Reserapport - Roadtrip i Nordöstra USA + nyttan av Lufthansas statusmatchning

[amerikatt]

Hej vänner! Tänkte bidra med min första reserapport här och även om tröttheten slog till särskilt under flygningarna, hoppas jag att ni får ut något av denna rapport till Amerikatt. Detta skrivs dagen efter att vi landade då resan är i färskt minne och jetlaggen lagom hanterbar. Rapporten inkluderar flyg, lounger, bilhyra och resan i sig.

Låt oss börja från början. Resan bokades i höstas med en *A 2-4-1 och landade på 130 000 poäng. Inklusive skatter gick samtliga flyg på cirka 3000 kronor per person vill jag minnas. Som tur är min reskamrat, mor Amerikatt, inte kinkig med många byten och jag lyckades få ned sju legs till sex, så det var ju iaf något, även om det blev långa resdagar åt båda hållen.

Flygmönstret såg ut som följer:
ARN-VIE Austrian Business
VIE-FRA Austrian Business
FRA-BOS Lufthansa Business
JFK-FRA Lufthansa Business
FRA-ZHR Swiss Business
ZHR-ARN SAS Connect Plus

I första inlägget stannar vi i Europa och inleder resan från Stockholm. Då vårt flyg avgick 06.30 från ARN blev det inte mycket sömn, utan en taxi till ARN. Guldloungen åt vi någon slags vidrig frukost i, men då jag hört talas gott om Austrians intra-Europabusinessmat, höll vi det minimalt med ätandet i loungen. Väl på planet, en riktigt gammal trotjänare (Airbus A320) med gammal kabin, spelades nästan komiskt Wienervals som någon slags hissmusik medan vi boardade. De rödklädda flygvärdinnorna var vänliga, men jag kunde inte låta bli att tycka synd om dem då de såg ut som tomtens hjälpredor och undrade tyst för mig själv om det finns fulare uniformer än Austrians. De var noga med gardinerna i den endast 3 rader långa businessdelen och servicen var ypperlig. En av oss åt vegetariskt och hade förbokat och fick en förvånansvärt god frukost och den andre en god omelett till frukost. Till detta serverades någon slag kvarg som även den var god.

Väl framme i Wien hade vi några timmar att slå ihjäl. Som tur var inte mer än så. Jag har varit i Wien förut, men inte spenderat mycket tid på flygplatsen och tacksamt var väl det. Den kändes periferisk och Senator-loungen var ungefär lika spännande som T4s inrikeslounge en gång i tiderna. Här kommer dock en poäng in som var MYCKET fördelaktig genom hela resan, då vi flög inom Lufthansagruppen rakt igenom (utom sista benet). Statusmatchningen till Senator kom verkligen till användning och vi blev bemötta mycket väl både i luften och på marken tack vare detta. Inser att detta inlägg blir för långt om jag även pratar om loungen(erna) i FRA, så mer om det i nästa inlägg. Avslutar istället med en bild från Senatorloungen i Wien och mat och efterrätt VIE-FRA (som flögs i en Embraer 195 där de glömde både gardiner och säkerhetsgenomgången!).

 

[Hachans]

Hej vänner! Tänkte bidra med min första reserapport här och även om tröttheten slog till särskilt under flygningarna, hoppas jag att ni får ut något av denna rapport till Amerikatt. Detta skrivs dagen efter att vi landade då resan är i färskt minne och jetlaggen lagom hanterbar. Rapporten inkluderar flyg, lounger, bilhyra och resan i sig.

Låt oss börja från början. Resan bokades i höstas med en *A 2-4-1 och landade på 130 000 poäng. Inklusive skatter gick samtliga flyg på cirka 3000 kronor per person vill jag minnas. Som tur är min reskamrat, mor Amerikatt, inte kinkig med många byten och jag lyckades få ned sju legs till sex, så det var ju iaf något, även om det blev långa resdagar åt båda hållen.

Flygmönstret såg ut som följer:
ARN-VIE Austrian Business
VIE-FRA Austrian Business
FRA-BOS Lufthansa Business
JFK-FRA Lufthansa Business
FRA-ZHR Swiss Business
ZHR-ARN SAS Connect Plus

I första inlägget stannar vi i Europa och inleder resan från Stockholm. Då vårt flyg avgick 06.30 från ARN blev det inte mycket sömn, utan en taxi till ARN. Guldloungen åt vi någon slags vidrig frukost i, men då jag hört talas gott om Austrians intra-Europabusinessmat, höll vi det minimalt med ätandet i loungen. Väl på planet, en riktigt gammal trotjänare (Airbus A320) med gammal kabin, spelades nästan komiskt Wienervals som någon slags hissmusik medan vi boardade. De rödklädda flygvärdinnorna var vänliga, men jag kunde inte låta bli att tycka synd om dem då de såg ut som tomtens hjälpredor och undrade tyst för mig själv om det finns fulare uniformer än Austrians. De var noga med gardinerna i den endast 3 rader långa businessdelen och servicen var ypperlig. En av oss åt vegetariskt och hade förbokat och fick en förvånansvärt god frukost och den andre en god omelett till frukost. Till detta serverades någon slag kvarg som även den var god.


Visa bifogad bild 155045

Visa bifogad bild 155046

Väl framme i Wien hade vi några timmar att slå ihjäl. Som tur var inte mer än så. Jag har varit i Wien förut, men inte spenderat mycket tid på flygplatsen och tacksamt var väl det. Den kändes periferisk och Senator-loungen var ungefär lika spännande som T4s inrikeslounge en gång i tiderna. Här kommer dock en poäng in som var MYCKET fördelaktig genom hela resan, då vi flög inom Lufthansagruppen rakt igenom (utom sista benet). Statusmatchningen till Senator kom verkligen till användning och vi blev bemötta mycket väl både i luften och på marken tack vare detta. Inser att detta inlägg blir för långt om jag även pratar om loungen(erna) i FRA, så mer om det i nästa inlägg. Avslutar istället med en bild från Senatorloungen i Wien och mat och efterrätt VIE-FRA (som flögs i en Embraer 195 där de glömde både gardiner och säkerhetsgenomgången!).

Visa bifogad bild 155049

Visa bifogad bild 155050

Det är helt ofattbart hur Austrian kan ha en så usel lounge på sin hemmabas, samtidigt som en av tredjepartsloungerna som exempelvis Finnair och KLM använder lätt kvalificerar sig som en av de bästa i Europa.

 

[amerikatt]

Det är helt ofattbart hur Austrian kan ha en så usel lounge på sin hemmabas, samtidigt som en av tredjepartsloungerna som exempelvis Finnair och KLM använder lätt kvalificerar sig som en av de bästa i Europa.

Bra att ha i åtanke vid nästa besök i Wien. Vi spenderade ofattbart nog hellre tid i Jamie's Italian än i loungen och jag är ändå en (ytterst liten) bidragande orsak till att stället inte gick runt i Stockholm pga för få matgäster och tvingades stänga.

 

[amerikatt]

Del två: Loungerna i Frankfurt

Känns som att det här kräver ett eget inlägg, då vårt flyg försenades rätt kraftigt och vi fick 4 timmar utöver de redan tilltänkta fem timmarna på Frankfurts flygplats. Vi landade i T1 och gick helt sonika till Panorama-loungen, då jag läst här på forumet att det var fint. Stod och nästan bråkade med damen i entrén om att jag ville komma in för att se hur loungen ser ut, medan hon, i all välmening, insisterade på att "inte ska väl du sitta i en vanlig businesslounge när du har tillgång till Senator". Mor Amerikatt förstod inte varför vi inte kunde ta första bästa som damen hänvisade till, så gav upp efter en stund och gick till Senator A-loungen. Den var fullsmockad en tisdag efter lunch, men rymlig och snygg.

Efter att ha ätit goda platsgjorda wraps av därvarande kock förflyttade vi oss sakteliga utanför Schengen där det var folktomt (massiv terminal med tanke på mängden folk) och till Senator Z-loungen som var än mer folktom, men desto finare. I stort sett identisk med A-loungen, men mycket större, bättre sovutrymmen, bra dusch (var dags för det nu) och sjukt mycket god mat. Då det var fotbolls-EM var temat genomgående med allt från banderoller till godis till efterrätter samt storbildsskärm där jag blev vän med en holländare och en engelsman över en match. Här satt vi bra länge.

Nedan följer bildkavalkad från loungerna. Jag fotade friskt tills någon kom fram och frågade om jag jobbade för Lufthansas räkning. Sa dumt nog att jag bara var passagerare, varpå jag beordrades att sluta med fotograferandet då de är måna om gästernas integritet. Då det var vi +5 amerikaner i den massiva ytan ser jag inte riktigt problemet, men förstår att principer är principer och ska hållas fast vid, särskilt i Tyskland. Efter detta var det avgång till gate Z69 (typ en kilometer dit från loungen, kändes det som, men för hälsans skull gick jag dit och tillbaka några gånger och min motionsklocka gav mig 100% för dagen redan i FRA).

 

[Jannes]

Med sådana bilder kunde du nästan väl ha jobbat för LH, bravo!

 

[amerikatt]

FRA - BOS. Äntligen. Vi boardar i C och får - inte ta till vänster - utan gå in via framdelen av planet. Prioboardingen sköttes för övrigt ypperligt. Första gången i C hos Lufthansa och jag har läst och sett många, många recensioner om hur urholkad och daterad produkten är, men som optimist valde jag att se de goda delarna av det hela. Personalen var fantastisk och inte tyskt brysk alls. De tilltalade mig med herr [efternamn] och efter ett tag var jag tvungen att säga att förnamnsbasis var okej för min del. Flyget var angenämnt och inget att anmärka på här. Börjar med lite flygbilder så är det avklarat. Det var en 2-2-2 konfiguration som funkade utmärkt om man reste tillsammans med en bekant, men hade jag haft en okänd resekamrat hade det blivit jobbigt att behöva väcka denne mitt i sömnen då alla säten inte har aisle access. Jag förstår en del av klagomålen och tycker att t.ex. SAS har en bättre produkt i C, men så överdrivet dåligt var det inte som vissa recensenter vill ge till känna.

Varma handdukar sprangs det med flertalet gånger under flyget och man fick nötter och champagne vid avgång. En Roederer om jag inte missminner mig. Jag tog apelsinjuice och överlät champagnedrickandet till mor Amerikatt. Vad jag däremot njöt av var Der Deutsche Bierkultur som var fint representerat under flygningen. En sisådär åtta öl att välja mellan och däribland några alkoholfria goda alternativ. Det enda jag har att klaga på under flygningen är de hopplöst urgamla styrningsmekanismen för IES (trådbunden fjärrkontroll som är svårmanövrerad) samt faktum att man som resenär i C + Senatorstatus måste betala för wifi. Nu kan det ju de facto vara skönt att vara frånkopplad helt under flygningen och njuta av den istället, men rent principiellt borde det ingå. Maten då?

Vita dukar, porslin, flertalet bestick. Glas efter behag. Där satt allt som det skulle. Då en av oss åt vegetariskt var det förvisso gott, men inte så fotovänligt. En del vegetariska maträtter såg rentav dubiösa ut, men smakade förhållandevis gott. Kötträtterna och den goda äppelpajen var däremot riktigt trevliga. Inte samma standard som en sjukligt god wagyubiff jag ätit på SAS flera år sedan, men ändå mört och gott. Helt klart i standard med en transatlantisk businessflyning. Innan vi landade serverades en mindre måltid ur ett urval smårätter.

Nu till de första Senatorperksen. Utöver tillgång till Senatorlounger och att de tilltalade oss med efternamn både vid boarding och när vi satt oss ned var självfallet trevligt, MEN jag lämnade kvar en av två mobiler på flyget. Direkt efter att vi anlänt till hotellet ringer någon från Lufthansa i Tyskland upp min mor (vars nummer också fanns listat i bokningen) och frågar om vi saknar en mobil. Det visste vi inte att vi gjorde förrän de informerat oss om detta, men tänkte att fasiken, vi har redan rest i sisådär 20 timmar, kommit fram till hotellet och nu ska vi tillbaka till flygplatsen, men icke. Flygvärdinnorna bodde av en slump på samma Hyatt i Boston som vi och hade med sig mobilen till hotellet när det framgick var vi bodde. Det finns såklart många spekulationer i detta. Då jag inte är en van LH-resenär till vardags vet jag inte om detta hade skett oavsett status och huruvida man själv fått ombesörja avhämtningen av telefonen, om LH hade koll på vår "first night of residence" via bokningen, osv, men jag upplevde åtminstone detta som något oerhört fint, serviceinriktat och jag vill tro att något av bemötandet hade med status och bokningsklass att göra.

Nästa inlägg kommer att sammanfatta själva resan i nordöstra USA inklusive 9 dagars bilhyra och jag ska försöka göra det koncist och inte till en reseblogg i sig.

 

[palmen]

En sisådär åtta öl att välja mellan och däribland några alkoholfria goda alternativ.

I First fick jag välja på två öl...
Med andra ord bättre att flyga Business

 

[amerikatt]

I First fick jag välja på två öl...
Med andra ord bättre att flyga Business

Haha, det var visst bara fem ölsorter. Bifogar menyerna från hemresan i kommande inlägg.

 

[amerikatt]

Dag 1-3 Boston

Så, vänner. Insåg när jag började köra upp bilder att ingen skulle orka bläddra igenom hela resan (Boston - Plymouth - Philadelphia - DC - Syracuse - Vermont - New Hampshire - Boston + NYC) i ett enda svep, så delar upp det i fler inlägg. Den här delen av resan är själva marknärvaron i USA och kan skippas av den som inte är överdrivet förtjust i en drös bilder därifrån. Hoppas dock att någon finner nöje av dessa.

Vi började i Boston med tre nätter, för att fira in 4th of July i staden med ett av landets mäktigaste firanden. Vi satt på floden av Charles River och lyssnade på symfoniorkesterkonsert i två timmar som avslutades med en 30 minuter lång kavalkad av fyrverkerier av sällan skådat slag. I Boston gjorde vi det mesta som staden har att erbjuda och för att inte trötta ut läsaren ska jag inte gå in på detaljer, utan bifogar lite bilder som ger en glimt av hur jag upplevde staden. Detaljrikedom kan bjudas på åt den som önskar, men "måsten" i Boston är att gå en historisk vandring på Freedom Trail, åka vattentaxi, besöka Faneuil Hall samt intilliggande marknadshallen Quincy Market, att gå runt i Boston Common, att äta donuts (Dunkin Donuts grundades här) och njuta av att gå så mycket som möjligt. Staden är väldigt gångvänlig och ska man längre bort finns utmärkt kollektivtrafik. Vi valde till exempel att gå till Cambridge/Harvard och ta tricken tillbaka, då 25 000 steg den dagen fick vara nog. Det listade är något turistigt, men för den som söker autentiska smakupplevelser så är en Chowder ett måste, dock gärna lite längre bort från centrum. Little Italy och Chinatown bjuder på exakt det namnen utlovar, medan högklassiga kulinariska upplevelser finns i South Boston Waterfront, som för övrigt är ett sjukt snyggt exempel på hur ett nedgånget hamnområde förvandlas till välfungerande bostads- och kontorsområde.

Sist i raden en bild på utsikten från hotellet. Vi valde Hyatt Regency Boston Harbor med utsikt mot stan och det var det värt. Galet fina vyer både dag som kväll och enkelt att ta sig över med vattentaxi som stannade till precis utanför. Rätt skönt också med närheten till Boston Logan, då vi landade sent första kvällen, men flygbullret hörs inte in i hotellet. Alls! Det var även nära biluthyrningen (samtliga stora bolag samlade i ett kluster intill flygplatsen) som kommer härnäst.

 

[Juancarlos]

Fantastiska bilder och härlig reserapport