kajjan85
Medlem
Jag anlände till ICN ca 04:45 och begav mig bort till den enda loungen som jag hade tillgång till som var öppen så här tidigt - Sky Hub Lounge.
Vad kan man vänta sig för utbud vid den tidpunkten? Mina förväntningar var låga, men här fanns otroligt mycket välsmakande varm mat att välja på.
Bredvid loungen finns ett ”Nap area” med uppskattningsvis 40 bäddar. Så när jag väl var mätt och belåten var det klockrent att sova där några timmar. Klockan var trots allt runt midnatt svensk tid.
Lånad bild.
Ingen lounge som jag hade tillgång till hade duschar, men det fanns väldigt bra toaletter precis vid det här området där jag kunde fräscha upp mig lite. Allt man behövde fanns alltså dörr i dörr vid Sky Hub Lounge - mat, vila och faciliteter.
Efter ca 8h på ICN var det dags för mitt nästa flyg till XMN med Xiamen airlines. Jag ankom till gaten 10 minuter innan avgiven boardingtid, men då var boarding nästan avslutad. Gatepersonalen högg mig direkt när dom såg mig för att få nödvändig kompletterande information.
Jag har läst ett många tycker att Xiamen Airlines är ganska dåliga, men jag har svårt att hålla med baserat på mina upplevelser. Fräscha plan, sköna säten, trevlig personal och varm mat. Vad mer kan man önska sig på en ekonomiupplevelse?
Väl på XMN tog immigration bara några minuter. Jag tog en Didi till mitt hotel, Atour Light Xiamen Railways.
Resan kostade oförskämt lite, typ motsvarande 50kr för en 25 minuters färd. Jag valde detta hotellet delvis för att det gick att söka upp i Didi-appen och dels för att det enligt recensioner låg nära många restauranger. Det stämde och jag var nöjd med hotellet, men jag hade valt något som låg vid gågatan Zhongshan road om jag gjort om detta. Jag kom till att inse att det var hjärtat av staden.
Zhongshan road.
Jag gick 20,000 steg när jag utforskade staden. Den är ren, säker och ganska mysig. Jag förstår varför det är en stad många kineser önskar att bo i, men det är knappast ett resmål som jag känner ett behov att återvända till som turist.
Efter ca 20h i Xiamen var det dags att flyga XMN - HAN med Xiamen Airlines igen.
Loungen på XMN - First class lounge 7 var ingen höjdare. Det fanns ett ok matutbud och en nudelbar men kvalitén var ingen vidare. Bland de sämre loungerna jag besökt i Asien, men ändå bättre än de flesta i Europa.
Infaller det sig ett sug för att studera Geometri på resan finns det rätt förutsättningar på XMN.
Den här flighten var precis lika bra som den förra. Jag flyger gärna med Xiamen igen.
Samma mål mat som på den tidigare flighten.
Lång kö till immigration på HAN.
Jag var inte så väl förberedd på ankomsten tlll HAN och hade missat att ladda ner Grab i förväg så jag valde en random taxi istället. Jag visste att resan skulle ta ca 45 minuter och kosta ca 300k VND till de gamla kvarteren där mitt hotell fanns. Jag erbjöd därför en förare 350k för att slippa problem, fast pris. Men det är aldrig så lätt när pengar är inblandat i det här landet. Givetvis skulle föraren ha ännu mer när jag väl var framme. Han inte bara försökte, utan krävde.
Hanoi Exclusive Hotel. Bra ställe.
Jag har likande dåliga erfarenheter från Ho Chi Min men ville ändå ge Hanoi en chans. Men Hanoi var faktiskt ännu värre. Överallt blir man blåst. Det spelar ingen roll om man är resvan, för deras skamlöshet och ohederlighet gör att man blir helt tagen på sängen varje gång. Jag orkar inte ens räkna upp alla dålig upplevelser jag hade i Hanoi utan jag kan bara konstatera att jag aldrig sätter min fot i landet igen.
Dagen därpå var det dags att flyga till BKK med Vietnam Airlines. Jag ordnade en taxi till flygplatsen med mitt hotell. Förskottsbetalning på 300k den här gången, så det blev ingen överraskning.
På HAN finns en väldigt trevlig lounge - Song Hong Premium Loung & Bar.
Stora öppna ytor, bemannad bar, nudelbar och ett gigantiskt utbud av mat.
Lax nigiri, hur många PP-lounger har det? Jag och asiaterna såg värdet och lastade upp. Loungepersonalen var snabba med att fylla på så fort det sinade. Klass.
Det blev exit row seat även på den här flighten med en A321. Det var bara att fråga snällt vid incheckningen, så hade man plötsligt den bästa ekonomiplatsen på planet.
Jag sov mig igenom hela flighten så kan inte uttala mig om servicen.
Nu är det dags för den troligtvis farligaste delen på hela resan - att färdas på Thailands vägar. Jag måste ha drygt 40 ankomster till BKK vid de här laget, och bokar numera alltid taxi med ett företag som heter Nams Taxi Lady Drivers.
Dom har uteslutande kvinnliga förare i bra bilar som kör väldigt lugnt. För många gånger har jag suttit vettskrämd i någon amfetaminpåverkad förares taxi som kör slalom mellan filerna i 180 på vägen mot Pattaya eller Koh Chang… Nu riskminimear jag lite i alla fall.
Det var välbehövligt med tre dagars RnR. Så otroligt skönt att vara i Thailand efter Vietnam. Älskar det här landet.
Revben på Beefeaters, Pattaya. Svensk restaurang som hållit tronen som bästa steakhouse i staden i 20 år.
Nästa del av resan blir med den kanske numera ökända BKK-CAN-flighten med KQ.
Jag anlände till BKK 12:31 och hade avklarat incheckning, security och immigration kl 12:40. 9 minuter. Nytt rekord. Flygplatsen var smockfull av resenärer nu på högsäsongen, men flygplatsen hade uppenbarligen förberett sig väl. Deras nya automatiserade immigration-procedur var smidig och sparade mycket tid också.
Det finns en uppsjö av lounger att välja på på BKK, men efter att ha läst mycket gott om Oman Air-loungen så ville jag ge den ett försök. Det visade sig vara ett misstag. Den var liten och hade ett väldigt begränsat utbud av mat och dryck.
Detta är i princip hela utbudet.
Samtliga *A-lounger jag tidigare besök på BKK var bättre möjligtvis med undantaget Thais egna businesslounger som nästan alltid är överfulla.
Vid gaten för BKK-CAN med KQ var vi ca 40 personer. Hälften av gänget börjar socialisera och prata högljutt om miljonutmaningen. Jag var utmattad från inte ha sovit en blund efter en blöt natt så jag höll låg profil tillsammans med de resterande - mestadels koreaner och japaner. Jag skulle tro att nästan alla som boardade i BKK gjorde utmaningen.
Jag lyckades inte få exit row seat på den här flighten, utan de var strikt till försäljning. Däremot kunde jag bli jag tilldelad en egen ”trea”.
Flighten hade uppskattningsvis 60% beläggning med en mix av afrikaner och kineser.
Planet har en ganska dålig pitch i ekonomi. 32” enligt Seatguru, men kändes ännu kortare. 787:an börjar även bli sliten och har en föråldrad IFE.
Businesskabinen såg dock väldigt trevlig ut om än 2-2-2 config. Igen så utnyttjade jag tiden på planet till att sova så jag kan inte uttala mig om maten.
Jag läste i huvudtråden om miljonutamningen här på forumet där någon skämtsamt skrev om asiater på utmaningen, att de har ett öga för värde och att de lätt sover sig igenom flygen… Hög igenkänningsfaktor och jag börjar nästan undra om jag inte har en inre asiat i mig.
Vad kan man vänta sig för utbud vid den tidpunkten? Mina förväntningar var låga, men här fanns otroligt mycket välsmakande varm mat att välja på.
Bredvid loungen finns ett ”Nap area” med uppskattningsvis 40 bäddar. Så när jag väl var mätt och belåten var det klockrent att sova där några timmar. Klockan var trots allt runt midnatt svensk tid.
Lånad bild.
Ingen lounge som jag hade tillgång till hade duschar, men det fanns väldigt bra toaletter precis vid det här området där jag kunde fräscha upp mig lite. Allt man behövde fanns alltså dörr i dörr vid Sky Hub Lounge - mat, vila och faciliteter.
Efter ca 8h på ICN var det dags för mitt nästa flyg till XMN med Xiamen airlines. Jag ankom till gaten 10 minuter innan avgiven boardingtid, men då var boarding nästan avslutad. Gatepersonalen högg mig direkt när dom såg mig för att få nödvändig kompletterande information.
Jag har läst ett många tycker att Xiamen Airlines är ganska dåliga, men jag har svårt att hålla med baserat på mina upplevelser. Fräscha plan, sköna säten, trevlig personal och varm mat. Vad mer kan man önska sig på en ekonomiupplevelse?
Väl på XMN tog immigration bara några minuter. Jag tog en Didi till mitt hotel, Atour Light Xiamen Railways.
Resan kostade oförskämt lite, typ motsvarande 50kr för en 25 minuters färd. Jag valde detta hotellet delvis för att det gick att söka upp i Didi-appen och dels för att det enligt recensioner låg nära många restauranger. Det stämde och jag var nöjd med hotellet, men jag hade valt något som låg vid gågatan Zhongshan road om jag gjort om detta. Jag kom till att inse att det var hjärtat av staden.
Zhongshan road.
Jag gick 20,000 steg när jag utforskade staden. Den är ren, säker och ganska mysig. Jag förstår varför det är en stad många kineser önskar att bo i, men det är knappast ett resmål som jag känner ett behov att återvända till som turist.
Efter ca 20h i Xiamen var det dags att flyga XMN - HAN med Xiamen Airlines igen.
Loungen på XMN - First class lounge 7 var ingen höjdare. Det fanns ett ok matutbud och en nudelbar men kvalitén var ingen vidare. Bland de sämre loungerna jag besökt i Asien, men ändå bättre än de flesta i Europa.
Infaller det sig ett sug för att studera Geometri på resan finns det rätt förutsättningar på XMN.
Den här flighten var precis lika bra som den förra. Jag flyger gärna med Xiamen igen.
Samma mål mat som på den tidigare flighten.
Lång kö till immigration på HAN.
Jag var inte så väl förberedd på ankomsten tlll HAN och hade missat att ladda ner Grab i förväg så jag valde en random taxi istället. Jag visste att resan skulle ta ca 45 minuter och kosta ca 300k VND till de gamla kvarteren där mitt hotell fanns. Jag erbjöd därför en förare 350k för att slippa problem, fast pris. Men det är aldrig så lätt när pengar är inblandat i det här landet. Givetvis skulle föraren ha ännu mer när jag väl var framme. Han inte bara försökte, utan krävde.
Hanoi Exclusive Hotel. Bra ställe.
Jag har likande dåliga erfarenheter från Ho Chi Min men ville ändå ge Hanoi en chans. Men Hanoi var faktiskt ännu värre. Överallt blir man blåst. Det spelar ingen roll om man är resvan, för deras skamlöshet och ohederlighet gör att man blir helt tagen på sängen varje gång. Jag orkar inte ens räkna upp alla dålig upplevelser jag hade i Hanoi utan jag kan bara konstatera att jag aldrig sätter min fot i landet igen.
Dagen därpå var det dags att flyga till BKK med Vietnam Airlines. Jag ordnade en taxi till flygplatsen med mitt hotell. Förskottsbetalning på 300k den här gången, så det blev ingen överraskning.
På HAN finns en väldigt trevlig lounge - Song Hong Premium Loung & Bar.
Stora öppna ytor, bemannad bar, nudelbar och ett gigantiskt utbud av mat.
Lax nigiri, hur många PP-lounger har det? Jag och asiaterna såg värdet och lastade upp. Loungepersonalen var snabba med att fylla på så fort det sinade. Klass.
Det blev exit row seat även på den här flighten med en A321. Det var bara att fråga snällt vid incheckningen, så hade man plötsligt den bästa ekonomiplatsen på planet.
Jag sov mig igenom hela flighten så kan inte uttala mig om servicen.
Nu är det dags för den troligtvis farligaste delen på hela resan - att färdas på Thailands vägar. Jag måste ha drygt 40 ankomster till BKK vid de här laget, och bokar numera alltid taxi med ett företag som heter Nams Taxi Lady Drivers.
Dom har uteslutande kvinnliga förare i bra bilar som kör väldigt lugnt. För många gånger har jag suttit vettskrämd i någon amfetaminpåverkad förares taxi som kör slalom mellan filerna i 180 på vägen mot Pattaya eller Koh Chang… Nu riskminimear jag lite i alla fall.
Det var välbehövligt med tre dagars RnR. Så otroligt skönt att vara i Thailand efter Vietnam. Älskar det här landet.
Revben på Beefeaters, Pattaya. Svensk restaurang som hållit tronen som bästa steakhouse i staden i 20 år.
Nästa del av resan blir med den kanske numera ökända BKK-CAN-flighten med KQ.
Jag anlände till BKK 12:31 och hade avklarat incheckning, security och immigration kl 12:40. 9 minuter. Nytt rekord. Flygplatsen var smockfull av resenärer nu på högsäsongen, men flygplatsen hade uppenbarligen förberett sig väl. Deras nya automatiserade immigration-procedur var smidig och sparade mycket tid också.
Det finns en uppsjö av lounger att välja på på BKK, men efter att ha läst mycket gott om Oman Air-loungen så ville jag ge den ett försök. Det visade sig vara ett misstag. Den var liten och hade ett väldigt begränsat utbud av mat och dryck.
Detta är i princip hela utbudet.
Samtliga *A-lounger jag tidigare besök på BKK var bättre möjligtvis med undantaget Thais egna businesslounger som nästan alltid är överfulla.
Vid gaten för BKK-CAN med KQ var vi ca 40 personer. Hälften av gänget börjar socialisera och prata högljutt om miljonutmaningen. Jag var utmattad från inte ha sovit en blund efter en blöt natt så jag höll låg profil tillsammans med de resterande - mestadels koreaner och japaner. Jag skulle tro att nästan alla som boardade i BKK gjorde utmaningen.
Jag lyckades inte få exit row seat på den här flighten, utan de var strikt till försäljning. Däremot kunde jag bli jag tilldelad en egen ”trea”.
Flighten hade uppskattningsvis 60% beläggning med en mix av afrikaner och kineser.
Planet har en ganska dålig pitch i ekonomi. 32” enligt Seatguru, men kändes ännu kortare. 787:an börjar även bli sliten och har en föråldrad IFE.
Businesskabinen såg dock väldigt trevlig ut om än 2-2-2 config. Igen så utnyttjade jag tiden på planet till att sova så jag kan inte uttala mig om maten.
Jag läste i huvudtråden om miljonutamningen här på forumet där någon skämtsamt skrev om asiater på utmaningen, att de har ett öga för värde och att de lätt sover sig igenom flygen… Hög igenkänningsfaktor och jag börjar nästan undra om jag inte har en inre asiat i mig.
Last edited:
.
