomtens hjälpredor och undrade tyst för mig själv om det finns fulare uniformer än Austrians. De var noga med gardinerna i den endast 3 rader långa businessdelen och servicen var ypperlig. En av oss åt vegetariskt och hade förbokat och fick en förvånansvärt god frukost och den andre en god omelett till frukost. Till detta serverades någon slag kvarg som även den var god.
Väl framme i Wien hade vi några timmar att slå ihjäl. Som tur var inte mer än så. Jag har varit i Wien förut, men inte spenderat mycket tid på flygplatsen och tacksamt var väl det. Den kändes periferisk och Senator-loungen var ungefär lika spännande som T4s inrikeslounge en gång i tiderna. Här kommer dock en poäng in som var MYCKET fördelaktig genom hela resan, då vi flög inom Lufthansagruppen rakt igenom (utom sista benet). Statusmatchningen till Senator kom verkligen till användning och vi blev bemötta mycket väl både i luften och på marken tack vare detta. Inser att detta inlägg blir för långt om jag även pratar om loungen(erna) i FRA, så mer om det i nästa inlägg. Avslutar istället med en bild från Senatorloungen i Wien och mat och efterrätt VIE-FRA (som flögs i en Embraer 195 där de glömde både gardiner och säkerhetsgenomgången!).
Låt oss börja från början. Resan bokades i höstas med en *A 2-4-1 och landade på 130 000 poäng. Inklusive skatter gick samtliga flyg på cirka 3000 kronor per person vill jag minnas. Som tur är min reskamrat, mor Amerikatt, inte kinkig med många byten och jag lyckades få ned sju legs till sex, så det var ju iaf något, även om det blev långa resdagar åt båda hållen.
Flygmönstret såg ut som följer:
ARN-VIE Austrian Business
VIE-FRA Austrian Business
FRA-BOS Lufthansa Business
JFK-FRA Lufthansa Business
FRA-ZHR Swiss Business
ZHR-ARN SAS Connect Plus
I första inlägget stannar vi i Europa och inleder resan från Stockholm. Då vårt flyg avgick 06.30 från ARN blev det inte mycket sömn, utan en taxi till ARN. Guldloungen åt vi någon slags vidrig frukost i, men då jag hört talas gott om Austrians intra-Europabusinessmat, höll vi det minimalt med ätandet i loungen. Väl på planet, en riktigt gammal trotjänare (Airbus A320) med gammal kabin, spelades nästan komiskt Wienervals som någon slags hissmusik medan vi boardade. De rödklädda flygvärdinnorna var vänliga, men jag kunde inte låta bli att tycka synd om dem då de såg ut som tomtens hjälpredor och undrade tyst för mig själv om det finns fulare uniformer än Austrians. De var noga med gardinerna i den endast 3 rader långa businessdelen och servicen var ypperlig. En av oss åt vegetariskt och hade förbokat och fick en förvånansvärt god frukost och den andre en god omelett till frukost. Till detta serverades någon slag kvarg som även den var god.
Väl framme i Wien hade vi några timmar att slå ihjäl. Som tur var inte mer än så. Jag har varit i Wien förut, men inte spenderat mycket tid på flygplatsen och tacksamt var väl det. Den kändes periferisk och Senator-loungen var ungefär lika spännande som T4s inrikeslounge en gång i tiderna. Här kommer dock en poäng in som var MYCKET fördelaktig genom hela resan, då vi flög inom Lufthansagruppen rakt igenom (utom sista benet). Statusmatchningen till Senator kom verkligen till användning och vi blev bemötta mycket väl både i luften och på marken tack vare detta. Inser att detta inlägg blir för långt om jag även pratar om loungen(erna) i FRA, så mer om det i nästa inlägg. Avslutar istället med en bild från Senatorloungen i Wien och mat och efterrätt VIE-FRA (som flögs i en Embraer 195 där de glömde både gardiner och säkerhetsgenomgången!).