Reserapport - Roadtrip i Nordöstra USA + nyttan av Lufthansas statusmatchning
- Thread starter amerikatt
- Startdatum
amerikatt
Medlem
Borde nog göra det. Då skulle den där "trevliga" medarbetaren vara den första jag går fram till och säger att jag faktiskt fotar för Lufthansa, haha.
Fotar med en Sony A7R V + lite olika objektiv. I det här fallet ett 70-200 som klarar det mesta.
amerikatt
Medlem
Dag 4-6 - Roadtripen börjar på riktigt
Dagarna i Boston var sköna, men nu kliade det i fingrarna över att komma iväg på vår östkustresa som vi så länge planerat. Hotellet erbjöd en airport shuttle som vi tog till biluthyrningen, men avståndet var så kort att vi även kunde ha gått dit. Nu var det främst för att slippa dras med väskor som vi var lata. Som en parentes kan nämnas att Hyatts airport shuttle var bekväm även i det syftet att en av tunnelbanelinjerna går till flygplatsen och sen kunde man bara ringa hotellet och be dem hämta dig därifrån om man inte orkar gå. Några gånger gick vi och det är en fin promenad längs vattnet med en evigt glittrande skyline som bakgrund. Det är en väldigt trygg stad, även sent på kvällen, nog för att man numera får vara streetsmart vare sig man är i centrala Boston eller Säffle för den delen.
Framme vid biluthyrningen väntar en timmeslång kö till AVIS. Mor Amerikatt blev förtvivlad, men jag har inte orkat förklara i detalj hur nördig jag är och vad jag håller på med på fritiden (dvs lusläser flygforum, har ett förråd av torktumlarbollar, genom åren gjort en MR och snart kommer göra en väldigt omständlig flygrutt till HEL (ARN-BRU-CPH, CPH-BRU-WAW, WAW-FRA-HEL) bara för att förlänga Senatorskapet ytterligare ett år...). Jag sa till henne att vi inte behöver stå i kön, utan kunde gå till ett separat område för AVIS President's Club som ju som välbekant matchas med bland annat SAS Gold. Vi gick smidigt in i en luftkonditionerad kub och på fem minuter hade vi nycklarna i handen. För den som inte vet är fördelarna med President's Club att man får åtminstone en garanterad uppgradering (dubbel under helger), gratis extra förare och säkert annat finstilt som jag inte rabblar upp nu. Jag hade bokat en Camry, men fick glädjande nog en mini-SUV, dvs en Toyota RAV4, även detta en glad överraskning för mor min. Det här blev vårt andra hem i nio dagar framöver. En bekväm kärra som glatt rymde tre resväskor och annat bråte.
Första dagen på vägen slowstartade vi och hade bokat in en Whale Watching-kryssning i Plymouth. Ni vet, där det finns en sten där Mayflower lade till med allra största säkerhet... (ja, vi såg även den inhägnade och kameraövervakade stenen, inget att ha på en bucket list direkt). Det här var väl investerade pengar. Fyra timmar ute till havs i fint väder där vi tog oss norr om Cape Cod och hade en marinbiolog som berättade var man skulle stå för att se valar. På den föregående turen (två per dag) hade de bara sett en val. Under vår tur sa hon med gråten i halsen att hon aldrig sett så många valar på en och samma gång och att vi var lyckligt lottade. Det var vi. Valarna formligen tornade upp sig bredvid båten och deras vattenfontäner syntes till höger och vänster och alla håll. Här en bild från det magiska. Har massvis fler, men ni klarar nog bara av en stjärtfena i taget, såvida det inte är flygplan det gäller.
Om man kollar in damerna här så hade de nog betydligt fler alkoholhaltiga drycker än vi hade på vår båt, som också var betydligt större.
Efteråt gick vi runt i den mycket pittoreska staden Plymouth som är en av otaliga mysiga småstäder i New England. Har redan planerat att nästa RT ska vara uteslutande där och med ett måstestopp på flera dagar någonstans i Cape Cod. Vi åt glass, njöt av vackra hus och stötte på resans första egentliga problem. Att det skulle vara dyrt under 4th of July visste jag och hade därför bokat hotellet i Boston i god tid. Jag hade dock missat att dagen inföll på en torsdag vilket innebar att 4-7 juli var något så ovanligt som en långhelg för amerikaner. Kustremsorna i Massachusetts, Rhode Island och Connecticut var så gott som slutsålda. Har aldrig haft någon nytta av en statusmatching till Best Western Diamond Select, men nu hade vi ändå någon nytta även av den. I en obskyr ort inåt landet bodde vi således i ett BW till ett medlemspris som var det billigaste i hela delstaten, typ. Vill alltså helst inte bo på ställen där tidigare gäster hittat knivar i sängen osv. Till det fördelaktiga priset för vad ett standardrum på Grand Hôtel i Sthlm kostar fick vi alltså ett BW som jag helst glömmer. Det låg åtminstone nära intressanta restauranger och en Walmart, så vi hade kvällsförströelse om vi ville se 'How the Other Half Lives'. Vi slocknade dock tidigt. Vi hade tänkt åka till Newport, RI, men det hade cirka 100 000 andra människor också tänkt, så vi skippade det och åkte till en annan idyllisk stad, Westport, CT. Här gick vi runt, lunchade och njöt av den halvan av befolkningen vi inte fick se i området runt BW.
Fyrar var ett måste, så hade lagt in x antal sådana i rutten. Efter lunch kände vi oss ändå så pigga att vi beslutade oss för att köra hela vägen till Philadelphia samma dag. Med ett stopp på ett av landets billigaste outlet malls i New Jersey var vi i Philly kring nio på kvällen. Hade bokat ett ganska roligt och annorlunda hotel som hör till IHS, The Kimpton Hotel Monaco Philadelphia. Kan varmt rekommenderas och läget är fenomenalt. Första bilden nedan är utsikten från fönstret, dvs här har du allt som har med USA:s födelse att göra inom några hundra meter.
I Philadelphia gjorde vi allt det man "måste". Vi åt en Philly Cheese Steak, såg The Liberty Bell, besökte Betsy Ross hus (hon som sydde första flaggan), såg trapporna Rocky sprang uppför i den ikoniska scenen, osv. Jag vet inte varför, men jag fick ingen känsla för Philadelphia och tro mig, jag försökte och ville verkligen gilla staden. Jämfört med Boston som är minst lika rikt på historia var det ändå platt fall för mig. Jag hade förväntat mig något mer, men kan inte sätta fingret på vad. I solnedgången redan samma dag körde vi vidare till Washington D.C., som får bli min cliffhanger till nästa inlägg.
Dagarna i Boston var sköna, men nu kliade det i fingrarna över att komma iväg på vår östkustresa som vi så länge planerat. Hotellet erbjöd en airport shuttle som vi tog till biluthyrningen, men avståndet var så kort att vi även kunde ha gått dit. Nu var det främst för att slippa dras med väskor som vi var lata. Som en parentes kan nämnas att Hyatts airport shuttle var bekväm även i det syftet att en av tunnelbanelinjerna går till flygplatsen och sen kunde man bara ringa hotellet och be dem hämta dig därifrån om man inte orkar gå. Några gånger gick vi och det är en fin promenad längs vattnet med en evigt glittrande skyline som bakgrund. Det är en väldigt trygg stad, även sent på kvällen, nog för att man numera får vara streetsmart vare sig man är i centrala Boston eller Säffle för den delen.
Framme vid biluthyrningen väntar en timmeslång kö till AVIS. Mor Amerikatt blev förtvivlad, men jag har inte orkat förklara i detalj hur nördig jag är och vad jag håller på med på fritiden (dvs lusläser flygforum, har ett förråd av torktumlarbollar, genom åren gjort en MR och snart kommer göra en väldigt omständlig flygrutt till HEL (ARN-BRU-CPH, CPH-BRU-WAW, WAW-FRA-HEL) bara för att förlänga Senatorskapet ytterligare ett år...). Jag sa till henne att vi inte behöver stå i kön, utan kunde gå till ett separat område för AVIS President's Club som ju som välbekant matchas med bland annat SAS Gold. Vi gick smidigt in i en luftkonditionerad kub och på fem minuter hade vi nycklarna i handen. För den som inte vet är fördelarna med President's Club att man får åtminstone en garanterad uppgradering (dubbel under helger), gratis extra förare och säkert annat finstilt som jag inte rabblar upp nu. Jag hade bokat en Camry, men fick glädjande nog en mini-SUV, dvs en Toyota RAV4, även detta en glad överraskning för mor min. Det här blev vårt andra hem i nio dagar framöver. En bekväm kärra som glatt rymde tre resväskor och annat bråte.
Första dagen på vägen slowstartade vi och hade bokat in en Whale Watching-kryssning i Plymouth. Ni vet, där det finns en sten där Mayflower lade till med allra största säkerhet... (ja, vi såg även den inhägnade och kameraövervakade stenen, inget att ha på en bucket list direkt). Det här var väl investerade pengar. Fyra timmar ute till havs i fint väder där vi tog oss norr om Cape Cod och hade en marinbiolog som berättade var man skulle stå för att se valar. På den föregående turen (två per dag) hade de bara sett en val. Under vår tur sa hon med gråten i halsen att hon aldrig sett så många valar på en och samma gång och att vi var lyckligt lottade. Det var vi. Valarna formligen tornade upp sig bredvid båten och deras vattenfontäner syntes till höger och vänster och alla håll. Här en bild från det magiska. Har massvis fler, men ni klarar nog bara av en stjärtfena i taget, såvida det inte är flygplan det gäller.
Om man kollar in damerna här så hade de nog betydligt fler alkoholhaltiga drycker än vi hade på vår båt, som också var betydligt större.
Efteråt gick vi runt i den mycket pittoreska staden Plymouth som är en av otaliga mysiga småstäder i New England. Har redan planerat att nästa RT ska vara uteslutande där och med ett måstestopp på flera dagar någonstans i Cape Cod. Vi åt glass, njöt av vackra hus och stötte på resans första egentliga problem. Att det skulle vara dyrt under 4th of July visste jag och hade därför bokat hotellet i Boston i god tid. Jag hade dock missat att dagen inföll på en torsdag vilket innebar att 4-7 juli var något så ovanligt som en långhelg för amerikaner. Kustremsorna i Massachusetts, Rhode Island och Connecticut var så gott som slutsålda. Har aldrig haft någon nytta av en statusmatching till Best Western Diamond Select, men nu hade vi ändå någon nytta även av den. I en obskyr ort inåt landet bodde vi således i ett BW till ett medlemspris som var det billigaste i hela delstaten, typ. Vill alltså helst inte bo på ställen där tidigare gäster hittat knivar i sängen osv. Till det fördelaktiga priset för vad ett standardrum på Grand Hôtel i Sthlm kostar fick vi alltså ett BW som jag helst glömmer. Det låg åtminstone nära intressanta restauranger och en Walmart, så vi hade kvällsförströelse om vi ville se 'How the Other Half Lives'. Vi slocknade dock tidigt. Vi hade tänkt åka till Newport, RI, men det hade cirka 100 000 andra människor också tänkt, så vi skippade det och åkte till en annan idyllisk stad, Westport, CT. Här gick vi runt, lunchade och njöt av den halvan av befolkningen vi inte fick se i området runt BW.
Fyrar var ett måste, så hade lagt in x antal sådana i rutten. Efter lunch kände vi oss ändå så pigga att vi beslutade oss för att köra hela vägen till Philadelphia samma dag. Med ett stopp på ett av landets billigaste outlet malls i New Jersey var vi i Philly kring nio på kvällen. Hade bokat ett ganska roligt och annorlunda hotel som hör till IHS, The Kimpton Hotel Monaco Philadelphia. Kan varmt rekommenderas och läget är fenomenalt. Första bilden nedan är utsikten från fönstret, dvs här har du allt som har med USA:s födelse att göra inom några hundra meter.
I Philadelphia gjorde vi allt det man "måste". Vi åt en Philly Cheese Steak, såg The Liberty Bell, besökte Betsy Ross hus (hon som sydde första flaggan), såg trapporna Rocky sprang uppför i den ikoniska scenen, osv. Jag vet inte varför, men jag fick ingen känsla för Philadelphia och tro mig, jag försökte och ville verkligen gilla staden. Jämfört med Boston som är minst lika rikt på historia var det ändå platt fall för mig. Jag hade förväntat mig något mer, men kan inte sätta fingret på vad. I solnedgången redan samma dag körde vi vidare till Washington D.C., som får bli min cliffhanger till nästa inlägg.
Resenären
Medlem
Tack för en fin rapport med utsökta bilder.
Whale-Watching är något som måste upplevas!
amerikatt
Medlem
Tack för att du tagit dig tid att läsa! Det är verkligen ett minne för livet!
amerikatt
Medlem
Dag 7-9 Washington DC + Upstate NY (+överraskningmomentet Vermont)
Beklagar glappet mellan inläggen, men jobbet satte igång efter semestern och det med besked. Tänkte kompensera med ett lite längre inlägg och ta vid där jag slutade sist. Vi anlände till ett fullkomligt magiskt Washington DC i högsommarskrud. Lite för varmt för vissa, men vi njöt (38 grader). Bara man ser till att dricka mycket och äta glass så håller man sig i form. Nåväl, vi checkade in på ett maffigt hotell jag gärna besöker åter. Hyatt Regency Capitol Hill, bara ett stenkast från Capitolium och därmed väldigt nära till alla sevärdheter.
Hotellet hade en bra, men dyr, valet service och hotellet i sig megalomaniskt, som det mesta i DC. Höjden på byggnaderna i staden är reglerad, medan volymen inte är det, det vill säga, man får bygga grandiost på bredden i stället. Hela stället ter sig mer som en flygplats (gillas!) än ett hotell, komplett med butiker, restauranger, bankomater, frisör osv.
Jag har besökt DC i körsbärsblomningen och det är otroligt vackert, men det här är en stad som jag inte blir trött på. Då mor min inte varit här tidigare besökte vi de viktigaste monumenten, Vita Huset, och en kraftigt begränsad rundvandring i Capitolium. När jag var här som tonåring kunde man fritt komma in i de kammare ledamöterna samlas i, men nu var det utom räckhåll. Trist utveckling, men fullt förståeligt efter 6 januaris härjanden.
På vägen upp till Upstate NY åkte vi genom Pennsylvania och jag hade en konkret resplan för att leva in mig i mina drömmar om Broarna i Madison County, så vi hade ett antal covered bridges längs rutten. Mitt i resan frågar mor mig om det är onsdag idag, varpå jag svarar att det är tisdag. Hon hävdar bestämt att det måste vara onsdag, då vi ska vara tillbaka i Boston på torsdag. Vi drar bilen åt sidan och skrattar åt vår resehets. Vi har alltså anlänt till Syracuse, NY en dag för tidigt och vips står vi där utan vare sig övernattning eller planer. Jag har alltid velat besöka Vermont, så vi styr skutan ditåt, samtidigt som vi kollar in vad som finns på vägen. Ett magiskt vattenfall i en gammal industristad var en sån där gömd pärla som bara kan upplevas med en spontan och oplanerad del av en roadtrip.
Vi övernattade i Killington, Vermont, i en Ski Lodge (inte lilla ladan på bilden nedan) som förde tankarna till Twin Peaks. Bergen, träden, floderna, till och med det plötsliga skyfallet, kändes oerhört välkomnande och underbart. Vi bestämde oss för att komma tillbaka hit under hösten då träden byter skepnad till ett infernaliskt vackert konstverk med sina löv. Några höstar i Adirondacks har gett mig försmak på hur landskapet i Vermont kan te sig. Nöjda med att ha prickat in ytterligare både Vermont och New Hampshire där vi stannade i en outlet mall, igen, begav vi oss tillbaka mot Boston. Denna sträcka innehåller inte några spännande hacks i form av status, mer än att Hotels.com-guldet gav oss ett lite bättre rum på Ski Lodgen vi bodde på. Mer konkret resenördsdetaljerat i nästa inlägg!