Washington och Richmond med Delta och SAS

[Tomas E]

Vid frukostdags kunde jag se att min väska börjat röra på sig, och dök upp på hotellet strax efter jag gett mig ut på dagens museitur. Så det blev inte riktigt något fullskaligt ”trädgårdstomte-äventyr” för den. Återigen - AirTag i väskan är väldigt praktiskt när något går fel!

Dagen tillbringades på Air and Space museum, ett av några få Smithsonian-museer som kräver förbokning. När jag bokade fem dagar innan kunde jag välja tider fritt. Drygt halva är stängt för uppdatering, där vissa delar öppnar senare under 2025 och andra under 2026. Bland de delar som är öppna finns utställningarna om tidig flyghistoria. Bland annat kan man beskåda bröderna Wrights ”Kitty Hawk” från 1903 och få mycket utförliga förklaringar om alla steg de tog under åren innan för att prova fram olika delar av konstruktionen inklusive omfattande mini-vindtunnelprov av vingformer.

En del flygfarkoster av lite senare datum finns också att beskåda.

På BC kanske utställningen om amerikanska flygbolag och flygtrafik är mest relevant. Så här kunde en ombordmåltid med United (tror jag det var) se ut en gång i tiden, illustrerat med samtida reklammaterial. Jag såg inte årtal angivet, men kanske någon gång runt 1960 baserat på hur planscher, texter och uniformer såg ut?

Sedan var det dags att lämna ”the rich men north of Richmond” för att åka till själva Richmond. Buss var klart snabbare än tåg. Inga ombokningar, inställda turer eller bortkommet bagage, så inte mycket att säga om den turen.

 

[Tomas E]

Lite kort om Richmond. Ett trevligt ställe med hög täthet av museer och sevärdheter för en mellanstor stad, men så är det också delstatshuvudstad, var Sydstaternas huvudstad m.m. under inbördeskriget och universitetsstad (universiteten VCU och VUU samt VCUs universitetssjukhus syns ganska tydligt inne i stan). Gratis busstrafik, klart ”välstädad” för en amerikansk stad och framstod som ”halvsäker” = lite fler skumma element i gatubilden än man vill ha med europeiska mått mätt men klart färre än flera av de största städerna. Utsågs 2024 till bästa amerikanska ”town” att besöka av CNN Travel.

Några axplock - White House of the Confederacy (på den tiden dock kallad ”Executive Mansion”), tog även en rundtur inne:

Förevisning på American Civil War Museum av tidstypiska musköter - sedan avfyrning med krut men utan kula:

Virginia Capitol, näst äldsta delstats-”capitol” i bruk, med rejält underjordiskt besökscenter under gräsmattan. Thomas Jefferson var arkitekt.

Den som vill se Robert E. Lee-statyer är däremot för sent ute. Jättestatyn i en rondell (tror den var störst i USA) plockades bort för några år sedan och även en mindre staty inne i Capitol togs bort. Men sydstatgeneralen ”Stonewall” Jackson finns kvar i Capitol-parken:

Och George Washington finns det gott om - och de är förstås noga med att påpeka att han är från Virginia.

Maymont är en jättelik donerad park med flera mindre ”temaparker” inom sig. Här vattenfallet och trapporna mellan den italienska och den japanska parken. Tyvärr var huvuddelen av svartbjörnshägnet bakom ett byggstängsel. Jag såg en nalle i fjärran, men det blev inget foto.

Det stora Virginia Museum of Fine Arts brukar också hamna högt på ”missa inte”-listor. Blandade epoker och geografiska ursprung, även en del konsthantverk. Här några Fabergéägg.

 

[Tomas E]

Dags att återvända till i måndags och besöket i Delta One-loungen på JFK T4. Även om jag snabbt distraherades av inställt flyg, ombokning till LGA och uthämtning av incheckat bagage (så inget ”maxande” av besöket) hann jag trots allt få ett ganska tydligt intryck av loungen. Låt mig säga så här: nivåmässigt är det här solklart en förstaklass-lounge men med storleken hos en stor business-lounge.

Det finns gott om olika ytor med olika sittarrangemang, de flesta med utsikt, några klassade som tyst zon. Såg också en skoputsningshörna för den som behöver det.

Det fanns en restaurang/a la carte-dining-del som jag inte utforskade. Det såg ut att vara incheckning och en kortare kö dit. Det fanns också en mycket stor ”Market” med flera olika underavdelningar - åtminstone sallader, pizza/varmrätter, efterrätter - där en del var självplock och annat var peka & få serverat. Totalt sett ett urval långt utöver de flesta business-lounger. Valde själv tarte flambée (”alsacisk pizza”, den är tunnare i Alsace och går oftare under sitt tyska namn Flammekuche) med lemonad:

Det fanns dels flera utspridda ”dryckesvagnar” (champagnen såg ut att vara De Cazenove) och dels en stor bemannad bar (som jag inte utforskade).

Om jag jämför Delta One med AA/BA Soho lounge (Emerald-loungen, motsvarande Galleries First) på JFK så tycker jag Delta One är bättre i de flesta avseenden, förutom champagnen. Detta baserat på ett besök för ungefär ett år sedan. (AA/BAs tre nivåer heter Chelsea/Soho/Greenwich för GGL-First/Gold-Emerald/Silver-Sapphire-Business - helt omöjligt att komma ihåg.) Men jag hann alltså inte utforska barurvalet i detalj.