Kris
Medlem
Episod 7: Hemåt mot nya mål och en aldrig sinande backlog
Allt har ett slut och så även ett sportlov i New York. Vi siktade in oss på den nya och löjligt djupa concousen Grand Central Madison för att ta oss mot flygplatsen. Att bygga en hel tågstation så långt under jorden är en arkitektonisk bedrift som får en att känna sig ganska liten. Prismässigt blev det nästan dött lopp mot tunnelbanan då Junior åker för endast en dollar på LIRR. Vi sparade dessutom värdefulla minuter och Junior insisterade på att vi skulle tajma ett tåg med slutdestination Far Rockaway. Det kändes passande med tanke på att det var pappa som höll i reseplaneringen...
Innan vi lämnade Manhattan betade vi av en sista tradition jag har i form av en ordentlig tacolunch. Utcheckningen från hotellet gick smidigt och vi kunde glatt konstatera att alla amenity fees var borta precis som utlovat. Vi lämnade ett New York som var minst femton grader varmare än när vi ankom. Snön smälte i en rasande fart och istapparna brakade ner från byggnadernas avsatser. Skillnaden i upplevd temperatur var enorm och det var nästan så att man blev sugen på en uteservering i solen innan vi klev ner i underjorden.
Rulltrappan ner mot den imponerande LIRR concourse på Grand Central
Smidigt byte från LIRR till Air Train på Jamaica Station
Efter tåget väntade det förarlösa Air Train som med sina trygga rörelser påminner en del om metron hemma i Köpenhamn. Det är alltid en speciell känsla att glida fram ovanför trafiken och se terminalerna närma sig.
Prislappen för Air Train är saftig jämfört med LIRR tåget för fem dollar och tjugofem cent
Smidig tur med Air Train från Jamaica mot terminalerna
Alltid trevligt med flygplansspaning här ser vi El Al i sällskap med American
Närmar oss Terminal 1 för resans sista etapp
En sista blick mot Manhattans skyline innan vi går in i terminalen
Kaos och prioriteringar
Väl inne på JFK Terminal 1 insåg vi snabbt att tekniken svikit oss. Online check in vägrade fungera och det verkade som om bokningen hamnat i ett digitalt limbo efter den tidigare apis-seansen på utresan. Det gick inte ens att lägga in passnummer manuellt så det var bara att ställa sig i den manuella kön till disken.
När vi väl fått våra fysiska boardingkort såg vi att kön till säkerhetskontrollen ringlade sig långt utanför fållorna och runt hörnet. Som tur var fungerade priority lane utmärkt och med två av fyra kontrollpunkter dedikerade till prio tog vi oss igenom på tjugo minuter. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det tog i den vanliga kön där stämningen verkade betydligt mer ansträngd.
SAS manuella incheckning bjöd på fritt blås i priority kön
Vår räddare i nöden denna eftermiddag
Vi sökte skydd i Air France loungen där det också var en del kö för att komma in. Väl inne var det dock relativt städat och vi bjöds på det vanliga utbudet av varmt och kallt käk samt efterrätter. Junior lät Harry Potter skråla i sina Bose-kåpor fram till boarding, medan jag tog en sista kaffe och spanade ut mot den välkända silhuetten i horisonten.
Kön hopar upp sig vid ingången till loungen
Utbudet av dryck på nedanvåningen
Fräscha alternativ för den som vill ha något lättare
Ett urval av varma rätter att välja bland
Ingen måltid är komplett utan något sött
En sista munsbit innan vi kliver ombord
En allra allra sista blänkare mot Manhattan i horisonten
Sigrid Viking och kabindrama
Resan hem skedde ombord på Sigrid Viking som är en trotjänare i form av en A330. Det var lite av en nostalgitripp då det visade sig vara exakt tio år sedan min första tur med just denna kärra precis som med planet på utresan. Vid boarding uppstod en dråplig situation när en äldre brittisk herre bad en stewardess om hjälp med sin väska. Hon förklarade vänligt men bestämt att hon tyvärr inte var tillräckligt lång för att nå upp till hyllan. Herren svarade då med ett snett leende att man minsann hade både unga och starka flygvärdinnor förr i världen. En yngre medpassagerare trädde snabbt in och avväpnade situationen genom att lyfta upp väskan med ett lätt skratt vilket räddade kvällsfriden i kabinen.
Vi hade redan skött pyjamasbyte och tandborstning i loungen så vi intog attackposition för sömn så fort säkerhetsbältet släcktes. Vi struntade helt i menyn och Junior snarkade hela vägen till Köpenhamn. Det var oerhört skönt att få sova bort större delen av resan för att skruva fram klockan inför vardagen som väntar på hemmaplan.
Rad 2 i mitten är perfekt när man reser två tillsammans då rad 1 tyvärr var upptagen
Amenity kit och en välkomstdrink innan start
Dags för take off. Fortfarande med ett snötäcke på marken.
Den nya menyn med praktiska flikar som vi dock valde att sova förbi
Främre kabinen i behaglig kvällsbelysning inför nattens sömn
SAS C-stol I känt format. Vår säng för natten.
Hemma igen och bokslutet
Landningen i Köpenhamn gick helt utan bekymmer och vi möttes av en tom passkontroll. Vi noterade även att tullen har uppgraderat sin fordonsflotta med en mycket dansk lösning i form av en lådcykel. Ett snabbt besök i SAS loungen för frukost och en kopp kaffe satt fint innan vi tog tåget den sista biten hem till huvudbangården.
Tullen i Köpenhamn har fått uppgraderat fordonsflottan
Vi tog sikte mot loungen efter en smidig ankomst vis E-piren
Lite frukost då vi valde att sova hela vägen till landning
Tillbaka där resan startade på huvudbangården i byen
När vi summerar det hela kan vi konstatera att turen genererade totalt 68250 bonuspoäng till eurobonus-familjekontot och 21000 nivåpoäng per person. Inte alls dumt för en sportlovsutflykt. Likaledes blev det en rejäl slatt IHG-poäng med diverse kampanjer som kör mest hela tiden. Med nuvarande dynamiska poäng-prissättning på IHG får man dock fiska länge för bra deals på poäng. Men de finns! Mer om det en annan gång.
Hur gick det då med vår backlog? Det visade sig vara helt omöjligt att tömma den helt då New York alltid levererar nya ställen att upptäcka. Vi vet redan nu att det måste bli både flipper i Red Hook, tacos i Greenpoint och fler parti schack på Chess Forum vid nästa besök. Förhoppningsvis i ett lite varmare klimat med fler uteserveringar och upplevelser utomhus.
Tack till alla er som har hängt med på denna resa och läst våra rapporter. Nu är frågan var nästa stora äventyr bär hän. Det är hög tid att börja slipa på planerna för sommaren 2026 eftersom jag redan ligger en aning efter i planeringen.
Allt har ett slut och så även ett sportlov i New York. Vi siktade in oss på den nya och löjligt djupa concousen Grand Central Madison för att ta oss mot flygplatsen. Att bygga en hel tågstation så långt under jorden är en arkitektonisk bedrift som får en att känna sig ganska liten. Prismässigt blev det nästan dött lopp mot tunnelbanan då Junior åker för endast en dollar på LIRR. Vi sparade dessutom värdefulla minuter och Junior insisterade på att vi skulle tajma ett tåg med slutdestination Far Rockaway. Det kändes passande med tanke på att det var pappa som höll i reseplaneringen...
Innan vi lämnade Manhattan betade vi av en sista tradition jag har i form av en ordentlig tacolunch. Utcheckningen från hotellet gick smidigt och vi kunde glatt konstatera att alla amenity fees var borta precis som utlovat. Vi lämnade ett New York som var minst femton grader varmare än när vi ankom. Snön smälte i en rasande fart och istapparna brakade ner från byggnadernas avsatser. Skillnaden i upplevd temperatur var enorm och det var nästan så att man blev sugen på en uteservering i solen innan vi klev ner i underjorden.
Rulltrappan ner mot den imponerande LIRR concourse på Grand Central
Smidigt byte från LIRR till Air Train på Jamaica Station
Efter tåget väntade det förarlösa Air Train som med sina trygga rörelser påminner en del om metron hemma i Köpenhamn. Det är alltid en speciell känsla att glida fram ovanför trafiken och se terminalerna närma sig.
Prislappen för Air Train är saftig jämfört med LIRR tåget för fem dollar och tjugofem cent
Smidig tur med Air Train från Jamaica mot terminalerna
Alltid trevligt med flygplansspaning här ser vi El Al i sällskap med American
Närmar oss Terminal 1 för resans sista etapp
En sista blick mot Manhattans skyline innan vi går in i terminalen
Kaos och prioriteringar
Väl inne på JFK Terminal 1 insåg vi snabbt att tekniken svikit oss. Online check in vägrade fungera och det verkade som om bokningen hamnat i ett digitalt limbo efter den tidigare apis-seansen på utresan. Det gick inte ens att lägga in passnummer manuellt så det var bara att ställa sig i den manuella kön till disken.
När vi väl fått våra fysiska boardingkort såg vi att kön till säkerhetskontrollen ringlade sig långt utanför fållorna och runt hörnet. Som tur var fungerade priority lane utmärkt och med två av fyra kontrollpunkter dedikerade till prio tog vi oss igenom på tjugo minuter. Jag vågar knappt tänka på hur lång tid det tog i den vanliga kön där stämningen verkade betydligt mer ansträngd.
SAS manuella incheckning bjöd på fritt blås i priority kön
Vår räddare i nöden denna eftermiddag
Vi sökte skydd i Air France loungen där det också var en del kö för att komma in. Väl inne var det dock relativt städat och vi bjöds på det vanliga utbudet av varmt och kallt käk samt efterrätter. Junior lät Harry Potter skråla i sina Bose-kåpor fram till boarding, medan jag tog en sista kaffe och spanade ut mot den välkända silhuetten i horisonten.
Kön hopar upp sig vid ingången till loungen
Utbudet av dryck på nedanvåningen
Fräscha alternativ för den som vill ha något lättare
Ett urval av varma rätter att välja bland
Ingen måltid är komplett utan något sött
En sista munsbit innan vi kliver ombord
En allra allra sista blänkare mot Manhattan i horisonten
Sigrid Viking och kabindrama
Resan hem skedde ombord på Sigrid Viking som är en trotjänare i form av en A330. Det var lite av en nostalgitripp då det visade sig vara exakt tio år sedan min första tur med just denna kärra precis som med planet på utresan. Vid boarding uppstod en dråplig situation när en äldre brittisk herre bad en stewardess om hjälp med sin väska. Hon förklarade vänligt men bestämt att hon tyvärr inte var tillräckligt lång för att nå upp till hyllan. Herren svarade då med ett snett leende att man minsann hade både unga och starka flygvärdinnor förr i världen. En yngre medpassagerare trädde snabbt in och avväpnade situationen genom att lyfta upp väskan med ett lätt skratt vilket räddade kvällsfriden i kabinen.
Vi hade redan skött pyjamasbyte och tandborstning i loungen så vi intog attackposition för sömn så fort säkerhetsbältet släcktes. Vi struntade helt i menyn och Junior snarkade hela vägen till Köpenhamn. Det var oerhört skönt att få sova bort större delen av resan för att skruva fram klockan inför vardagen som väntar på hemmaplan.
Rad 2 i mitten är perfekt när man reser två tillsammans då rad 1 tyvärr var upptagen
Amenity kit och en välkomstdrink innan start
Dags för take off. Fortfarande med ett snötäcke på marken.
Den nya menyn med praktiska flikar som vi dock valde att sova förbi
Främre kabinen i behaglig kvällsbelysning inför nattens sömn
SAS C-stol I känt format. Vår säng för natten.
Hemma igen och bokslutet
Landningen i Köpenhamn gick helt utan bekymmer och vi möttes av en tom passkontroll. Vi noterade även att tullen har uppgraderat sin fordonsflotta med en mycket dansk lösning i form av en lådcykel. Ett snabbt besök i SAS loungen för frukost och en kopp kaffe satt fint innan vi tog tåget den sista biten hem till huvudbangården.
Tullen i Köpenhamn har fått uppgraderat fordonsflottan
Vi tog sikte mot loungen efter en smidig ankomst vis E-piren
Lite frukost då vi valde att sova hela vägen till landning
Tillbaka där resan startade på huvudbangården i byen
När vi summerar det hela kan vi konstatera att turen genererade totalt 68250 bonuspoäng till eurobonus-familjekontot och 21000 nivåpoäng per person. Inte alls dumt för en sportlovsutflykt. Likaledes blev det en rejäl slatt IHG-poäng med diverse kampanjer som kör mest hela tiden. Med nuvarande dynamiska poäng-prissättning på IHG får man dock fiska länge för bra deals på poäng. Men de finns! Mer om det en annan gång.
Hur gick det då med vår backlog? Det visade sig vara helt omöjligt att tömma den helt då New York alltid levererar nya ställen att upptäcka. Vi vet redan nu att det måste bli både flipper i Red Hook, tacos i Greenpoint och fler parti schack på Chess Forum vid nästa besök. Förhoppningsvis i ett lite varmare klimat med fler uteserveringar och upplevelser utomhus.
Tack till alla er som har hängt med på denna resa och läst våra rapporter. Nu är frågan var nästa stora äventyr bär hän. Det är hög tid att börja slipa på planerna för sommaren 2026 eftersom jag redan ligger en aning efter i planeringen.
