jmr
Medlem
Allting började rätt bra, tack vare travelhacks lyckades jag hitta tre biljetter i SAS business till Boston med hemresa från New York i juli. Båda sträckorna via Köpenhamn. Med en amex 2-4-1 och gratis infant in lap så kostade det 150 000 poäng för hela familjen på fyra personer. En Avishyrbil i USA gav dessutom 7500 poäng för en vecka under eurobonuskampanjen.
Avresedagen närmade sig och vis av tidigare erfarenhet började vi packa en vecka innan. Tiden det tar att packa ökar exponentiellt med varje barn. På grund av detta stod vi ändå och packade halva natten innan avresan. På avresedagen tog vi en taxi till Arlanda och ställde oss i kö till "priority" - incheckningen. Framför oss stod ett stort sällskap tyskar som på något vis övertygat sig själva om att de skulle vara där och att de ganska tydliga markeringarna med plus/business/guld inte betydde något. De blev dock avvisade vid disken och kön halverades raskt. Efter att ha lämnat barnvagn och bilstolar som specialbagage fortsatte vi till priority-säkerhetskontrollen där vi åker hamnade bakom tyskarna. Nåväl.
Vidare mot loungen och det torftiga frukostutbudet. Som vanligt slås man av tanken att det vore bättre att ha stannat hemma lite längre. Jag sa nyligen upp mitt Amex platinum så det blev ingen Pontusfrukost heller. Barnen fick ett SAS-mjukdjur i loungen i alla fall.
Plusflygningen till Köpenhamn var mestadels händelselös, vi satt på rad 1 och länsade nästan serveringsvagnen på Ringi och chokladbollar. Hoppas att ingen av er drabbades. De verkar tyvärr ha slutat med chokladpralinerna.
Väl i Köpenhamn besökte vi legoaffären och avnjöt lite tomatsoppa (barnen), dansk blasköl (undertecknad) och lekrummet (alla) i loungen. Vi begav oss sedan mitt gaten för att precis efter passkontrollen upptäcka att 4-åringen glömt sin väska på första planet. Så det var bara att för mig att gå tillbaka genom passkontrollen, springa så fort det gick till gaten för att konstatera att planet redan vänt tillbaka mot Stockholm. Nästa steg blev att kontakta hittegods och ringa SAS kundtjänst för att se vad som kan göras om en väska skulle vara kvar på planet. Ni gissade rätt, kundtjänst kan inte göra någonting. Vi blev hänvisade till Menzies på Arlanda som hänvisade tillbaka till SAS ground handling, kundtjänst hade tydligen missat att de existerade. Efter att ha mailat ground handling fick vi senare svaret att väskan kunde ha hamnat på ARN, CPH, OSL, LLA eller GOT baserat på hur planets slingning. Tack för hjälpen SAS. Det hela slutade med ett Amex-försäkringsanspråk.
Var var jag? Just det, i en tom gate. Jag sprang sedan tillbaka till passkontrollen och mötte upp resten av familjen vid avgångsgaten. Priorityboardingen var för länge sedan förbi så det var bara att stoiskt vänta till sist. Väl på planet möts vi av nästa överraskning för dagen, LN-RKP.
Det första intrycket var inget vidare. Planet som för några år sedan var bäst i SAS långdistansflotta är nu sorgligt föråldrat. Kabinen var sliten och bland annat lagad med silvertejp (!) och på min stol kunde fotstödet inte fällas ut vilket ledde till att stolen i sängläge blev ca 165 cm lång. En av stolarna hade dessutom ett armstöd som vid flera tillfällen kollapsade när man lutade sig mot det. Underhållingssystemet var näst intill oanvändbart långsamt och svårnavigerat med väldigt begränsat urval. Värst av allt var frånvaron av wifi med tanke på att vi hade lite jobbgrejer att fixa och en borttappad väska att försöka spåra. Jag började genast skissa på ett klagomål med krav på saftig kompensation för obehaget. Jag lyckades senare efter lite förhandling få 40 000 eurobonuspoäng per person, mycket tack vare information from detta eminenta forum.
Roséchampagnen var i alla fall bra. Jag åt båda förrätterna, ännu en fördel med att resa med barn. Det serverades kallrökt torsk med grönsaker och torkad skinka med ost och andra grönsaker. Ett glas Mikeller Wing Pin series 3 till det, rolig öl men ett ganska dåligt val som måltidsdryck. Med tanke på den spretiga matblandningen gjorde det inte så mycket den här gången. Sedan serverades en kalkonrulle med ragu på linser och kikärter och "grönsaksnage" med ett glas vit bourgogne. Måltiden avslutades med ost, glass, rabarberkaka och sauternes. Sammantaget en helt ok lunch och ett bra sätt att varva ner efter min ofrivilliga språngmarsch på flygplatsen.
Passkontrollen i Boston gick rätt smidigt tack vare internationellt erkänd skrikande-barnpriority. Hämtade Avis-hyrbilen, blev uppgraderade till en Ford Explorer XLT eller monstertruck 4-åriga sonen kallade den. Vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta att tanka den i Sverige. Men man ska som bekant ta seden dit man kommer så det passade rätt bra. Sedan följde en vecka bilande och en vecka i NYC. Det var varmt.
***
Så efter två veckor var det dags för hemresan, efter en minst sagt mindre glamorös resa med NJ transit var vi framme vid Newark i god tid före avgång.
Denna gång möttes vi av en total nybörjare i businessincheckningen, synd för oss men han fick lära sig allt de inte lär ut vid incheckningsakademin eller vad det kan tänkas heta. Ett exempel är konsten att lägga ner en barnvagn i en plastkasse... Han hade inte heller lärt sig att priotagga bagaget. Vi meddelades om equipment change (Nej! Inte nu igen!). Det visade sig att det var lång ifrån lika illa som sist, bara ett mindre plan. Blev dock av med bulkheadplatserna i bakre businesskabinen och fick sprida ut familjen på två rader.
Vi tog sedan AirTrain till terminal C. Säkerhetskontrollen var som vanligt i USA en total cirkus av påhittade kontroller. Det senaste är att de ger sig på pulver i när man reser in i USA och att mat ska tas ut ur handbagaget i säkerhetskontrollen när man reser ut. Ytterligare en fördel med att resa med småbarn är att man i alla fall slipper helkroppsscanningen.
När vi väl var igenom gick vi till den nya Polaris-loungen. Det var riktigt bra för att vara en amerikansk businesslounge med baren och Dining room som höjdpunkter.
Vi satte oss direkt i Dining room och inledde med några drinkar som var riktigt bra. Vi hämtade lite förrätt till barnen från buffén och beställde en sallad, polentafries, svamprisotto och en hamburgare utan stekt ägg. De hade en barnmeny med mac & cheese och liknande. Grilled cheese på brioche uppskattades starkt av barnen och var en av de bättre jag har provat. Polentafriesen kunde kanske ha matchats med en lite mer smakrik sås än en påstådd pesto utspädd med gräddfil eller något liknande men var ett rätt kul koncept. Risotton och hamburgaren höll en kvalitet som en normal mellanklassrestaurang, det vill säga bättre än det mesta man brukar få i en businesslounge. Det enda som inte var något vidare var salladen, ”traditional chopped Italian sallad” visade sig vara en pastasallad med tomat, gurka, bleka romansalladsblad och grekiska kalamataoliver, varken traditionellt eller italienskt.
Till efterrätt tog vi in både New York dessert-trion med cheesecake, tiramisu och cannoli och Frankenstein-brookie-browniekakan som serverades med ett glas mjölk. Det passade bra för vår 4-åring, men vad är det som får amerikaner att vilja äta kakor och dricka mjölk i loungen? Någon sorts trygghetsbehov efter att ha trakasserats av TSA?
Maten var generellt sett bra och vinutbudet betydligt bättre än det SAS har ombord. Jag drack Migration by Duckhorn till hamburgaren. Det som inte riktigt fungerade var själva logistiken. Vi fick en huvudrätt före förrätten, borttappade beställningar, som upprepades av personalen vid ett andra tillfälle och sedan ändå inte dök upp, kom ut med föräldrarnas efterrätt långt före 4-åringen. Alla som har småbarn inser att det sistnämnda är nästan oförlåtligt. Annars var personalen välmenande men de verkar inte ha varit på någon bättre restaurang själva. Det kanske är läge för ett studiebesök. Kockarna borde förresten skickas till Italien för ett eget studiebesök när de ändå håller på, det borde ju inte vara några problem att ordna för ett av världens största flygbolag.
Efter middagen möttes vi av en kalldusch, eller snarare nästan ingen dusch alls, tydligen stänger duscharna tidigt utan att det finns någon info om detta. Lyckades övertyga loungepersonalen om det orimliga med detta och fick trots allt en shower suite. Kan meddela att en hel familj på 4 pers får plats i dem.
När vi sedan gick från loungen visade det sig att shutteln också slutar gå vid kl 22 eller möjligtvis någon annan godtycklig tidpunkt när personalen har tröttnat på att köra för dagen. Loungepersonalen var helt omedvetna om detta när de förklarade hur vi skulle gå till shuttlen. Den här gången misslyckades jag med att övertala personalen till några eftergifter och det slutade med att vi fick gå (läs springa) ut och ta AirTrain igen.
Vi fick då det tvivelaktiga nöjet att uppleva ännu en amerikansk säkerhetskontroll. Väskan som undersöktes närmare i förra kontrollen passerade nu utan problem medan en väska som passerade gången innan blev nu utvald för genomrotning. Som vanligt gick väskbandet och ledet av passagerare helt i otakt och ingen ville kännas vid väskorna som var före vår i kö för att inspekteras.
Priorityboardingen var kaos, hur svårt kan det vara? I skandinavisk egalitär anda ska tydligen plus och business boarda tillsammans vilket faktiskt inte fungerar med båda kabinerna helt fullsatta.
Kvällens plan var Emund Viking (LN-RKH), dvs en A330 istället för den A340 som skulle ha flugit sträckan. LN-RKH var tydligen det andra planet som fick nya businesskabinen när de installerades. Trots detta är kabinen fortfarande i gott skick och efter LAN-kärran var det nästan som att flyga SAS nya business class för första gången igen. Rent, fungerande stolar, skärmar med bättre upplösning än analog-TV och fler filmer värda att se. Toalett med fönster. Ettåringen upptäckte att det stora armstödet i mitten på jämna rader är en utmärkt stol innan han somnade och sov i fotändan. Det fanns flera barnprogram att välja på till 4-åringen.
Vi serverades champagne följt av en hel middag kl 01.00. SAS behöver nog jobba med snabbare service på sena nattflygningar.
Förrätten bestod den här gången av stora bitar kall hummer utan sås eller kryddor, bara lite dekorativ basilikaolja. Riktigt dåligt faktiskt, fick göra en egen lobster sallad med balsamico av eländet. Tur att man får salladen samtidigt som förrätten.
Till huvudrätt fick jag en påstådd wagyuoxbringa med potatis, svamp, sparris och rödvinssås, bättre än förrätten men varför servera någon typ av långkok mitt i sommaren? Sedan tvivelaktig ost och ytterst medioker amerikansk glass från Three Twins. Sammantaget en av de sämre måltiderna jag har fått i SAS business, men den sena tidpunkten och det faktum att maten i Polrisloungen var mycket bättre gjorde säkert sitt för att sänka intrycket.
Buffén hade vahlronachoklad vilket saknades på LN-RKP, märkligt att de snålar in på sådant när allt annat på det planet redan är sämre än resten av flottan.
Frukost 1.5 h före landning. Sonen var mycket tydlig med att han ville ha frukost på planet innan han somnade, men ändrade sig naturligtvis när vi blev väckta. Även här saknas ett expressalternativ. Det gick ganska fort i alla fall med tanke på att hälften av passagerarna sov. Besättningen skyndade på processen ytterligare genom att hoppa över vissa saker de skulle servera, följden blev att man specifikt fick be om bl a kex till osten, avec och kaffe/te efter maten under middagen och förmodat onödiga saker som samt bröd, marmelad, juice och te till frukosten. Jag fick mitt te när jag hade ätit upp maten. Är det förresten någon som vet varför SAS serverar te från Dammann Frères till första måltiden och sedan antagligen samma skräp som i economy till den andra? Vore förresten en personlig tekanna för mycket begärt? Jag ska nog börja ta med mig en egen i väntan på att SAS tar sitt förnuft till fånga.
Utöver allt det andra fick 4-åringen Fruit loops med mjölk till frukosten trots att vi inte bokat barnmat. Bra där SAS, jag skulle gärna se fler sådana små servicedetaljer.
Så var det dags för ett till loungebesök i Köpenhamn. Det serverades "Thaisoppa" och vi tillbringade det mesta av tiden i lekrummet.
Köpenhamn till Stockholm var en ganska händelselös flygning. Det blev i alla fall mer Ringi och chokladbollar. En Mikeller Northern Trails 2 slank också ner. Något som slog mig är att de inte informerar om att man får välja vad man vill i plus utan bara delar ut polarrullar. Ytterligare en besparingsåtgärd måhända? Vi överraskades med leksaker till barnen, vilket vi inte fick på någon av de andra flygningarna. För några år sedan fick man högar med leksaker och barnböcker i business. Kanske är de på väg tillbaka, eller så har SAS hittat ett restlager någonstans.
Väl på Arlanda fick vi genomgå den vanliga gissa-vilket-specialbagage-utlämningsleken för att hämta en misshandlad barnvagn och två bilstolar. Inga bestående skador den här gången. Vi åkte sedan pendeltåget hem, stationerna Odenplan och City var avstängda beroende på dysfunktionella rulltrappor och Solna pga bombhot. Helt vanlig sommartrafik i Stockholm med andra ord.
Efter att ha försökt utfodra och natta två jetlaggade barn och själva sovit några timmar började vi packa upp bara för att upptäcka att en av våra resväskor var trasig vilket ledde till tredje och förhoppningsvis sista SAS-klagomålet för den här resan. Det tog en timme i telefon för att upprätta en rapport och få ett PIR-nummer. De flesta som jobbar med sådant har tydligen semester i juli. Efter det kunde jag fylla i ett klagomål och fick svar betydligt snabbar än för de två tidigare. Vi fick rimlig kompensation för väskan och kunde genom att lägga till lite pengar få en ny Samsonite.
Sammantaget fick vi en resa för 4 pers i business för 30 000 eurobonus, en amex 2-4-1 och några timmar semester tillbringade med olika klagomål, ersättningsanspråk och telefonköer. Dessutom fick vi 7500 eurobonuspoäng för hyrbilen och ersättning för två väskor. Rätt bra värde för poängen. Tack vare kompensationen för LN-RKP har nu 4-åringen tillräckligt med egna eurobonuspoäng för en barnbiljett i SAS business till valfri destination, så det blir nog en ny resa snart.
Avresedagen närmade sig och vis av tidigare erfarenhet började vi packa en vecka innan. Tiden det tar att packa ökar exponentiellt med varje barn. På grund av detta stod vi ändå och packade halva natten innan avresan. På avresedagen tog vi en taxi till Arlanda och ställde oss i kö till "priority" - incheckningen. Framför oss stod ett stort sällskap tyskar som på något vis övertygat sig själva om att de skulle vara där och att de ganska tydliga markeringarna med plus/business/guld inte betydde något. De blev dock avvisade vid disken och kön halverades raskt. Efter att ha lämnat barnvagn och bilstolar som specialbagage fortsatte vi till priority-säkerhetskontrollen där vi åker hamnade bakom tyskarna. Nåväl.
Vidare mot loungen och det torftiga frukostutbudet. Som vanligt slås man av tanken att det vore bättre att ha stannat hemma lite längre. Jag sa nyligen upp mitt Amex platinum så det blev ingen Pontusfrukost heller. Barnen fick ett SAS-mjukdjur i loungen i alla fall.
Plusflygningen till Köpenhamn var mestadels händelselös, vi satt på rad 1 och länsade nästan serveringsvagnen på Ringi och chokladbollar. Hoppas att ingen av er drabbades. De verkar tyvärr ha slutat med chokladpralinerna.
Väl i Köpenhamn besökte vi legoaffären och avnjöt lite tomatsoppa (barnen), dansk blasköl (undertecknad) och lekrummet (alla) i loungen. Vi begav oss sedan mitt gaten för att precis efter passkontrollen upptäcka att 4-åringen glömt sin väska på första planet. Så det var bara att för mig att gå tillbaka genom passkontrollen, springa så fort det gick till gaten för att konstatera att planet redan vänt tillbaka mot Stockholm. Nästa steg blev att kontakta hittegods och ringa SAS kundtjänst för att se vad som kan göras om en väska skulle vara kvar på planet. Ni gissade rätt, kundtjänst kan inte göra någonting. Vi blev hänvisade till Menzies på Arlanda som hänvisade tillbaka till SAS ground handling, kundtjänst hade tydligen missat att de existerade. Efter att ha mailat ground handling fick vi senare svaret att väskan kunde ha hamnat på ARN, CPH, OSL, LLA eller GOT baserat på hur planets slingning. Tack för hjälpen SAS. Det hela slutade med ett Amex-försäkringsanspråk.
Var var jag? Just det, i en tom gate. Jag sprang sedan tillbaka till passkontrollen och mötte upp resten av familjen vid avgångsgaten. Priorityboardingen var för länge sedan förbi så det var bara att stoiskt vänta till sist. Väl på planet möts vi av nästa överraskning för dagen, LN-RKP.
Det första intrycket var inget vidare. Planet som för några år sedan var bäst i SAS långdistansflotta är nu sorgligt föråldrat. Kabinen var sliten och bland annat lagad med silvertejp (!) och på min stol kunde fotstödet inte fällas ut vilket ledde till att stolen i sängläge blev ca 165 cm lång. En av stolarna hade dessutom ett armstöd som vid flera tillfällen kollapsade när man lutade sig mot det. Underhållingssystemet var näst intill oanvändbart långsamt och svårnavigerat med väldigt begränsat urval. Värst av allt var frånvaron av wifi med tanke på att vi hade lite jobbgrejer att fixa och en borttappad väska att försöka spåra. Jag började genast skissa på ett klagomål med krav på saftig kompensation för obehaget. Jag lyckades senare efter lite förhandling få 40 000 eurobonuspoäng per person, mycket tack vare information from detta eminenta forum.
Roséchampagnen var i alla fall bra. Jag åt båda förrätterna, ännu en fördel med att resa med barn. Det serverades kallrökt torsk med grönsaker och torkad skinka med ost och andra grönsaker. Ett glas Mikeller Wing Pin series 3 till det, rolig öl men ett ganska dåligt val som måltidsdryck. Med tanke på den spretiga matblandningen gjorde det inte så mycket den här gången. Sedan serverades en kalkonrulle med ragu på linser och kikärter och "grönsaksnage" med ett glas vit bourgogne. Måltiden avslutades med ost, glass, rabarberkaka och sauternes. Sammantaget en helt ok lunch och ett bra sätt att varva ner efter min ofrivilliga språngmarsch på flygplatsen.
Passkontrollen i Boston gick rätt smidigt tack vare internationellt erkänd skrikande-barnpriority. Hämtade Avis-hyrbilen, blev uppgraderade till en Ford Explorer XLT eller monstertruck 4-åriga sonen kallade den. Vågar inte ens tänka på vad det skulle kosta att tanka den i Sverige. Men man ska som bekant ta seden dit man kommer så det passade rätt bra. Sedan följde en vecka bilande och en vecka i NYC. Det var varmt.
***
Så efter två veckor var det dags för hemresan, efter en minst sagt mindre glamorös resa med NJ transit var vi framme vid Newark i god tid före avgång.
Denna gång möttes vi av en total nybörjare i businessincheckningen, synd för oss men han fick lära sig allt de inte lär ut vid incheckningsakademin eller vad det kan tänkas heta. Ett exempel är konsten att lägga ner en barnvagn i en plastkasse... Han hade inte heller lärt sig att priotagga bagaget. Vi meddelades om equipment change (Nej! Inte nu igen!). Det visade sig att det var lång ifrån lika illa som sist, bara ett mindre plan. Blev dock av med bulkheadplatserna i bakre businesskabinen och fick sprida ut familjen på två rader.
Vi tog sedan AirTrain till terminal C. Säkerhetskontrollen var som vanligt i USA en total cirkus av påhittade kontroller. Det senaste är att de ger sig på pulver i när man reser in i USA och att mat ska tas ut ur handbagaget i säkerhetskontrollen när man reser ut. Ytterligare en fördel med att resa med småbarn är att man i alla fall slipper helkroppsscanningen.
När vi väl var igenom gick vi till den nya Polaris-loungen. Det var riktigt bra för att vara en amerikansk businesslounge med baren och Dining room som höjdpunkter.
Vi satte oss direkt i Dining room och inledde med några drinkar som var riktigt bra. Vi hämtade lite förrätt till barnen från buffén och beställde en sallad, polentafries, svamprisotto och en hamburgare utan stekt ägg. De hade en barnmeny med mac & cheese och liknande. Grilled cheese på brioche uppskattades starkt av barnen och var en av de bättre jag har provat. Polentafriesen kunde kanske ha matchats med en lite mer smakrik sås än en påstådd pesto utspädd med gräddfil eller något liknande men var ett rätt kul koncept. Risotton och hamburgaren höll en kvalitet som en normal mellanklassrestaurang, det vill säga bättre än det mesta man brukar få i en businesslounge. Det enda som inte var något vidare var salladen, ”traditional chopped Italian sallad” visade sig vara en pastasallad med tomat, gurka, bleka romansalladsblad och grekiska kalamataoliver, varken traditionellt eller italienskt.
Till efterrätt tog vi in både New York dessert-trion med cheesecake, tiramisu och cannoli och Frankenstein-brookie-browniekakan som serverades med ett glas mjölk. Det passade bra för vår 4-åring, men vad är det som får amerikaner att vilja äta kakor och dricka mjölk i loungen? Någon sorts trygghetsbehov efter att ha trakasserats av TSA?
Maten var generellt sett bra och vinutbudet betydligt bättre än det SAS har ombord. Jag drack Migration by Duckhorn till hamburgaren. Det som inte riktigt fungerade var själva logistiken. Vi fick en huvudrätt före förrätten, borttappade beställningar, som upprepades av personalen vid ett andra tillfälle och sedan ändå inte dök upp, kom ut med föräldrarnas efterrätt långt före 4-åringen. Alla som har småbarn inser att det sistnämnda är nästan oförlåtligt. Annars var personalen välmenande men de verkar inte ha varit på någon bättre restaurang själva. Det kanske är läge för ett studiebesök. Kockarna borde förresten skickas till Italien för ett eget studiebesök när de ändå håller på, det borde ju inte vara några problem att ordna för ett av världens största flygbolag.
Efter middagen möttes vi av en kalldusch, eller snarare nästan ingen dusch alls, tydligen stänger duscharna tidigt utan att det finns någon info om detta. Lyckades övertyga loungepersonalen om det orimliga med detta och fick trots allt en shower suite. Kan meddela att en hel familj på 4 pers får plats i dem.
När vi sedan gick från loungen visade det sig att shutteln också slutar gå vid kl 22 eller möjligtvis någon annan godtycklig tidpunkt när personalen har tröttnat på att köra för dagen. Loungepersonalen var helt omedvetna om detta när de förklarade hur vi skulle gå till shuttlen. Den här gången misslyckades jag med att övertala personalen till några eftergifter och det slutade med att vi fick gå (läs springa) ut och ta AirTrain igen.
Vi fick då det tvivelaktiga nöjet att uppleva ännu en amerikansk säkerhetskontroll. Väskan som undersöktes närmare i förra kontrollen passerade nu utan problem medan en väska som passerade gången innan blev nu utvald för genomrotning. Som vanligt gick väskbandet och ledet av passagerare helt i otakt och ingen ville kännas vid väskorna som var före vår i kö för att inspekteras.
Priorityboardingen var kaos, hur svårt kan det vara? I skandinavisk egalitär anda ska tydligen plus och business boarda tillsammans vilket faktiskt inte fungerar med båda kabinerna helt fullsatta.
Kvällens plan var Emund Viking (LN-RKH), dvs en A330 istället för den A340 som skulle ha flugit sträckan. LN-RKH var tydligen det andra planet som fick nya businesskabinen när de installerades. Trots detta är kabinen fortfarande i gott skick och efter LAN-kärran var det nästan som att flyga SAS nya business class för första gången igen. Rent, fungerande stolar, skärmar med bättre upplösning än analog-TV och fler filmer värda att se. Toalett med fönster. Ettåringen upptäckte att det stora armstödet i mitten på jämna rader är en utmärkt stol innan han somnade och sov i fotändan. Det fanns flera barnprogram att välja på till 4-åringen.
Vi serverades champagne följt av en hel middag kl 01.00. SAS behöver nog jobba med snabbare service på sena nattflygningar.
Förrätten bestod den här gången av stora bitar kall hummer utan sås eller kryddor, bara lite dekorativ basilikaolja. Riktigt dåligt faktiskt, fick göra en egen lobster sallad med balsamico av eländet. Tur att man får salladen samtidigt som förrätten.
Till huvudrätt fick jag en påstådd wagyuoxbringa med potatis, svamp, sparris och rödvinssås, bättre än förrätten men varför servera någon typ av långkok mitt i sommaren? Sedan tvivelaktig ost och ytterst medioker amerikansk glass från Three Twins. Sammantaget en av de sämre måltiderna jag har fått i SAS business, men den sena tidpunkten och det faktum att maten i Polrisloungen var mycket bättre gjorde säkert sitt för att sänka intrycket.
Buffén hade vahlronachoklad vilket saknades på LN-RKP, märkligt att de snålar in på sådant när allt annat på det planet redan är sämre än resten av flottan.
Frukost 1.5 h före landning. Sonen var mycket tydlig med att han ville ha frukost på planet innan han somnade, men ändrade sig naturligtvis när vi blev väckta. Även här saknas ett expressalternativ. Det gick ganska fort i alla fall med tanke på att hälften av passagerarna sov. Besättningen skyndade på processen ytterligare genom att hoppa över vissa saker de skulle servera, följden blev att man specifikt fick be om bl a kex till osten, avec och kaffe/te efter maten under middagen och förmodat onödiga saker som samt bröd, marmelad, juice och te till frukosten. Jag fick mitt te när jag hade ätit upp maten. Är det förresten någon som vet varför SAS serverar te från Dammann Frères till första måltiden och sedan antagligen samma skräp som i economy till den andra? Vore förresten en personlig tekanna för mycket begärt? Jag ska nog börja ta med mig en egen i väntan på att SAS tar sitt förnuft till fånga.
Utöver allt det andra fick 4-åringen Fruit loops med mjölk till frukosten trots att vi inte bokat barnmat. Bra där SAS, jag skulle gärna se fler sådana små servicedetaljer.
Så var det dags för ett till loungebesök i Köpenhamn. Det serverades "Thaisoppa" och vi tillbringade det mesta av tiden i lekrummet.
Köpenhamn till Stockholm var en ganska händelselös flygning. Det blev i alla fall mer Ringi och chokladbollar. En Mikeller Northern Trails 2 slank också ner. Något som slog mig är att de inte informerar om att man får välja vad man vill i plus utan bara delar ut polarrullar. Ytterligare en besparingsåtgärd måhända? Vi överraskades med leksaker till barnen, vilket vi inte fick på någon av de andra flygningarna. För några år sedan fick man högar med leksaker och barnböcker i business. Kanske är de på väg tillbaka, eller så har SAS hittat ett restlager någonstans.
Väl på Arlanda fick vi genomgå den vanliga gissa-vilket-specialbagage-utlämningsleken för att hämta en misshandlad barnvagn och två bilstolar. Inga bestående skador den här gången. Vi åkte sedan pendeltåget hem, stationerna Odenplan och City var avstängda beroende på dysfunktionella rulltrappor och Solna pga bombhot. Helt vanlig sommartrafik i Stockholm med andra ord.
Efter att ha försökt utfodra och natta två jetlaggade barn och själva sovit några timmar började vi packa upp bara för att upptäcka att en av våra resväskor var trasig vilket ledde till tredje och förhoppningsvis sista SAS-klagomålet för den här resan. Det tog en timme i telefon för att upprätta en rapport och få ett PIR-nummer. De flesta som jobbar med sådant har tydligen semester i juli. Efter det kunde jag fylla i ett klagomål och fick svar betydligt snabbar än för de två tidigare. Vi fick rimlig kompensation för väskan och kunde genom att lägga till lite pengar få en ny Samsonite.
Sammantaget fick vi en resa för 4 pers i business för 30 000 eurobonus, en amex 2-4-1 och några timmar semester tillbringade med olika klagomål, ersättningsanspråk och telefonköer. Dessutom fick vi 7500 eurobonuspoäng för hyrbilen och ersättning för två väskor. Rätt bra värde för poängen. Tack vare kompensationen för LN-RKP har nu 4-åringen tillräckligt med egna eurobonuspoäng för en barnbiljett i SAS business till valfri destination, så det blir nog en ny resa snart.
