OliT
Medlem
Lång berättelse nedan:
Det blev kris i går när min väska inte kom med från TXL till ARN eftersom jag skulle på heldagskurs i Stockholm i dag. En PIR skrevs, jag fick SAS nödspåse (med vit t-shirt i XXL) och en klapp på axeln. Klockan var då efter 21.30, så att köpa kläder i Stockholm var otänkbart, och kursen skulle börja 09.30.
Jag kom ganska snabbt att tänka på att klädaffärerna i T5 borde vara öppna och frågade personalen som jag anmälde det bortflugna bagaget till, utan att få något svar. Jag kollade sen med upplysningsdisken i ankomsthallen och absolut, butikerna var öppna. Så, jag tog mig mot T5 för att köpa lite nödkläder.
För att passera säkerhetskontrollen behövde jag i vanlig ordning ett boardingkort, så jag tänkte att jag bokar en flex-biljett till LLA och går igenom. Det var dock precis under en timme kvar till avgång, så det gick inte på nätet. Jag gick således till SAS servicedisk i T5.
Där möttes jag av de två otrevligaste personer jag träffat på under de senaste åren. Jag gjorde misstaget att förklara varför jag ville köpa en resa, varpå de började säga åt varandra att "nej, det kan vi absolut inte göra" och "du får inte gå in i transferområdet". Jag insisterade på att få köpa en biljett, varpå jag fick svaret att detta var något man vägrade att göra och att jag i så fall fick gå till T4 och köpa biljetten där. Man hävdade också att det absolut inte går att komma in i T5 med ett inrikes boardingkort, trots att jag själv gjort det ett par gånger för att gå till SL. Här får jag också veta att de båda "håller på med något stort inför i morgon och inte har tid att hjälpa mig med mitt strul", trots att disken var öppen.
Jag orkade inte fortsätta hävda att det var möjligt, så jag bad att få veta om det fanns någon kvällsavgång till en utrikesdestination. Till HEL gick det att flyga, och jag bad om en businessbiljett. Då svarar denna otroligt otrevliga kvinna att hon, om jag tvunget skulle köpa en biljett, skulle spärras från att få återbetalning, eftersom journalister utnyttjat avbokningsbara biljetter för att gå in i terminalen och fota folk.
SAS hade alltså (eller Accona, men anlitade av SAS) tappat bort min väska på TXL (trots sisådär 45 minuter till avgång), ställt mig utan kläder, vägrar hjälpa till med den enda möjliga lösningen och är dessutom otrevliga och arroganta. Ungefär här knäpper det till för mig.
Jag förklarar tydligt vad jag anser om bemötandet, ifrågasätter att de har mage att vägra att hjälpa och dessutom vara rejält otrevliga. Då ringer den ena kvinnan station manager, efter att först högt och ljudligt uttryckt vad hon tycker om situationen. Denne går med på att en biljett ställs ut utan spärren, men jag får av kvinnan veta att jag minsann inte kommer att få tillbaka serviceavgiften på 300 kronor.Till slut tar jag mig ändå in i T5 och lyckas köpa en skjorta och underkläder så att jag i alla fall kan vara med på kursen utan att skämmas.
Nu undrar jag: Vad skulle ni göra i min situation? Jag är vansinnigt arg och kränkt (faktiskt!). Ska det verkligen vara omöjligt att ha något slags helhetstänk och bemöta kunder med respekt och förståelse? I vanliga fall tycker jag att SAS har väldigt bra och trevlig personal.
Det blev kris i går när min väska inte kom med från TXL till ARN eftersom jag skulle på heldagskurs i Stockholm i dag. En PIR skrevs, jag fick SAS nödspåse (med vit t-shirt i XXL) och en klapp på axeln. Klockan var då efter 21.30, så att köpa kläder i Stockholm var otänkbart, och kursen skulle börja 09.30.
Jag kom ganska snabbt att tänka på att klädaffärerna i T5 borde vara öppna och frågade personalen som jag anmälde det bortflugna bagaget till, utan att få något svar. Jag kollade sen med upplysningsdisken i ankomsthallen och absolut, butikerna var öppna. Så, jag tog mig mot T5 för att köpa lite nödkläder.
För att passera säkerhetskontrollen behövde jag i vanlig ordning ett boardingkort, så jag tänkte att jag bokar en flex-biljett till LLA och går igenom. Det var dock precis under en timme kvar till avgång, så det gick inte på nätet. Jag gick således till SAS servicedisk i T5.
Där möttes jag av de två otrevligaste personer jag träffat på under de senaste åren. Jag gjorde misstaget att förklara varför jag ville köpa en resa, varpå de började säga åt varandra att "nej, det kan vi absolut inte göra" och "du får inte gå in i transferområdet". Jag insisterade på att få köpa en biljett, varpå jag fick svaret att detta var något man vägrade att göra och att jag i så fall fick gå till T4 och köpa biljetten där. Man hävdade också att det absolut inte går att komma in i T5 med ett inrikes boardingkort, trots att jag själv gjort det ett par gånger för att gå till SL. Här får jag också veta att de båda "håller på med något stort inför i morgon och inte har tid att hjälpa mig med mitt strul", trots att disken var öppen.
Jag orkade inte fortsätta hävda att det var möjligt, så jag bad att få veta om det fanns någon kvällsavgång till en utrikesdestination. Till HEL gick det att flyga, och jag bad om en businessbiljett. Då svarar denna otroligt otrevliga kvinna att hon, om jag tvunget skulle köpa en biljett, skulle spärras från att få återbetalning, eftersom journalister utnyttjat avbokningsbara biljetter för att gå in i terminalen och fota folk.
SAS hade alltså (eller Accona, men anlitade av SAS) tappat bort min väska på TXL (trots sisådär 45 minuter till avgång), ställt mig utan kläder, vägrar hjälpa till med den enda möjliga lösningen och är dessutom otrevliga och arroganta. Ungefär här knäpper det till för mig.
Jag förklarar tydligt vad jag anser om bemötandet, ifrågasätter att de har mage att vägra att hjälpa och dessutom vara rejält otrevliga. Då ringer den ena kvinnan station manager, efter att först högt och ljudligt uttryckt vad hon tycker om situationen. Denne går med på att en biljett ställs ut utan spärren, men jag får av kvinnan veta att jag minsann inte kommer att få tillbaka serviceavgiften på 300 kronor.Till slut tar jag mig ändå in i T5 och lyckas köpa en skjorta och underkläder så att jag i alla fall kan vara med på kursen utan att skämmas.
Nu undrar jag: Vad skulle ni göra i min situation? Jag är vansinnigt arg och kränkt (faktiskt!). Ska det verkligen vara omöjligt att ha något slags helhetstänk och bemöta kunder med respekt och förståelse? I vanliga fall tycker jag att SAS har väldigt bra och trevlig personal.