011430121
Medlem
@jonatan79 kanske sonen skall skriva ett inlägg hur det är att resa över hela värden med fars gubben, och hur pinsamt det vara ibland
Miljonresa med 13-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
jonatan79
Medlem
Han bara skakade på huvudet. Att få honom att skriva något utan uppenbar och direkt belöning är inte riktigt hans grej.
jonatan79
Medlem
LGW–MAD med Air Europa i ekonomiklass i en B737-800. Vi hamnade på 23E och 23F. Blågrå skinnstolar. Mindre trångt för knäna än på Virgin.
Ingen gratisservering, men det fanns några mindre inspirerande rätter till försäljning. Inte heller någon Wi-Fi.
I stället roade jag mig med flygplanstidningen Europa. Flygbolagets tunnhårige president hade en ganska intetsägande ledare om hur bra flygbolaget var och att även om det hade varit tufft så låg de nu i framkant i alla avseenden.
I flygplanstidningen läste vi vidare att flygbolaget hade 27 flygplan av typen B737-800 för korta och mellanlånga flygningar, men att bara sex av dessa var utrustade med Wi-Fi.
I tidningen läste vi också om SkyTeam, om tre områden där SkyTeam-teknologi uppgavs förenkla resandet. Efter vår SkyTeam-utmaning kunde vi konstatera att det ändå fanns visst förbättringsutrymme avseende dessa.
Det första området var att målsättningen varit att sedan 2022 skulle minst 95% (något oklart av vad) få en förenklad incheckning och kunna checka in online, även om man flög flera SkyTeam-bolag på samma bokning. Vi noterade att Air Europa var ett av flera flygbolag inom SkyTeam till vilket vi inte kunde checka in online.
För det andra skrev man om det man kallade FLIFO, att man skulle kunna få flyginformation om SkyTeam-flyg inklusive gateinformation oavsett vilket flygbolags app man använde. Jag noterade att Air Europa var ett av två flygbolag som inte gick att få in i SAS-appen.
För det tredje lyfte man fram SkyTeams ”award-winning Hand Luggage Calculator”, som tydligen hjälpte passagerare att lista ut den minsta gemensamma nämnaren av olika SkyTeam-bolags handbagagerestriktioner. Bättre vore förstås om flygbolagen hade samma handbagageregler, då skulle ju ett sådant verktyg inte behövts.
Det som inte nämndes var SkyTeam Lounge Finder, det verktyg som vi konstaterade visade mer fel information än rätt under vår utmaning, och som vi därför helt slutade använda.
Vidare i flygplanstidningen fanns reklam för skoinlägg för att se längre ut, för hårtransplantation och för någon teknisk pryl för erektil dysfunktion. Jag märkte ett visst tema.
Ingen gratisservering, men det fanns några mindre inspirerande rätter till försäljning. Inte heller någon Wi-Fi.
I stället roade jag mig med flygplanstidningen Europa. Flygbolagets tunnhårige president hade en ganska intetsägande ledare om hur bra flygbolaget var och att även om det hade varit tufft så låg de nu i framkant i alla avseenden.
I flygplanstidningen läste vi vidare att flygbolaget hade 27 flygplan av typen B737-800 för korta och mellanlånga flygningar, men att bara sex av dessa var utrustade med Wi-Fi.
I tidningen läste vi också om SkyTeam, om tre områden där SkyTeam-teknologi uppgavs förenkla resandet. Efter vår SkyTeam-utmaning kunde vi konstatera att det ändå fanns visst förbättringsutrymme avseende dessa.
Det första området var att målsättningen varit att sedan 2022 skulle minst 95% (något oklart av vad) få en förenklad incheckning och kunna checka in online, även om man flög flera SkyTeam-bolag på samma bokning. Vi noterade att Air Europa var ett av flera flygbolag inom SkyTeam till vilket vi inte kunde checka in online.
För det andra skrev man om det man kallade FLIFO, att man skulle kunna få flyginformation om SkyTeam-flyg inklusive gateinformation oavsett vilket flygbolags app man använde. Jag noterade att Air Europa var ett av två flygbolag som inte gick att få in i SAS-appen.
För det tredje lyfte man fram SkyTeams ”award-winning Hand Luggage Calculator”, som tydligen hjälpte passagerare att lista ut den minsta gemensamma nämnaren av olika SkyTeam-bolags handbagagerestriktioner. Bättre vore förstås om flygbolagen hade samma handbagageregler, då skulle ju ett sådant verktyg inte behövts.
Det som inte nämndes var SkyTeam Lounge Finder, det verktyg som vi konstaterade visade mer fel information än rätt under vår utmaning, och som vi därför helt slutade använda.
Vidare i flygplanstidningen fanns reklam för skoinlägg för att se längre ut, för hårtransplantation och för någon teknisk pryl för erektil dysfunktion. Jag märkte ett visst tema.
jonatan79
Medlem
Landade i MAD. Applåder i kabinen vid landning. Buss från flygplanet. Relaxed connection, dock terminalbyte, för vi landade på terminal 1 och nästa flyg med samma flygbolag skulle gå från terminal 2.
Till höger mot transfer i stället för genom passkontroll (vi reste ju in i EU, post-Brexit). Gång bort mot transfer till terminal 2. Ödslig transfer. Skylt om att man inte får titta på mobilen när man går genom passkontrollen. Båda passkontrollanterna tittade i sina mobiler när vi kom och tittade då slött upp. Ödsligt även i säkerhetskontrollen.
Väl i terminal 2 gick vi bort mot E-gaterna och terminal 2:s enda lounge. Av någon anledning finns bara en leverantör av lounger på de flesta spanska flygplatser, Sala VIP nånting heter allihopa, är ungefär likadana och enligt oss inte jättebra. Jämförelsevis hade alltså Gatwicks södra terminal (en mindre flygplats) hela fem olika lounger. Spanska lounger kunde ha nytta av lite konkurrens.
Draken på Sala VIP Puerta de Alcalá släppte inte in oss, tidigast 4 timmar innan nästa flyg skulle vi få komma in, inte ens via SkyTeam när vi hade ett anslutande SkyTeam-flyg på samma bokning. Detsamma gällde access via Priority Pass. Däremot fick vi höra att terminal 2 och 3 egentligen satt ihop och kunde betraktas som samma sak. I terminal 3 fanns en annan Sala VIP-lounge, som Draken tipsade var bättre.
En dryg halvtimme senare gick vi därför till Sala VIP Puerta del sol i terminal 3. Loungen gav skäl för namnet med stora fönster ut mot flygplatsen med vidsträckt vy med bergen i bakgrunden.
Gällande matutbud var det som på de flesta Sala VIP-lounger med små skålar med olika företrädesvis rinniga smårätter.
Fåtöljerna var hyfsat bekväma, det var ganska stort och luftigt och inte så fullt. Till skillnad från Sala VIP-loungen i terminal 1 som vi besökte i början av vårt äventyr fanns här med råge kall mjölk till té, hela fem stora termosar faktiskt.
Till höger mot transfer i stället för genom passkontroll (vi reste ju in i EU, post-Brexit). Gång bort mot transfer till terminal 2. Ödslig transfer. Skylt om att man inte får titta på mobilen när man går genom passkontrollen. Båda passkontrollanterna tittade i sina mobiler när vi kom och tittade då slött upp. Ödsligt även i säkerhetskontrollen.
Väl i terminal 2 gick vi bort mot E-gaterna och terminal 2:s enda lounge. Av någon anledning finns bara en leverantör av lounger på de flesta spanska flygplatser, Sala VIP nånting heter allihopa, är ungefär likadana och enligt oss inte jättebra. Jämförelsevis hade alltså Gatwicks södra terminal (en mindre flygplats) hela fem olika lounger. Spanska lounger kunde ha nytta av lite konkurrens.
Draken på Sala VIP Puerta de Alcalá släppte inte in oss, tidigast 4 timmar innan nästa flyg skulle vi få komma in, inte ens via SkyTeam när vi hade ett anslutande SkyTeam-flyg på samma bokning. Detsamma gällde access via Priority Pass. Däremot fick vi höra att terminal 2 och 3 egentligen satt ihop och kunde betraktas som samma sak. I terminal 3 fanns en annan Sala VIP-lounge, som Draken tipsade var bättre.
En dryg halvtimme senare gick vi därför till Sala VIP Puerta del sol i terminal 3. Loungen gav skäl för namnet med stora fönster ut mot flygplatsen med vidsträckt vy med bergen i bakgrunden.
Gällande matutbud var det som på de flesta Sala VIP-lounger med små skålar med olika företrädesvis rinniga smårätter.
Fåtöljerna var hyfsat bekväma, det var ganska stort och luftigt och inte så fullt. Till skillnad från Sala VIP-loungen i terminal 1 som vi besökte i början av vårt äventyr fanns här med råge kall mjölk till té, hela fem stora termosar faktiskt.
jonatan79
Medlem
MAD–XXX med Air Europa i ekonomiklass. Vår 22:a och sista flygning på vårt 17 dagar långa äventyr. B737-800 liksom tidigare samma dag. Det kommer inte finnas nåt att skriva om denna flygning tänkte jag, den skulle väl bli likadan som förra. Det visade sig dock bjudas på viss underhållning.
Vissa medpassagerare verkade uppspelta, kanske inför stundande nyår. Den spanska kvinnan bakom mig satt och bankade i min stol i sitt upphetsade högfrekventa samtal med sin stolskamrat, och lyckades upprätthålla sitt uppvarvade tillstånd större delen av flygningen, trots att mannen hon samspråkade med var betydligt lugnare.
Inför start även stökigt längre fram i kabinen då två passagerare flera rader från varandra ställde sig upp och gestikulerade och hade en högljudd irriterad diskussion, men det lugnade ner sig i samband med att piloten berättade att det var bråttom att lyfta för att inte förlora vår slottid och behöva vänta en timme till.
Det hela blossade upp igen en timme senare när en tredje kvinna blev inblandad i dispyten. Applåder igen av nåt skäl. Flygvärdinnorna skakade på huvudet när de gick förbi. ”Cleanliness bags” (som China Airlines kallade dem) behövdes. Det hela verkade väldigt rörigt, vi förstod inte riktigt vad som skedde. Den mest skräniga passageren, som verkade ha påbörjat nyårsfirandet lite väl tidigt, blev flyttad till det bakersta sätet i affärsklass, och verkade bli punktmarkerad av en manlig kabinpersonal under resten av flygningen.
Sämre än TAROM blev sonens omdöme om Air Europa, främst för att de inte ens bjöd på dryck. Sonen tyckte Saudi var bäst, främst eftersom de hade bra spel i underhållningssystemet. Jag tyckte också Saudi gav ett positivt intryck då de var trevliga och bjöd på flera serveringstillfällen. Trevlig service var det också på China Airlines, som var en annan favorit för mig.
Med denna flygning med Air Europa blev vi alltså färdiga med vår utmaning, med ett par timmar kvar av året. Det kändes som sagt lite vemodigt. Sonen hade dock fått blodad tand, han ville resa mer, kanske inte direkt men gärna om någon månad. Japan stod högst upp på hans önskelista. Flygen, loungerna och hotellen var det han gillade bäst. Aktiviteterna jag tvingade med honom på däremellan var han inte lika förtjust i, men jag tänkte att han nog fick ut något av dem ändå, även om han själv hade svårt att se det.
En kvinna med tysk brytning i SAS-kundtjänsten bara gapskrattade när hon hörde talas om miljonutmaningen och vår reseplan cirka en vecka innan avfärd. ”You’re crazy! Ha ha ha!”. Kanske det tänkte jag. Sen ville hon gärna fortsätta prata och spåna möjliga reserutter även om hon inte kunde hjälpa till att boka på feeder flights. Det kanske var ett galet äventyr, men jag är väldigt glad att vi valde att göra det, och att vi gjorde det tillsammans.
Vissa medpassagerare verkade uppspelta, kanske inför stundande nyår. Den spanska kvinnan bakom mig satt och bankade i min stol i sitt upphetsade högfrekventa samtal med sin stolskamrat, och lyckades upprätthålla sitt uppvarvade tillstånd större delen av flygningen, trots att mannen hon samspråkade med var betydligt lugnare.
Inför start även stökigt längre fram i kabinen då två passagerare flera rader från varandra ställde sig upp och gestikulerade och hade en högljudd irriterad diskussion, men det lugnade ner sig i samband med att piloten berättade att det var bråttom att lyfta för att inte förlora vår slottid och behöva vänta en timme till.
Det hela blossade upp igen en timme senare när en tredje kvinna blev inblandad i dispyten. Applåder igen av nåt skäl. Flygvärdinnorna skakade på huvudet när de gick förbi. ”Cleanliness bags” (som China Airlines kallade dem) behövdes. Det hela verkade väldigt rörigt, vi förstod inte riktigt vad som skedde. Den mest skräniga passageren, som verkade ha påbörjat nyårsfirandet lite väl tidigt, blev flyttad till det bakersta sätet i affärsklass, och verkade bli punktmarkerad av en manlig kabinpersonal under resten av flygningen.
Sämre än TAROM blev sonens omdöme om Air Europa, främst för att de inte ens bjöd på dryck. Sonen tyckte Saudi var bäst, främst eftersom de hade bra spel i underhållningssystemet. Jag tyckte också Saudi gav ett positivt intryck då de var trevliga och bjöd på flera serveringstillfällen. Trevlig service var det också på China Airlines, som var en annan favorit för mig.
Med denna flygning med Air Europa blev vi alltså färdiga med vår utmaning, med ett par timmar kvar av året. Det kändes som sagt lite vemodigt. Sonen hade dock fått blodad tand, han ville resa mer, kanske inte direkt men gärna om någon månad. Japan stod högst upp på hans önskelista. Flygen, loungerna och hotellen var det han gillade bäst. Aktiviteterna jag tvingade med honom på däremellan var han inte lika förtjust i, men jag tänkte att han nog fick ut något av dem ändå, även om han själv hade svårt att se det.
En kvinna med tysk brytning i SAS-kundtjänsten bara gapskrattade när hon hörde talas om miljonutmaningen och vår reseplan cirka en vecka innan avfärd. ”You’re crazy! Ha ha ha!”. Kanske det tänkte jag. Sen ville hon gärna fortsätta prata och spåna möjliga reserutter även om hon inte kunde hjälpa till att boka på feeder flights. Det kanske var ett galet äventyr, men jag är väldigt glad att vi valde att göra det, och att vi gjorde det tillsammans.
Cristoffer Cedergren
Medlem
UX har lite att jobba på, men en tidig morgonavgång CPH-MAD vore inte dumt för att kunna ansluta från MAD vidare sydväst ut i den (riktiga) världen.
airbus380.se
Medlem
Vilka härliga rapporter och bilder och grattis till 1 miljon nu gäller det att spendera dem också 