Nya inlägg Dagens inlägg Aktivitetsflöde Obesvarade trådar
Senaste nytt

Jag = Omedveten resenär

Jag tågpendlade ett tag och lärde mig då hur jag skulle göra för att somna snabbt – och det funkade.

Försöker göra samma sak på långflygningar men har märkt att det inte riktigt är samma sak. Tågpendlade jag var avgången alltid ungefär densamma, men en long haul kan ju lika gärna avgå kl 16 (typ från USA) som kl 02 (vanligt från Mellanöstern).

För att sova vill jag ha så sen avgång som möjligt så jag faktiskt är trött + sittplats som gör att jag känner att jag har lite frihet
 
Otroligt svårt att sova på flyg(i alla andra färdsätt är det uteslutet då jag blir åksjuk, ibland när jag kör bil själv!). Självklart är det lättare i C men fortfarande svårt, blir film/musik och dryck istället. Pga extrem sömnbrist sov jag 7 timmar i eco mellan AMS-KUL, för att därefter fortsätta sova 5 timmar KUL-SYD. Självklart har jag en sambo som somnar vid "gear up"....
 
Jag försöker att välja avgångstider som gör att jag faktiskt är trött (så kvällsavgångar från när man flyger longhaul österut) - det gör allt mycket lättare vad gäller sömn, framförallt i ekonomi.

*Välj plats som gör att man kan sträcka ut benen (oftast exit rows)
*Om du störs av ljud, ha på dig noice cancelling headphones alternativt bra öronproppar.

Om du ska ta en eftermiddagsflight österut - åk business så att det eventuellt kan gå att somna!
 
Nu blir det lite OT här.
Jag har själv extremt svårt att somna sittandes upp i en stol, det går bara inte. Hittills har jag varit väldigt avundsjuk på alla som bara kan somna så där direkt. Tills nu i förra veckan, i en frukostmatsal på hotell i Oslo.

Det sitter en kille i 20-årsåldern vid bordet bredvid, han har somnat med näsan mot tangentbordet på sin laptop. Jag tänker att det blev nog både sent och blött kvällen innan. Då vaknar han upp, äter lite av sin gröt och somnar sedan direkt igen, nu med ansiktet i gröttallriken. En ur serveringspersonalen skyndar sig fram och frågar hur han mår, han svarar "Tack, bra". En minut senare sover han igen och nu håller tallriken på att glida ner i hans knä så jag springer fram och fångar den. Han tackar för hjälpen, ber om ursäkt och förklarar att han lider av narkolepsi. När jag reser mig och går sover han igen.

Vilken enormt jobbig sjukdom, livslång utan något botemedel såvitt jag känner till.
 
You must log in or register to reply here.
Toppen