Ni känner till situationen väl; man sitter i sin favoritfåtölj på SAS - numera - Gold Lounge på Kastrup och njuter av livet. Den lilla hungern gör sig påmind och man beslutar sig för att ta ett varv vid buffén. "Något smått bara" tänker man, tar en grabbnäve oliver, lite ost och lite kex - men sen faller blicken på kycklingspetten! "Mmm, kycklingspett är ju gott!" tänker man, och roffar åt sig fem stycken. Gladeligen går man, med en gaffel i högsta hugg om man lyckas komma ihåg, tillbaka till sin fåtölj, lutar sig tillbaka och börjar festen.
Men! Hur nu? Hur äter jag kycklingspetten snyggt, tillbakalutad i min fåtölj, utan att söla ner hela skjortan, kavajen, fåtöljen, grannen och slipsen? Har man en servett är det lyckans ost i början för då kan man ta an sig de lätthanterliga kycklingbitarna i ena änden, men tillslut kan man inte ta en tugga till utan att spetsa sig själv i strupen. Man börjar fiffla med den, redan nu, kladdiga servetten och när man precis fått tag på the mother load som sitter lite trögt, drar man till lite extra med käken och vipps flyger servetten och spettet i en båge över bordet mitt i knät på en mobilpratande gråhårig tysk i övre medelåldern, medan kycklingbitarna landar vackert i knät på en själv.
Är det bara jag som upplever detta? Eller har någon annan funderat ut ett bättre sätt att äta kycklingspetten på? Att sitta vid matborden är uteslutet - ingen sport då ju - och gaffeln är ju snarare mer till problem än nytta. Kan någon lära mig konsten att äta kycklingspett i loungen?
Men! Hur nu? Hur äter jag kycklingspetten snyggt, tillbakalutad i min fåtölj, utan att söla ner hela skjortan, kavajen, fåtöljen, grannen och slipsen? Har man en servett är det lyckans ost i början för då kan man ta an sig de lätthanterliga kycklingbitarna i ena änden, men tillslut kan man inte ta en tugga till utan att spetsa sig själv i strupen. Man börjar fiffla med den, redan nu, kladdiga servetten och när man precis fått tag på the mother load som sitter lite trögt, drar man till lite extra med käken och vipps flyger servetten och spettet i en båge över bordet mitt i knät på en mobilpratande gråhårig tysk i övre medelåldern, medan kycklingbitarna landar vackert i knät på en själv.
Är det bara jag som upplever detta? Eller har någon annan funderat ut ett bättre sätt att äta kycklingspetten på? Att sitta vid matborden är uteslutet - ingen sport då ju - och gaffeln är ju snarare mer till problem än nytta. Kan någon lära mig konsten att äta kycklingspett i loungen?