JohnnyWilde
Medlem
Det är nästan lika kul att skriva ner det
Exakt....FUBARFullt ös, medvetslös
Jorden Runt med Johnny - Typ nästan live ungefär
- Thread starter JohnnyWilde
- Startdatum
JohnnyWilde
Medlem
Tripping The Tokyo Transit
En alldeles utmärkt flygning med ANA som hittills aldrig gett mig annat än en fantastisk upplevelse men jag var i karateform och med ett synnerligt nedsatt omdöme och konsekvensanalysförmåga.
Någonstans i bakhuvudet signalerade spindelkänslan att jag nog borde ha kört på alternativ 1 men det funkar inte alltid så ...
Raskt igenom tull, immigration och bagage bandet styrde jag kosan mot monorail och tunnelbana.
Jag hade en hund att besöka!
Alltid lika festligt att bogsera en stor resväska och handbagage på fyllan genom Tokyos kollektiva färdsystem en morgon kl 07.00.
Ett plus bland alla minus var att det var lördag.
När jag väl tagit den obligatoriska bilden vid Hachiko så trodde jag mig fortfarande kunna hinna i tid till Thais incheckning stängde så mot NEX!!
Givetvis missade jag tåg ett och fick vänta en bra stund på nästa men väl ombord så slog jag mig i slang med en storvuxen skotte som var på väg på semester från sitt lärare jobb norrut.
Vi snackade fotboll och fylla så när de ämnena kommer upp med en katolsk Glasgow lad finns det en namn som inte kan undvikas.
Deras främsta kämpe senaste decennierna - Johan Mjällby!!
Kung både på plan och kapabel att svepa en flaska single malt.
Skotten som naturligtvis hette Johnny försökte droppa några andra svenska spelare han uppskattade men jag hängde inte riktigt med där.
Vi skiljdes åt på Narita och jag missade incheckning med en kvart och hade därmed fyra och en halv timme att fördriva landside.
Prio ett var att lämna i resväskan på förvaring för att kunna öka rörligheten i terminalen.
Knappt 35 sekunder efter att väskan deponerats i en japansk flygplatstjänstemans trygga förvar så stod jag framför en stor skylt som förkunnade ANA arrival lounge.
Tillträde till deras elitkortsresenärer, business och first vid arrival. Att jag anlände till Haneda var av ringa betydelse.
Winning!
Gled in i en komplett öde lounge med lättare förtäring och öl maskin. Winning!
Tyvärr var inredningen mer av kafeteria typen än topplounge så möjlighet att hitta en bra sovplats var ytterst begränsad men med jackan mot en vägg och en stol strategiskt placerad under fötterna så lyckades jag få till 3 timmar komatöst tillstånd.
En dusch senare så var jag med starka steg på väg till Thais nyöppnade incheckningsdisk.
En alldeles utmärkt flygning med ANA som hittills aldrig gett mig annat än en fantastisk upplevelse men jag var i karateform och med ett synnerligt nedsatt omdöme och konsekvensanalysförmåga.
Någonstans i bakhuvudet signalerade spindelkänslan att jag nog borde ha kört på alternativ 1 men det funkar inte alltid så ...
Raskt igenom tull, immigration och bagage bandet styrde jag kosan mot monorail och tunnelbana.
Jag hade en hund att besöka!
Alltid lika festligt att bogsera en stor resväska och handbagage på fyllan genom Tokyos kollektiva färdsystem en morgon kl 07.00.
Ett plus bland alla minus var att det var lördag.
När jag väl tagit den obligatoriska bilden vid Hachiko så trodde jag mig fortfarande kunna hinna i tid till Thais incheckning stängde så mot NEX!!
Givetvis missade jag tåg ett och fick vänta en bra stund på nästa men väl ombord så slog jag mig i slang med en storvuxen skotte som var på väg på semester från sitt lärare jobb norrut.
Vi snackade fotboll och fylla så när de ämnena kommer upp med en katolsk Glasgow lad finns det en namn som inte kan undvikas.
Deras främsta kämpe senaste decennierna - Johan Mjällby!!
Kung både på plan och kapabel att svepa en flaska single malt.
Skotten som naturligtvis hette Johnny försökte droppa några andra svenska spelare han uppskattade men jag hängde inte riktigt med där.
Vi skiljdes åt på Narita och jag missade incheckning med en kvart och hade därmed fyra och en halv timme att fördriva landside.
Prio ett var att lämna i resväskan på förvaring för att kunna öka rörligheten i terminalen.
Knappt 35 sekunder efter att väskan deponerats i en japansk flygplatstjänstemans trygga förvar så stod jag framför en stor skylt som förkunnade ANA arrival lounge.
Tillträde till deras elitkortsresenärer, business och first vid arrival. Att jag anlände till Haneda var av ringa betydelse.
Winning!
Gled in i en komplett öde lounge med lättare förtäring och öl maskin. Winning!
Tyvärr var inredningen mer av kafeteria typen än topplounge så möjlighet att hitta en bra sovplats var ytterst begränsad men med jackan mot en vägg och en stol strategiskt placerad under fötterna så lyckades jag få till 3 timmar komatöst tillstånd.
En dusch senare så var jag med starka steg på väg till Thais nyöppnade incheckningsdisk.
spritfet
Medlem
Legendary!
JohnnyWilde
Medlem
Det ryktas om en John Walker and sons whiskey i utbudet på utvalda linjer nu som möjligtvis kan göra livet ännu bättre!
Tack, det snöade här i morse och det var fan inte festligare än resten av tillvaron just nu.
JohnnyWilde
Medlem
Jag mötte Lassie på Narita eller åtminstone en annan känd filmhund.
Lätt revigörerad efter min powernap påbörjades min loungeturné i den stora ANA suites loungen närmast passkontrollen så uppför rulltrappan och återigen så slås jag av vilken trist upplevelse den är.
Oavsett vad andra tycker så är Haneda suitesloungen en riktigt bra lounge med ordentlig a la carte, bra seating och lite lätt undangömda avdelningar som piggar upp ett par timmars transit.
Det fick bli en snabb öl, ramen och stänkare innan jag backtrackade lite och botaniserade det lokala whiskeyutbudet i skattefrishoppen. Den slutade med noll inköp och glädje.
Vidare till United och hiss upp till första klassdelen.
Det är skön vy över taxi och startbanan därifrån samt oftast glass som tillbehör till whiskyn.
Ett par veckor innan avfärd såg jag en dokumentär om yrkesmusiker på Netflix som behandlar musiker som lever på studio och turné gig men inte vet när nästa lön kommer. Rekommenderas!
Varför tar jag upp det nu?
Jo för att när jag promenerar bort mot den mindre suitesloungen närmast min gate passerar jag Uniteds Los Angeles flight som strax ska påbörja boarding och då är det lämpligt att utföra lite celebrity spotting.
Hittills har jag inte sett någon som jag känt igen men nu såg jag - i full scenklädsel och med gura över axeln- Steve Lukather från Toto.
Att jag kände igen just han var just av anledning av nyss nämnda dokumentär. Annars hade min lätt alkoholmarinerade hjärna aldrig grejat den kopplingen.
Kul tänkte jag och gick vidare.
Hejda dina hästar sa whisky reflexen, vi måste passa på ett snack med Steve så han inte tror att jag ignorerade honom om han även sett mig!
Mycket trevlig herre och vi fick till en skönt misslyckad selfie.
Några av grabbarna i hans band var svenskar så det blev lite garv innan de boardade kärran och jag spatserade vidare glad i hågen över att han gjort ytterligare några medmänniskors dag eller vecka med min bländande personlighet och sköna sociala stil som framträder tydligare när jag är på fyllan, på flygplatser, innan jul, på väg till semester, flyger F.
Annars är jag nog ganska butter!
I väntan på transport söderut hann jag med lite mer hojtarolja och öl innan min A380 gjort sig redo att flyga oss ner till Bangkok i Thai airways mjuka omsorg.
Lätt revigörerad efter min powernap påbörjades min loungeturné i den stora ANA suites loungen närmast passkontrollen så uppför rulltrappan och återigen så slås jag av vilken trist upplevelse den är.
Oavsett vad andra tycker så är Haneda suitesloungen en riktigt bra lounge med ordentlig a la carte, bra seating och lite lätt undangömda avdelningar som piggar upp ett par timmars transit.
Det fick bli en snabb öl, ramen och stänkare innan jag backtrackade lite och botaniserade det lokala whiskeyutbudet i skattefrishoppen. Den slutade med noll inköp och glädje.
Vidare till United och hiss upp till första klassdelen.
Det är skön vy över taxi och startbanan därifrån samt oftast glass som tillbehör till whiskyn.
Ett par veckor innan avfärd såg jag en dokumentär om yrkesmusiker på Netflix som behandlar musiker som lever på studio och turné gig men inte vet när nästa lön kommer. Rekommenderas!
Varför tar jag upp det nu?
Jo för att när jag promenerar bort mot den mindre suitesloungen närmast min gate passerar jag Uniteds Los Angeles flight som strax ska påbörja boarding och då är det lämpligt att utföra lite celebrity spotting.
Hittills har jag inte sett någon som jag känt igen men nu såg jag - i full scenklädsel och med gura över axeln- Steve Lukather från Toto.
Att jag kände igen just han var just av anledning av nyss nämnda dokumentär. Annars hade min lätt alkoholmarinerade hjärna aldrig grejat den kopplingen.
Kul tänkte jag och gick vidare.
Hejda dina hästar sa whisky reflexen, vi måste passa på ett snack med Steve så han inte tror att jag ignorerade honom om han även sett mig!
Mycket trevlig herre och vi fick till en skönt misslyckad selfie.
Några av grabbarna i hans band var svenskar så det blev lite garv innan de boardade kärran och jag spatserade vidare glad i hågen över att han gjort ytterligare några medmänniskors dag eller vecka med min bländande personlighet och sköna sociala stil som framträder tydligare när jag är på fyllan, på flygplatser, innan jul, på väg till semester, flyger F.
Annars är jag nog ganska butter!
I väntan på transport söderut hann jag med lite mer hojtarolja och öl innan min A380 gjort sig redo att flyga oss ner till Bangkok i Thai airways mjuka omsorg.
Mr Basic
Medlem
@JohnnyWilde
Alltid lika kul att ”följa med”. Man blir glad av att läsa om dina upptåg och det behövs i dessa dagar.
Alltid lika kul att ”följa med”. Man blir glad av att läsa om dina upptåg och det behövs i dessa dagar.
Brandforce
Medlem
JohnnyWilde
Medlem
Förhoppningsvis kommer jag kunna bjössa på fler upptåg snart!@JohnnyWilde
Alltid lika kul att ”följa med”. Man blir glad av att läsa om dina upptåg och det behövs i dessa dagar.
Lite klass och stil har jag trots allt
JohnnyWilde
Medlem
Oh captain my captain
Det är en speciell känsla, den där man ser en jättelik klunga med människor runt boardinggaterna och du bara glider förbi i en alldeles egen fålla för att sedan vika av lätt höger och promenera uppför rampen med den enda dörren på Upper deck synlig där crew står beredd att visa dig hur du ska utföra en inte alltför avancerad manöver i vänstersvängen och sedan hänvisas till stol 2K. Bästa platsen ombord en Airbus a380 i Thais konfiguration.
Lite mer pitch, fler fönster, närmare till den ofta bortglömda mindre toaletten och lättare att kröka för oss högerhänta. Ej att förglömma!
Med detsamma byggde jag upp en bra kontakt med crew som var på ett strålande humör och då är bara mina standardfraser på thailändska ett extra minikörsbär på toppen av det ordinarie körsbäret som vilar på ett berg av vaniljglass med lätt ringlad chokladsås.
Tillsammans med den välkomnande flöjten Dom Perignon snackade vi lite om plugget och pop, och bio såklart.
Just den här flighten med avgång runt 17.30 och ankomst vid tio på kvällen är fan helt perfekt.
Gott om tid att äta, dricka, kolla film och powernappa för att anlända i toppform om man önskar en kväll på stan, vilket jag personligen aldrig pallar med.
Av 12 platser i F var samtliga fyllda ikväll varav en familj tog 4 stycken .
Till vänster om mig i mitten satt en thaiare i 40-årsåldern som såg ut att vara i bra form och fick mycket uppmärksamhet av crew men inte hade några divalater som en del hiso kan ha i det landet utan var enbart trevlig och ödmjuk. Han tog till och med selfies med två flaskor Dom tillhandahållen av vår ypperliga crew
Japp ni gissade rätt! Efter middagen, bestående av do it yourself vitlöksbröd, oxkind och rödvin, sådär lagom till kaffe och Johnnie Blå så var det dags att ta ett snack för att kolla läget!
Han visade sig vara ytterst berest och kände till Stockholm väl samt järngrepp på de flesta europeiska städerna.
Då kröp det fram att han var kapten på Thai och hade 22000 timmar i 777 och 747 trots bara 46 år gammal.
- "I've flown a lot, a lot of long hauls man"
Vilken jävla guldgruva att hitta ombord!!! Hans brorsa var dessutom instruktör för deras 787 piloter. Kaptener off-duty på Thai har inskrivet att de flyger first så han utnyttjade det vid varje tillfälle som erbjöds.
Resten av flygningen försvann i ett huj med mycket flygsnack .
Han bodde i en lägenhet vid Lumpini park så vi planerade att försöka ses senare.
Vid landning så väntade en golfbil på mig och de andra passagerarna dock ej för Kaptenen som istället fick promenera med de otvättade massorna varpå jag valde att skippa transporten och slog följe med min nya vän.
Det som duger åt en som kan hantera en jumbojet duger fint åt mig med!
Det är en speciell känsla, den där man ser en jättelik klunga med människor runt boardinggaterna och du bara glider förbi i en alldeles egen fålla för att sedan vika av lätt höger och promenera uppför rampen med den enda dörren på Upper deck synlig där crew står beredd att visa dig hur du ska utföra en inte alltför avancerad manöver i vänstersvängen och sedan hänvisas till stol 2K. Bästa platsen ombord en Airbus a380 i Thais konfiguration.
Lite mer pitch, fler fönster, närmare till den ofta bortglömda mindre toaletten och lättare att kröka för oss högerhänta. Ej att förglömma!
Med detsamma byggde jag upp en bra kontakt med crew som var på ett strålande humör och då är bara mina standardfraser på thailändska ett extra minikörsbär på toppen av det ordinarie körsbäret som vilar på ett berg av vaniljglass med lätt ringlad chokladsås.
Tillsammans med den välkomnande flöjten Dom Perignon snackade vi lite om plugget och pop, och bio såklart.
Just den här flighten med avgång runt 17.30 och ankomst vid tio på kvällen är fan helt perfekt.
Gott om tid att äta, dricka, kolla film och powernappa för att anlända i toppform om man önskar en kväll på stan, vilket jag personligen aldrig pallar med.
Av 12 platser i F var samtliga fyllda ikväll varav en familj tog 4 stycken .
Till vänster om mig i mitten satt en thaiare i 40-årsåldern som såg ut att vara i bra form och fick mycket uppmärksamhet av crew men inte hade några divalater som en del hiso kan ha i det landet utan var enbart trevlig och ödmjuk. Han tog till och med selfies med två flaskor Dom tillhandahållen av vår ypperliga crew
Japp ni gissade rätt! Efter middagen, bestående av do it yourself vitlöksbröd, oxkind och rödvin, sådär lagom till kaffe och Johnnie Blå så var det dags att ta ett snack för att kolla läget!
Han visade sig vara ytterst berest och kände till Stockholm väl samt järngrepp på de flesta europeiska städerna.
Då kröp det fram att han var kapten på Thai och hade 22000 timmar i 777 och 747 trots bara 46 år gammal.
- "I've flown a lot, a lot of long hauls man"
Vilken jävla guldgruva att hitta ombord!!! Hans brorsa var dessutom instruktör för deras 787 piloter. Kaptener off-duty på Thai har inskrivet att de flyger first så han utnyttjade det vid varje tillfälle som erbjöds.
Resten av flygningen försvann i ett huj med mycket flygsnack .
Han bodde i en lägenhet vid Lumpini park så vi planerade att försöka ses senare.
Vid landning så väntade en golfbil på mig och de andra passagerarna dock ej för Kaptenen som istället fick promenera med de otvättade massorna varpå jag valde att skippa transporten och slog följe med min nya vän.
Det som duger åt en som kan hantera en jumbojet duger fint åt mig med!