Hej allihop!
Har nu kommit hem från min skidresa till Klippiga bergen och tänkte dela med mig hur underbart jag haft det.
Bakgrund
Under +10 år före pandemin har jag varit varje vinter i alperna och åkt skidor över en långhelg. Om man till det lägger ett antal inställda resor (bla till Japan över påsk) så förstår ni att det har sugit rejält i restarmen nu när världen börjar öppna upp så när jag fick tillfälle till 5 dagars skidåkning i Klippiga bergen så var det inte mycket att tveka på.
Resan dit
Jag bokade Lufthansa via SAS hemsida utan problem, ursprungligen bokade jag ARN-MUC-DEN (a350-900) på utresan och DEN-FRA-ARN (a340-300) på hemresan men dryga månaden innan så blev utresan ändrad till via FRA vilket jag tycker var synd för det märks verkligen att a340-300 har nästan 20 år på nacken. 130.000 EB poäng och drygt tusenlappen i skatter och avgifter.
Jag tog Antigen testet på Testmottagningen i Täby och det funkade utmärkt. En ruffig och tillfällig lokal men behövde i alla fall att ta mig till stan alternativt till ARN, samma pris som på andra ställen (295SEK) men det intressanta var att jag hade bokat och betalt för ett antigen test men när intyget kom tillbaka var det som ett PCR. Antagligen ett misstag men ärligt talat så brydde jag mig inte så länge resultatet var negativt – varför väcka den björn som sover?
Jag var på ARN strax efter 04.00 för att ha gott om tid att checka in bagage, handla förnödenheter och allt gick smidigt utan några köer o dyl. Jag hade laddat upp alla dokument och checkat in kvällen innan så det var i princip bara att lämna bagaget och gå genom fast track. Precis vid öppningen var loungen ganska så full och jag var lite förvånad över att det var ganska så många barnfamiljer. Skippade frukost för att istället ta en kopp kaffe och tanka ner mail etc inför flygningen till FRA. Flygningen till FRA gick utan problem trots att vi var ca 20 min sena, fick en bra frukost och lite mer personlig service än vad man brukar få på tex SAS men så är det ju en annan produkt. I FRA var det bussgate, kö till Senator loungen i non-Schengen men väl inne i loungen så var det nästan folktomt. Hade 5 timmar innan flyget till DEN skulle gå så passade på att jobba – bra att spara lite på antalet semesterdagar man tar ut – samt att äta lite lätt av det sedvanliga utbudet bestående av pretzels, frukt, frallor, Beck’s Bier etc etc.
Strax efter lunch var det äntligen dags att boarda flyget till DEN och på vägen dit så såg jag ett LH plan målat i de gamla hederliga färgerna, nostalgiskt men påminde mig om att LH har, i mitt tycke, en ganska så gammal flotta. Något som bekräftades av att det planet som skulle ta mig till DEN hade närmare 20 år på nacken.
Nåväl. Så fort jag satt mig till rätta i den fulla business class kabinen så kom skumpan som den skulle och när vi kommit upp i luften kom ännu mer skumpa och även lite varma nötter och direkt därefter även förrätten. LH har riktiga menyer och jag valde carpaccio med sparris och mangosalsa, jag gillar charkuterier i kombination med lite rött vin (valde det portugisiska) och kände att det var en bra start på en 10-timmars flygning. Jag tycker matserveringen var bra, så fort jag ätit upp förrätten kom kabinpersonalen ut med huvudrätten – det var alltså ingen vagn där alla serverades efter hand utan nästa rätt kom in när du ätit upp. Till huvudrätt valde jag fisken med ris och broccoli i kombination med ett glas frisk riesling, smakerna var väldigt bra men kanske att upplägget hade lite mer att önska.
Mätt och belåten var det dags att jobba lite, jag är inte mycket för film etc så IFE kan jag egentligen inte kommentera. När det gäller WIFI så tycker jag det är lite konstigt att det skall kosta pengar att koppla upp sig om du sitter i business, borde vara gratis som det är på SAS tex. Är enligt mitt förmenande en konkurrensfördel och en av anledningarna att välja ett full-servicebolag istället för ett lågkostnadsbolag, lägger man säteskonfigurationen hos LH och en ålderstigen flotta till det så åker LH ner ett par pinnhål trots den goda maten och den utmärkta serveringen. Men man får vad man betalar för antar jag. Ungefär 2 timmar innan vid landade i DEN så serverades ytterligare en måltid och jag valde det indiska alternativet. Samma som med huvudrätten, det smakade betydligt bättre än det såg ut men ändå förhållandevis smakrikt som sköljdes ner av en kall pilsner. Generellt under hela resan så gjorde kabinpersonalen ett bra jobb med att proaktivt fylla på glasen, kolla om man ville ha något mer etc etc. Det som jag uppskattar mest av allt var precis innan vi skulle landa så gick de runt till alla passagagerare och tackade för sig och hoppades att vi skulle ses igen – enkelt men ändå uppskattat.
Passkontrollen gick snabbt och smidigt och medan jag stod och väntade på så tog jag den här roliga bilden . Från det att jag hade fått mitt bagage och kommit igenom passkontroll och tull (ingen brydde sig om något COVID intyg) så hade jag drygt 1 timme innan min shuttlebuss skulle gå så jag passade på att sätta mig i solen och njuta. Resan till Breckenridge tog 2,5 timmar och var en ren njutning, ingen trafik att prata om och fina vyer.
Breckenridge ski area
Jag hade valt Breckenridge för att det är ett stort system och ligger på hög höjd. Själva byn ligger knappt 3000 möh och högsta åkhöjden är ytterligare 1000m upp med en säsong som sträcker sig till slutet av maj. Jag trivs när jag bor i en levande by och med gångavstånd till backarna (tänk Åre) och Breckenridge är mysigt med ett stort utbud av lokala bryggerier, restauranger osv, förvisso inte det billigaste stället men jag bodde på ’Residence Inn by Marriot’ så jag hade möjlighet att laga min egen mat (matbutiken låg 300m bort), plus att hotellet hade en gratis shuttlebuss till och från backarna – ville man bli hämtad var det bara att ringa så kom de några minuter senare. Smidigt! Något som jag gillande med hotellet var inte bara läget och shuttlebussen utan även utomhuspoolen med utsikt över bergen; härligt att ta igen sig efter en hel dag i backen.
Första dagen vaknade jag av en sjuhelsikes huvudvärk och jag kände verkligen av den höga höjden (tack för tipset om huvudvärkstabletter @Kimmen00). Skidsystemet är som sagt stort och utspritt över flera toppar (Peak 6-10). Under natten hade det kommit en del snö så när jag gav mig ut i systemet på Peak 9 så var det i långa blå svepande backar utan några människor och med nysnön som yrde runt skidorna. Det började klarna upp och på em så körde jag mest på Peak 10 (uteslutande svarta backar). Noterbart för hela veckan var att det var så få människor – liftköerna var obefintliga så det blev väldigt mycket skidåkning. De följande 2 dagarna hade jag strålande solsken och höll mig mest vid Peak 6 och 7 där jag hittade de långa blå (mer röda) backarna som jag föredrar. Återigen inga liftköer så man kunde verkligen vara i en del av systemet och bara köra hela dagen. En dag valde jag att ta bussen (ca 20 min) till Keystone. Samma liftkort som i Breckenridge men ett mindre system. En riktigt bra dag med strålande sol och folktomma backar, eftersom Keystone är lite mindre än Breckenridige innebär det att det inte vara några transportsträckor om man tex ville byta Peak att åka på (fanns 3 total Peaks och på ’Peaken’ längst bort var det bäst skidåkning och minst folk). En riktigt bra dag med klarblå himmel och massa höjdmeter.
Sista dagen så drog ett riktigt snöoväder in med mycket blåst, men endast ett fåtal liftar stängde så det spelade egentligen ingen större roll. Skidåkningen blev kalasbra med lite nysnö, liftköerna blev om möjligt ännu kortare och fikapausen än mer eftertraktad.
Resan hem
Flyget gick 17.55 från DEN och jag tog en shuttle från Breckenridge till flygplatsen på morgonen för att se om jag kunde se lite av stan innan det var dags att åka hem. Från flygplatsen tog jag tåget till Union Square och strosade runt på stan några timmar. Jag gillade Denver (det lilla jag så i alla fall). En snygg mix av gamla och nya byggnader samt en lång gågata med restauranger, butiker, barer etc. Finns garanterat mer att se av Denver men jag gillande det jag såg av Downtown.
DEN är en stor flygplats där man åker tåg mellan incheckningsområdet och gaterna, eftersom jag hade varit in i Denver så hade jag inte hur mycket tid som helst men jag passade ändå på att göra ett kort besök i United Club loungen och om jag var ensam i backarna så var jag inte det i loungen. Inte mycket till mat att äta men en riktig bar där man kunde beställa öl, drinkar, vin etc. Lyckades i alla fall säkra en bra plats med utsikt över plattan.
Flyget hem var problemfritt, efter en god middag med Crab Louie till förrätt, Beef Brisket till huvudrätt och ostbricka till efterrätt somnade jag ovaggad. Det enda som störde mig lite var att man var tvungen att fråga cabin crew efter hörselproppar och ögonmask, borde i mitt tycke ingå i business class på en nattflygning. Men återigen så var cabin crew omtänksamma och uppmärksamma, och gjorde hemresan behaglig. Till frukost tog jag en omelett och återigen var det vällagat och bra komponerat så ingenting att klaga på.
Väl i Frankfurt så satte jag mig i Panorama loungen, det är den trevligaste och bästa i mitt tycke. Lite folk, schysst utsikt över plattan, bra utbud av mat och dryck samt precis vid gaten för planet till ARN. Passade på att rensa ut mailen och bestämma vad jag skulle jobba med på sista sträckan hem som var ganska så händelselös. FIck en lätt lunch att äta samt att jag kunde variera mellan att försöka jobba lite och halvslumra. Inte mycket att rapportera om.
Så vad blir slutsatsen?
Jag åker tillbaka till Colorado alla dagar i veckan om jag får chansen (jag har bokat flyg till Vancouver i januari 2023 för att förhoppningsvis åka till Whistler en vecka). Breckenridge / Keystone var mycket skidåkning i bra och stort system även om prisbilden avskräcker - 100 spänn för en kaffe och en Snickers i backen är lite väl aggressivt även för mig. Den höga höjden påverkade första dagen och kanske skulle man börjat med en vilodag men samtidigt så vill man ju ha så många skiddagar som möjligt. Även om LH inte har den bästa business class produkten med gamla flygplan och oattraktiv säteskonfiguration så gjorde cabin crew och maten mig positivt överraskad.
Inget krångel med mask i Breckenridge, på flyget var det lite si-så-där med masktvånget så det var skönt att vara tillbaka till någorlunda normalt läge igen. Satt i business hela resan och det bidrog helt klart till helhetsupplevelsen, jag hade nog inte gjort resan om jag hade suttit i LH Economy.
En mycket bra resa som jag rekommenderar fler att göra!
Har nu kommit hem från min skidresa till Klippiga bergen och tänkte dela med mig hur underbart jag haft det.
Bakgrund
Under +10 år före pandemin har jag varit varje vinter i alperna och åkt skidor över en långhelg. Om man till det lägger ett antal inställda resor (bla till Japan över påsk) så förstår ni att det har sugit rejält i restarmen nu när världen börjar öppna upp så när jag fick tillfälle till 5 dagars skidåkning i Klippiga bergen så var det inte mycket att tveka på.
Resan dit
Jag bokade Lufthansa via SAS hemsida utan problem, ursprungligen bokade jag ARN-MUC-DEN (a350-900) på utresan och DEN-FRA-ARN (a340-300) på hemresan men dryga månaden innan så blev utresan ändrad till via FRA vilket jag tycker var synd för det märks verkligen att a340-300 har nästan 20 år på nacken. 130.000 EB poäng och drygt tusenlappen i skatter och avgifter.
Jag tog Antigen testet på Testmottagningen i Täby och det funkade utmärkt. En ruffig och tillfällig lokal men behövde i alla fall att ta mig till stan alternativt till ARN, samma pris som på andra ställen (295SEK) men det intressanta var att jag hade bokat och betalt för ett antigen test men när intyget kom tillbaka var det som ett PCR. Antagligen ett misstag men ärligt talat så brydde jag mig inte så länge resultatet var negativt – varför väcka den björn som sover?
Jag var på ARN strax efter 04.00 för att ha gott om tid att checka in bagage, handla förnödenheter och allt gick smidigt utan några köer o dyl. Jag hade laddat upp alla dokument och checkat in kvällen innan så det var i princip bara att lämna bagaget och gå genom fast track. Precis vid öppningen var loungen ganska så full och jag var lite förvånad över att det var ganska så många barnfamiljer. Skippade frukost för att istället ta en kopp kaffe och tanka ner mail etc inför flygningen till FRA. Flygningen till FRA gick utan problem trots att vi var ca 20 min sena, fick en bra frukost och lite mer personlig service än vad man brukar få på tex SAS men så är det ju en annan produkt. I FRA var det bussgate, kö till Senator loungen i non-Schengen men väl inne i loungen så var det nästan folktomt. Hade 5 timmar innan flyget till DEN skulle gå så passade på att jobba – bra att spara lite på antalet semesterdagar man tar ut – samt att äta lite lätt av det sedvanliga utbudet bestående av pretzels, frukt, frallor, Beck’s Bier etc etc.
Strax efter lunch var det äntligen dags att boarda flyget till DEN och på vägen dit så såg jag ett LH plan målat i de gamla hederliga färgerna, nostalgiskt men påminde mig om att LH har, i mitt tycke, en ganska så gammal flotta. Något som bekräftades av att det planet som skulle ta mig till DEN hade närmare 20 år på nacken.
Nåväl. Så fort jag satt mig till rätta i den fulla business class kabinen så kom skumpan som den skulle och när vi kommit upp i luften kom ännu mer skumpa och även lite varma nötter och direkt därefter även förrätten. LH har riktiga menyer och jag valde carpaccio med sparris och mangosalsa, jag gillar charkuterier i kombination med lite rött vin (valde det portugisiska) och kände att det var en bra start på en 10-timmars flygning. Jag tycker matserveringen var bra, så fort jag ätit upp förrätten kom kabinpersonalen ut med huvudrätten – det var alltså ingen vagn där alla serverades efter hand utan nästa rätt kom in när du ätit upp. Till huvudrätt valde jag fisken med ris och broccoli i kombination med ett glas frisk riesling, smakerna var väldigt bra men kanske att upplägget hade lite mer att önska.
Mätt och belåten var det dags att jobba lite, jag är inte mycket för film etc så IFE kan jag egentligen inte kommentera. När det gäller WIFI så tycker jag det är lite konstigt att det skall kosta pengar att koppla upp sig om du sitter i business, borde vara gratis som det är på SAS tex. Är enligt mitt förmenande en konkurrensfördel och en av anledningarna att välja ett full-servicebolag istället för ett lågkostnadsbolag, lägger man säteskonfigurationen hos LH och en ålderstigen flotta till det så åker LH ner ett par pinnhål trots den goda maten och den utmärkta serveringen. Men man får vad man betalar för antar jag. Ungefär 2 timmar innan vid landade i DEN så serverades ytterligare en måltid och jag valde det indiska alternativet. Samma som med huvudrätten, det smakade betydligt bättre än det såg ut men ändå förhållandevis smakrikt som sköljdes ner av en kall pilsner. Generellt under hela resan så gjorde kabinpersonalen ett bra jobb med att proaktivt fylla på glasen, kolla om man ville ha något mer etc etc. Det som jag uppskattar mest av allt var precis innan vi skulle landa så gick de runt till alla passagagerare och tackade för sig och hoppades att vi skulle ses igen – enkelt men ändå uppskattat.
Passkontrollen gick snabbt och smidigt och medan jag stod och väntade på så tog jag den här roliga bilden . Från det att jag hade fått mitt bagage och kommit igenom passkontroll och tull (ingen brydde sig om något COVID intyg) så hade jag drygt 1 timme innan min shuttlebuss skulle gå så jag passade på att sätta mig i solen och njuta. Resan till Breckenridge tog 2,5 timmar och var en ren njutning, ingen trafik att prata om och fina vyer.
Breckenridge ski area
Jag hade valt Breckenridge för att det är ett stort system och ligger på hög höjd. Själva byn ligger knappt 3000 möh och högsta åkhöjden är ytterligare 1000m upp med en säsong som sträcker sig till slutet av maj. Jag trivs när jag bor i en levande by och med gångavstånd till backarna (tänk Åre) och Breckenridge är mysigt med ett stort utbud av lokala bryggerier, restauranger osv, förvisso inte det billigaste stället men jag bodde på ’Residence Inn by Marriot’ så jag hade möjlighet att laga min egen mat (matbutiken låg 300m bort), plus att hotellet hade en gratis shuttlebuss till och från backarna – ville man bli hämtad var det bara att ringa så kom de några minuter senare. Smidigt! Något som jag gillande med hotellet var inte bara läget och shuttlebussen utan även utomhuspoolen med utsikt över bergen; härligt att ta igen sig efter en hel dag i backen.
Första dagen vaknade jag av en sjuhelsikes huvudvärk och jag kände verkligen av den höga höjden (tack för tipset om huvudvärkstabletter @Kimmen00). Skidsystemet är som sagt stort och utspritt över flera toppar (Peak 6-10). Under natten hade det kommit en del snö så när jag gav mig ut i systemet på Peak 9 så var det i långa blå svepande backar utan några människor och med nysnön som yrde runt skidorna. Det började klarna upp och på em så körde jag mest på Peak 10 (uteslutande svarta backar). Noterbart för hela veckan var att det var så få människor – liftköerna var obefintliga så det blev väldigt mycket skidåkning. De följande 2 dagarna hade jag strålande solsken och höll mig mest vid Peak 6 och 7 där jag hittade de långa blå (mer röda) backarna som jag föredrar. Återigen inga liftköer så man kunde verkligen vara i en del av systemet och bara köra hela dagen. En dag valde jag att ta bussen (ca 20 min) till Keystone. Samma liftkort som i Breckenridge men ett mindre system. En riktigt bra dag med strålande sol och folktomma backar, eftersom Keystone är lite mindre än Breckenridige innebär det att det inte vara några transportsträckor om man tex ville byta Peak att åka på (fanns 3 total Peaks och på ’Peaken’ längst bort var det bäst skidåkning och minst folk). En riktigt bra dag med klarblå himmel och massa höjdmeter.
Sista dagen så drog ett riktigt snöoväder in med mycket blåst, men endast ett fåtal liftar stängde så det spelade egentligen ingen större roll. Skidåkningen blev kalasbra med lite nysnö, liftköerna blev om möjligt ännu kortare och fikapausen än mer eftertraktad.
Resan hem
Flyget gick 17.55 från DEN och jag tog en shuttle från Breckenridge till flygplatsen på morgonen för att se om jag kunde se lite av stan innan det var dags att åka hem. Från flygplatsen tog jag tåget till Union Square och strosade runt på stan några timmar. Jag gillade Denver (det lilla jag så i alla fall). En snygg mix av gamla och nya byggnader samt en lång gågata med restauranger, butiker, barer etc. Finns garanterat mer att se av Denver men jag gillande det jag såg av Downtown.
DEN är en stor flygplats där man åker tåg mellan incheckningsområdet och gaterna, eftersom jag hade varit in i Denver så hade jag inte hur mycket tid som helst men jag passade ändå på att göra ett kort besök i United Club loungen och om jag var ensam i backarna så var jag inte det i loungen. Inte mycket till mat att äta men en riktig bar där man kunde beställa öl, drinkar, vin etc. Lyckades i alla fall säkra en bra plats med utsikt över plattan.
Flyget hem var problemfritt, efter en god middag med Crab Louie till förrätt, Beef Brisket till huvudrätt och ostbricka till efterrätt somnade jag ovaggad. Det enda som störde mig lite var att man var tvungen att fråga cabin crew efter hörselproppar och ögonmask, borde i mitt tycke ingå i business class på en nattflygning. Men återigen så var cabin crew omtänksamma och uppmärksamma, och gjorde hemresan behaglig. Till frukost tog jag en omelett och återigen var det vällagat och bra komponerat så ingenting att klaga på.
Väl i Frankfurt så satte jag mig i Panorama loungen, det är den trevligaste och bästa i mitt tycke. Lite folk, schysst utsikt över plattan, bra utbud av mat och dryck samt precis vid gaten för planet till ARN. Passade på att rensa ut mailen och bestämma vad jag skulle jobba med på sista sträckan hem som var ganska så händelselös. FIck en lätt lunch att äta samt att jag kunde variera mellan att försöka jobba lite och halvslumra. Inte mycket att rapportera om.
Så vad blir slutsatsen?
Jag åker tillbaka till Colorado alla dagar i veckan om jag får chansen (jag har bokat flyg till Vancouver i januari 2023 för att förhoppningsvis åka till Whistler en vecka). Breckenridge / Keystone var mycket skidåkning i bra och stort system även om prisbilden avskräcker - 100 spänn för en kaffe och en Snickers i backen är lite väl aggressivt även för mig. Den höga höjden påverkade första dagen och kanske skulle man börjat med en vilodag men samtidigt så vill man ju ha så många skiddagar som möjligt. Även om LH inte har den bästa business class produkten med gamla flygplan och oattraktiv säteskonfiguration så gjorde cabin crew och maten mig positivt överraskad.
Inget krångel med mask i Breckenridge, på flyget var det lite si-så-där med masktvånget så det var skönt att vara tillbaka till någorlunda normalt läge igen. Satt i business hela resan och det bidrog helt klart till helhetsupplevelsen, jag hade nog inte gjort resan om jag hade suttit i LH Economy.
En mycket bra resa som jag rekommenderar fler att göra!
