hendberg
Medlem
En reserapport som är inaktuell men på något sätt aktuell ändå.
Efter två och ett halvårs lockdown så öppnade Japan 11 oktober. Tur man inte bokade av resan jag hade nån vecka senare.
Var i Tokyo och Singapore i februari 2020 och redan då började man märka att nånting var på väg. Passerade Tokyo två gånger under den resan och där märkte man inte så mycket utan det var mest Singapore som hade utökade kontroller för nånting som man då inte riktigt visste vad det var. Kom hem i början av februari och sen en månad senare var det stängt i hela världen. Då hade jag redan hunnit boka en ny resa till Tokyo för hösten 2020. Den blev ju däremot inte av...
Denna resa blev ombokad upp mot 6-7 gånger innan jag väl kom iväg. Vid den senaste ombokningen i somras hade jag FRA-HND med 777-300ER från FRA och jag var glad för att få prova The Room då jag hade provat The Suite tidigare och vanliga C med 787-9 ett par gånger. Några veckor in i oktober så ändrades det till 787-9, dvs gamla C och det kändes nedslående. Fick tips från Simon_says här på forumet som lät meddela att SAS numera godkänner routings via USA och då började jag söka på det. Hittade till slut en routing via ORD och hittade dessutom på samma datum ARN-ORD i C. En vecka innan min resa skulle påbörja så bokade jag om allt till ARN-ORD-HND-FRA-ARN.
Det kändes extremt lyckat trots att det skulle ta över 24 timmar att ta sig till Tokyo…. Långt är bra.
ARN - ORD SAS C A330
ORD - HND ANA C B777-300ER
HND - FRA ANA C B789
FRA - ARN LH C A320
För 82500 EB-poäng och en voucher så kändes det som en bra deal att få till tre bättre long-haul på en bokning.
Det var kul att få flyga SAS C igen. Ska flyga denna igen om tre veckor med min son till New York. Det var ca 3 år sen sist men blev lite sisådär. Sätet fungerade, maten var inget att skriva hem om men servicen var däremot riktigt bra. Dagsflygning till Chicago och då fokuserar man inte så mycket på att sova utan njöt mest av utsikten, serier och lite dryck. Internet var sådär. Vyerna över norska fjordar och berg var grymt vackra.
Ovan nån typ av lax som inte imponerade och nedan var något försök till sydamerikansk historia. Det fanns vin i alla fall. Och jag var ju på väg till Polaris i Chicago.
Nåt som dock var gott var den här kompisen nedan man fick efter nån timmes sömn. Den var trevlig.
Hela resan var kul vad det gäller det visuella. Alla norska berg och fjordar samt se detta nedan när man vet att man har fyra timmar i Polaris framför sig. Chicago är ändå lite speciellt. Och Willis syns ju från månen typ.
I Chicago skulle jag ha ca 4 timmar och lämpligt nog så flyger ANA från samma terminal där Polaris ligger. Immigration var helt tom och det gick väldigt snabbt att ta sig till Terminal 1. I Polaris så passade jag på att ta en lång skön dusch i deras mycket trevliga duschrum. Ganska mycket folk i loungen men lyckades få ett bord i restaurangen utan att behöva vänta. Åt lätt men mycket nöjd med maten.
Blev en hel del Old Fashioned innan det var dags att boarda det som jag hade flugit till Chicago för att boarda.
Äntligen dags att få äntra ANA The Room som på bilder ser nästan lika inbjudande ut som The Suite. Bredare men lite kortare. Och mindre skärm. Galet bra C-säte.
Man saknar ju också Krug från The Suite, men Duval-Leroy fick duga. Resten av vinlistan var faktiskt riktigt bra också. Ingen Hibiki 21 men en yngre fanns att tillgå. Plus all Saké som de har.
Maten var bra, inte enastående men hästlängder bättre än SAS. Trevlig förrätt med sallad och en lufttorkad skinka. Och varmrätten med kött håller alltid bra kvalitet med ANA. De lyckas liksom alltid med köttet...
Underbar flygning på dryga 13 timmar. Älskar kabinen i nya C. Luftig, tyst och väldigt breda och sköna säten som gör att man sover bra på diagonalen. Väldigt stora skärmar även i C.
Mycket nöjd med ANA:s The Room. Högsta betyg blir det. Tumme mot kinden betyder bra.
Extremt snabb Immigration även i Tokyo, vi var det enda planet som stod i Immigration på vänt så man var igenom på 5 minuter.
De gånger jag varit i Tokyo tidigare så har jag alltid bott nära Shinjuku så jag tänkte att det kunde vara kul att testa något nytt. Så det blev taxi till Akasaka och en ny stadsdel att upptäcka.
Efter att ha checkat in på ett hotell i Akasaka så går man givetvis ut direkt för att äta grillat. Det är sen gammalt. Lika gammalt som att man går till Saddle Ranch i Los Angeles när man har inkvarterat sig i West Hollywood. På gatan där jag bor så ligger det massor av grill-ställen så det finns nya hak varje kväll att utforska.
Vad gäller hotellet så höll det hög nivå. Det hette Rex Hotel Akasaka. Det jag märkte rätt snabbt var att det var en typ av Love Hotel. Utan att avslöja för mycket så fanns det saker på rummet som gav bäring på den teorin. Oavsett det så var det ett bra hotell och jag märkte aldrig av den definitionen av hotell.
Det jag hittade var nya matställen varje dag. Och det var mitt mål. Sushin och sashimin överallt är ju vansinnigt bra
Och på min lilla gata med hjälp av vår vån Google så lyckades jag hitta en helt suverän Mixology Bar med tillhörande muzak och pratsam bartender. Magiskt. På tredje våningen i ett hyreshus bakom en anonym dörr så öppnades paradiset…
Dag 4. Vi flyttar till kända trakter. Sihinjuku.
Vi byter miljö till det mer hektiska Shinjuku och Shibuya. Om man håller sig en gata innanför de stora så är det knäpptyst och lugnt. Vi kör tre dagar här också och letar bra mat.
Legendariska Han No Daidikoro har stängt min favorit-restaurang vid Shibuya som tidigare låg i en källare och var rankad som den mest populära restaurangen i Tokyo. Av 100 000. De har nu flyttat till en ny lokal nåt kvarter bort. Tyvärr har de blivit lite mer snofsiga men har samma bra kött som tidigare. Bra lunch för ca 400 kr med hur mycket Wagyu A5 som helst. Dock inte riktigt samma sköna känsla som när de låg i källaren och var högljudda och showade och hade sig.
Hur som helst. Tokyo i oktober en vecka in på nyöppnadet var magiskt. Jag kände mig som ensam turist och alla var extremt välkomnande. Vilket de alltid varit. Tystnaden i parkerna mitt i denna megastad är bisarr.
En kväll när jag gick in på min lokala 7-11 och var lite sugen på lite rödpang så var jag nära på att knipa en DRC. Men jag kollade mitt konto lite snabbt och lät bli.
Sista kvällen blir i Yakitori Alley. Sköna skewers med kyckling och kall öl. Roliga människor som vill träna engelska förgyller kvällen.
Binchotan-kol. Värt sin vikt.
Till slut så måste man lämna. Alltid lika tråkigt. Tåget ut till Haneda för att kolla om man kan hitta nåt bra sista att äta.
I ANA-loungen så sviker de aldrig. ANA-curryn som är brutalt bra.
Tydlig boarding, finns liksom inga missförstånd.
787-9 ANA i C denna gång. Funkar.
Dryga 14 timmar till FRA pga ny routing över Nordpolen. Hade förmodligen blivit längre under Ryssland.
Efter Sakén släckte vi lampan och sov som ett vaggat barn. Gudomligt skön sömn. Bra bedding på ANA.
Enormt kul att vara tillbaka i Tokyo efter stängningen. Världens härligaste stad enligt mig. Och världens bästa mat. Hoppas vi syns i höst igen. Oddsen är låga.
ps. Vore kul med fler aktuella reserapporter från Tokyo...
Efter två och ett halvårs lockdown så öppnade Japan 11 oktober. Tur man inte bokade av resan jag hade nån vecka senare.
Var i Tokyo och Singapore i februari 2020 och redan då började man märka att nånting var på väg. Passerade Tokyo två gånger under den resan och där märkte man inte så mycket utan det var mest Singapore som hade utökade kontroller för nånting som man då inte riktigt visste vad det var. Kom hem i början av februari och sen en månad senare var det stängt i hela världen. Då hade jag redan hunnit boka en ny resa till Tokyo för hösten 2020. Den blev ju däremot inte av...
Denna resa blev ombokad upp mot 6-7 gånger innan jag väl kom iväg. Vid den senaste ombokningen i somras hade jag FRA-HND med 777-300ER från FRA och jag var glad för att få prova The Room då jag hade provat The Suite tidigare och vanliga C med 787-9 ett par gånger. Några veckor in i oktober så ändrades det till 787-9, dvs gamla C och det kändes nedslående. Fick tips från Simon_says här på forumet som lät meddela att SAS numera godkänner routings via USA och då började jag söka på det. Hittade till slut en routing via ORD och hittade dessutom på samma datum ARN-ORD i C. En vecka innan min resa skulle påbörja så bokade jag om allt till ARN-ORD-HND-FRA-ARN.
Det kändes extremt lyckat trots att det skulle ta över 24 timmar att ta sig till Tokyo…. Långt är bra.
ARN - ORD SAS C A330
ORD - HND ANA C B777-300ER
HND - FRA ANA C B789
FRA - ARN LH C A320
För 82500 EB-poäng och en voucher så kändes det som en bra deal att få till tre bättre long-haul på en bokning.
Det var kul att få flyga SAS C igen. Ska flyga denna igen om tre veckor med min son till New York. Det var ca 3 år sen sist men blev lite sisådär. Sätet fungerade, maten var inget att skriva hem om men servicen var däremot riktigt bra. Dagsflygning till Chicago och då fokuserar man inte så mycket på att sova utan njöt mest av utsikten, serier och lite dryck. Internet var sådär. Vyerna över norska fjordar och berg var grymt vackra.
Ovan nån typ av lax som inte imponerade och nedan var något försök till sydamerikansk historia. Det fanns vin i alla fall. Och jag var ju på väg till Polaris i Chicago.
Nåt som dock var gott var den här kompisen nedan man fick efter nån timmes sömn. Den var trevlig.
Hela resan var kul vad det gäller det visuella. Alla norska berg och fjordar samt se detta nedan när man vet att man har fyra timmar i Polaris framför sig. Chicago är ändå lite speciellt. Och Willis syns ju från månen typ.
I Chicago skulle jag ha ca 4 timmar och lämpligt nog så flyger ANA från samma terminal där Polaris ligger. Immigration var helt tom och det gick väldigt snabbt att ta sig till Terminal 1. I Polaris så passade jag på att ta en lång skön dusch i deras mycket trevliga duschrum. Ganska mycket folk i loungen men lyckades få ett bord i restaurangen utan att behöva vänta. Åt lätt men mycket nöjd med maten.
Blev en hel del Old Fashioned innan det var dags att boarda det som jag hade flugit till Chicago för att boarda.
Äntligen dags att få äntra ANA The Room som på bilder ser nästan lika inbjudande ut som The Suite. Bredare men lite kortare. Och mindre skärm. Galet bra C-säte.
Man saknar ju också Krug från The Suite, men Duval-Leroy fick duga. Resten av vinlistan var faktiskt riktigt bra också. Ingen Hibiki 21 men en yngre fanns att tillgå. Plus all Saké som de har.
Maten var bra, inte enastående men hästlängder bättre än SAS. Trevlig förrätt med sallad och en lufttorkad skinka. Och varmrätten med kött håller alltid bra kvalitet med ANA. De lyckas liksom alltid med köttet...
Underbar flygning på dryga 13 timmar. Älskar kabinen i nya C. Luftig, tyst och väldigt breda och sköna säten som gör att man sover bra på diagonalen. Väldigt stora skärmar även i C.
Mycket nöjd med ANA:s The Room. Högsta betyg blir det. Tumme mot kinden betyder bra.
Extremt snabb Immigration även i Tokyo, vi var det enda planet som stod i Immigration på vänt så man var igenom på 5 minuter.
De gånger jag varit i Tokyo tidigare så har jag alltid bott nära Shinjuku så jag tänkte att det kunde vara kul att testa något nytt. Så det blev taxi till Akasaka och en ny stadsdel att upptäcka.
Efter att ha checkat in på ett hotell i Akasaka så går man givetvis ut direkt för att äta grillat. Det är sen gammalt. Lika gammalt som att man går till Saddle Ranch i Los Angeles när man har inkvarterat sig i West Hollywood. På gatan där jag bor så ligger det massor av grill-ställen så det finns nya hak varje kväll att utforska.
Vad gäller hotellet så höll det hög nivå. Det hette Rex Hotel Akasaka. Det jag märkte rätt snabbt var att det var en typ av Love Hotel. Utan att avslöja för mycket så fanns det saker på rummet som gav bäring på den teorin. Oavsett det så var det ett bra hotell och jag märkte aldrig av den definitionen av hotell.
Det jag hittade var nya matställen varje dag. Och det var mitt mål. Sushin och sashimin överallt är ju vansinnigt bra
Och på min lilla gata med hjälp av vår vån Google så lyckades jag hitta en helt suverän Mixology Bar med tillhörande muzak och pratsam bartender. Magiskt. På tredje våningen i ett hyreshus bakom en anonym dörr så öppnades paradiset…
Dag 4. Vi flyttar till kända trakter. Sihinjuku.
Vi byter miljö till det mer hektiska Shinjuku och Shibuya. Om man håller sig en gata innanför de stora så är det knäpptyst och lugnt. Vi kör tre dagar här också och letar bra mat.
Legendariska Han No Daidikoro har stängt min favorit-restaurang vid Shibuya som tidigare låg i en källare och var rankad som den mest populära restaurangen i Tokyo. Av 100 000. De har nu flyttat till en ny lokal nåt kvarter bort. Tyvärr har de blivit lite mer snofsiga men har samma bra kött som tidigare. Bra lunch för ca 400 kr med hur mycket Wagyu A5 som helst. Dock inte riktigt samma sköna känsla som när de låg i källaren och var högljudda och showade och hade sig.
Hur som helst. Tokyo i oktober en vecka in på nyöppnadet var magiskt. Jag kände mig som ensam turist och alla var extremt välkomnande. Vilket de alltid varit. Tystnaden i parkerna mitt i denna megastad är bisarr.
En kväll när jag gick in på min lokala 7-11 och var lite sugen på lite rödpang så var jag nära på att knipa en DRC. Men jag kollade mitt konto lite snabbt och lät bli.
Sista kvällen blir i Yakitori Alley. Sköna skewers med kyckling och kall öl. Roliga människor som vill träna engelska förgyller kvällen.
Binchotan-kol. Värt sin vikt.
Till slut så måste man lämna. Alltid lika tråkigt. Tåget ut till Haneda för att kolla om man kan hitta nåt bra sista att äta.
I ANA-loungen så sviker de aldrig. ANA-curryn som är brutalt bra.
Tydlig boarding, finns liksom inga missförstånd.
787-9 ANA i C denna gång. Funkar.
Dryga 14 timmar till FRA pga ny routing över Nordpolen. Hade förmodligen blivit längre under Ryssland.
Efter Sakén släckte vi lampan och sov som ett vaggat barn. Gudomligt skön sömn. Bra bedding på ANA.
Enormt kul att vara tillbaka i Tokyo efter stängningen. Världens härligaste stad enligt mig. Och världens bästa mat. Hoppas vi syns i höst igen. Oddsen är låga.
ps. Vore kul med fler aktuella reserapporter från Tokyo...
