Mattias Holmén
Medlem
Släpp taget istället, blir mycket bättre i längden när man lär sig ta ansvar och uppskatta den personliga friheten. Man bygger inte förtroende på övervakning.
Detta resonemang stämmer tyvärr inte i alla situationer. En kort historia från verkligheten, från en förälder med ett förståndshandikappat barn.
När min son var 9 år besökte vi Koh Phi Phi i Thailand. På kvällen skulle vi ut och äta och gick längs en gågata mot restaurangen, det kan ha varit 300 meter totalt mellan hotellet och restaurangen. Jag och brorsan pratar och min son går 3-4 meter framför oss. Helt plötsligt är han borta. Alla föräldrar som varit i denna situation vet att det inte tar många sekunder innan klumpen i magen och paniken slår till. Vi delar upp oss och tar varsitt håll. Ingen har sett denna blonda kille i 10 års åldern. Efter ca 5 minuter hittar vi honom. Han står och tittar på en hummer i ett akvarium utanför en restaurang ca 100 meter från där vi saknade honom. Han hade helt enkelt svängt av till en tvärgata och bara fortsatt gå. Han hade nog inte ens märkt att vi var borta.
Men varför fick jag en sådan panik? Jo, eftersom att man inte på något sätt ser att han har ett förståndshandikapp och inte var något litet barn (10 år), och heller inte saknade oss, så är det inte troligt att något kommer uppmärksamma honom som försvunnen. Men låt oss leka med tanken att han tillslut kommer sakna oss och att någon kommer uppmärksamma honom, så kan han tyvärr varken berätta vad han heter, vart han bör, vart han kommer ifrån eller vad hans pappa heter. Om något ännu värre skulle inträdda, att någon som vill honom illa uppmärksammar honom, så är han det lovligaste bytet du kan tänka dig, eftersom du kan lura honom till vad som helst.
En gps-tracker av något slag skulle i denna situation kunna hjälpa både honom och mig avsevärt. Vi kollade mest på mindre vattentäta sändare som kunde sys in i kläder, tex badbyxor/t-shirt. För oss handlade det alltså varken om att släppa taget, övervaka eller begränsa hans personlig frihet. Det handlade om att med teknik komplettera min sons tillkortakommanden när det gäller kommunikation samt tid och rum.
Det vart dock aldrig något inköp, och idag är han 17 år och en iPhone sitter fast i hans hand. Så "Hitta Min iPhone" appen, samt "Hitta Vänner" hjälper oss faktiskt ganska bra i dagsläget