Thailand (icke-live)

[Jane Insane]

Det är inte mycket man lärt sig de senaste 30 åren. För det mesta gör man samma dumheter som när man var yngre, på gott och ont. Men ibland lyckas någon liten gnutta vishet fastna.

Exempelvis värdet av att lägga in "buffertdagar" i semestern. Dagar då man inte egentligen planerar för att göra något alls utan bara lata sig på det enklaste möjliga viset, möjligtvis ta igen något man oundvikligen missat tidigare. Innan man förstod det var risken att bli semesterutbränd ständigt närvarande...

Således, idag gjorde vi inte ett skit produktivt, utan hängde större delen av dagen vid hotellpoolen, med en bra bok och drink i hand. Men eftersom det ofta kommer frågor om hotellpooler här på forumet, så ska jag försök bidra med lite information om Hilton Sukhumvits pool, belägen på 25:e våningen, tillsammans med gymmet.

Själva poolen är (uppskattningsvis, otränat ögonmått bara) 7-8 meter gånger 15-18 meter kanske. Ingenstans är den djupare än 1,2 meter, men det finns inte heller något riktigt barnområde. Det finns kanske 12 solstolar i området, och ungefär 20-25 ytterligare sittplatser vid bord. Poolen är inte uppvärmd, men det spelar knappast någon roll när dygnsmedeltemperaturen väl är någonstans runt 28, 29. Poolen ligger i sol från tidig förmiddag till kanske 16-tiden, inte riktigt hela men åtminstone merparten. Detsamma gäller dock bara hälften av solstolarna. Det finns en liten bar som säljer enklare cocktails, öl och vin (och vatten och läsk och så, naturligtvis) samt enklare barmat. Det är Happy Hour (köp en drink, få två) från kl 16-18. Det var lugnt på dagen, kanske blir trängre på kvällen.

Gissar med andra ord att om man är en familj som reser och lägger stor vikt vid poolen, så är detta inte det bästa hotellet i staden. Eftersom vi aldrig riktigt brytt oss kan jag dock inte riktigt påminna mig hur det står sig mot andra konkreta ställen vi bott på.

 

[Kvikklunjs]

Flygplanet är alltså en 787 Dreamliner, om jag inte är helt ute och cyklar är det Norwegians gamla långfärdsflotta.

Är Norwegiens gamla plan , bla 6 av de är uthyrda till Indogo https://simpleflying.com/norse-us-network-wet-lease-indigo/

 

[Jane Insane]

Ett av Bangkoks just nu hippaste områden heter Song Wat, en ganska kort gata i anslutning till china town som utnämnts till ett av världens trendigaste områden av resetidningar, influensers och liknande trendkänsliga källor. Och vem vill inte vara hipp och trendig? En kort promenad kan man ju bjuda på i vart fall...

Det är fullt med gatukonst och muraler, knökfull med små butiker och artisinal caféer, artisinal bagerier, artisinal chokladerier, artisinal juicebarer, artisinal glassbarer, artisinal allt möjligt.

Det finns creperier, jazzklubbar, vintageklädbutiker. Nere mot floden så är gamla lagerlokaler i betong och plåt omvandlade till gallerier och utställningar. Alla möjliga typer av hantverk finns att köpa, Made in Song Wat är ett mycket populärt koncept.

Att det här inte är samma Thailand som man är van vid, märks om inte minst av att de flesta ställen har skyltar som beskriver artistens/kockens/ägarens inspiration och motivation, på fullt grammatiskt korrekt engelska. Å andra sidan - tittar man närmare så hittar man en hel del Disneykaraktärer, Mumin osv. som jag har svårt att tro är fullt licensierade. Artisinal upphovsrättsintrång? Så lite Thailand är det nog ändå.

Vi hade planerat för att äta gås på Urai Braised Goose, men när vi väl var där så var kön lång och vi inte riktigt hungriga nog för att det skulle kännas motiverat, så vi hoppade in på ett annat ställe (I Ga, "Kråkan") som istället för 60+-årig historia kör hippt och nytt thai-vietnamesisk fusion, för lite småsnacks. Framförallt några fiskkakor och några vårrullar, som också var galet goda, men lite chockartat dyra. Med lite juice så gick det på nästan 1000 baht för några tuggor. Men det är väl priset man får betala om man ska vara riktigt hipp...

 

[Jane Insane]

Efter fem dagar som gick väldigt fort (som vanlig) så var det dags att vinka farväl till Bangkok och rikta blicken nordoståt. Det finns ingen brist på billiga och relativt sett välfungerande lågpris-inrikesflyg i Thailand, och denna gång föll valet på Thai VietJet Air.

Det man måste hålla koll på är vilken flygplats man flyger ifrån; flera bolag, likt VietJet, frekventerar både Suvarnabhumi (den "nya flygplatsen" som tog över koden BKK 20 år sedan) och Don Mueang (den "gamla flygplatsen" som hade den innan, och numera är endast inrikes). En och annan har gjort den missen att man försökt checka in på fel flygplats och sedan fått det vääääldigt stressigt...

Vi hade bokat en Delux-biljett, som inkluderade 20kg checkat bagage, 7kg carryon och personal item. Då går det loss på lite drygt en tusenlapp tur-och-retur per styck. Det finns även en topp-nivå "SkyBoss", som ökar vikten till 30 respektive 10kr, och på den här sträckan hade det lagt till ungefär 600 kr tur-och-retur per passagerare, men då hade även fri ombokning samt first-class-aktig utkörning till flyget i bil (en "Private SkyBoss car", nästan så att det hade varit värt 1200 spänn bara att se den) ingått.

I Delux ingick ingen prio incheckning, men incheckningsdiskarna (precis brevid Thai Airs inrikesdiskar) hade nästan ingen kö alls så det var inga problem. Carryon vägdes inte.

VietJet har ett eget lojalitetsprogram, FunCoin, där man kan tjäna FunPoints på flygningar och dessutom få olika status. Det var inte riktigt klart vad man kan använda sina FunPoints eller status till, men om Eurobonus fortsätter vara så svåranvänt för thailandsresor, så får man kanske vigda sina vyer...

Inrikesdelen av Suvarnabhumi har en Priority Pass-tillgänglig lounge, Miracle Lounge. Något mirakel är det knappast, men sittplatser, enklare buffé-mat, dryck, öl och vin (inklusive icke-champagne bubbel), mest ett trevligare ställe att sitta och vänta än ute vid gate.

Loungen hade inga egna toaletter utan man var hänvisade till flygplatsens utanför. Det var ingen uppoffring, för de fanns överallt, var fräscha och städades kontinuerligt (tag lärdom, Swedavia).

Det är dock lite svårt att optimera tiden i loungen, för säkerhetskontrollen sker vid gate och bakom kontrollen är det betydligt sämre med sittplatser.

När det väl var dags för boarding, så skedde det inte enligt normal prioboarding-logik, utan ett litet försök gjordes att fylla flyget bakifrån fram. Det ledde dock inte så långt för ca 95% av alla som väntade kastade sig fram när de första (sista) raderna ropades ut, och inga försök gjordes att avvisa passagerare...

Alla får en lite matlåda direkt i gate, som man själv bär på planet. Inte alls en dum lösning för kortflyg. Det betyder också att samtliga, även de som köpt billigaste tänkbara biljett, får en tonfisk-och-majs-macka, bananmuffin, en liten kit-kat-aktig chokladgodis och en vatten. Inte så illa för LLC.

Flyget är ett lite äldre A320. De första tre raderna är i en annan färg men i övrigt verkar det vara identiska stolar, antar att dessa är vigda åt SkyBoss. Ingen gardin dock. Från vad jag kunde se hade vi dock ingen SkyBoss på denna flight. I övrigt var varenda stol upptagen.

Stolarna hade den absolut minimalaste pitch man kan tänka sig, till och med mina 164cm kom ganska nära stolsryggen framför. Val av nödutgångsplatserna ingick dock utan kostnad i Delux, så det torde vara räddningen för den som är längre.

Så snart vi var uppe i luften rusade en vagn genom planet, med läsk, snacks, kaffe mm. Det kanske fanns öl och vin också, inte riktigt klart för jag såg ingen välja något förutom en kille som tog en kopp kaffe. Hade det flugit någon SkyBoss så antar jag att de hade fått välja fritt från vagnen.

Sen nästan omedelbart när man sprungit en vända med vagnen, så kommer man en vända med stor sopsäck och samlar in matlådorna. Sen är det dags för landning. Totalt spenderade vi 45 minuter i luften.

Väl framme på Udon Thani International Airport så fick vi njuta av en av fördelarna med många små flygplatser: bagaget kom föredömligt snabbt. Ca 10 minuter efter att dörrarna öppnades kom allting på bandet (utan priobagage).

Resten av resan kommer gå åt till att hälsa på släkt mm, så det är nog inget mer som är av intresse för forumet. Denna tråd går nog troligtvis mörk tills vi är tillbaka i Stockholm, och kan berätta ifall KLM Business Class kunde mäta sig med Norse Premium...

 

[mackan33]

Det man måste hålla koll på är vilken flygplats man flyger ifrån; flera bolag, likt VietJet, frekventerar både Suvarnabhumi (den "nya flygplatsen" som tog över koden BKK 20 år sedan) och Don Mueang (den "gamla flygplatsen" som hade den innan, och numera är endast inrikes). En och annan har gjort den missen att man försökt checka in på fel flygplats och sedan fått det vääääldigt stressigt...

DMK är inte enbart inrikes. Thai AirAsia och någon / några fler har internationella flighter.

 

[Jane Insane]

DMK är inte enbart inrikes.

Bra att veta! Blandar man dessutom in U-Tapao (UTP) så finns det gott om utrymme för pinsamma misstag!

 

[Budgetresenär]

Ifall det mot förmodan finns någon som läser detta som aldrig varit i Bangkok, så är den spårbundna kollektivtrafiken ett enkelt, bekvämt och hyfsat billigt sätt att ta sig fram i denna geografiskt utsträckta stad. Dock består den av flera olika system (som BTS (Skytrain), MRT (tunnelbana), ARL (Airport link)), som inte är sammankopplade vad gäller biljettsystem eller liknande. Så om man byter från Skytrain till tunnelbana så behöver man två olika biljetter.

Man betalar per sträcka (mellan ca 5-20 kr beroende på längd), och i samtliga fall köper man enklast biljetter i automater där man bara väljer sin destination på en skärm och betalar med mynt eller mindre sedlar. Man kan också köpa biljetter i bemannade kassor (vilket för övrigt är ett bra sätt att splitta stora sedlar som man fått i bankomaterna). Man får ett magnetiskt kort eller en liten plast-token som man blippar i spärrarna när man går in i systemet, och sedan lämnar i spärrarna när man går ut på sin valda station.

Tack för en trevlig reserapport. Förresten, MRT-tunnelbanesystemet har kommit in i den digitala tidsåldern och accepterar numera kontaktlös betalning med Visa/Mastercard direkt vid vissa markerade grindar.

 

[Jane Insane]

Idag hade vi vägarna förbi Udon Thani, staden med ca 130 000 innevånare som älskar sina badankor nästan lika mycket som Lufthansa First-resenärer gör, och passade på med en aning turistande.

Vi besökte Udon Thani City Museum, som är nytt sedan några år tillbaka, snyggt, gratis och tvåspråkigt (Thai och Engelska, inte Isaan eller Lao…) Det är ett kulturhistoriskt och naturhistoriskt museum om Isaans och framförallt Udon Thanis historia, från geologisk tid när indokinaplattan höjdes från havet till bronsålderskulturer och animistiska religioner (som till del lever kvar parallellt med buddism idag) till dagens läge. Staden som sådan är ung, den uppkom i slutet av 1800-talet som en nödlösning när den tidigare regionala storstaden Nong Kai plötsligt hamnade i en demilitariserad zon efter fransk-siamesiska kriget, i samband med att Siam tappade Laos. Siam behövde på studs ett nytt administrativt centrum i området där man även kunde stationera trupp mot de lede baguettätarna på andra sidan Mekongfloden (grodor har alltid varit populära att äta här också, så det invektivet kan inte användas mot fransmännen), så det var bara att börja bygga…

Överlag är det inget superfantastiskt, inte något som är värt en egen resa så att säga. Men är man här bör man definitivt ge det någon timme. Var dock uppmärksam på att de stänger för lunch kl 13, för vår del blev det väldigt stressigt…