minatoku
Medlem
Så det blev till sist en rundtur till Stockholm, via först Wien med Austrian och sedan på hemvägen med ANA via London. C hela vägen, nytt personbästa för mig, det gäller ju som sagt att putsa på sitt business class syndrome
Avgången från Narita som vanligt, väl på plats såg jag att Austrian och Lufthansa delade incheckningsdiskar, och dessutom hade de ett separat område för business och first. Om economy var på rad D så låg business och first på rad A, så man fick förflytta sig ner några rader. Det var inte särskilt mycket folk så det gick fort att checka in, jag märkte ingen gräddfil för oss med C i säkerhetskontrollen så jag gick vidare som vanligt. Förbi passkontrollen och efter alla obligatoriska inköp så hade jag ungefär 50 minuter kvar, så kanske inte någon väldigt stor ide att gå till loungen, men å andra sidan ska man väl utnyttja den för att man kan
Uniteds lounge låg på rätt pir, så jag gick in där och satte mig. Hörde mycket skandinaver som (förmodligen) skulle med SAS som avgick ungefär samtidigt som min. Hade lite jobb att fixa med så hann inte titta runt så mycket, men tyckte att det var stort, tyst och avslappnande. Stor överaskningen kom när jag började dricka vad jag trodde var grapefrukt-juice men som visade sig vara tomat-juice. Varning för det!
När jag gick bort mot flyget till slut så märkte jag att det var väldigt lite folk utanför gaten. De hade redan börjar släppa på, men jag tror inte att det hade pågått särskilt länge. Täckningen i C visade sig vara kanske 40-50% och jag undrar om det inte var liknande i economy. Hur som helst, planet var en Boeing 777-200ER och med lite tur så fick jag ett av dem som har nyrenoverad business class. Här satt jag:
Som ni kan se så satt man ensam varannan rad och två varannan. Gott om plats med andra ord, jag kunde bre ut mig utan några problem.
Sätet kontrollerades via en touch-panel och kunde omvandlas till lie-flat (men från mig inte om det var 178 eller 180 grader).
Matservering, det var som vanligt när man flyger från Tokyo en större servering efter avgång och en mindre innan landning, här är vad jag valde som den större:
Mitten-raden var nästan helt tom
Nästan längst bak i främre kabinen
Den 'mindre' serveringen innan landning
Ännu en bild på mittraden, straxt innan landning
Här är från Austrians lounge i Wien där de visar upp sin nya C
Serveringen till Stockholm
Straxt därpå var det dags att åka hem igen, nu via London och med SAS och ANA (eftersom alla redan har åkt med SAS till London så skippar jag den delen). Efter ankomst till London, precis efter säkerhetskontrollen, så fanns ett flertal transfer-diskar precis innan man kom ut i terminalen. Jag passade på att visa upp mitt boarding-kort jag fick på SAS för ANAs agent eftersom jag ville kolla att det inte skulle vara några problem att komma ombord med det. Det var nämligen så att jag fått ett boarding-kort på Arlanda för alla legs, vilket var första gången för mig. ANAs agent trodde först att jag gått fel men så såg hon att det stod NH202 längst ner och så blev hon också lite osäker. För säkerhets skull skrev hon ut ett nytt boarding-kort till mig och passade samtidigt på att ge mig en inbjudan till deras lounge.
ANAs lounge på Heathrow, som drivs av någon annan (som inte är ett flygbolag?) men som har japansk personal på plats, var inte helt lätt att hitta, men jag hade blivit förvarnad av agenten. Man fick ta sig bort mot SAS/ACs lounge och därefter in i in ganska anonym korridor precis till höger. Hade förmodligen inte förstått det om det inte hade suttit en upptejpad A4 med ANAs logga och en pil. När jag väl hittat fram så visade det sig att det var en riktigt mysig lounge, faktiskt ganska kul inredning och flera inglasade rum som var inredda i klassiskt viktoriansk stil. En annan hade däremot jobb att göra så det blev inte så mycket testade av faciliteterna här heller. Hur som helst, NH202 är en B777-300ER som till skillnad från de flesta Tokyo-flyg avgår på kvällen, Europeisk tid. Jag tror att ANA har nu enbart deras 'staggered business class' på flygen till och från London, dvs lie-flat och alla har direkt access till gången. Här satt jag:
Monitor och benutrymme:
Hylla och förvaring precis bredvid sätet:
Middag ombord, jag valde den japanska menyn den här gången:
Man fick säga till innan landning när man ville ha frukost, här tog jag den 'västerländska' menyn:
Vet inte riktigt vad jag ska säga avslutningsvis, men ungefär såhär kanske: det var precis lika bra som det ser ut på bilderna
Blir det projekt F nu kanske till nästa gång?
Avgången från Narita som vanligt, väl på plats såg jag att Austrian och Lufthansa delade incheckningsdiskar, och dessutom hade de ett separat område för business och first. Om economy var på rad D så låg business och first på rad A, så man fick förflytta sig ner några rader. Det var inte särskilt mycket folk så det gick fort att checka in, jag märkte ingen gräddfil för oss med C i säkerhetskontrollen så jag gick vidare som vanligt. Förbi passkontrollen och efter alla obligatoriska inköp så hade jag ungefär 50 minuter kvar, så kanske inte någon väldigt stor ide att gå till loungen, men å andra sidan ska man väl utnyttja den för att man kan
Uniteds lounge låg på rätt pir, så jag gick in där och satte mig. Hörde mycket skandinaver som (förmodligen) skulle med SAS som avgick ungefär samtidigt som min. Hade lite jobb att fixa med så hann inte titta runt så mycket, men tyckte att det var stort, tyst och avslappnande. Stor överaskningen kom när jag började dricka vad jag trodde var grapefrukt-juice men som visade sig vara tomat-juice. Varning för det!
När jag gick bort mot flyget till slut så märkte jag att det var väldigt lite folk utanför gaten. De hade redan börjar släppa på, men jag tror inte att det hade pågått särskilt länge. Täckningen i C visade sig vara kanske 40-50% och jag undrar om det inte var liknande i economy. Hur som helst, planet var en Boeing 777-200ER och med lite tur så fick jag ett av dem som har nyrenoverad business class. Här satt jag:
Som ni kan se så satt man ensam varannan rad och två varannan. Gott om plats med andra ord, jag kunde bre ut mig utan några problem.
Sätet kontrollerades via en touch-panel och kunde omvandlas till lie-flat (men från mig inte om det var 178 eller 180 grader).
Matservering, det var som vanligt när man flyger från Tokyo en större servering efter avgång och en mindre innan landning, här är vad jag valde som den större:
Mitten-raden var nästan helt tom
Nästan längst bak i främre kabinen
Den 'mindre' serveringen innan landning
Ännu en bild på mittraden, straxt innan landning
Här är från Austrians lounge i Wien där de visar upp sin nya C
Serveringen till Stockholm
Straxt därpå var det dags att åka hem igen, nu via London och med SAS och ANA (eftersom alla redan har åkt med SAS till London så skippar jag den delen). Efter ankomst till London, precis efter säkerhetskontrollen, så fanns ett flertal transfer-diskar precis innan man kom ut i terminalen. Jag passade på att visa upp mitt boarding-kort jag fick på SAS för ANAs agent eftersom jag ville kolla att det inte skulle vara några problem att komma ombord med det. Det var nämligen så att jag fått ett boarding-kort på Arlanda för alla legs, vilket var första gången för mig. ANAs agent trodde först att jag gått fel men så såg hon att det stod NH202 längst ner och så blev hon också lite osäker. För säkerhets skull skrev hon ut ett nytt boarding-kort till mig och passade samtidigt på att ge mig en inbjudan till deras lounge.
ANAs lounge på Heathrow, som drivs av någon annan (som inte är ett flygbolag?) men som har japansk personal på plats, var inte helt lätt att hitta, men jag hade blivit förvarnad av agenten. Man fick ta sig bort mot SAS/ACs lounge och därefter in i in ganska anonym korridor precis till höger. Hade förmodligen inte förstått det om det inte hade suttit en upptejpad A4 med ANAs logga och en pil. När jag väl hittat fram så visade det sig att det var en riktigt mysig lounge, faktiskt ganska kul inredning och flera inglasade rum som var inredda i klassiskt viktoriansk stil. En annan hade däremot jobb att göra så det blev inte så mycket testade av faciliteterna här heller. Hur som helst, NH202 är en B777-300ER som till skillnad från de flesta Tokyo-flyg avgår på kvällen, Europeisk tid. Jag tror att ANA har nu enbart deras 'staggered business class' på flygen till och från London, dvs lie-flat och alla har direkt access till gången. Här satt jag:
Monitor och benutrymme:
Hylla och förvaring precis bredvid sätet:
Middag ombord, jag valde den japanska menyn den här gången:
Man fick säga till innan landning när man ville ha frukost, här tog jag den 'västerländska' menyn:
Vet inte riktigt vad jag ska säga avslutningsvis, men ungefär såhär kanske: det var precis lika bra som det ser ut på bilderna
Blir det projekt F nu kanske till nästa gång?
Last edited: