Brukar vara lättare att be personen framför att inte fälla efter det initiala motstånd de fått erfara när mina knän redan ligger an stolsryggen.
Två gånger har personer framför inte direkt respekterat detta. En gång i slutet på 90-talet när jag åkte hem från NY och personen framför efter 4 snabba whiskey dundrar bakåt och somnar i fallet. Den andra gången i höstas när snubben framför efter ett misslyckat fällningsförsök sitter och hoppar en stund tills jag säger till honom, mer tydligt är snällt, att skärpa sig - då blir det lugnt igen.