Dagens goda gärning går till personalen ombord JTG320 (JetTime) från Teneriffa till Köpenhamn. Galet ansträngande flygplats (som fler säkert vet), strulig boarding där vi fick gå tillbaka eftersom bussar saknades, varmt och charterstökigt ombord en fullsatt B737.
Nåväl, väl ombord en halvtimme efter att flygplanet skulle ha lämnat Teneriffa, meddelar kaptenen att en passagerare som checkat in två bagage inte boardat. Följaktligen ska väskorna lastas av. Höga suckar.
Fem minuter senare frågar purser om någon har varit i resesällskap med en Mogens Sørensen. Någon plingar på knappen. Tystnad och tiden går. Solen steker i kabinen och luften är på väg att ta slut. Min treåring, som nu varit på (charter)resande fot i fem timmar, förefaller otåligare och otåligare.
Nytt anrop. Mogens visar sig vara en äldre dansk herre med obefintliga kunskaper i engelska och spanska och är ”gone missing” i terminalen. Sökinsats pågår (och som sagt, det är inte det lättaste med ett femtiotal Jet2-, Ryanair-, DAT-, Germania-, JetTime-, Thomas Cook-, och Norwegianavgångar inom loppet av ett par timmar). Kaos är ett milt uttryck för terminalen denna lördag eftermiddag.
Spansk effektivitet! Mogens är återfunnen och får i bästa FCT-stil bil direkt till flygplanet. På sant chartermaner uppmanas alla att applådera Mogens när han väl kommer ombord iklädd tjock skinnjacka och fodrad basker. Och det sker!
Ett fint stycke att inte lämna den gamle mannen på Teneriffa. Om inte annat kanske Mogens anhöriga hade gråtit ut i Ekstrabladet...Kanske var det enklare än att lasta ut ett par hundra Samsonitehårdplastväskor från 90-talet. Vem vet? Mogens verkade i vart fall ta det hela med ro från sin plats på rad 17.