SK989
Medlem
Denna resa bokades i augusti 2021 och då var det högst oklart om USA skulle vara öppet för turister eller inte i slutet av februari 2022, när denna resa var tänkt att ske. Vart efter tiden närmade sig februari 2022 så ljusnade coronaläget och USA öppnade upp för vaccinerade turister. Sen var det ju också den lilla detaljen om SAS tänkte genomföra de flygningar vi bokat till Washington... I januari kom första ändringen, men det var mindre ändringar av avgångstider från Stockholm (varifrån resan börjar) och nya avgångstider från Köpenhamn men inget som påverkade transfertiden i fel riktning, snarare tvärtom. Sen ställde SAS in vårt returflyg från Washington och vi blev ombokade till SAS-flygningen dagen efter. Det passade oss inte och jag bad SAS boka om oss till något annat flyg samma dag vi ursprungligen bokat men det vart tvärnej. Jag gjorde flera HUACA utan framgång - det enda SAS kunde göra var att boka om till nästa dag, så vi fick motvilligt acceptera att stanna ytterligare en natt (alternativet var att inte göra resan alls). Den sista ändringen var en tidsändring. Tills jag såg att flygplanstypen var utbytt, från A330 till A321. Samt försvann våra förbokade sittplatser och några nya platser att välja fanns inte. Ringde SAS som sa att de inte kan hjälpa. Tänkte att det hela löser sig väl.
Anländer till Arlanda 2 timmar före avgång. Reser man till USA via Köpenhamn finns inga dedikerade incheckningsdiskar för USA till skillnad från om man reser direkt med SAS från Arlanda till USA. Bara att ställa sig i vanliga kön. Jag hade räknat med långa köer och långa köer var det. Vi stod 55 minuter i businesskön innan det blev vår tur och då hade SAS ändå 5 öppna diskar för business.
Väl framme vid incheckningen kollades, förutom pass, endast att vi hade negativt covidtest. Vaccinationsintyg ville man inte se. Vi fick våra boardingkort men för sträckan Köpenhamn - Washington stod det "SBY", d.v.s. standby. Hon som checkade in oss sa bara "det där löser dom i Köpenhamn".
Flygningen till Köpenhamn var inget särskilt. Vi som satt i Plus fick välja mellan nötter eller chips samt en dryck. Så fort vi kom till Köpenhamn gick vi genom danska passkontrollen till gaten på icke-Schengendelen för att lösa standby-frågan. En glad danska tog våra boardingkort och sa "ikke noe problemer, sitt li och vänt". Efter en kvart så fick vi nya boardingkort med platser bredvid varandra i Plus, som vi bokat.
Kabinen gav ett väldigt nytt och fräscht intryck, men så är ju flygplanet helt nytt också. Pluskabinen består av tre rader i 2+2-sittning, d.v.s. 12 platser totalt. Mellan businesskabinen och Plus var det förstås gardin men det var också gardin mellan Plus och Go. Gardinerna var fördragna under hela flygningen efter start. Plusresenärer hänvisas till toaletterna i Go, som är längst bak i planet.
Jag har rest i Plus på A330 också och jag tycker att stolarna på A321LR är bättre. Känns något rymligare och bordet är infällt på sidan i stolen på alla rader, vilket det inte är på A330 förutom på första raden i Plus. Avståndet till stolen framför kändes också lite bättre än på A330. Skillnaden i ljudnivå mellan A330 och A321LR kan jag inte uttala mig om, är inte det minsta känslig för sånt. Eller så hör jag bara dåligt hur som helst...
Som vanligt ska man beställa in samtliga drycker på en gång på SAS. Jag beställde ett glas mousserande (som serverades från stor flaska i plastglas), två rödvin och en öl. Det fanns ett utrymme i högra stolsidan som man kan ställa flaskor och annat i - väldigt bra.
Första måltiden var ett val mellan kyckling eller torsk. Mina medresenärer trodde dock att valet var mellan kyckling eller toast ("torsk" uttalat på skånska)... Jag valde torsk. Som förrätt var det någon form av rökt (?) fisk och till efterrätt någon slags blåbärskaka samt en bit brieost. Det smakade bra allting.
Den andra måltiden som serveras ca 2 tim före landning var (kall) kyckling med ris. Smakade helt OK. Vid det här laget var mina tidigare drycker slut och jag beställde ett glas mousserande. Denna gång fick man då en liten flaska istället för upphällt plastglas från stor flaska.
Besättningen ombord var mycket bra tycker jag. I Plus var det huvudsakligen en manlig dansk steward som betjänade. Flera gånger under flygningen erbjöd han såväl vatten som läsk eller öl som han kom med på en bricka. Barnen (12 och 15 år) fick saker som chips, choklad och smoothies utan att ha beställt det, flera gånger under flygningen. Bad man om mousserande under resans gång var det förstås inga problem, det gick han glatt och hämtade.
Flygningen tog 9 tim 45 min, vilket är längre än på en A330 - en stark motvind påverkade detta också. Passkontrollen på Dulles i Washington gick väldigt smidigt. Stod inte längre än 15 min i kö och passkontrollanten ställde bara några rutinfrågor om hur länge vi skulle stanna och vilka städer vi skulle besöka i USA. Inga covidpapper kontrollerades.
I Washington bodde vi på Hilton vid Enfant Plaza. Tunnelbanan skulle egentligen ha börjat gå från Dulles till stan i början av 2022 men trafikstarten är framflyttad några månader. Vi hade tänkte ta en buss som går direkt från flygplatsen till Enfant Plaza men nästa skulle inte gå förrän om 50 min och alternativet med kollektivtrafik då var att ta en buss till närmsta tunnelbanestation och sen tunnelbanan. Vi tog en taxi istället. Det kostade 75 dollar plus drick och tog dryga trekvart. Finns bara ett taxibolag som kör från Dulles. Kanske hade Uber varit billigare men orkade inte, enklare att bara gå ut och ta en taxi utanför ankomsthallen.
Hilton National Mall (som ligger på Enfant Plaza) ligger i kvarter utan nöjesliv, restauranger eller butiker. Ganska trist med andra ord. Det ligger dock på 7-8 min promenadavstånd till National Mall (som alltså inte är ett köpcentrum utan namnet på den stora parken med Lincolnmonumentet i ena änden och Kapitolium i andra änden), vilket är väldigt behändigt. Går man 7 - 8 minuter åt andra hållet kommer man till the Wharf vid floden, som har många restauranger och folkliv. Under själva hotellet ligger ett köpcentrum med en foodcourt. Det är dock ett köpcentrum på fallrepet. De flesta affärer var inte öppna alls, de som var öppna stängde kl. 17 ca, och på helgen hade de inte öppet med undantag för ett litet närköp. Food courten, som är ganska stor, hade i princip bara öppet kring lunchtid och en bit in på eftermiddagen. I köpcentrumet ligger dock tunnelbanestationen Enfant Plaza som trafikeras av många linjer. Man kan alltså gå direkt från hotellet ned i köpcentrumet och tunnelbanan utan att gå ut. Väldigt praktiskt när man skulle åka tunnelbana. Detta Hilton är inget särskilt. Ganska standard helt enkelt. Restaurangen var stängd p.g.a. covid liksom Executive Lounge. Hotellbaren, som hade några lättare rätter, var öppen mellan ca kl. 15 och 24.
Vi åkte en hel del tunnelbana. Ett veckokort kostade 38 dollar och kallas "short trip pass". Åkte man längre sträckor i rusningstrafik vardagar kunde man få betala ett tillägg på någon dollar vid utpassage, men det hände aldrig oss. Utanför rusningen gällde kortet på hela nätet. Det gällde även på bussarna Metro Bus i DC med omnejd. Lite senare på kvällen, säg från kl. 21 eller 22, var det mycket skumt folk i rörelse inne på och utanför tunnelbanestationerna. Plankning såg man hela tiden och ingen i personalen brydde sig om det. Vi såg till och med någon bli knivskuren på vår station en kväll men det kan inte tillhöra vanligheterna då de pratade om det på nyheterna dagen efter.
Finns många monument i Washington och tänkte inte visa massa bilder på det. Bara en. För mig var det en överraskning att Washingtonmonumentet ("pinnen" på bilden nedan) faktiskt är öppet - d.v.s. man kan åka hiss längst upp inuti! Det var inte lätt att få biljetter men vi lyckades, biljetter släpps kl. 10.00 till dagen efter - endast på nätet - och de tar slut på några minuter. Biljetterna är gratis (reservationsavgift 1 dollar bara).
Vi besökte också Philadelphia. Vi tog tåget dit från vackra Union station i Washington.
Vi åkte med Acela Express, som är Amtraks snabbtåg på östkusten. Resan till Philadelphia tog drygt en och en halv timme.
Acela har två klasser, business och First. Business kostade ca 65 dollar och First ca 200 dollar. Vi valde business som har 2+2-sittning, First har 1+2-sittning. Skillnaden mellan business och First är också att i First ingår lounge på stationen samt en varm måltid som serveras vid sittplatsen ombord. Det finns ett kafé ombord med såväl (mikrad) mat som dryck, inkl. alkohol.
I Philadelphia besökte vi förstås stadens största sevärdhet - trappan var Rocky Balboa tränade genom att springa upp och ned. Bredvid trappan står han staty.
För att summera vad gäller själva flygresan så är jag positivt överraskad över SAS A321LR. Det kändes inte litet eller trångt och det spelade ingen som helst roll för mig att det inte var en widebody. Sannolikt blir det en tur med A321LR igen till Toronto med SAS i sommar.
Anländer till Arlanda 2 timmar före avgång. Reser man till USA via Köpenhamn finns inga dedikerade incheckningsdiskar för USA till skillnad från om man reser direkt med SAS från Arlanda till USA. Bara att ställa sig i vanliga kön. Jag hade räknat med långa köer och långa köer var det. Vi stod 55 minuter i businesskön innan det blev vår tur och då hade SAS ändå 5 öppna diskar för business.
Väl framme vid incheckningen kollades, förutom pass, endast att vi hade negativt covidtest. Vaccinationsintyg ville man inte se. Vi fick våra boardingkort men för sträckan Köpenhamn - Washington stod det "SBY", d.v.s. standby. Hon som checkade in oss sa bara "det där löser dom i Köpenhamn".
Flygningen till Köpenhamn var inget särskilt. Vi som satt i Plus fick välja mellan nötter eller chips samt en dryck. Så fort vi kom till Köpenhamn gick vi genom danska passkontrollen till gaten på icke-Schengendelen för att lösa standby-frågan. En glad danska tog våra boardingkort och sa "ikke noe problemer, sitt li och vänt". Efter en kvart så fick vi nya boardingkort med platser bredvid varandra i Plus, som vi bokat.
Kabinen gav ett väldigt nytt och fräscht intryck, men så är ju flygplanet helt nytt också. Pluskabinen består av tre rader i 2+2-sittning, d.v.s. 12 platser totalt. Mellan businesskabinen och Plus var det förstås gardin men det var också gardin mellan Plus och Go. Gardinerna var fördragna under hela flygningen efter start. Plusresenärer hänvisas till toaletterna i Go, som är längst bak i planet.
Jag har rest i Plus på A330 också och jag tycker att stolarna på A321LR är bättre. Känns något rymligare och bordet är infällt på sidan i stolen på alla rader, vilket det inte är på A330 förutom på första raden i Plus. Avståndet till stolen framför kändes också lite bättre än på A330. Skillnaden i ljudnivå mellan A330 och A321LR kan jag inte uttala mig om, är inte det minsta känslig för sånt. Eller så hör jag bara dåligt hur som helst...
Som vanligt ska man beställa in samtliga drycker på en gång på SAS. Jag beställde ett glas mousserande (som serverades från stor flaska i plastglas), två rödvin och en öl. Det fanns ett utrymme i högra stolsidan som man kan ställa flaskor och annat i - väldigt bra.
Första måltiden var ett val mellan kyckling eller torsk. Mina medresenärer trodde dock att valet var mellan kyckling eller toast ("torsk" uttalat på skånska)... Jag valde torsk. Som förrätt var det någon form av rökt (?) fisk och till efterrätt någon slags blåbärskaka samt en bit brieost. Det smakade bra allting.
Den andra måltiden som serveras ca 2 tim före landning var (kall) kyckling med ris. Smakade helt OK. Vid det här laget var mina tidigare drycker slut och jag beställde ett glas mousserande. Denna gång fick man då en liten flaska istället för upphällt plastglas från stor flaska.
Besättningen ombord var mycket bra tycker jag. I Plus var det huvudsakligen en manlig dansk steward som betjänade. Flera gånger under flygningen erbjöd han såväl vatten som läsk eller öl som han kom med på en bricka. Barnen (12 och 15 år) fick saker som chips, choklad och smoothies utan att ha beställt det, flera gånger under flygningen. Bad man om mousserande under resans gång var det förstås inga problem, det gick han glatt och hämtade.
Flygningen tog 9 tim 45 min, vilket är längre än på en A330 - en stark motvind påverkade detta också. Passkontrollen på Dulles i Washington gick väldigt smidigt. Stod inte längre än 15 min i kö och passkontrollanten ställde bara några rutinfrågor om hur länge vi skulle stanna och vilka städer vi skulle besöka i USA. Inga covidpapper kontrollerades.
I Washington bodde vi på Hilton vid Enfant Plaza. Tunnelbanan skulle egentligen ha börjat gå från Dulles till stan i början av 2022 men trafikstarten är framflyttad några månader. Vi hade tänkte ta en buss som går direkt från flygplatsen till Enfant Plaza men nästa skulle inte gå förrän om 50 min och alternativet med kollektivtrafik då var att ta en buss till närmsta tunnelbanestation och sen tunnelbanan. Vi tog en taxi istället. Det kostade 75 dollar plus drick och tog dryga trekvart. Finns bara ett taxibolag som kör från Dulles. Kanske hade Uber varit billigare men orkade inte, enklare att bara gå ut och ta en taxi utanför ankomsthallen.
Hilton National Mall (som ligger på Enfant Plaza) ligger i kvarter utan nöjesliv, restauranger eller butiker. Ganska trist med andra ord. Det ligger dock på 7-8 min promenadavstånd till National Mall (som alltså inte är ett köpcentrum utan namnet på den stora parken med Lincolnmonumentet i ena änden och Kapitolium i andra änden), vilket är väldigt behändigt. Går man 7 - 8 minuter åt andra hållet kommer man till the Wharf vid floden, som har många restauranger och folkliv. Under själva hotellet ligger ett köpcentrum med en foodcourt. Det är dock ett köpcentrum på fallrepet. De flesta affärer var inte öppna alls, de som var öppna stängde kl. 17 ca, och på helgen hade de inte öppet med undantag för ett litet närköp. Food courten, som är ganska stor, hade i princip bara öppet kring lunchtid och en bit in på eftermiddagen. I köpcentrumet ligger dock tunnelbanestationen Enfant Plaza som trafikeras av många linjer. Man kan alltså gå direkt från hotellet ned i köpcentrumet och tunnelbanan utan att gå ut. Väldigt praktiskt när man skulle åka tunnelbana. Detta Hilton är inget särskilt. Ganska standard helt enkelt. Restaurangen var stängd p.g.a. covid liksom Executive Lounge. Hotellbaren, som hade några lättare rätter, var öppen mellan ca kl. 15 och 24.
Vi åkte en hel del tunnelbana. Ett veckokort kostade 38 dollar och kallas "short trip pass". Åkte man längre sträckor i rusningstrafik vardagar kunde man få betala ett tillägg på någon dollar vid utpassage, men det hände aldrig oss. Utanför rusningen gällde kortet på hela nätet. Det gällde även på bussarna Metro Bus i DC med omnejd. Lite senare på kvällen, säg från kl. 21 eller 22, var det mycket skumt folk i rörelse inne på och utanför tunnelbanestationerna. Plankning såg man hela tiden och ingen i personalen brydde sig om det. Vi såg till och med någon bli knivskuren på vår station en kväll men det kan inte tillhöra vanligheterna då de pratade om det på nyheterna dagen efter.
Finns många monument i Washington och tänkte inte visa massa bilder på det. Bara en. För mig var det en överraskning att Washingtonmonumentet ("pinnen" på bilden nedan) faktiskt är öppet - d.v.s. man kan åka hiss längst upp inuti! Det var inte lätt att få biljetter men vi lyckades, biljetter släpps kl. 10.00 till dagen efter - endast på nätet - och de tar slut på några minuter. Biljetterna är gratis (reservationsavgift 1 dollar bara).
Vi besökte också Philadelphia. Vi tog tåget dit från vackra Union station i Washington.
Vi åkte med Acela Express, som är Amtraks snabbtåg på östkusten. Resan till Philadelphia tog drygt en och en halv timme.
Acela har två klasser, business och First. Business kostade ca 65 dollar och First ca 200 dollar. Vi valde business som har 2+2-sittning, First har 1+2-sittning. Skillnaden mellan business och First är också att i First ingår lounge på stationen samt en varm måltid som serveras vid sittplatsen ombord. Det finns ett kafé ombord med såväl (mikrad) mat som dryck, inkl. alkohol.
I Philadelphia besökte vi förstås stadens största sevärdhet - trappan var Rocky Balboa tränade genom att springa upp och ned. Bredvid trappan står han staty.
För att summera vad gäller själva flygresan så är jag positivt överraskad över SAS A321LR. Det kändes inte litet eller trångt och det spelade ingen som helst roll för mig att det inte var en widebody. Sannolikt blir det en tur med A321LR igen till Toronto med SAS i sommar.
Last edited:
