Likt många andra stör jag mig ofantligt på typer som måste stå med skenbenet mot bagagebandet och vänta. Om man är en av de första dit och ställer sig en bit bakom den gula linjen så ser man ju oftast inte ens väskorna sen när de väl kommer. Tycker också det är störigt med folk som satt sig vid fönstret och sedan har väldigt bråttom av planet, till synes utan anledning. Överlag är ju svenskar rätt usla på att kommunicera, har man bråttom kan man ju t.ex. snällt påpeka det istället för att grymta och sucka.
Vad går er på nerverna på flygen/flygplatserna ?
- Thread starter TorbjornMieden
- Startdatum
TorbjornMieden
Medlem
nästa grej helt klart att reta sig på.
Vuxna människor blir som småbarn så fort dom visa sig på en flygplats eller större folksamling..
Boarding är nästa, alla ska på först..sen mekka med sina väskor i åratal..
Folk som står 1 cm från bagagebandet och bygger en ogenomtränglig mur...
och gärna skicka fram hela barnaskaran längst fram (gällerfrämst charterflyg i och för sig).
Ritz
Medlem
Tack för fantastiska inlägg med hög igenkänningsfaktor!
Här är mina flygplatsfavoriter:
1. Personer som ställer sig rakt framför en vid baggagebältet när det fortfarande STÅR STILLA. Detta är oftast personer som är oerhört viktiga, de är på väg någonstans, kanske till ett EU-krismöte. Eller så har de sett i sina kristallkulor att deras väska kommer före min.
2. Människor som drar ut på tiden genom att KRÅNGLA vid incheckningen. Man ser hur den andra kön bredvid går mycket snabbare och att det är försent att byta kö. VAD är det som kan ta så lång tid? Har man tänkt att checka in en atombomb?
3. Ungar som springer runt vid baggage claim som skållade grisar när de fått syn på familjens väska som de bara måste springa och hämta. De är antingen sjukt understimulerade eller har ett stort behov av uppskattning och/eller bekräftelse. Problem nummer ett: en sexåring klarar inte av att lyfta en 25-kilos övervikts-Samsonite. Problem nummer två: någon kan knycka ungen och sälja dem till en östeuropeisk människosmugglingskartell.
4. London Heathrow. Guds sätt att påminna människan om att vi ej är skapade för att flyga.
5. Inplastade smörgåsar för 70 kronor på kaffekedja X (vet inte om det är Waynes, Roberts eller Espresso house). Inte nog med att dessa smörgåsar är dyra, de är oftast rätt äckliga. Kalla, hårda, smaklösa, antiseptiska. Förmodligen är de tillverkade med lång hållbarhet i fall vi skulle råka ut för ett tredje världskrig eller en global naturkatastrof.
6. På planet: Gubbjävlar som lutar flygstolen innan take off. De vet att de inte får men kanske kanske kanske märker kabinpersonalen inget... Samma individer brukar sen luta tillbaks stolen under hela flygningen, omedvetna om att det sitter någon bakom dem. Tur att säkerhetspersonalen gjorde beslag på pianotråden i väskan annars hade "någon" blivit strypt.
7. USAs krig mot terrorism. Vissa har tagit det på större allvar än andra. Till exempel på Helsingborg Ängelholms flygplats där en av säkerhetskontrollanterna sökte igenom alla passagerare med militärisk precision (han såg ut som en kustjägare fast 20 år äldre). Inget passerar nålsögat! Man vet ju inte när och var terroristerna slår nästa gång, New York, London eller Ängelholm...
Här är mina flygplatsfavoriter:
1. Personer som ställer sig rakt framför en vid baggagebältet när det fortfarande STÅR STILLA. Detta är oftast personer som är oerhört viktiga, de är på väg någonstans, kanske till ett EU-krismöte. Eller så har de sett i sina kristallkulor att deras väska kommer före min.
2. Människor som drar ut på tiden genom att KRÅNGLA vid incheckningen. Man ser hur den andra kön bredvid går mycket snabbare och att det är försent att byta kö. VAD är det som kan ta så lång tid? Har man tänkt att checka in en atombomb?
3. Ungar som springer runt vid baggage claim som skållade grisar när de fått syn på familjens väska som de bara måste springa och hämta. De är antingen sjukt understimulerade eller har ett stort behov av uppskattning och/eller bekräftelse. Problem nummer ett: en sexåring klarar inte av att lyfta en 25-kilos övervikts-Samsonite. Problem nummer två: någon kan knycka ungen och sälja dem till en östeuropeisk människosmugglingskartell.
4. London Heathrow. Guds sätt att påminna människan om att vi ej är skapade för att flyga.
5. Inplastade smörgåsar för 70 kronor på kaffekedja X (vet inte om det är Waynes, Roberts eller Espresso house). Inte nog med att dessa smörgåsar är dyra, de är oftast rätt äckliga. Kalla, hårda, smaklösa, antiseptiska. Förmodligen är de tillverkade med lång hållbarhet i fall vi skulle råka ut för ett tredje världskrig eller en global naturkatastrof.
6. På planet: Gubbjävlar som lutar flygstolen innan take off. De vet att de inte får men kanske kanske kanske märker kabinpersonalen inget... Samma individer brukar sen luta tillbaks stolen under hela flygningen, omedvetna om att det sitter någon bakom dem. Tur att säkerhetspersonalen gjorde beslag på pianotråden i väskan annars hade "någon" blivit strypt.
7. USAs krig mot terrorism. Vissa har tagit det på större allvar än andra. Till exempel på Helsingborg Ängelholms flygplats där en av säkerhetskontrollanterna sökte igenom alla passagerare med militärisk precision (han såg ut som en kustjägare fast 20 år äldre). Inget passerar nålsögat! Man vet ju inte när och var terroristerna slår nästa gång, New York, London eller Ängelholm...
fcx
Medlem
Det längsta jag stått vid en incheckningsdisk är tre minuter, och då var vi tre passagerare, på varsin PNR, non-schengen, med transfer och vi ville ha seating tillsammans. Hur det kan 5-10 minuter för den framför en i kön övergår mitt förstånd. Min erfarenhet säger att det finns två typer av krångelpassagerare.
Dels hela familjen, komplett med runtspringande barn, som ska checka in hela bohaget och lite till, och som inte har det minsta bråttom eftersom de kom till flygplatsen fem timmar innan avgång. En bagagekärra räcker inte långt för dessa. Som tur är kan man se väskberget på långt håll så att man kan strategiskt välja en annan kö.
Den andra krångeltypen är dock mycket mer lömsk: mannen i kostym med enbart handbagage i business-kön. Att checka in i automat finns inte på kartan för dessa herrar, utan man står mycket hellre i kön och väntar. Efter en tids sociologiska studier har jag dock lärt mig att denna typ ofta kan kännas igen av att de stönar och suckar över att kön går såååå långsamt. När man väl kommer fram till disken börjar showen: bonuskort ska registreras, platser ska väljas (och vilken plats är bäst?), sedan är det frågan om transfer, vilken tid går nästa flyg (och viktigast av allt, från vilken gate?). När de är på väg bort från disken hejdar de sig i steget och ofelbart vänder de tillbaka för att fråga var loungen ligger.
Eländet tar givetvis inte slut här. Eftersom jag lyckas vara färdigincheckad med två bagage på samma tid som mannen före mig i kön behövde bara för att hitta sitt pass i väskan så hinner jag ju ifatt honom i kön till fast-track, som han givetvis också ska blockera.
ESSA
Medlem
Är lite av en tidsfacist så det ska mycket till för att jag ska hamna i tidsnöd.
Men när jag valt kö till incheckningen och börjar närma mig min tur så kan jag känna viss irritation när det visar sig att den framför mig har 15 kompisar som stått en bit ifrån och väntat nu helt plötsligt förflyttar sig före mig i kön. Men som sagt, jag har oftast tiden och har sällan biljetter som ger mig rätt till prioritet. (Hoppas jag får hänga på BC ändå.)
Älskar flygplatser och att se den mångfald som av olika anledning är där.
Som nämnts tror jag att i synnerhet vi svenskar tyvärr väntar för länge eller inte alls säger till. Utan knyter näven och surnar till. Blodtrycket stiger och resan får en grå blöt filt över sig.
Om man istället försöker be snällt innan irritationen växt till sig tror jag nog att man kommer förvånas över hur lätt det är att få bra respons tillbaka. Som någon nämt tidigare har vi ju sällan en aning om de andra passagerarna.
Är de flygrädda?
Är de på väg till en begravning?
Är det deras allra första resa och de har lagt alla sina besparingar på just detta?
Alla är inte lika priviligierade att köpa sig till extra service.
På en av mina senaste resor till Peking störde jag mig på ett gäng som höll "planeringsmöte" ståendes i gången bredvid mig. De pratade och skrattade högt trots nattbelysningen.
Istället för att jag sa till dem gick jag till gallyt och bad crewn om hjälp. Jag satte mig och jag behövde bara vänta en kort stund så var problemet löst.
Efter att ha skummat igenom tråden ler jag åt kommentarer gällande "gamla flygvärdinnor 40+" "Fagra fröknar".
Crew är där för din säkerhets skull. Inte för att herrar ska ha något vackert att lägga ögonen på.
Att döma personer efter deras yta, det kan jag störa mig på.
Detta gäller även crew. Mycket pinsamt den gången en pax före mig går på planet och tar vänster direkt. Crew hänvisar henne till höger varpå pax svarar att denne visst ska till vänster. Pax var kvinna, mulatt och klädd i sprakande "bohemklädsel".
Hade vi varit i USA hade nog bolaget blivit stämda rejält.
Men när jag valt kö till incheckningen och börjar närma mig min tur så kan jag känna viss irritation när det visar sig att den framför mig har 15 kompisar som stått en bit ifrån och väntat nu helt plötsligt förflyttar sig före mig i kön. Men som sagt, jag har oftast tiden och har sällan biljetter som ger mig rätt till prioritet. (Hoppas jag får hänga på BC ändå.
)Älskar flygplatser och att se den mångfald som av olika anledning är där.
Som nämnts tror jag att i synnerhet vi svenskar tyvärr väntar för länge eller inte alls säger till. Utan knyter näven och surnar till. Blodtrycket stiger och resan får en grå blöt filt över sig.
Om man istället försöker be snällt innan irritationen växt till sig tror jag nog att man kommer förvånas över hur lätt det är att få bra respons tillbaka. Som någon nämt tidigare har vi ju sällan en aning om de andra passagerarna.
Är de flygrädda?
Är de på väg till en begravning?
Är det deras allra första resa och de har lagt alla sina besparingar på just detta?
Alla är inte lika priviligierade att köpa sig till extra service.
På en av mina senaste resor till Peking störde jag mig på ett gäng som höll "planeringsmöte" ståendes i gången bredvid mig. De pratade och skrattade högt trots nattbelysningen.
Istället för att jag sa till dem gick jag till gallyt och bad crewn om hjälp. Jag satte mig och jag behövde bara vänta en kort stund så var problemet löst.
Efter att ha skummat igenom tråden ler jag åt kommentarer gällande "gamla flygvärdinnor 40+" "Fagra fröknar".
Crew är där för din säkerhets skull. Inte för att herrar ska ha något vackert att lägga ögonen på.
Att döma personer efter deras yta, det kan jag störa mig på.
Detta gäller även crew. Mycket pinsamt den gången en pax före mig går på planet och tar vänster direkt. Crew hänvisar henne till höger varpå pax svarar att denne visst ska till vänster. Pax var kvinna, mulatt och klädd i sprakande "bohemklädsel".
Hade vi varit i USA hade nog bolaget blivit stämda rejält.
agehall
Medlem
Jag har faktiskt också reflekterat över hur ofta dessa kommentarer dyker upp här. Klart det inte stör om man kan kombinera säkerhet med vackra kvinnor, men ärligt talat - jag tar hellre en 50+ flygvärdinna som är duktig på sitt jobb en en lätt osäker 25-åring. Vill jag titta på vackra kvinnor så får jag väl ta fram ett kort på min fru (eller surfa på internet för den som inte har någon sådan).