Som jag nämnde i http://www.businessclass.se/reserap...-flying-blue-gold-platinum-14.html#post130442 lyckades jag och sambon igår kväll uppgradera sträckan Muscat-Amsterdam (KL0442) till business. Eftersom det sällan skrivs något om KLM:s C-klassprodukt i longhaul-utförande tänkte jag dela med mig av några observationer från nattens flight (vad kunde passa bättre i väntan på KL1109 mot ARN?).
MCT-AMS (KL0442) flygs med ett snabbt stopp i Doha, där planet (en A332) tankas och en del passagerare byts ut.
Sträckan MCT-DOH (med avgång 22.30) är ett kort skutt. I MCT finns bara bussgater, och boarding igår kväll skedde via två trappor, varav den främre användes för businesspax (och några sent tillkomna ecopax). Vi businesspax fick en egen buss, som kom några minuter efter att eco-bussarna åkt (omvänd priority boarding alltså).
C-klasskabinen (5 rader med 6 stolar vardera) var uppskattningsvis full till 2/3 under det korta hoppet från Muscat till Doha (med en flygtid på omkring 1h 15m). Vi satt på 6A och B (i minikabinen med två rader). Platsvalet var väl inte dåligt i sig, men det tjattrades en hel del i galley alldeles intill fram till dess att kabinen till slut släcktes ned (nu går vi dock händelserna i förväg).
Champagne serverades före avgång, och strax därefter en varm handduk. Vi lyfte sedan på utsatt tid, vid 22:30. På utresan i eco en vecka tidigare serverades på sträckan DOH-MCT enkla smörgåsar. I C-klass igår kväll vet jag inte riktigt vad KLM:s tanke var. En flygvärdinna närapå sprang genom kabinen, viftandes med en bricka med olika plastförpackningar på. Hon sade inte ett ord för att presentera eller förklara vad som erbjöds, men såvitt jag kunde se var det små smörgåsar, skivad frukt eller ost som erbjöds. Vi fick tag i varsin plastlåda med ost och en liten klick chutney av något slag. Till detta blev det ett till glas champagne. Läste litegrann, och sedan gick vi in för landning.
Ett fåtal pax steg av i Doha (ett par av dem C-pax). Betydligt fler än så boardade, och tyvärr användes nu bara den främre ingången (alla skulle alltså tränga sig förbi oss). Liksom i MCT boardade C-pax sist. Till slut var C-kabinen (och sannolikt planet) helt full.
Strax delades snygga amenity kits från Viktor & Rolf ut. Necessärerna fanns i två olika utföranden; ett för damer och ett för herrar. Bortsett från att herrprodukterna gick i brunt och damprodukterna i svart var den enda innehållsmässiga skillnaden att damnecessären (men inte herrnecessären) innehöll hudkräm (något som jag antar anses omanligt i Nederländerna). Ännu en runda preflight-drycker blev det, den här gången nöjde vi oss med lite juice.
Stoppet var planerat till 45 minuter, men blev drygt 1h 15min (vi kom iväg strax efter midnatt lokal tid). Efter takeoff blev det en ny vända med varma handdukar, och menyer delades ut. På menyn stod det att ”For your comfort, bottles of mineral water will be distributed shortly after departure”, men det missade besättningen visst. Eftersom jag var en aning törstig hörde jag mig efter att vi nått marschhöjd artigt för om de utlovade vattenflaskorna var på väg, men fick då svaret att det blir först senare under flygningen (vilket visade sig vara långt senare, dvs. strax före landning).
Hur som helst serverades så småningom på en lätt middag som inte var helt oäven (inga alternativ erbjöds, utan man fick hålla tillgodo med en bricka med bl.a. falafel, hommos, baba ghanoush och vad som i menyn uppgavs vara rökt lax, men i själva verket uppenbarligen var rökt kalkon – nå väl!). För undertecknads del sköljdes det hela ned med en sömntablett och ett glas Côtes du Rhône. Därefter bäddade jag ner mig för lite sömn.
Stolarna i denna A332 var gamla och (vad gäller komfort, lutning och förutsättningar för sömn i allmänhet) jämförbara med de som SK har. Möjligtvis känns stolarna rentav något mer primitiva än SK:s: IFE:n är i armstödet (för alla C-platser såvitt jag kunde se) och man känner tydligt i ryggen när grannen bakom rotar runt i stolsfickan. IFE-systemet kändes väl inte heller hundraprocentigt pålitligt – sambons enhet vägrade först helt, och insisterade efter omstart på att remaining flight time (i det skedet nära 6 timmar) var för kort för att kunna se TV-serieavsnitt om uppåt 25 minuter. Vi kanske borde ha klagat mer, men det kändes som att andra saker (mat och sömn) hade högre prioritet vid den tidpunkten.
Jag lyckades i alla fall ganska snart somna (hopkurad i framstupa sidoläge), och sov hyfsat gott fram till dess att kabinbelysningen slogs på och frukostserveringen så sakteliga inleddes vid kl. 04.00. Till frukost fanns faktiskt två alternativ – ett ”sweet” (med våfflor) och ett ”savoury” (med äggröra och en liten pannbiff). Vi tog en av varje, och var väldigt nöjda båda två.
Efter att brickorna plockats undan frågade en flygvärdinna om det var något mer som önskades, och jag passade på att påminna om den utlovade vattenflaskan (den som skulle distribueras ”shortly after departure”), som nu faktiskt levererades kvickt…
Landningen ägde rum vid 05:30 imorse, och vi var vid gate strax före utsatt tid (som var 05:45).
Kontentan
Det här var min första flight i business med KLM, och jag får väl säga att det var en smått förvirrande upplevelse. Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser alls faktiskt (annat än vad gäller hårdvaran, och där förstår jag att förändringar är nära förestående).
Servicen kändes verkligen slumpartad. Även om besättningen var trevlig stressades det väldigt, och jag såg ingen röd tråd. Kanske beror det på flygningens upplägg, med stoppet i Doha och den sena timmen då vi flög vidare därifrån. Även om MCT-(DOH)-AMS innebar drygt nio timmar ombord känns det inte som att jag har tillräckligt underlag för att vare sig ropa bu eller bä vad gäller helheten.
Var det värt kostnaden att uppgradera från monkey (ca 2900 kr per person)? Definitivt. Den uråldriga stolen till trots fick vi ändå några timmars hyfsad sömn, och det hade aldrig gått i coach.
Sist men inte minst - trevliga souvenirer i porslin!
MCT-AMS (KL0442) flygs med ett snabbt stopp i Doha, där planet (en A332) tankas och en del passagerare byts ut.
Sträckan MCT-DOH (med avgång 22.30) är ett kort skutt. I MCT finns bara bussgater, och boarding igår kväll skedde via två trappor, varav den främre användes för businesspax (och några sent tillkomna ecopax). Vi businesspax fick en egen buss, som kom några minuter efter att eco-bussarna åkt (omvänd priority boarding alltså).
C-klasskabinen (5 rader med 6 stolar vardera) var uppskattningsvis full till 2/3 under det korta hoppet från Muscat till Doha (med en flygtid på omkring 1h 15m). Vi satt på 6A och B (i minikabinen med två rader). Platsvalet var väl inte dåligt i sig, men det tjattrades en hel del i galley alldeles intill fram till dess att kabinen till slut släcktes ned (nu går vi dock händelserna i förväg).
Champagne serverades före avgång, och strax därefter en varm handduk. Vi lyfte sedan på utsatt tid, vid 22:30. På utresan i eco en vecka tidigare serverades på sträckan DOH-MCT enkla smörgåsar. I C-klass igår kväll vet jag inte riktigt vad KLM:s tanke var. En flygvärdinna närapå sprang genom kabinen, viftandes med en bricka med olika plastförpackningar på. Hon sade inte ett ord för att presentera eller förklara vad som erbjöds, men såvitt jag kunde se var det små smörgåsar, skivad frukt eller ost som erbjöds. Vi fick tag i varsin plastlåda med ost och en liten klick chutney av något slag. Till detta blev det ett till glas champagne. Läste litegrann, och sedan gick vi in för landning.
Ett fåtal pax steg av i Doha (ett par av dem C-pax). Betydligt fler än så boardade, och tyvärr användes nu bara den främre ingången (alla skulle alltså tränga sig förbi oss). Liksom i MCT boardade C-pax sist. Till slut var C-kabinen (och sannolikt planet) helt full.
Strax delades snygga amenity kits från Viktor & Rolf ut. Necessärerna fanns i två olika utföranden; ett för damer och ett för herrar. Bortsett från att herrprodukterna gick i brunt och damprodukterna i svart var den enda innehållsmässiga skillnaden att damnecessären (men inte herrnecessären) innehöll hudkräm (något som jag antar anses omanligt i Nederländerna). Ännu en runda preflight-drycker blev det, den här gången nöjde vi oss med lite juice.
Stoppet var planerat till 45 minuter, men blev drygt 1h 15min (vi kom iväg strax efter midnatt lokal tid). Efter takeoff blev det en ny vända med varma handdukar, och menyer delades ut. På menyn stod det att ”For your comfort, bottles of mineral water will be distributed shortly after departure”, men det missade besättningen visst. Eftersom jag var en aning törstig hörde jag mig efter att vi nått marschhöjd artigt för om de utlovade vattenflaskorna var på väg, men fick då svaret att det blir först senare under flygningen (vilket visade sig vara långt senare, dvs. strax före landning).
Hur som helst serverades så småningom på en lätt middag som inte var helt oäven (inga alternativ erbjöds, utan man fick hålla tillgodo med en bricka med bl.a. falafel, hommos, baba ghanoush och vad som i menyn uppgavs vara rökt lax, men i själva verket uppenbarligen var rökt kalkon – nå väl!). För undertecknads del sköljdes det hela ned med en sömntablett och ett glas Côtes du Rhône. Därefter bäddade jag ner mig för lite sömn.
Stolarna i denna A332 var gamla och (vad gäller komfort, lutning och förutsättningar för sömn i allmänhet) jämförbara med de som SK har. Möjligtvis känns stolarna rentav något mer primitiva än SK:s: IFE:n är i armstödet (för alla C-platser såvitt jag kunde se) och man känner tydligt i ryggen när grannen bakom rotar runt i stolsfickan. IFE-systemet kändes väl inte heller hundraprocentigt pålitligt – sambons enhet vägrade först helt, och insisterade efter omstart på att remaining flight time (i det skedet nära 6 timmar) var för kort för att kunna se TV-serieavsnitt om uppåt 25 minuter. Vi kanske borde ha klagat mer, men det kändes som att andra saker (mat och sömn) hade högre prioritet vid den tidpunkten.
Jag lyckades i alla fall ganska snart somna (hopkurad i framstupa sidoläge), och sov hyfsat gott fram till dess att kabinbelysningen slogs på och frukostserveringen så sakteliga inleddes vid kl. 04.00. Till frukost fanns faktiskt två alternativ – ett ”sweet” (med våfflor) och ett ”savoury” (med äggröra och en liten pannbiff). Vi tog en av varje, och var väldigt nöjda båda två.
Efter att brickorna plockats undan frågade en flygvärdinna om det var något mer som önskades, och jag passade på att påminna om den utlovade vattenflaskan (den som skulle distribueras ”shortly after departure”), som nu faktiskt levererades kvickt…
Landningen ägde rum vid 05:30 imorse, och vi var vid gate strax före utsatt tid (som var 05:45).
Kontentan
Det här var min första flight i business med KLM, och jag får väl säga att det var en smått förvirrande upplevelse. Jag vet inte riktigt vad jag ska dra för slutsatser alls faktiskt (annat än vad gäller hårdvaran, och där förstår jag att förändringar är nära förestående).
Servicen kändes verkligen slumpartad. Även om besättningen var trevlig stressades det väldigt, och jag såg ingen röd tråd. Kanske beror det på flygningens upplägg, med stoppet i Doha och den sena timmen då vi flög vidare därifrån. Även om MCT-(DOH)-AMS innebar drygt nio timmar ombord känns det inte som att jag har tillräckligt underlag för att vare sig ropa bu eller bä vad gäller helheten.
Var det värt kostnaden att uppgradera från monkey (ca 2900 kr per person)? Definitivt. Den uråldriga stolen till trots fick vi ändå några timmars hyfsad sömn, och det hade aldrig gått i coach.
Sist men inte minst - trevliga souvenirer i porslin!
Last edited: