Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Restaurangtips i Wien och Bratislava?

Var i Wien nu i november och åt en riktigt bra wienerschnitzel på Griechenbeisl - Home , en restaurang från 1400-talet med besökare som Mozart, Beethoven och Mark Twain mfl. Ifall du ska boka bord kan du be om att få sitta i Mark Twain-rummet, som har autografer från de berömda personerna som besökt restaurangen genom åren.
Var även och åt på Restaurang Opus, lite dyrare men fantastisk mat och mycket trevligt miljö!
 
Hej, har vi någon ny uppdatering här? Inte varit i Wien eller Bratislava på ett par år. Är inte intresserad av Wiendersnitzel, utan mer kreativ matlagning.
 
011430121 skrev:
Tror att @rsimon har missat denna tråd, hans musikintresse gör att han visas ofta i Wien inbillar jag mig i alla fall.
Klicka för att utvidga...

Nej, men i den mån jag hinner äta något så är ”kreativ matlagning” inget jag vet ngt om i Wien. Hör till dem som gärna äter schnitzel, Tafelspitz, entrécote med löksås.. S.k. Wiener Küche.

Men Meierei och Steirereck som nämns är bra och har annat än schnitzel. Viss inriktning på sötvattensfisk som stör och röding.

Annars går jag gärna till Plachutta eller Roter Bar.
 
Ett bidrag på Wien. Jag drog en repa dit för två veckor sedan. Wien: är min favoritstad, jag har varit där oräkneliga gånger i arbete som på fritiden. Där köper jag mina glasögon och mina måttsydda kavajer. Det frestar på att vara gourmet. Standardrundan en lördag börjar på Imperial och dess (piano)bar. Glöm för all del inte att gå runt i passagerna runt receptionsområdet, fyllda med historiska tavlor, dokument och fotografier. Europeisk historia utan dess like. Allt på Imperial är ypperligt. Ett svenskt kungapar bor här av och till och en Europeisk Ferrari-klubb stoppar här för middag med övernattning varje år under sin Grand Tour. Bilarna står parkerade runt om i kvarteret och som de flesta har glasad motorhuv i häcken kan man njuta blicken av dess grymma motorer. Efter det bär det iväg till Bristol. Där finns en diskret (piano)bar och café i receptionsområdet, glest befolkad en tidig lördag, med några grymma signaturdrinkar, t.ex. en Bründelmeyer Brut Sekt med något annat godis som jag inte minns just nu, samt bladguld. Röda sammetssoffor. Damen i sällskapet känner sig väldigt hemma här och skryter över kaffet, något jag själv dock inte dricker. Kvällstid har de en mycket intim "American Bar" en trappa upp, som få hittar till. Nåväl, nästa stopp blir Grand Hotel, som också är omnämnt i denna tråden. En sushisbar i gatuplanet, men huvudrestaurangen är Unkai på takvåningen. Den ligger vid sidan av den Franska som har uteterrass, för de få som lyckas att boka bord på den. Jag och hustrun tog en heldagskurs på Unkai, pre-C19. Kursledaren var en Österikisk kock, som dock var närvarande som IHG's Food&Beverage manager, worldwide. Som nämnt i denna tråden är Wien en ypperlig fisk och skaldjursstad, något som jag av egen erfarenhet var känd med. Så, jag frågade honom hur det kommer sig. Simple, sa han. Vi flyger in alltsammans dagligen. Kulturen är så väletablerad bland krögarna att det lönar sig. Alla serösa restauranger hänger på. Större delen av dagen tillbringades i köket. Bara Japanska kockar. Skära sashimi, koka ris (inget skämt i Japan) montera sushi, samt göra rullar. Deras egna kockar demonstrerade genom att vika samman rullar-i-rullar, som mest åtta rullar i en. Konsten före det var att ladda dessa enskilda rullar snyggt, så att snittet av en åtta-rulle framstod om en symmetrisk mosaiktavla närmast. Det svåraste var däremot att göra Japansk omelett, för övrigt min egen favorit, men ack så svårt att göra. Den får vid Gud inte ha den minsta brännfläck och den måste vara fint ihoprullad, redan i pannan, som är fyrkantig för det syftet. Allt avslutades med att vi satte oss til bords i en separat sal och åt det vi själva hade lagat med dryck som betalades utöver kurspriset. Sista stopp efter dagens shopping blir Zum Schwarzen Kameel ett vattenhål för elefanternas elefanter. Hit går Creme de la Creme Viennoise. Den är nu något ombyggd med än större betoning på restaurangdelen. För egen del tar vi vanligen ett häng i café-baren. Fiffigt nog är vi numera kända ansikten bland personal och floor-manager, en effektiv och vänlig kvinna. Allt är som vanligt, d.v.s Maria hänger på väggen, vinerna är kanon, likaså snittarna och personalen. Genistrecket som de gjorde är att de behöll så många av personalen de bara kunde genom C19-perioden. Några av dessa jobbar hela sitt liv där. Sådant skapar klass och skola! Tips: glöm inte att köpa hem deras etsade glas, särskilt rödvinskuporna! Glöm heller inte vinkällaren (med servering givetvis). Ingen mobiltäckning där. Skönt. Next stop: Julius Meinl. Här har jag bara en liten tråkig anmälan, då sushibaren (den vid fiskdisken), driftad av Japaner, nu är borta. Schade. Sist men inte minst, huvudnumret, Silvio Nickol's restaurang i Coburg palatset. Totalt enastående. Dresskod. Sist vi åt där fick vi Chef's Table. Det betyder att framför bordet, på väggen sitter två TV-skärmar. En med överblick över det varma köket. den andra över monteringen. För det mesta går det i menyer, stora menyer, med viner. Fördelen med det är att man är så rund och trevligt bedövad när man går därifrån att man inte känner någon smärta när notan skall betalas. Vin är nyckelordet här. Vinerna som kommer med menyerna är fantastiskt bra och skänkes från flaskan vid bordet, så att man kan inspektera etiketten! Jag är egentligen för gammal för Chardonnay men gick på pumpen när vi fick en vackert ekad Mount Eden Chardonnay till en rätt med pilgrimsmusslor. Aldrig före, aldrig efter har jag smakat ett sådant vin. Och så går då kvällen. Chef des chefs kom och hälsade och tackade. Därefter bar det iväg med Sommelier till vinkällaren, on invitation. Jag tror det är fem eller sex källare de har, för olika områden och världsdelar. Här kan man smaka (du köper då flaskan) och man kan köpa för att ta med upp till Silvio's eller hem. Vi var i Bourgogne-källaren. Här fanns allt. Jag blev snurrig. 12.000 EUR var ett av de högre priserna jag noterade i katalogen, en Romanée-Conti. Detta var den största vinkällaren jag någonsin har sett, och jag antog att den måtte var den största i världen, men Sommelier korrigerade mig till att det var den nog inte. Men den är den största i Europa. Prost! En separat litania på Bratislava följer senare.
 
Bratislava. Vi flög in en torsdag till VIE med OS i C. VIE har varit en trevlig flygplats, men är nu totalt överlastad - överallt - airside och landside! I säken på hemresan var det de gamla vanliga röntgenmaskinerna, inga CT-maskiner. Senator-loungen var full på returen så vi gick ner till den stora Café-Baren där vi satt ner vi det sista lediga bordet. Långa köer vid disken, ingen floor-service. Åter till Bratislava-resan. Bussbiljetten med Slovak Lines kostade EUR 11:90. Priset varierar över dagen. Nyskick på bussarna. Allt bagaget inklusive kabinväskor går i cargo. Flixbus kör också från samma busstopp, nr. 4 tror jag det var. Tyvärr så är det generellt klent med engelska i de flesta sammanhang. Rutten är "Viedeň (VIE) - Autobusová stanica Nivy Bratislava" (Busstation, en av två)- Det enklaste är att på förhand ladda ner deras Applikation, och därefter välja avgång (inklusive sittplats) på plats @VIE. Smidig resa som tog cirka 50 minuter - något som givetvis är trafikberoende. En flaska vatten fanns gratis vid främre ingången, och en person som mötte bussen på stationen (i källarnivån) gav oss en läskburk. Trappor leder upp till marknivå i köpcentret där också Slovak Lines har ett kontor. De har dessutom en avgångslounge direkt vid busstoppet, där man kan sitta samt köpa dryck. Vi passerade en stor McDo i köpcentret. Intressant upplevelse. Nästan helt fullt, mestadels kids, gymnasium och högre. Maten kom snabbt som bara den likaväl. Månghövdad personal i köket. Alla från regionen, slovaker, tjecker och ungrare. Cirka EUR 11 för ett dubbel QP-meal. Vi hade köpt ett BratislavaCard via turistbyrån på internet. 72h timmar inklusive all transport i regionen samt diverse muséer m.m. för runda EUR 35. Överlag var kommunikationerna (buss och spårvagn) väldigt smidiga och tillgängliga. Jag hade plantat oss på Clarion Congress [dubbelrum med frukost 3 nätter för EUR 370], som låg längs med en pulsåder av diverse linjer och cirka 200 meter från närmsta stop. Hotellet hade ok rum, en bar, ett litet gym och en restaurang. Den sistnämnda inget att tala om. Frukosten var OK, men bäst var den lokala ölen, som jag drack genom hela vistelsen. Ingen poäng att ändra på det. Slovakiens öl är ju ett derivat av de tjeckiska! Generellt var priserna inget man tänkte på. De var OK och icke till besvär. En skön känsla för oss Nordiska generiska socialister med funny-money på fickan. För övrigt är det idé att använda kontanter. Det uppskattas, som vanlig speciellt i mat- och dryck-sammanhang. Vi var där nere för att vila och njuta värmen [upp emot 30 grader i oktober!] så vi sprang inte på några sevärdheter. Ett bra origo är ett torg i gamla staden, med flera restauranger, vinbar och kaféer. Spårvagn från hotellet rätt ned on target. En referenspunkt är Japanska ambassaden som ligger där; 48.14383996195502, 17.108788321795426 . Staden bortom de gamla byggnaderna och gamla staden är tämligen intetsägande. Det finns ett slott som omtalas mycket men som vi inte besökte. Det går också många sightseeing- och kryssningsbåtar på Donau som vi hade planerat för, men vi fastnade på vinbarer och kaféer istället...
Den enda besvikelsen var att vi inte fann någon up-market restaurang med tilltalande mat. Således blev det en del sushi, tapas samt några köttbitar, allt utan flärd. Staden är för övrigt väldigt ren och fin, kanske den renaste i Europa. Dessutom helt familjeorienterad. Vi såg inga gäng av något slag, inga fyllon eller tiggare och inga demonstrationer. Väldigt konservativt således, lite som Wien men utan förutnämnda tråkigheter. Man tackar! Slutligen kan man med stor behållning besöka en av marknaderna, särskilt "The Old Market Hall" https://staratrznica.sk/en/home ENDE
 
You must log in or register to reply here.
Toppen