CJR
Medlem
Jag hade köpt en biljett sommaren 2016 då Swiss hade rea på First Class. Seattle var målet med byte i London, Zürich och Chicago. Avhandlar här upplevelsen med Swiss från Zürich till Chicago.
Till att börja med inte helt lätt att finna Swiss gamla First Class lounge på ZHR...
...men väl där så var den tom!
Vid ankomst hit påtalade personalen att jag direkt kunde köras till den nya loungen i E-terminalen. Men jag ville bara ta en lätt frukost här först, inte minst för att kunna jämföra den gamla First-loungen mot den nya. Efter ca en halvtimme begärde jag i receptionen transport till E-terminalen. En blond dam stod genast redo att eskortera mig till hissen intill som tog oss ned till en separat pass-kontroll utan kö. Efter den gick vi ut i garaget där dessvärre en Mercedes minibuss stod parkerad längst ut, så nedan fina S-klass mercor fick jag vara utan : ( Jag hade inte mage att kräva S-klass då jag inte ville besvära den trevliga unga damen som körde mig vidare mot E-terminalen.
Efter en kort bilfärd i tunneln under flygplatsen stannar vi utanför terminal E och jag blir åter eskorterad till en hiss och vidare upp direkt till receptionen i den nya First Class-loungen och vilket ställe att tillbringa en måndag förmiddag!!
Jag blir väl omhändertagen och visas runt i loungen som känns imponerande stilig och mycket snyggt designad. Förmodligen min bästa lounge hittills då jag gillar stora panoramafönster med ljusinsläpp och här fanns dessutom en generös terrass utomhus med vy åt flera väderstreck. Ett mecka för flygnördar då man inte bara ser de vackra planen dundra förbi utan även hör det sköna dånet från jetmotorer! Jag hade kunnat tillbringa en hel dag på terrassen om det varit sommarvärme. Väl inne i loungen är det knäpptyst trots dånet utanför.
Loungen har en fin restaurangdel där jag intog en andra frukost.
God snitt till champagnen denna måndag förmiddag!
Även loungen i terminal E var så gott som tom när jag anlände, men fylldes på av diverse resenärer när klockan närmade sig 12. Då var det dags för mig att gå mot planet. Hiss ner och fram genom terminalen. Jag fick en lätt oro när jag såg en större folksamling stå och köa framför mig (Economy). Bredvid, mindre kö (Busienss) och dit jag skulle gå ingen kö (First). Bara att glida genom denna andra passkontroll som krävs innan resa till USA.
Jag har aldrig bråttom ombord på plan även om jag flyger First. Jag ser ingen mening med att vara först ombord, då jag hellre tar de lugnt. Till detta plan fans bara en jetway så det blev till att köa med andra resenärer.
Väl i kabinen kände jag mig som hemma. Så här ska det se ut när man flyger long-haul!
Kabin-chefen och flygvärdinnorna presenterar sig och man känner sig välkommen minst sagt! Champagne och aptitretare serveras innan planet taxar. Het handduk kommer också. Väl i luften serveras något som kallas för balik-salmon i stället för kaviar som jag fått på andra första-klass flyg. Den möraste laxfilé jag ätit! Mycket gott och färskt bröd och skumpa till. Jag klagar inte!
Till andra förrätt beställde jag den spännande soppan "Chestnut and apple soup with savoy cabbage and pumpkin sour cream, Smoked quail breast" Ser ut som kycklingfilé badande i brunsås, men jäklar vilken god soppa! Överraskande söt och syrlig från äpple och så den rökiga smaken från fågelbröstet. Fantastiskt för att vara på ett flygplan och även på marken enligt mig.
Jag var inriktad på fisken till huvudrätt, men den var faktiskt slut när jag skulle beställa. Jag tror vi var 6 eller 7 utav 8 platser i First Class på planet och det fanns inte en huvudrätt av varje sort till alla passagerare förklarade flygvärdinnan vänligt. Hon kunde dock ta en titt bak i Business Class för att se om det fanns fisk kvar, men då valde jag kötträtten i stället. (Vill ju inte äta Business-mat på en First Class flygning)
Inget större problem för mig då jag redan var ganska mätt och inte kunde få i mig hela huvudrätten ändå. Ett glas kallt Bordeaux serverades för övrigt till varmrätten. Det hade Swiss kunnat göra bättre. Kallt rödvin=inte gott, men blir gott efter någon timme uppvärmning. Dessert skippade jag pga mättnad, men blev ändå trugad chokladpraliner : )
En del har påtalat problemet med svårigheter att att kunna resa sig upp ur stolen när bordet är fällt. För min del så gick det bra på planet mot USA, då det maximala spelrummet såg ut enl nedan bild:
På kärran hem var det trängre och mycket riktigt så har inte borden på Swiss A330 samma skjutmån som på Lufthansa tex, men det går att leva med.
Under flygningen fick jag i mig en hel del LPGS (Laurent Perrier Grand Siecle). Så pass att en flygvärdinna skämtsamt frågade om jag kunde gå i en rak linje vilket jag avstod från att prova. Fick påfyllning ändå : ) vilket ledde till flitiga besök på toaletten som var trång som på Economy! Jag hoppas att Swiss har gjort det bättre på deras nya 777-kärror.
Jag gillar att ta en promenad när jag flyger, om inte annat för att smälta maten. Swiss i Economy-skrud nedan.
Någon timme innan landning i Chicago var det dags för lite käk i form av väldigt goda och varma wraps som smakade som pizza, mums mums!
Väl på marken blev jag tilldelad min jacka och det var dags att tacka besättningen för deras fina arbete under flygningen. Jag flyger gärna Swiss First igen, men då vill jag testa deras senaste hårdvara Boeing 777.
Till att börja med inte helt lätt att finna Swiss gamla First Class lounge på ZHR...
...men väl där så var den tom!
Vid ankomst hit påtalade personalen att jag direkt kunde köras till den nya loungen i E-terminalen. Men jag ville bara ta en lätt frukost här först, inte minst för att kunna jämföra den gamla First-loungen mot den nya. Efter ca en halvtimme begärde jag i receptionen transport till E-terminalen. En blond dam stod genast redo att eskortera mig till hissen intill som tog oss ned till en separat pass-kontroll utan kö. Efter den gick vi ut i garaget där dessvärre en Mercedes minibuss stod parkerad längst ut, så nedan fina S-klass mercor fick jag vara utan : ( Jag hade inte mage att kräva S-klass då jag inte ville besvära den trevliga unga damen som körde mig vidare mot E-terminalen.
Efter en kort bilfärd i tunneln under flygplatsen stannar vi utanför terminal E och jag blir åter eskorterad till en hiss och vidare upp direkt till receptionen i den nya First Class-loungen och vilket ställe att tillbringa en måndag förmiddag!!
Jag blir väl omhändertagen och visas runt i loungen som känns imponerande stilig och mycket snyggt designad. Förmodligen min bästa lounge hittills då jag gillar stora panoramafönster med ljusinsläpp och här fanns dessutom en generös terrass utomhus med vy åt flera väderstreck. Ett mecka för flygnördar då man inte bara ser de vackra planen dundra förbi utan även hör det sköna dånet från jetmotorer! Jag hade kunnat tillbringa en hel dag på terrassen om det varit sommarvärme. Väl inne i loungen är det knäpptyst trots dånet utanför.
Loungen har en fin restaurangdel där jag intog en andra frukost.
God snitt till champagnen denna måndag förmiddag!
Även loungen i terminal E var så gott som tom när jag anlände, men fylldes på av diverse resenärer när klockan närmade sig 12. Då var det dags för mig att gå mot planet. Hiss ner och fram genom terminalen. Jag fick en lätt oro när jag såg en större folksamling stå och köa framför mig (Economy). Bredvid, mindre kö (Busienss) och dit jag skulle gå ingen kö (First). Bara att glida genom denna andra passkontroll som krävs innan resa till USA.
Jag har aldrig bråttom ombord på plan även om jag flyger First. Jag ser ingen mening med att vara först ombord, då jag hellre tar de lugnt. Till detta plan fans bara en jetway så det blev till att köa med andra resenärer.
Väl i kabinen kände jag mig som hemma. Så här ska det se ut när man flyger long-haul!
Kabin-chefen och flygvärdinnorna presenterar sig och man känner sig välkommen minst sagt! Champagne och aptitretare serveras innan planet taxar. Het handduk kommer också. Väl i luften serveras något som kallas för balik-salmon i stället för kaviar som jag fått på andra första-klass flyg. Den möraste laxfilé jag ätit! Mycket gott och färskt bröd och skumpa till. Jag klagar inte!
Till andra förrätt beställde jag den spännande soppan "Chestnut and apple soup with savoy cabbage and pumpkin sour cream, Smoked quail breast" Ser ut som kycklingfilé badande i brunsås, men jäklar vilken god soppa! Överraskande söt och syrlig från äpple och så den rökiga smaken från fågelbröstet. Fantastiskt för att vara på ett flygplan och även på marken enligt mig.
Jag var inriktad på fisken till huvudrätt, men den var faktiskt slut när jag skulle beställa. Jag tror vi var 6 eller 7 utav 8 platser i First Class på planet och det fanns inte en huvudrätt av varje sort till alla passagerare förklarade flygvärdinnan vänligt. Hon kunde dock ta en titt bak i Business Class för att se om det fanns fisk kvar, men då valde jag kötträtten i stället. (Vill ju inte äta Business-mat på en First Class flygning)
Inget större problem för mig då jag redan var ganska mätt och inte kunde få i mig hela huvudrätten ändå. Ett glas kallt Bordeaux serverades för övrigt till varmrätten. Det hade Swiss kunnat göra bättre. Kallt rödvin=inte gott, men blir gott efter någon timme uppvärmning. Dessert skippade jag pga mättnad, men blev ändå trugad chokladpraliner : )
En del har påtalat problemet med svårigheter att att kunna resa sig upp ur stolen när bordet är fällt. För min del så gick det bra på planet mot USA, då det maximala spelrummet såg ut enl nedan bild:
På kärran hem var det trängre och mycket riktigt så har inte borden på Swiss A330 samma skjutmån som på Lufthansa tex, men det går att leva med.
Under flygningen fick jag i mig en hel del LPGS (Laurent Perrier Grand Siecle). Så pass att en flygvärdinna skämtsamt frågade om jag kunde gå i en rak linje vilket jag avstod från att prova. Fick påfyllning ändå : ) vilket ledde till flitiga besök på toaletten som var trång som på Economy! Jag hoppas att Swiss har gjort det bättre på deras nya 777-kärror.
Jag gillar att ta en promenad när jag flyger, om inte annat för att smälta maten. Swiss i Economy-skrud nedan.
Någon timme innan landning i Chicago var det dags för lite käk i form av väldigt goda och varma wraps som smakade som pizza, mums mums!
Väl på marken blev jag tilldelad min jacka och det var dags att tacka besättningen för deras fina arbete under flygningen. Jag flyger gärna Swiss First igen, men då vill jag testa deras senaste hårdvara Boeing 777.
