Får erkänna att det där med liverapportering från en transatlantisk flygning med SAS i Go blev en smula ynkligt. 
Men - jag vill ändå summera upplevelsen i Go.
Priset: Vi reste under påsklovet. Bokade i god tid och betalade strax under SEK4000 per t/r-biljett. Bra pris.
Rutten: Vi bor i sydvästra Värmland och har bara 20 mil till OSL. Avgång 11:10 från OSL med ankomst 13:15 på EWR är utmärkt. Hemresan 18:55 med ankomst 08:20 är lika utmärkt. Direkt utan långtråkiga connections nere i Europa. Konkurrenten är United med liknande avgångar där maskinen är en 757.
Hårdvaran: Det var åtta år sedan jag flög med SAS över Atlanten sist. I samma A330-300-kärra, eller möjligen i någon av de tre systermaskinerna. Konfigurationen 2-4-2 avslutas med en rad 2-3-2 samt fyra rader 2-3. Detta gör att det ofta går att sitta utan främling vid sin sida oavsett antal resenärer i sällskapet. Nu var vi tre och satt på 43D, E och F. Uppskattat. Möjligheten att välja säten även i Go interkontinentalt uppskattas. Stolarna tycker jag är genomsnittliga. Är 186cm lång och har benutrymme. IFE-systemet från 2005 är ett dåligt skämt. Analogt, suddigt, inte AVOD utan rullande filmer. Gäller att pricka in filmstarten. På vår ut- och hemresa (i två olika maskiner) fungerade inte IFE-systemet. På returresan fick systemet startas om varvid det var helt obrukbart under nattflygningens första timmar. Eller - suddigt - det är en underdrift. Kontrast, ljus och betraktningsvinkel är medeltida. Ljudet obegripligt uselt. Absolut bottenbetyg. Egen underhållning är en förutsättning.
Mjukvaran: Filtar, kudde och vattenflaska i stolen vid boarding. Helt okej måltid efter en stund i luften. En alkoholfri dryck bjöds det på. Och kaffe. Och vatten - när man som helst ville. Ett glas vin - eller en liten plastflaska vin med tillhörande plastmugg, kostar SEK65 kronor. SAS har försökt sig på några paketpriser. SEK295 för två flaskor mousserande och två flaskor vitt eller rött. Försod mig inte på logiken. Kanske ingick det någon liten nötpåse också? Personalen lite ovan vid betalningsrutinerna. En var kreativ och smidig och tyckte vi skulle ha en nota och betala allt senare. Draken i andra gången tyckte att direkt betalning var självklart. Lite rörigt när vi är ett sällskap som serveras från två rader med olika betalningspolicy och en betalande (undertecknad).  Ett lättare mål mat innan landning med kaffe. Snudd på spegelvänt på returresan. Hyfsad måltid och hyfsad frukost en dryg timme före landning. På hemresan serverades jag av flygvärldens äldsta och minst smidiga purser. Armbågad vid flera tillfällen och jag är ta mig tusan säker på att han smusslade ner några småflaskor i egen ficka. Den här manliga åldriga purser undrar jag om fler noterat?
Summering: En longhaul i economy utan antydan till flärd eller flygromantik. Dock med mat och dryck tillräckligt för överlevnad. Bra pris. Kommer utsätta mig för produkten igen (redan i juli för rutten CPH-ORD).
Newark. Terminal B utan loungetillgång. Vilken deprimerande avgångshall. Beige betong och bruna heltäckningsmattor. Uselt mat- och shoppingutbud. Där vill man inte befinna sig onödigt länge. T-mobile erbjöd dock världens långsammaste fria WiFi.
Budget på E 31st Street. Märkligt god service. Inget krångel. Korrekta priser. Inget jidder om extaförsäkringar eller trånande om uppgraderingar. En endagshyra på torsdagen och en på lördagen. Ca 450 kronor per tillfälle. Perfekt färdsätt ut till outletkomplexen i Woodbury eller Tinton Falls.
