För vår sista dag i Seoul tänkte jag få in några kulturella inslag innan vi avslutade med något jag var ganska säker på att sonen skulle gilla.
Omeletten till frukosten var inte mycket bättre på våning 2, som skulle innehållit bacon men blev en minimal klick med standardfyllning i form av hackad paprika och eventuellt ost.
Vi tog tunnelbanan som vanligt. Vi hade vid det här laget lärt oss vilka varianter av biljettautomater som inte tog kort alls, vilka som påstods ta kort men inte funkade med åtminstone inte våra kort, vilka som funkade utan problem med en enda dragning från Amex, och vilka som bara tog Mastercard och gjorde fyra separata dragningar från kortet för våra två biljetter. En del av avgiften var motsvarande 3 kr i deposition för plastkortet, som man kunde få tillbaka i mynt i separat automat. Funderade över om den separata dragningen för det räknades som kontantutgift hos SEB Kort.
På tal om kort tyckte jag det var intressant att flera ställen endast tog Mastercard och inte Visa, då jag var van att dessa annars är oåtskiljbara.
Ett skåp med glasdörrar på tunnelbaneperrongen innehållande nödutrustning innehöll bland annat gasmasker, men knappast nog för alla. Förutom den upplevda risken för något (brand enligt skylten) som skulle kräva masker tyckte jag det var intressant att ett sånt skåp kunde stå så ovandaliserat under längre tid, för skåpet såg ju ut att ha ett antal år på nacken.
Palatset vid Gyeongbokgung blev vår första anhalt. Vi vandrade runt en liten stund och letade efter ingången men det var först när vi frågade i informationen som vi fick höra att det tyvärr var stängt på tisdagar. Vi fick se palatset på håll i alla fall.
Vi gav inte upp så åkte till ett annat palats i stället. Vi noterade under vår dag bland gamla byggnader ett förvånansvärt stort antal mestadels västerlänningar i koreanska bylsiga traditionella dräkter i pastellfärger som fotograferade sig själva och varandra framför olika gamla byggnader. Sen tog de liksom vi tunnelbanan vidare till nästa palats och gjorde samma sak där.
Vid stationen Anguk låg palatset Changdeokgung. Inträdesbiljett krävdes till det yttre området med en hel del turister med eller utan traditionella koreanska dräkter på sig.
Det krävdes separat inträdesbiljett till den lugnare trädgårdsdelen i palatsområdet.
Efter att vi lämnat palatsområdet insåg vi att vi hamnat på helt fel sida av detta, utan bra kommunikationer. En kort Uber-resa tog oss därför tillbaka till Anguk, där vi letade upp ett lämpligt ställe för lunch. Vi hade ju provat och uppskattat koreanskt grillgallergrill, nu var det dags att testa koreansk grillhällsgrill. Kött i salladsblad var lika gott denna gång.
Efter maten promenerade vi mot nästa kulturella anhalt. Vi gick förbi fler västerlänningar och andra turister i de pastellfärgade dräkterna och såg flera ställen som hyrde ut dem.
I Bokchon Hanok fanns gamla koreanska hus även för mer vanligt folk. Vi testade vad vi gissade var ett traditionellt koreansk spel, att kasta pinnar i en trähink.
Vi promenerade vidare till det närliggande kulturområdet Insadong. Vi gick bland annat till byggnaden Ssamziegil med diverse små pyssel- och hantverksbutiker. Högst upp fanns ett kafé med färgglatt tema.
Jag valde téet Sssangwha som visade sig vara väldigt mustigt och kryddigt, men inte särskilt gott. Smakupplevelseb förhöjdes inte av att det serverades i en tékopp som såg ut som en toalettstol.
Efter allt det kulturella var det dags för lite mer barnvänliga aktiviteter. Vi åkte vidare till parken Yeouido Hangang, som var ett brett utomhusstråk vid floden Han. Det såldes gatumat och hyrdes ut cyklar. Sonen ville hyra en trampcykel för oss båda, så vi gjorde det och cyklade runt området.
Vi noterade mängder med tält på gräsplättarna, uteslutande med yngre par. Jag gissade att detta var en variant av picknick där tältet erbjöd möjlighet till en plats med avskildhet i storstaden.
Vi avslutade dagen med ett besök på nöjesparken Lotte World Adventure. Eftersom vi hade läst att denna mestadels var inomhus och vi tyckte det var synd att vara inomhus denna soliga dag sparade vi det till kvällen. Mycket riktigt var den en stor inomhusanläggning med många aktiviteter. Köerna till vissa var dock upp till 80 minuter.
Utomhus fanns faktiskt en hel del åkattraktioner och annat. Sonen tvingade mig att åka med, så vi fick en alternativ vy av körsbärsblommorna från snurrgungan.
Efter att ha frusit i kön till den letade vi middag bland restaurangerna, som verkade hålla lika låg nivå som på motsvarande nöjesparker på andra ställen. Bland ställen där pizza och pasta såg oaptitlig ut även på bilderna hittade vi en restaurang som serverade tonkatsu ramen, men dessa nudlar var till skillnad från snurrgungan inte någon höjdarupplevelse.
Vi avslutade med en tur i motsvarande Blå tåget men med egyptiskt tema, i en fyra gånger så stor vagn, dubbelt så lång åktur men hälften så läskig. Kul, men inte riktigt värt kötiden. Nöjda och belåtna med vår sista heldag i Seoul begav vi oss hemåt när nöjesparken stängde klockan 21.
Vi valde att åka hem i Uber. Taxichauffören körde så där ryckigt som vissa i denna del av världen gör (ännu vanligare i Hongkong), så att huvudet kastas framåt och bakåt när de upprepat pumpar med foten på gaspedalen, vilket gjorde oss mer illamående än åkattraktionerna gjorde.
Jag har gjort så när jag haft flygbuss som bara angör T5 och 10-15 min senare Central Bus Station (mellan T2 och T3) och jag ska till T4.
