I jobbet själv eller med kollega.
Privat i princip alltid med familjen, fru och två barn. I höst har jag en resa utan familjen, ner till Italien på formel 1, men det hade de nog inte uppskattat i vilket fall.
Har en nära vän som mer än gärna följer med när det är dags för en resa. Dock så är det inte alltid vi lyckas få det att gå ihop med våra arbeten/semestrar så det slutar i dom allra flesta fall med att jag åker själv.
Om det inte handlar om någon av alla mina resor mellan bostäderna på Malta och i New York, så reser jag nästan uteslutande med min sambo. Någon enstaka gång med kompisar/syskon.
lite som mitt användarnamn säger så reser jag ofta själv, inte jobb endast privat
charter däremot åker ja aldrig själv
oftast får ja en idé att ja vill åka nånstans och bokar rätt spontant, blir lite cityweekends i europa eller en vecka i nordamerika
framförallt tycker ja de e skönt o upptäcka städer själv, o inte behöva kompromissa - bara sätta mig på en bänk nånstans o bara vara
Sen har ja gjort resor med kompisar och/eller mött upp nån kompis på destinationen - men på flyget sitter ja gärna själv
Oftast själv på olika konferenser numera. Dvs, flyger ensam, men träffar kompisar väl på plats. Privat blir det nästan uteslutande med hustrun. Någon resa har det blivit med någon kompis till något speciellt resmål.
Ah intressant att så många reser/flyger själva. Förstår att det förenklar saker avsevärt och jag skulle själv har bra många fler miles på kortet om jag var bättre på det. Men ni som kör solo, har ni några allmänna tips på resande? (Eller är kanske en F/C biljett allt man behöver? )
Jag har varken pengar eller poäng för att åka annat än economy
Tipset är att hitta ett resmål som lockar, läs på lite o boka, så gör jag
Jag använder den här sidan till mycket inspiration
I helgen har ja läst @Palazzis fantastiska berättelse om Bergamo, vilket gjort att jag nu bestämt mig för Italien i augusti
Jag reser i princip alltid ensam, till platser där jag möter upp familj, vänner eller bekanta. Kortare resor inom asien brukar bli ihop med sambon som jobbar där borta. Eller särbon, kanske jag ska säga istället?
Jag gillar själva resandet, det har jag alltid gjort, och det blir inte sämre av man blir lite äldre och mer medveten om hur man reser med lite klass
Då merparten av resandet görs i jobbet, så blir det att man reser ensam. Föredrar det så när man reser i jobbet faktiskt. Kollegor kan ibland bli en belastning.