Resenären
Medlem
Tack för beskrivning av olika upplevelser i storstaden. Fina bilder.
Seoulresa med 11-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
jonatan79
Medlem
Lätt frukost på hotellet. Jag testade chawanmushi som såg ut som vaniljsås med räka ovanpå, men visade sig vara någon sorts neutral äggrätt, av oklar anledning med räka.
Förbokad Uber till flygplatsen funkade smidigt. Föraren körde till skillnad från gårdagen mjukt och behagligt. Vi anlände i rätt del av terminal 2 på flygplatsen ICN.
Vi hade till skillnad från vid hitresan nu lyckats checka in online via appen, vilket gick bra på avresemorgonen men av någon anledning inte kvällen innan varken via appen eller webben. Virgin-appen gav oss anemiska boardingkort i Apple Wallet som inte dök upp automatiskt men QR-koden funkade i alla fall.
Eftersom Virgin inte heller bemödade sig att skriva något om vilka lounger som ingick i sin app gick vi ändå förbi incheckningsdisken för att fråga om detta. Vi fick veta att vid gate 253 låg Korean Airs lounge, och vid gate 281 en annan lounge (Garden Lounge?) som antyddes vara ett sämre alternativ. På lappen råkade vi se att uppgradering från Premium till Upper Class tydligen hade kostat £789, dvs ca 11 000 kr, gissningsvis per person. Det slapp vi, för vi skulle ju redan flyga Upper Class. Vi frågade också om de behövde kolla våra pass, men det behövdes inte.
Efter incheckningen var det för att komma airside först koll av pass och boardingkort (2–3 minuters kö), sen säkerhetskontroll (2–3 minuters kö) och slutligen det som felaktigt kallas immigration (
Jag hade läst att det kunde vara timslånga köer på ICN varför man rekommenderades skaffa appen ICN SmartPass för att slippa köerna med hjälp av ansiktsigenkänning. Denna app lyckades dock inte skanna våra NFC-chip i passen (gav felmeddelande och appen kraschade) så vi fick inte igång den, och nu visade det sig ju inte behövas alls.
I Vietnam blev jag av med min förra Victorinox Classic SD Alox när jag flög miljonresan med den äldre sonen för ett drygt år sen. Nu stötte jag på det andra landet där det tydligen är totalförbud mot såna små knivar i handbagaget som annars går bra att flyga med i resten av världen, så nu blev jag av med min Mini Champ Alox med samma lilla knivblad som jag sedan dess hade bytt ut den mot. Jag hade ändå kommit fram till att jag föredrog den mindre Classic SD Alox, så jag påminde mig att köpa mig en ny sån när jag kom hem, för jag gissade att såna inte såldes i flygplatsbutiker här.
Korean Prestige Lounge låg mycket riktigt en trappa upp vid gate 253. Detta var helt klart inte samma lounge jag tog med sonens storebror till under miljonresan, så gissningsvis var vi en annan terminal den gången. Denna lounge i terminal 2 hade trevligare stämning och möblering. Ett intressant inslag var ett ramenbibliotek, med en station på andra sidan där man skulle tillaga sina snabbnudlar och piffa upp dem på olika sätt.
Bananer erbjöds, individuellt inplastade.
Jag tog i stället lite dak bokkeumtang och fläskbulgogi och färsk frukt. Sushin var inte så bra.
Mjölk till té erbjöds i tetror av samma slag som fanns att köpa på snabbköpsbutiker.
Vi såg ingen info i app eller via andra kanaler om när boarding började, men vid 55 minuter innan avgång gick vi mot gate. Tio minuter senare var vi framme vid vår gate, boarding var förstås redan igång. Två fållor, grupp 1–4 respektive övriga. Efter att vi passerat fick vi veta att de behövde kolla våra pass mer på nåt sätt. Därför separat kö för detta, på tvären tvärs över där alla skulle förbi efter boardingen. Ensam man skulle knappa in saker i datorn. Han frågade oss varifrån hade vi transfererat och om vi hade visum. Jag fick intryck av att han trodde att vi inte var fullständigt incheckade. Mer knappande. Till slut släpptes vi på, sist i Upper Class.
Förbokad Uber till flygplatsen funkade smidigt. Föraren körde till skillnad från gårdagen mjukt och behagligt. Vi anlände i rätt del av terminal 2 på flygplatsen ICN.
Vi hade till skillnad från vid hitresan nu lyckats checka in online via appen, vilket gick bra på avresemorgonen men av någon anledning inte kvällen innan varken via appen eller webben. Virgin-appen gav oss anemiska boardingkort i Apple Wallet som inte dök upp automatiskt men QR-koden funkade i alla fall.
Eftersom Virgin inte heller bemödade sig att skriva något om vilka lounger som ingick i sin app gick vi ändå förbi incheckningsdisken för att fråga om detta. Vi fick veta att vid gate 253 låg Korean Airs lounge, och vid gate 281 en annan lounge (Garden Lounge?) som antyddes vara ett sämre alternativ. På lappen råkade vi se att uppgradering från Premium till Upper Class tydligen hade kostat £789, dvs ca 11 000 kr, gissningsvis per person. Det slapp vi, för vi skulle ju redan flyga Upper Class. Vi frågade också om de behövde kolla våra pass, men det behövdes inte.
Efter incheckningen var det för att komma airside först koll av pass och boardingkort (2–3 minuters kö), sen säkerhetskontroll (2–3 minuters kö) och slutligen det som felaktigt kallas immigration (
Jag hade läst att det kunde vara timslånga köer på ICN varför man rekommenderades skaffa appen ICN SmartPass för att slippa köerna med hjälp av ansiktsigenkänning. Denna app lyckades dock inte skanna våra NFC-chip i passen (gav felmeddelande och appen kraschade) så vi fick inte igång den, och nu visade det sig ju inte behövas alls.
I Vietnam blev jag av med min förra Victorinox Classic SD Alox när jag flög miljonresan med den äldre sonen för ett drygt år sen. Nu stötte jag på det andra landet där det tydligen är totalförbud mot såna små knivar i handbagaget som annars går bra att flyga med i resten av världen, så nu blev jag av med min Mini Champ Alox med samma lilla knivblad som jag sedan dess hade bytt ut den mot. Jag hade ändå kommit fram till att jag föredrog den mindre Classic SD Alox, så jag påminde mig att köpa mig en ny sån när jag kom hem, för jag gissade att såna inte såldes i flygplatsbutiker här.
Korean Prestige Lounge låg mycket riktigt en trappa upp vid gate 253. Detta var helt klart inte samma lounge jag tog med sonens storebror till under miljonresan, så gissningsvis var vi en annan terminal den gången. Denna lounge i terminal 2 hade trevligare stämning och möblering. Ett intressant inslag var ett ramenbibliotek, med en station på andra sidan där man skulle tillaga sina snabbnudlar och piffa upp dem på olika sätt.
Bananer erbjöds, individuellt inplastade.
Jag tog i stället lite dak bokkeumtang och fläskbulgogi och färsk frukt. Sushin var inte så bra.
Mjölk till té erbjöds i tetror av samma slag som fanns att köpa på snabbköpsbutiker.
Vi såg ingen info i app eller via andra kanaler om när boarding började, men vid 55 minuter innan avgång gick vi mot gate. Tio minuter senare var vi framme vid vår gate, boarding var förstås redan igång. Två fållor, grupp 1–4 respektive övriga. Efter att vi passerat fick vi veta att de behövde kolla våra pass mer på nåt sätt. Därför separat kö för detta, på tvären tvärs över där alla skulle förbi efter boardingen. Ensam man skulle knappa in saker i datorn. Han frågade oss varifrån hade vi transfererat och om vi hade visum. Jag fick intryck av att han trodde att vi inte var fullständigt incheckade. Mer knappande. Till slut släpptes vi på, sist i Upper Class.
jonatan79
Medlem
ICN–LHR med Virgin i Upper class i en Boeing 787-9. Vi kom som sagt på sist i Upper class efter extrakollen av våra pass och boardingkort vid gaten. När vi satte oss kom flygvärdinnan fram, kanske skulle vi få en pre-boarding drink som de andra redan fått. Nej, i stället behövde hon kolla våra pass och boardingkort igen, för dessa var ändå inte registrerade på nåt sätt. Hon behövde fotografera dessa och lösa det senare. Barnsjukdomar för att detta är en ny linje, eventuellt i kombination med att detta var en SAS-bonusresa? Jag intalade mig själv att det brittiska bubblet ändå inte var särskilt drickbart.
Försluten goodie bag, gissningsvis för att avskräcka från att öppna denna om man inte är så intresserad, så att den kan återanvändas. Enkel att slita upp, så man behövde inte sin lilla fickkniv som numera var fast i säkerhetskontrollen här i ICN. Förväntat innehåll, lite krämer och strumpor och sånt.
När dörrarna stängts gick kabinpersonalen med en sprayburk i varsin hand och sprayade kontinuerligt längs hela kabinen i riktning mot overhead compartments. Dimman spred sig nedåt och kabinen blev tydligt dimmig efteråt. Den luftvägsirriterande doften hängde kvar någon minut. Ett par personer hostade upprepat. Jag frågade vad det var för spray: ”like disinfectant for insects and stuff”. Ska man verkligen spraya insektsspray på det sättet? Effekten blev i alla fall klart motsatt en pre-departure drink.
Jag tittade i menykortet. Matserveringen skulle ”celebrate the best of modern British flavours”. Jag antar att de syftade på den grillade kycklingen och ceasarsalladen då, för de andra inslagen på menyn verkade ju ännu mindre brittiska.
Sonen valde den kryddiga kycklingen som inte var för kryddig för honom, medan jag tog den fräscha salladen till förrätt. Till det serverades förvånansvärt torrt bröd.
Till huvudrätt valde sonen kycklingen och jag bläckfisken. Koreansk som rätten var bestod den av två kryddstarka komponenter med lite ris som buffert. Bläckfisken var lite seg.
Till efterrätt valde sonen äppelkaka och jag en mousse. Till det bad jag som jag brukar på flyg om svart té med mjölk. Den brittiska flygvärdinnan såg fundersam ut. ”So not a black tea? White tea?” Jag förtydligade ”Earl Grey with milk please”. Nu blev jag fundersam, vad menade hon med vitt té, är det svart té med mjölk? Jag var tvungen att fråga, och precis så menade hon. I min värld är ju vitt te en helt annan sort té. Det kändes begränsande att sakna internet och inte kunna söka upp detta begrepp. Jag undrade också vad denna entremet som jag åt till efterrätt var för något. Jag skulle knappast kallat det för en mousse som flygvärdinnan beskrev det, snarare nån sorts kaka. God var efterrätten hur som helst.
”If you're flying back into London, stop by Revivals for a hot shower, breakfast, and a read of the morning's papers before heading into the city. Open daily until 12.30pm.” Trevligt tänkte vi först eftersom vi ju flög tillbaka till London, men eftersom denna linje anländer London på kvällen får vi inte sådan duschmöjlighet, så det kanske inte behöver stå med i menykortet för just koreaflyget. Försökte kolla på Virgins linjekarta för att se hur stor andel av deras flyglinjer som går till Nordamerika (och då gissningsvis anländer i London på förmiddagen), men mobiluppkopplingen var för dålig och jag visste sen föregående flyg att Wi-Fi inte slogs på förrän vi kommit upp i luften.
Att få ingång Wi-Fi la jag förgäves ner nån timme på att försöka med. Det tog stopp på flera olika ställen vid olika försök. När jag kom som längst kom jag till ”Oops.. Something went wrong. Please try again.” utan förklaring av vad exakt jag borde försöka igen. Att koppla ner och upp Wi-Fi, att stänga av VPN, att stänga av iCloud Private Relay, att stänga av Privat Wi-Fi-adress, att stänga av Begränsa IP-adresspårning, att stänga av innehållsblockerare, att använda privat surfningsläge och att starta om telefonen hjälpte inte. Till slut frågade jag om knep från besättningen, varpå de startade om hela planets Wi-Fi-anslutning, till potentiellt förtret för ävriga 248 passagerare under de 10 minuterna det gjorde att Wi-Fi låg helt nere. Inget hjälpte. De skulle få Starlink framöver, och nuvarande system beskrevs diplomatiskt som ”not great”. Är benägen att hålla med.
Lite innan 17 var det sovdags för då släcktes kabinen ned. Vi passade på att sova ett par timmar.
För oss som inte sov hela resan serverades ett mellanmål. Jag valde några degknyten med fläsk, som visade sig vara enorma.
Efter ytterligare några timmars sömn och en dryg timme före landning kändes det som läge för frukost men serverades nu middag. Jag valde hälleflundra.
När kaptenen strax innan landning berättade att ser var 25 grader och sol i London klockan 18 på kvällen i början av april trodde vi att vi hade hört fel.
Försluten goodie bag, gissningsvis för att avskräcka från att öppna denna om man inte är så intresserad, så att den kan återanvändas. Enkel att slita upp, så man behövde inte sin lilla fickkniv som numera var fast i säkerhetskontrollen här i ICN. Förväntat innehåll, lite krämer och strumpor och sånt.
När dörrarna stängts gick kabinpersonalen med en sprayburk i varsin hand och sprayade kontinuerligt längs hela kabinen i riktning mot overhead compartments. Dimman spred sig nedåt och kabinen blev tydligt dimmig efteråt. Den luftvägsirriterande doften hängde kvar någon minut. Ett par personer hostade upprepat. Jag frågade vad det var för spray: ”like disinfectant for insects and stuff”. Ska man verkligen spraya insektsspray på det sättet? Effekten blev i alla fall klart motsatt en pre-departure drink.
Jag tittade i menykortet. Matserveringen skulle ”celebrate the best of modern British flavours”. Jag antar att de syftade på den grillade kycklingen och ceasarsalladen då, för de andra inslagen på menyn verkade ju ännu mindre brittiska.
Sonen valde den kryddiga kycklingen som inte var för kryddig för honom, medan jag tog den fräscha salladen till förrätt. Till det serverades förvånansvärt torrt bröd.
Till huvudrätt valde sonen kycklingen och jag bläckfisken. Koreansk som rätten var bestod den av två kryddstarka komponenter med lite ris som buffert. Bläckfisken var lite seg.
Till efterrätt valde sonen äppelkaka och jag en mousse. Till det bad jag som jag brukar på flyg om svart té med mjölk. Den brittiska flygvärdinnan såg fundersam ut. ”So not a black tea? White tea?” Jag förtydligade ”Earl Grey with milk please”. Nu blev jag fundersam, vad menade hon med vitt té, är det svart té med mjölk? Jag var tvungen att fråga, och precis så menade hon. I min värld är ju vitt te en helt annan sort té. Det kändes begränsande att sakna internet och inte kunna söka upp detta begrepp. Jag undrade också vad denna entremet som jag åt till efterrätt var för något. Jag skulle knappast kallat det för en mousse som flygvärdinnan beskrev det, snarare nån sorts kaka. God var efterrätten hur som helst.
”If you're flying back into London, stop by Revivals for a hot shower, breakfast, and a read of the morning's papers before heading into the city. Open daily until 12.30pm.” Trevligt tänkte vi först eftersom vi ju flög tillbaka till London, men eftersom denna linje anländer London på kvällen får vi inte sådan duschmöjlighet, så det kanske inte behöver stå med i menykortet för just koreaflyget. Försökte kolla på Virgins linjekarta för att se hur stor andel av deras flyglinjer som går till Nordamerika (och då gissningsvis anländer i London på förmiddagen), men mobiluppkopplingen var för dålig och jag visste sen föregående flyg att Wi-Fi inte slogs på förrän vi kommit upp i luften.
Att få ingång Wi-Fi la jag förgäves ner nån timme på att försöka med. Det tog stopp på flera olika ställen vid olika försök. När jag kom som längst kom jag till ”Oops.. Something went wrong. Please try again.” utan förklaring av vad exakt jag borde försöka igen. Att koppla ner och upp Wi-Fi, att stänga av VPN, att stänga av iCloud Private Relay, att stänga av Privat Wi-Fi-adress, att stänga av Begränsa IP-adresspårning, att stänga av innehållsblockerare, att använda privat surfningsläge och att starta om telefonen hjälpte inte. Till slut frågade jag om knep från besättningen, varpå de startade om hela planets Wi-Fi-anslutning, till potentiellt förtret för ävriga 248 passagerare under de 10 minuterna det gjorde att Wi-Fi låg helt nere. Inget hjälpte. De skulle få Starlink framöver, och nuvarande system beskrevs diplomatiskt som ”not great”. Är benägen att hålla med.
Lite innan 17 var det sovdags för då släcktes kabinen ned. Vi passade på att sova ett par timmar.
För oss som inte sov hela resan serverades ett mellanmål. Jag valde några degknyten med fläsk, som visade sig vara enorma.
Efter ytterligare några timmars sömn och en dryg timme före landning kändes det som läge för frukost men serverades nu middag. Jag valde hälleflundra.
När kaptenen strax innan landning berättade att ser var 25 grader och sol i London klockan 18 på kvällen i början av april trodde vi att vi hade hört fel.
jonatan79
Medlem
Föredömligt bra skyltat på LHR vid transfer airside från terminal 3. Hur enkelt som helst att fållas fram till transferbuss till terminal 4. Även bra skyltat om hur hela processen fram till lounge och flyg såg ut.
Lounger på LHR terminal 4 var ett helt oskrivet kort för oss. Vi testade först att komma in i Saudias lounge, men det visade sig inte vara en SkyTeam-lounge. Synd, för den såg trevlig ut, och jag hade goda erfarenheter från Saudias lounge i Jeddah. Plaza Premium-loungen en trappa nedanför stoltserade dock med utmärkelsen bästa fristående lounge i världen 2025. En annan skylt i entrén om att hot och våld mot loungepersonalen inte tilläts förvarnade dock om att det kunde vara ett stökigt ställe.
På den positiva sidan erbjöds ordentliga matiga varmrätter inklusive barnvänliga sådana, samt dusch via tidsbokning. I övrigt hade jag mycket svårt att förstå varför just denna lounge fått utmärkelsen. Det var skitigt i hörnen överallt, från toaletterna till matstationerna och duschutrymmet, där vissa ytor såg ut att aldrig rengöras ordentligt. Det var ganska stökigt och slamrigt och lite lätt småhetsigt, inte så avkopplande. Det kändes som en lounge som kunde funka om man behövde få i sig en ordentlig matig måltid lite snabbt, inte en man skulle vilja hänga länge i. Samtliga i personalen verkade också buttra, inte en antydan från leende från någon av dem. Det kändes som att den största bristen var just servicenivån. Därför var det en passande skylt vid den grisiga téstationen.
Varför hade loungen vunnit utmärkelsen då? Troligen på grund av röstfiske, då man på skyltar tiggde röster på denna lounge i Skytrax omröstning. Man skulle önska att sådan röst krävde att den som röstar behövde ange vilka andra fristående lounger de jämför med, för nuvarande system där vissa lounger fiskar röster och andra inte gör det ger ju sannolikt en väldigt ojämn representation av vem som röstar.
Vi gick och satte oss på stolarna i det allmänna utrymmet vid gate 1c för att vänta på vårt anslutningsflyg i stället, där det talande nog var lugnare och luftigare än i loungen.
Lounger på LHR terminal 4 var ett helt oskrivet kort för oss. Vi testade först att komma in i Saudias lounge, men det visade sig inte vara en SkyTeam-lounge. Synd, för den såg trevlig ut, och jag hade goda erfarenheter från Saudias lounge i Jeddah. Plaza Premium-loungen en trappa nedanför stoltserade dock med utmärkelsen bästa fristående lounge i världen 2025. En annan skylt i entrén om att hot och våld mot loungepersonalen inte tilläts förvarnade dock om att det kunde vara ett stökigt ställe.
På den positiva sidan erbjöds ordentliga matiga varmrätter inklusive barnvänliga sådana, samt dusch via tidsbokning. I övrigt hade jag mycket svårt att förstå varför just denna lounge fått utmärkelsen. Det var skitigt i hörnen överallt, från toaletterna till matstationerna och duschutrymmet, där vissa ytor såg ut att aldrig rengöras ordentligt. Det var ganska stökigt och slamrigt och lite lätt småhetsigt, inte så avkopplande. Det kändes som en lounge som kunde funka om man behövde få i sig en ordentlig matig måltid lite snabbt, inte en man skulle vilja hänga länge i. Samtliga i personalen verkade också buttra, inte en antydan från leende från någon av dem. Det kändes som att den största bristen var just servicenivån. Därför var det en passande skylt vid den grisiga téstationen.
Varför hade loungen vunnit utmärkelsen då? Troligen på grund av röstfiske, då man på skyltar tiggde röster på denna lounge i Skytrax omröstning. Man skulle önska att sådan röst krävde att den som röstar behövde ange vilka andra fristående lounger de jämför med, för nuvarande system där vissa lounger fiskar röster och andra inte gör det ger ju sannolikt en väldigt ojämn representation av vem som röstar.
Vi gick och satte oss på stolarna i det allmänna utrymmet vid gate 1c för att vänta på vårt anslutningsflyg i stället, där det talande nog var lugnare och luftigare än i loungen.
jonatan79
Medlem
LHR–AMS med KLM Cityhopper i Business i en Embraer E195-E2. Glest på detta onsdagskvällens sista flyg till Amsterdam. Kort flygning, 45 minuters flygtid. Ordentlig meny. Huvudrätten med grönsaks- och potatissallad med laxinslag lät inte så jättetilltalande tyckte jag, och inte så barnvänlig.
Den kraftiga smaken av rökt lax i salladen överraskade. Inte barnvänlig som sagt. Cachewnötter och makaroner tilltalade sonen mer. Pappmugg till mitt té och träbestick drog ner Business-känslan lite. På tal om fötter på väggen, visst får man ha foten på sparkplåten?
Smidig flygning i övrigt. Positivt med välfungerande och gratis Wi-Fi med fungerande inloggning efter att man tittat på en reklamsnutt, som funkade både före avfärd och efter landning. Otrolig skillnad mot frustrationen med Panasonics system på Virgin.
Den kraftiga smaken av rökt lax i salladen överraskade. Inte barnvänlig som sagt. Cachewnötter och makaroner tilltalade sonen mer. Pappmugg till mitt té och träbestick drog ner Business-känslan lite. På tal om fötter på väggen, visst får man ha foten på sparkplåten?
Smidig flygning i övrigt. Positivt med välfungerande och gratis Wi-Fi med fungerande inloggning efter att man tittat på en reklamsnutt, som funkade både före avfärd och efter landning. Otrolig skillnad mot frustrationen med Panasonics system på Virgin.
jonatan79
Medlem
Ganska långt att gå på AMS när vi anlände och skulle till vårt hotell. Ödsligt och nedstängt, och av någon anledning hade man stängt av alla rullband också, vilket kändes lite snålt.
Jag hade bokat Hilton Amsterdam Airport Schiphol för att vi nog skulle vara ganska trötta efter att ha rest ICN–LHR–AMS samma dag. Nu kändes promenaden till hotellet som verkade ligga längst bort av de alla ändå nog lång.
Vi vaknade ganska tidigt ändå på grund av tidsskillnaden. Frukosten var förstås mer europeisk, vilket vi inte hade något emot denna dag. Ost kunde man förstås få mer/bättre av i ostlandet än i landet som snålade med det.
Efter att ha rådgjort med vår virtuella guide (ChatGPT) om lämpliga aktiviteter tog vi först tåg och sen byte till spårväg in mot själva Amsterdam.
En kort promenad tog oss utanför Rijksmuseum. Vårblommor även här.
Vi tänkte inte gå till museet men strax utanför detta kunde vi påbörja förmiddagens aktivitet som öppnade klockan 10.
Efter att ha trampat runt trampbåt längs en förbestämd slinga runt de relativt breda kanalerna i detta område i en knapp timme kände vi att vi hade fått lite lagom med motion när vi återvände mot Rijksmuseum.
Vi tog en fikapaus på Hans- och Gretakafét strax bredvid. Där erbjöds pannkakor.
Efter detta energitillskott tog vi tunnelbanan in till Centraal.
Färjan tog oss den korta sträckan över vattnet. Vi förstod inte hur man betalade, så vi antog att det var gratis. På taket i byggnaden A’DAM fick vi god överblick över staden när vi liksom många andra turister gungade ut över kanten på byggnaden.
Efrer detta begav vi oss tillbaka till AMS. Vi kikade in i Previum och frågade vad som gällde för att komma in där. Svenskt Amex Platinum dög inte, men hollänskt hade funkat. De tipsade där att vid lounge 26 och 27 skulle man kunna komma in med utländskt Amex Platinum. Den ena av dessa såg ut att bara vara Star Alliance så det verkade tveksamt. Den andra var en Plaza Premium som såg lite mindre ut.
I stället gick vi till KLM Crown Lounge vid 25. Bra matiga rätter passade oss bra till vår lunchmiddag. Helt olika uppsättningar rätter denna dag vid de båda matstationerna. Boeuf bourguignon med en potatistärningar i av någon anledning, men hyfsat god ändå.
Det mest anmärkningsvärda med denna lounge var att det var svårt att få tag på mjölk till sitt té. Mjölkpulver är ett dåligt substitut, och KLM erbjöd ju riktig mjölk på planet (om än i löjligt små förpackningar). Nu fick jag be en personal hämta en tetra från lagret, från vilken hon bara ville hälla upp några få droppar i ett glas åt mig. Jag lyckades till slut övertala henne att ge mig ett helt glas åtminstone, vilket ju räckte till några koppar.
Framme vid gate fascinerades vi över hur KLM presenterar information på sina skyltar. Vi tyckte att man borde skriva destinationen, flygnumret och avgångstiden med störst text. Här verkade man resonera tvärtom. Gatenumret på skylten bredvid var en intressant kontrast.
Jag hade bokat Hilton Amsterdam Airport Schiphol för att vi nog skulle vara ganska trötta efter att ha rest ICN–LHR–AMS samma dag. Nu kändes promenaden till hotellet som verkade ligga längst bort av de alla ändå nog lång.
Vi vaknade ganska tidigt ändå på grund av tidsskillnaden. Frukosten var förstås mer europeisk, vilket vi inte hade något emot denna dag. Ost kunde man förstås få mer/bättre av i ostlandet än i landet som snålade med det.
Efter att ha rådgjort med vår virtuella guide (ChatGPT) om lämpliga aktiviteter tog vi först tåg och sen byte till spårväg in mot själva Amsterdam.
En kort promenad tog oss utanför Rijksmuseum. Vårblommor även här.
Vi tänkte inte gå till museet men strax utanför detta kunde vi påbörja förmiddagens aktivitet som öppnade klockan 10.
Efter att ha trampat runt trampbåt längs en förbestämd slinga runt de relativt breda kanalerna i detta område i en knapp timme kände vi att vi hade fått lite lagom med motion när vi återvände mot Rijksmuseum.
Vi tog en fikapaus på Hans- och Gretakafét strax bredvid. Där erbjöds pannkakor.
Efter detta energitillskott tog vi tunnelbanan in till Centraal.
Färjan tog oss den korta sträckan över vattnet. Vi förstod inte hur man betalade, så vi antog att det var gratis. På taket i byggnaden A’DAM fick vi god överblick över staden när vi liksom många andra turister gungade ut över kanten på byggnaden.
Efrer detta begav vi oss tillbaka till AMS. Vi kikade in i Previum och frågade vad som gällde för att komma in där. Svenskt Amex Platinum dög inte, men hollänskt hade funkat. De tipsade där att vid lounge 26 och 27 skulle man kunna komma in med utländskt Amex Platinum. Den ena av dessa såg ut att bara vara Star Alliance så det verkade tveksamt. Den andra var en Plaza Premium som såg lite mindre ut.
I stället gick vi till KLM Crown Lounge vid 25. Bra matiga rätter passade oss bra till vår lunchmiddag. Helt olika uppsättningar rätter denna dag vid de båda matstationerna. Boeuf bourguignon med en potatistärningar i av någon anledning, men hyfsat god ändå.
Det mest anmärkningsvärda med denna lounge var att det var svårt att få tag på mjölk till sitt té. Mjölkpulver är ett dåligt substitut, och KLM erbjöd ju riktig mjölk på planet (om än i löjligt små förpackningar). Nu fick jag be en personal hämta en tetra från lagret, från vilken hon bara ville hälla upp några få droppar i ett glas åt mig. Jag lyckades till slut övertala henne att ge mig ett helt glas åtminstone, vilket ju räckte till några koppar.
Framme vid gate fascinerades vi över hur KLM presenterar information på sina skyltar. Vi tyckte att man borde skriva destinationen, flygnumret och avgångstiden med störst text. Här verkade man resonera tvärtom. Gatenumret på skylten bredvid var en intressant kontrast.
Last edited:
jonatan79
Medlem
AMS–ARN i Boeing 739-800 med KLM i Business. Jag satte mig på 1E i stället för 1D för att sitta bredvid sonen på 1F, vilket förstås gick bra.
Maten lät om möjligt mindre tilltalande och barnvänlig än gårdagens flygning med KLM.
Den vegetariska mexikanska bönsalladen var dock godare än den lät. Tveksamt dock om salta kex passade till den.
Brödet passade bra att hålla varmt ovanpå tékoppens lock. Visserligen träbestick men riktiga glasglas och porslinskopp med öra. Mycket trevlig ensam kabinpersonal som serverade oss sex passagerare på tre rader Business. Flera frågor om huruvida jag ville ha något mer.
Sonen kunde få en macka i stället för huvudrätten. Han gillade dock inte det han uppfattade som grön senap på denna.
En stund senare serverades en god drakfruktssmoothie.
Internet funkade lika smidigt denna gång. Praktiskt att jag hade fixat ett Flying Blue-konto åt sonen sedan tidigare för att även han skulle kunna logga in på Wi-Fi.
Vi landade på Arlanda i solnedgången på torsdagskvällen, och med det avslutades vår resa. Tack för att ni läste!
Maten lät om möjligt mindre tilltalande och barnvänlig än gårdagens flygning med KLM.
Den vegetariska mexikanska bönsalladen var dock godare än den lät. Tveksamt dock om salta kex passade till den.
Brödet passade bra att hålla varmt ovanpå tékoppens lock. Visserligen träbestick men riktiga glasglas och porslinskopp med öra. Mycket trevlig ensam kabinpersonal som serverade oss sex passagerare på tre rader Business. Flera frågor om huruvida jag ville ha något mer.
Sonen kunde få en macka i stället för huvudrätten. Han gillade dock inte det han uppfattade som grön senap på denna.
En stund senare serverades en god drakfruktssmoothie.
Internet funkade lika smidigt denna gång. Praktiskt att jag hade fixat ett Flying Blue-konto åt sonen sedan tidigare för att även han skulle kunna logga in på Wi-Fi.
Vi landade på Arlanda i solnedgången på torsdagskvällen, och med det avslutades vår resa. Tack för att ni läste!
Dreamliner
Medlem
Vilken trevlig resa att följa. Mackorna på KLM är hemska. Kryddat kryddsmör passar inte på en macka.