jonatan79
Medlem
Precis så!
Miljonresa med 13-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
Precis så!
jonatan79
Medlem
I flygplanstidningen på väg till Bukarest läste jag artikeln om Tarom, som firade 70-årsjubileum i år och har varit med i SkyTeam sedan 2010. Man lyfte i artikeln fram rumänska flygpionjärer som Traian Vuia, Aurel Vlaicu och Henri Coandă samt flygbolagets stolta tradition med regelbundna flyg till New York och Peking på 1970-talet. Artikeln gjorde mig dock inte klokare i frågan om Tarom är en akronym, som exempelvis SAS, så jag kommer fortsätta skriva namnet med gemener.
Jag läste artikeln i flygplanstidningen från 19E, för tidningen i min stolsficka var faktiskt blöt! Stolsfickorna var allmänt lite grisiga och om man började syna annat i kabinen lite närmare (som de väldigt fläckiga fönsterrutorna, de smutsiga avstängda skärmarna, den med damm till synes delvis igentäppta ventilationensskåran i mitten av taket, m.m.) så såg man att det mesta i kabinen nog inte har städats på länge. Man gjorde därför bäst i att inte titta så noga. ”Starting 2017, the fleet renewal process has begun” läste jag i tidningen, liksom att man skryter lite om ISO 9001:2008-kvalitetscertifiering.
Ingen gratis servering ens av nån slags dryck i ekonomiklass, vilket därmed skiljer sig från SAS, KLM och Air France. Man behövde betala med kort, fysiskt kort, inte Amex, och kortet behövde sitta i terminalen. Jag förvirrades lite av ordningen på knapparna för PIN-kod på betalterminalen: 9, 5, 3 på den översta raden är man ju inte van vid, så det var tur att man mindes sin PIN-kod och inte bara förlitade sig på muskelminnet i pekfingret. Det räckte dock inte med PIN-kod utan krävdes även både namn och signatur på kvittot. 18,20 lei för en colaburk motsvarar tydligen ungefär 42 kr. Jag gissar att prisnivån bidrog till att serveringsvagnen rullade genom kabinen utan att särskilt många förutom vi köpte något.
Efter landning på OTP promenerade vi till närliggande Hilton Garden Inn. Vi insåg vi att det bästa var att gå till längst bort till höger inne i terminalen när man kommit ut genom tullen, längst bort i avresehallen. Därifrån var det bara en 5 minuters promenad utomhus till hotellet, mestadels med trottoar. Just nu velar vi om vi ska orka resa in till Bukarest och utforska staden eller bara hänga på hotellet och ladda batterierna inför morgondagen, som nog blir den tuffaste på denna resa.
Jag läste artikeln i flygplanstidningen från 19E, för tidningen i min stolsficka var faktiskt blöt! Stolsfickorna var allmänt lite grisiga och om man började syna annat i kabinen lite närmare (som de väldigt fläckiga fönsterrutorna, de smutsiga avstängda skärmarna, den med damm till synes delvis igentäppta ventilationensskåran i mitten av taket, m.m.) så såg man att det mesta i kabinen nog inte har städats på länge. Man gjorde därför bäst i att inte titta så noga. ”Starting 2017, the fleet renewal process has begun” läste jag i tidningen, liksom att man skryter lite om ISO 9001:2008-kvalitetscertifiering.
Ingen gratis servering ens av nån slags dryck i ekonomiklass, vilket därmed skiljer sig från SAS, KLM och Air France. Man behövde betala med kort, fysiskt kort, inte Amex, och kortet behövde sitta i terminalen. Jag förvirrades lite av ordningen på knapparna för PIN-kod på betalterminalen: 9, 5, 3 på den översta raden är man ju inte van vid, så det var tur att man mindes sin PIN-kod och inte bara förlitade sig på muskelminnet i pekfingret. Det räckte dock inte med PIN-kod utan krävdes även både namn och signatur på kvittot. 18,20 lei för en colaburk motsvarar tydligen ungefär 42 kr. Jag gissar att prisnivån bidrog till att serveringsvagnen rullade genom kabinen utan att särskilt många förutom vi köpte något.
Efter landning på OTP promenerade vi till närliggande Hilton Garden Inn. Vi insåg vi att det bästa var att gå till längst bort till höger inne i terminalen när man kommit ut genom tullen, längst bort i avresehallen. Därifrån var det bara en 5 minuters promenad utomhus till hotellet, mestadels med trottoar. Just nu velar vi om vi ska orka resa in till Bukarest och utforska staden eller bara hänga på hotellet och ladda batterierna inför morgondagen, som nog blir den tuffaste på denna resa.
Jannes
Medlem
Cristoffer Cedergren
Medlem
Att ta med sin 13-åriga son jorden runt och visa honom världen är vad varje ansvarsfull förälder borde göra. Coolt!!!
jonatan79
Medlem
Ansvarstagande förälder vet jag inte riktigt… Du kanske ska avvakta med det omdömet. Jag hoppas snarare att ingen orosanmäler oss efter att de fått höra om tisdagens jobbiga reserutt. Jag skriver mer om den i morgon.
Vi noterade att det skulle varit 50 minuters bilresa enkel väg in till Bukarest, så efter gårdagens tågstrul i Paris valde vi i stället en lugn kväll på hotellet. Önskemål om två enkelsängar har begränsat hotellurvalet på denna resa något, och jag har preliminärbokat en hel del Hilton, men avbokningsbart ifall vi tröttnar på denna kedja.
Hilton Garden Inn vid OTP är ett ganska generiskt hotell med ganska välutrustat hotellgym och tvättmöjligheter (samt möjlighet att köpa tvättmedelskapslar per styck i receptionen). Det mest intressanta med hotellet var trägolv även inne i duschkabinen (visserligen fejkträ, men ändå).
Intressant var också att alla andra hotellgäster vi stötte på av någon anledning verkade vara amerikaner, och man fick känslan att många av dessa var militärer. Enligt Google påbörjades en stor NATO- och USA-ledd militärövning (”Southern Shield”) i Bukarest den 14 november, så kanske hörde amerikanerna ihop med denna.
Vi var nöjda med maten på hotellrestaurangen även om denna inte var så billig (dyrast på menyn var en T-bensstek för ca 270 lei ≈ 622 kr, vilket kändes väl dyrt på en hotellrestaurang i Rumänien). Den rejäla portionsstorlekarna passade dock säkert även de biffiga amerikanerna. Hotellrummet var tacksamt nog försett med vattenkokare och kaffemjölk, och jag var försedd med tépåsar. Nu är det sovdags inför morgondagens strapatser.
Mr Basic
Medlem
Fanns det IFE?Har noll nätter på Hilton tidigare men som fusk-HHG via Amex Platinum blev vi uppgraderade från billigaste rummet till ett Executive Plus Twin-rum. Sängarna var tydligen lite hårda att hoppa i, men utsikten var fin.
Vi åkte sen RER B + C till Invalides och promenerade längs Seine till Eiffeltornet. Får man slicka på tornet? Nja. Sju plusgrader iaf så ingen risk att fastna tänker jag, men vi nöjde oss med en promenad runt barriären som numera omger tornet om man inte betalar inträde. Passade på med en lektion om hur man kan minska risken att bli utsatt för ficktjuvar.
Efter varsin crêpe var det dags att ta tåget tillbaka till flygplatshotellet, men liksom på ditresan var det förseningar och inställda tåg, så det tog sin tid.
På hotellet tänkte vi åtminstone titta på Executive Lounge som vi borde haft tillgång till via vårt uppgraderade rum, även om servering av lättare mat där skulle avslutats tidigare på kvällen. Tji fick vi, det var väldigt stängt och släckt där fast det borde varit öppet till 22 både enligt hemsida och skylt bredvid dörren.
Frukosten på Hilton (tack vare HHG) bjöd på ett par koppar English Breakfast, en bra start på dagen. Därefter åter till CDG där jag via min SkyPriority tydligen kunde ta med sonen till snabbfil vid säkerhetskontrollen, även om den vanliga kön var närmast tom den också. Trevlig personal i säkerhetskontrollen.
SAS-appen föreslog T2BD-loungen men vi strosade förbi Air France-loungen vid terminal 2F. Tillgång till denna lounge får man tydligen som SkyTeam Elite Plus när man flyger med vissa SkyTeam-bolag, men det visade sig faktisk gå bra att komma in även om man flyger med Tarom, trots att just denna lounge (till skillnad från de vid terminal 2E hall K, L och M) enligt SkyTeam Lounge Finder inte skulle ge tillgång vid flyg med detta flygbolag. Dubbel scanning av boardingkort för tillträde till loungen, först på en skärmförsedd terminal för att registrera sonen som gäst, sen igen båda boardingkorten vid en spärr för att komma in. Mycket hjälpsam och trevlig man vid receptionen som däremellan berättade att vi bara har 3 minuter att gå till gate F33 efter loungebesöket.
Air France-loungen vid terminal 2F är en stor rymlig lounge. Matutbudet var trots loungens storlek lite begränsat kl 10.30. Flera mindre stationer med samma utbud. Det är lite förlängd frukostmat med bl.a. äggröra, korvar, stekt svamp, bröd. En mustig soppa serveras däremot lite avsides. Efter en hotellfrukost fullt tillräckligt utbud. Halvlugnt nu när det är hyfsat fullt, man störs mest av den något buttra serveringspersonalen som inte alls verkar försöka undvika att skramla. Finns en trappa centralt i loungen men vi utforskade aldrig övervåningen. Sonen gillade de små bitarna mörk choklad som finns vid kaffestationen. Jag gillade deras fina tépåsar från Palais des thés i Paris (Thé des Lords) med virkat tépåsesnöre och tygpåse. Med 2+3 koppar té i systemet var jag redo för nästa flygning.
Nyss boarding på RO382 till OTP. Vinröd skinnklädsel i ekonomiklass. Vi valde 19D och 19F och lyckades därmed slippa någon mellan oss. Jag ska anamma tipset att försöka snacka mig till exit seat på kommande flyg, men idag blir det bara tre timmar till Bukarest, det klarar mina långa ben ändå.
jonatan79
Medlem
Nej, skärmarna var helt ur funktion.
jonatan79
Medlem
Vi kom ner till frukosten på Hilton Inn Bucharest Airport strax efter att denna öppnade kl 06.00. Utbudet var riktigt bra med bland annat väldigt färska nybakta mörka frallor och elegant uppskjuten frukt. Honung direkt från vaxkaka i ram ser ju fint ut men vill man verkligen ha vaxbitar i sin honung? Efter vår tidiga frukost promenerade vi tillbaka till flygplatsen.
OTP-flygplatsens enda lounge (Dacia Business Lounge) är förstås tillgänglig för TAROM-resenärer med rätt status. Loungen ligger på ena sidan av översta våningen och är därför ganska liten och smal, med en något större del längst in. Entrén var lite mindre elegant än till Air France-loungen i Paris, men innehöll å andra sidan såväl julgran som inhägnad staty av gubbe och broschyrställ.
Den så kallade loungedraken var ingen riktig drake utan en snäll liten tant som skrev av uppgifter från våra boardingkort på en papperslapp med rubriken Invitation, som hon sen behöll.
En personal serverade pizzabitar, kycklingnuggets och några andra panerade varmrätter på förfrågan. Ville man inte äta med händerna så erbjöds engångsförpackade plastbestick. Det fanns inplastade smörgåsar av formfranska och inplastat varmkorvsbröd. Kladdkakan var god. Denna och pizzan serverades på riktigt porslin, som på undersidan var märkt med Air France. Den öststatskalla färgtemperaturen i takbelysningen förstärkte inte helhetsintrycket.
Tetrahedronformade tépåsar från Evolet Selection erbjöds. Kaffemaskinen kunde dispensera såväl apă fierbinte som lapte fierbinte så det gick att få sig en pappmugg té med mjölk som sammantaget blev väldigt fierbinte. Som på många ställen hade stoppknappen på maskinen ingen större effekt på dispenseringen så när muggen var full hamnade resten av mjölken i botten av maskinen. Det fick bli kaffegrädde till den andra koppen, för minst två koppar té behövs för dagens första flygning, fyra timmar med TAROM tillbaka till Västeuropa.
OTP-flygplatsens enda lounge (Dacia Business Lounge) är förstås tillgänglig för TAROM-resenärer med rätt status. Loungen ligger på ena sidan av översta våningen och är därför ganska liten och smal, med en något större del längst in. Entrén var lite mindre elegant än till Air France-loungen i Paris, men innehöll å andra sidan såväl julgran som inhägnad staty av gubbe och broschyrställ.
Den så kallade loungedraken var ingen riktig drake utan en snäll liten tant som skrev av uppgifter från våra boardingkort på en papperslapp med rubriken Invitation, som hon sen behöll.
En personal serverade pizzabitar, kycklingnuggets och några andra panerade varmrätter på förfrågan. Ville man inte äta med händerna så erbjöds engångsförpackade plastbestick. Det fanns inplastade smörgåsar av formfranska och inplastat varmkorvsbröd. Kladdkakan var god. Denna och pizzan serverades på riktigt porslin, som på undersidan var märkt med Air France. Den öststatskalla färgtemperaturen i takbelysningen förstärkte inte helhetsintrycket.
Tetrahedronformade tépåsar från Evolet Selection erbjöds. Kaffemaskinen kunde dispensera såväl apă fierbinte som lapte fierbinte så det gick att få sig en pappmugg té med mjölk som sammantaget blev väldigt fierbinte. Som på många ställen hade stoppknappen på maskinen ingen större effekt på dispenseringen så när muggen var full hamnade resten av mjölken i botten av maskinen. Det fick bli kaffegrädde till den andra koppen, för minst två koppar té behövs för dagens första flygning, fyra timmar med TAROM tillbaka till Västeuropa.
jonatan79
Medlem
Ja, TAROM var tydligen en akronym (tack @Jannes), men vi konstaterar att flygbolaget tidigare valde att skriva sitt namn med bara gemener. Tyvärr hade inte utsidan av just vårt plan samma fina retroinspirerade öststatsutsmyckning som det bredvid oss på OTP.
Morgonflyget RO415 tog oss OTP–MAD. Mindre murrigt, mer luftigt och allmänt renare i denna kabin än den igår. På tal om drakar så prydde en drake i rumänska färger säkerhetsinformationslappen, som av någon anledning var märkt med Dan Air. Flygvärdinnan meddelade över högtalaren att detta TAROM-flyg även var en code share med Air Europa. Knappt halvfullt på planet, så vi fick ledigt mittsäte mellan oss igen, och efter start kunde vi dela upp oss på varsin ledig rad. Sonen sov en stund på sin.
jonatan79
Medlem
När vi landade på MAD gick vi mot loungen Sala VIP Cibeles, som ligger vid gaterna B26–B29. För att komma dit behövde man gå förbi passkontroll och visa boardingkort. Vi hade checkat in på hela denna bonusbokning OTP–MAD–JED men något användbart boardingkort för det andra benet med Saudia gick inte att få varken i OTP eller online, kanske för att jag efter incheckning gjorde ett misslyckat försök att byta sittplatser på det andra flyget. (Det verkade gå att göra men sen fick man felmeddelande och boardingkort var inte längre åtkomliga.) Man rekommenderades i stället gå till en Saudia-incheckningsdisk för att få sitt boardingkort. Däremot hade jag online lyckats få fram PDF-filer titulerade ”Boarding pass” från Saudia, dock helt utan QR-, streck- eller annan scanningsbar kod. Det funkade förstås inte alls med dessa, boardingkort måste ju kunna scannas. Oklart vad man ska med dessa så kallade boardingkort till.
Passkontrollen i transferområdet på MAD kom vi igenom ändå genom att visa e-biljetter. Väl framme i loungen tänkte jag att personalen i denna SkyTeam-affilierade lounge lätt skulle kunna fixa fram boardingkorten. De yngre tjejerna där var dock inte så lösningsinriktade och menade att det var helt omöjligt och att vi måste gå utanför säkerhetskontrollen och ordna det där. Efter att en mer erfaren blev involverad och efter flertalet telefonsamtal från henne till oklara instanser lyckades de reparera vår bokning, och vips syntes våra boardingkort med QR-kod online. Dessa gick dock ändå inte att scanna i loungen, men till slut efter 20–30 minuters batalj med den flerhövdade draken gav den upp och la sig på mage, och vi fick komma in i loungen ändå.
Loungen Sala VIP Cibeles är ungefär som de flesta Sala VIP-lounger, med samma svampiga inplatsade rostbröd utan kanter med samma pålägg som vanligt. Medelmåttiga tépåsar med odefinierat svart té (negro) och agua caliente ur kaffeapparaten att sen toppa upp med leche caliente ur densamma, med samma fenomen att stoppknappen inte påverkar mer än displayen, och att överflödig mjölk därmed rinner utanför. Annan mjölk fanns inte heller vad jag kunde se, vilket annars brukar finnas på Sala VIP-lounger. Varmrätterna verkade dukas upp först kl 14, innan dess kan väl ingen vilja äta lunch tänker väl spanjorerna. Idag serverades bland annat en köttbit med potatismos som var lite mer matig än deras vanliga smårätter, med god smak men tyvärr konsistens mer liknande soppa.
När vi kom fram till gate B20 visade det sig att min SkyPriority med boardingzon 1 gjorde att vi båda fick gå före den stora kön, trots att sonen egentligen var i zon 4. Jag passade då på att även be om hjälp med nästa bokning för resan vidare från JED med Saudia, som vi på samma sätt lyckats checka in på men inte få ut boardingkort för. Gatepersonalen var väldigt smidig och fixade det hjälpsamt trots behov av många knapptryckningar och att vi därmed sinkade efterföljande. Vi fick ut boardingkort på papper för båda våra efterföljande flyg, med EB-nummer på.
Passkontrollen i transferområdet på MAD kom vi igenom ändå genom att visa e-biljetter. Väl framme i loungen tänkte jag att personalen i denna SkyTeam-affilierade lounge lätt skulle kunna fixa fram boardingkorten. De yngre tjejerna där var dock inte så lösningsinriktade och menade att det var helt omöjligt och att vi måste gå utanför säkerhetskontrollen och ordna det där. Efter att en mer erfaren blev involverad och efter flertalet telefonsamtal från henne till oklara instanser lyckades de reparera vår bokning, och vips syntes våra boardingkort med QR-kod online. Dessa gick dock ändå inte att scanna i loungen, men till slut efter 20–30 minuters batalj med den flerhövdade draken gav den upp och la sig på mage, och vi fick komma in i loungen ändå.
Loungen Sala VIP Cibeles är ungefär som de flesta Sala VIP-lounger, med samma svampiga inplatsade rostbröd utan kanter med samma pålägg som vanligt. Medelmåttiga tépåsar med odefinierat svart té (negro) och agua caliente ur kaffeapparaten att sen toppa upp med leche caliente ur densamma, med samma fenomen att stoppknappen inte påverkar mer än displayen, och att överflödig mjölk därmed rinner utanför. Annan mjölk fanns inte heller vad jag kunde se, vilket annars brukar finnas på Sala VIP-lounger. Varmrätterna verkade dukas upp först kl 14, innan dess kan väl ingen vilja äta lunch tänker väl spanjorerna. Idag serverades bland annat en köttbit med potatismos som var lite mer matig än deras vanliga smårätter, med god smak men tyvärr konsistens mer liknande soppa.
När vi kom fram till gate B20 visade det sig att min SkyPriority med boardingzon 1 gjorde att vi båda fick gå före den stora kön, trots att sonen egentligen var i zon 4. Jag passade då på att även be om hjälp med nästa bokning för resan vidare från JED med Saudia, som vi på samma sätt lyckats checka in på men inte få ut boardingkort för. Gatepersonalen var väldigt smidig och fixade det hjälpsamt trots behov av många knapptryckningar och att vi därmed sinkade efterföljande. Vi fick ut boardingkort på papper för båda våra efterföljande flyg, med EB-nummer på.
