LSH blir flygluffare på heltid

[LSH]

IT-utvecklingen går framåt i Uzbekistan och jag kunde med lite hjälp boka tågbiljett till Samarkand online.

2+1 i biznes.

Jag postar en massa bilder från Samarkand här utan längre förklaring. Återkommer med mer text när jag kan jämföra med andra städer. Sammanfattningsvis kan man säga att det är otroligt häftiga sevärdheter i stan och att det är relativt lite turister. Hotellsektorn verkar lite underdimensionerad men ingen trängsel på turistmålen eller restauranger.

 

[LSH]

Bukhara

Sevärdheterna är mer samlade här vilket ger en trevlig "helhet" även om de enskilda turistmålen är häftigare i Samarkand. Här finns också ett bra utbud av riktigt prisvärda boenden i låg och mellanprisklass. Turisterna består även här först och främst av familjer och par från Uzbekistan och Ryssland samt en del grupper av europeiska pensionärer. Inga unga ryggsäcksturister. Utbudet av restauranger och barer är inte toppen men duger bra för ett par dagar. Tasjkent vinner överlägset här föga förvånande.

Uzbekerna är otroligt trevliga och hjälpsamma, men språkbarriären är hög. Råkade flera gånger ut för "omvänd dricks" om en nota hamnar på 52 pengar så får man 50 tillbaka på en hundralapp.

Visst är det en del turister men det känns lite som i Kina där det huvudsakligen är "hemestrar" och där man ofta blir tillfrågad om man kan tänka sig att vara med på bild till deras semesteralbum.

Trevligt B&B och bra värde för 200kr.

För mer info och video har Dantorp/onestopdan gjort flera filmer som ligger på hans andra youtubekanal "Oskar and Dan"

 

[LSH]

Land #15, Tadjikistan
Gränsen vid Jartepa är numera öppen och en taxi till gränsen tar en liten timme från Samarkand. I vanlig ordning är chaufförerna ovilliga att korsa gränsen så man får promenera genom ingemansland och hoppas att det finns en taxi på andra sidan. Jag fick plats i en delad taxi för ca 30kr och det var ganska intressant att åka igenom ett antal småbyar för att lämna folk och varor de köpt i Uzbekistan (oklart vad).

Är nu i Panjakent och ska försöka planera en utflykt till bergen. Får se om det blir på två eller fyra ben (häst/åsna) eller om jag väljer den lata vägen med 4 hjul.

Tillägg:
Man frågade inte efter någon dokumentation när jag lämnade Uzbekistan. Man måste registrera sig på de orter man besöker. I praktiken gör hotellen detta åt en och man får "kvitton" man ska spara. Systemet är även digitalt så eventuellt kollade de att jag hade obruten tidslinje.

Inga tester eller vaccinationsbevis efterfrågades vid inpassering till Tadjikistan.

 

[LSH]

Svårighetsgraden ökade ganska markant från städerna i Uzbekistan till landsbygd i Tadjikistan. Väldigt få pratar någon engelska. Transporter består av icke-schemalagda bussar och "delad taxi" som går när de är (propp)fulla. De försöker dock hjälpa till så gott de kan. Säkerhetsvakten på banken gav mig först förtur till kassorna och när de inte kunde göra uttag trängde han sig före i den gigantiska bankomatkön och hjälpte mig ta ut pengar. Det finns ingen uber/yandex men killen på snabbmatsrestaurangen ringde taxi och gick ut på trappan för att vänta in bilen.

Haft-Kul (sju sjöar)

Sju sjöar som ligger som på ett snöre i Fanbergen. Man kan nå de sex första med terränggående bil men den sjunde måste man promenera till. I Panjakent träffade jag en turkisk kille som också tänkt vandra så vi gjorde detta till stora delar gemensamt. Vi hade ett boende vid fjärde sjön men ankom så sent att vi inte gav oss på någon vandring första dagen. Började runt 09 och det tog oss ca 4 timmar att gå till "sjuan" som är ca 10km med stigning från 1700 till 2400m. Man passerar ett antal byar men det finns inga butiker eller restauranger men det går säkert att få en kopp te om man frågar någon. Vatten tog vi från bäckar. Trevliga vyer hela vägen men det är först vid de två sista sjöarna det blir riktigt spektakulär utsikt.

Jag stannade runt en timme vid sjuan och gick sedan ned. Kompisen ville stanna längre för att vänta på optimalt fotoljus. Han har tidigare jobbat för National Geographic och hade tydligen högre krav på sina semesterbilder än vad jag har….

Inte mycket trafik på vägen eller vandringsleden, men här körde det ihop sig lite.

Lite snabbare nedåt och vi hade även sett några genvägar som jag använde mig av. Trots det blev det ca 7h vandring vilket var lite i överkant. Man blir trött på slutet och slarvar med nedsättningen vilket ökar risken för skador. Det gick bra, men jag borde haft en bil till eller från sjätte sjön. Jag gillar att vandra men får inse att jag inte är särskilt vältränad och anpassa svårighetsgraden… Finns nästan inga turister och lokalbefolkningen förflyttar sig till fots eller med häst, så det fanns ingen möjlighet att lifta. Trots detta mycket nöjd med utflykten. Är det rena bergslandskap man är ute efter så finns det bättre resmål. Men kombinationen med fantastiska sjöar och en lokalbefolkning som verkar helt opåverkad av (den minimala) turismen gör det sammantaget till en mycket trevlig vandring. Det finns möjligheter att göra veckolånga turer i området men jag nöjer mig med min heldag här.

 

[Tonton]

Riktigt roligt att följa ditt äventyr @LSH!

Sevärdheterna är mer samlade här vilket ger en trevlig "helhet" även om de enskilda turistmålen är häftigare i Samarkand. Här finns också ett bra utbud av riktigt prisvärda boenden i låg och mellanprisklass. Turisterna består även här först och främst av familjer och par från Uzbekistan och Ryssland samt en del grupper av europeiska pensionärer. Inga unga ryggsäcksturister.

Angånde summeringen av Samarkand vs Bukhara - jag håller helt och hållet med dig! Det jag noterar från din summering, är att det är en klar förändring i turism, sedan jag var där.

Samarkand var hela tiden ganska chill (pga hur utformningen av staden är). Bukhara däremot, var härligt på morgonen. När det började närma sig lunchtid så kom de stora turismflockarna, ofta pensionärer i grupp (Tenderade att vara tysktalande), och gick runt med en guide, som på stereotypiskt sätt höll upp en flagga. Just dessa turismflockar som promenerade omkring i Bukahara, gjorde att upplevelsen inte var super mitt på på dagen. Jag upplevde det som trångt. Morgon och kväll var bättre.

Roligt med liknande, men ändå olika upplevelser! Jag själv funderar på att ta med mig mina föräldrar på en resa till Uzbekistan senare i år. Tror de skulle gilla landet!

 

[Gweilo_2]

Så inspirerande ! Riktig Sven Hedin stil på resmålen !

 

[LSH]

Det jag noterar från din summering, är att det är en klar förändring i turism, sedan jag var där.

Den här kategorien av turister är kanske trögare på att komma tillbaka eftersom de alla per definition ligger i riskgrupp. En Nepalesisk guide sade också något som jag tror att det ligger en del sanning i. Han menade att de som nu kommer till Nepal är de som redan varit där tidigare och att förstagångsbesökare tvekar. Det låter för mig troligt att man väljer resmål där man vet hur saker fungerar och där man vet att man får vettig sjukvård om det krävs. Vi är förstås några som gör tvärt om och nu har en massa saker att "ta igen", men vi är nog ett undantag.

 

[LSH]

Så inspirerande ! Riktig Sven Hedin stil på resmålen !

Vi delar av en händelse initialer (L)SH

 

[Johan Gott]

Riktigt trevligt att följa din resa! Tack för att du delar med dig.

 

[LSH]

Jag tog en delad taxi från Panjakent till Dushanbe. Ca 4h på det som kallas västra Pamir highway. Förmodligen inte lika häftigt som den "riktiga" i öster, men trevligt med bergslandskap men också en rad "sovjetiska" gamla fabriker och gruvor.

Dushanbe

Fina parker, alléer och breda vägar med lugn trafik. Jag besökte nationalmuseeum som hade en rad hyggliga utställningar om allt från naturhistoria till sovjetisk krigshistoria. Den stora behållningen var dock att studera bybor på besök i storstan som för första gången skulle åka rulltrappa. En del vägrade medan andra åkte men såg helt skräckslagna ut. Det som blir konstigt är att de spelar in varandra i högupplöst digitalvideo som de sedan publicerar på Facebook. För oss i väst kom rulltrappan minst 50 år innan IT, men i utvecklingsländerna har gjort ett kvanthopp tack vare smarttelefoner.

Mat och dryck

Maten är riktigt multikulti med inslag från flera regioner. I bergen trodde jag mig flera gånger vara i Norge. Dels när jag blev serverad långkok på torkat och saltat lammkött med rödbetor och kålrabbi. Men också när jag fick risgrynsgröt till frukost (inte Congee utan mjölkbaserad skandinavisk version). Fisken från höghöjdssjöarna imponerade dock inte.

"Norsk" mat på et vandrarhem i Fanbergen.

Ukrainsk krog i Dushanbe. Borsjtj Kievstyle. Tadjikvodkan serveras med en skiva citron eller apelsin. Inte helt nödvändigt då prestigevarianterna är nästan smaklösa. Men man ska inte slarva med c-vitaminerna....

Klockan är 0700 på en busshållplats och jag väntar på att dagens första laddning samsa (köttfylld pirog) ska bakas.

En nästankatastrof

Jag kokade vatten på hotellrummet i en vattenkokare när jag hörde ett konstigt ploppljud. Tittar mot ljudkällan och ser att kaffekokaren står i brand. Hoppar ur sängen och tänker att "ingen fara, det här klarar jag". Innan jag kommit fram "exploderar" kokaren och brinnande delar faller ner på golvet och antänder mattan på flera ställen. Stökigt. Jag bedömer dock att jag klarar detta utan brandsläckare och stampar ner bränderna i matten, kopplar ur kokaren och använder en pyjamasöverdel (TG F) för att slänga ut den brinnande och nu svårt deformerade kokaren ut på balkongen. Inga sprinklersystem fanns och rökutvecklingen var så kraftig att ett svenskt brandlarm hade löst. Men inte i Tadjikistan….. Gjorde nog inte allt rätt men ger mig själv godkänt i krishantering. Hällde exempelvis inte vatten på brinnande elutrustning men åtdrog mig en mycket lätt brännskada under foten som säkert kunde att undvikts. Det fanns både gardiner och tjocka stoppade fåtöljer i närheten så det här hade kunnat sluta riktigt illa. I mer än ett parallelluniversum finns nu löpsedlar som "chartersvensk bränner ner historiskt kvarter i Dushanbe".