Senaste nytt

Fyra världsdelar på en månad - Hur man maximerade BMI diamond club

Det tänkte jag inte ens på, men det stämmer att de serverad varje rätt för sig och allt utan den där brickan. Man dukar upp bordet ordentligt men man saknar lite av den där extra touchen av till exempel hur de lägger gafflarna och knivarna. Men det är helt klart en bättre och trevligare middagspresentation än vad de där brickorna ger.
Att de tappat soppan är tråkigt då det ofta är en rätt jag gillar. Det är verkligen en rätt som ofta är lätt att få till uppe i luften.

Bra att konceptet finns kvar. Jag avskyr att få en bricka i affärsklass på long-haul. Det är bara Austrian och Continental (nu United) jag har åkt med som undviker brickan. Jag vet, I-landsproblem men det känns som skolmatsal med en bricka...
 
Buenos Aires​
Jag hade blivit tipsad om Puerto Madero av både turistinformationen samt av andra vänner så det var dit jag åkte för min lunch. Det blev en lång lunch på ett ställe med utsikt över ”hamnen” som hade helt okej mat. Då jag inte hittade något ställe att lämna mina väskor på flygplatsen hade de fått följa med till restaurangen. Tack och lov tillät restaurangen mig att lämna väskorna där medan jag tog mig en timmes promenad för att se lite av staden. Efter en trevlig promenad väntade taxin för att ta mig tillbaka till flygplatsen och det var samma trevliga chaufför som hade kört mig från flygplatsen. Taxiresan tog ungefär en timme innan jag var tillbaka på flygplatsen.

Då var det dags att börja mitt lilla äventyr som jag bokat i Sydamerika. Jag hade bara fem nätter och på de dagarna skulle jag ta mig från Buenos Aires till Sao Paulo. Så hur skulle jag bäst göra detta? Jag ville maximera mina upplevelser och se så mycket som möjligt på denna korta tiden. Rio de Janeiro var ett självklart val och jag kände att Sao Paulo kunde jag hoppa. Jag försökte få in en resa förbi Iguazu falls men flygtiderna och priserna gick inte ihop för mig. Sedan tänkte jag ta en sväng via Montevideo med Pluna men de gick i konkurs under tiden som jag tittade på biljetter. Tack och lov att jag inte hann boka några biljetter där.
Då började jag titta på det alternativet jag helst ville göra men som egentligen krävde mer tid än vad jag hade. Finns det någon möjlighet att få in Buenos Aires, Rio samt en tur till Machu Picchu? Machu Picchu ligger på andra sidan av Sydamerika och för att ta sig dit får man flyga till Cuzco och sedan ta tåget därifrån. Cuzco ligger på 3 400 meters höjd och det är vanligt att man får höjdsjuka när man flyger dit. Därför rekommenderas det att man tar två nätter i staden för att acklimatisera sig till höjden. Detta fanns inte på kartan att jag skulle ha tid med men jag tittade ändå vidare på att resa till Machu Pichu. Första flyget till Cuzco landade runt 07-tiden och sista normala tåget från Poroy tågstation gick vid 08.25. Poroy tågstation låg cirka 20 minuters taxiresa från Cuzco. Hade läst att flygen från Lima upp till Cuzco ofta blev försenade så här under deras sommarperiod då det är mycket dimma som fastnar i bergen ovanför flygplatsen. När det blir för dimmigt blir flygen ofta försenade eller inställda. Därför kändes det mycket svårt att hinna med tåget 08.25. Däremot fanns det ett senare tåg som avgick strax efter nio men detta skulle kosta bra mycket mer. Skulle två timmar mellan flyget och tåget räcka ifall något inträffade och var det värt att resa kors och tvärs genom Sydamerika när man jag hade så lite tid på sig? Ifall något gick galet och ett flyg blev försenat, som jag ofta hört händer på den kontinenten, skulle det sluta med att jag inte såg något alls. Sedan skulle ju tågbiljetten kosta en hel del och om jag missar den hade allt det gått om intet där också. I vilket fall beslöt jag mig för att jag chansar, hoppas att flygen är i tid, att jag inte ska drabbas av någon höjdsjuka och att den dyrare tågbiljetten skulle vara värt det.

Min slutliga rutt blev följande EZE-LIM-CUZ-LIM-GIG-GRU. Det lustiga var att denna rutt endast kostade någon hundralapp mer än vad en vanlig resa EZE-GIG-GRU hade kostat. Dock var kanske inte flygtiderna helt optimala.

1.png
Extraresa inom Sydamerika

2.png
Resan från början till slut
 
Ministro Pistarini International Airport

När jag kom in på flygplatsen letade jag efter TACAs incheckningsdisk. De använde sig utav en enda och lyckligtvis var det endast en före mig i kön. Det var en trevlig incheckning och priotagarna åkte på bagaget. Dock talade hon aldrig om var loungen låg vilket straffade sig lite senare. I säkerhetskontrollen var det lite kö och det tog ungefär 15 minuter innan jag var igenom. Jag visste att det skulle finnas en lounge så jag började leta efter den. Dock såg jag inte en enda skylt efter United-loungen utan endast till Admirals Club. Jag vandrade runt ett bra tag och gick mellan de olika terminalerna vilket tog sin tid. Väl på andra sidan flygplatsen gav jag upp och tog fram min iPad. Till min stora lycka upptäckte jag att de hade fritt Internet på flygplatsen och jag lyckades googla fram var loungen låg. Självklart låg den cirka 50 meter från säkerhetskontrollen som jag kom in genom. I vilket fall fick jag en trevlig tur av hela flygplatsen innan jag kom in i loungen. Väl där var loungen totalt full och folk stod upp då det inte fanns någon plats att sitta. Internet var överbelastat och det gick inte att komma in på ens.

3.jpg
United lounge EZE

Det fanns inga skärmar som visade avgångarna och boarding time, men de i receptionen sa att de ropade ut när det var dags att boarda alla flygen. Själv föredrar jag att ha skärmen där för att ha koll på flyget och slippa lita på andra när det är dags att gå till flyget.
Då jag var lite varm efter min promenad runt i staden och flygplatsen tänkte jag att en dusch hade suttit fint, men till min besvikelse var inte duschar något som de hade. Innan jag hittade en plats att sitta på tog jag mig en runda för att se vad som erbjöds. Det fanns några små fingersmörgåsar, oliver och någon form av kex. I dryckesutbudet fanns läsk, juice, öl, två vita viner, ett rött vin, en flaska mousserande vin samt några vanliga spritsorter.

4.jpg
Del av utbudet i United-loungen

Efter att folk lämnade för LH och SA-flighten som gick tätt inpå varandra fanns det gott om plats i loungen. Det gick till och med att komma in på Internet då. Det fanns fönsterrutor i loungen men de var helt frostade och jag misstänker att de inte var riktade mot plattan. Efter att större delen av loungen lämnat för LH och SA-flygen var det otroligt mycket disk framme och de två som jobbade i loungen slet med att ens få fram nya glas till oss som var kvar. Det var med andra ord ganska stökigt och mindre mysigt i loungen. Annars var fåtöljerna bekväma trots att de var ganska slitna.

5.jpg
En öde United lounge

Under tiden i loungen hade jag gjort flera vändor till receptionen för att fråga om flyget och varje gång hade de sagt att de skulle ropa upp när det var dags. Det var bara fem minuter kvar tills mitt flyg skulle lyfta och jag började nu bli orolig angående flyget. Denna gång sa de att boardingen hade börjat. När jag väl kom till flyget som låg någon minuts promenad från loungen hade alla redan gått ombord på flyget och jag insåg att de verkligen glömt bort mig i loungen trots allt. Så jag säger ännu en gång, ge mig skärmar i loungen som visar när det är dags för boarding. Jag gav fram min biljett och skyndade ner mig mot planet.
 
EZE-LIM TA Y

Eftersom det blev lite stressigt när jag såg att alla väntade på mig råkade jag ge dem biljetten för nästa flyg, men de märkte inget och jag gick ombord. Först i gången ner till flyget upptäckte jag att jag hade givit fel och sa till flygvärdinnan som tog emot mig inne i planet och gav då rätt biljett till henne. Planet som skulle ta oss till Lima var ett A321 och i ekonomi var layouten den vanliga 3-3. Minns inte ifall planet hade en businessdel eller om de körde ekonomi rakt igenom. Kom ombord sist och alla väntade trevligt på mig. Jag fick hjälp av en flygvärdinna att lyfta upp mina två väskor på hatthyllan och jag intog min plats. Jag hade lyckligtvis fått en fönsterplats vid nödutgången vilket gjorde att stolen framför mig var borta och jag hade gott om utrymme. Helt klart bästa platsen på planet :)

6.jpg
Nödutgångsplats

Kort efter att jag satt mig ner kom en ny flygvärdinna förbi och lämnade mig ett nytt boardingkort för nästa flyg då jag gav fel när jag boardade.
Det fanns redan en kudde på stolen när jag gick ombord och innan start delades det ut tunnare filtar till de som ville ha. Efter start delade de ut hörlurar till alla och ungefär 40 minuter in i flygningen började matserveringen. Det fanns två alternativ till huvudrätt, kyckling eller vegetarisk pasta, och på allas bricka kunde man även finna en liten sallad och en kaka. Direkt efter matvagnen kom dryckesvagnen som erbjöd det mesta, läsk, juice, vatten, öl, vin och sprit. För min del blev det ett glas vatten och ett glas rött.
Vet inte vad det var i den där salladen men god var den och jag hade gärna tagit mer av den. Huvudrätten som bestod av kyckling och mos såg mest ut som en sörja och var kanske inte det bästa jag ätit men fortfarande bättre än vad jag ibland fått på LH inom Europa. Kakan var väldigt annorlunda mot vad jag är van vid men god.

7.jpg
Kvällens delikata middag

Under middagen startade de en film på skärmarna ovanför sätena och kvällen till ära var det något amerikanskt drama. Filmen var riktigt dålig men ändå långt ifrån det värsta som skulle kunnat visats. Det gick att välja om man ville lyssna på spanska eller engelska. Annars erbjöds några musikkanaler och jag valde att lyssna på en med västerländsk mainstream-musik. Resten av resan sov jag mer eller mindre.
Stolen var helt okej och var nyare varianten av Recaro, samma som Lufthansa och jag tror även att bland annat SAS har inom Europa. Dock fick man lite träsmak i slutet av resan och det märktes att man suttit i dem i över fyra timmar. Annars såg det ut att vara ungefär lika mycket benutrymme hos TACA som det är hos andra europeiska bolag som har samma stol.

8.jpg
På väg mot Anderna

Flygvärdinnorna var supertrevliga och inget verkade vara vara jobbigt för dem. Dessutom var hela bunten ganska trevliga att vila ögonen på. Det gjordes regelbundna turer i gångarna där de serverades mer att dricka. Snart var flygningen slut och det gick snabbt att komma av planet. Alla papper som skulle fyllas i för att komma in i landet hade de delat ut i början av flyget så det var smidigt. Det såg ut att vara en ganska lång kö för de passagerare som skulle vidare med internationella flyg medan det gick väldigt snabbt och enkelt för oss som skulle in i Peru. Mitt bagage var först ut på bandet och kom ut exakt samma sekund som jag kom fram till bandet. Sedan väntade dock en tio minuters kö för att komma igenom tullen. Där fick man trycka på en knapp för att se om man blev slumpad för en extra scanning av bagaget. Såg ut som de flesta blev utvalda och även jag blev det. Detta tog dock bara någon minut extra så det var inga problem.

Nu var klockan 21.30 och min incheckning började redan 03.00 så det blev att spendera denna underbara natt på flygplatsen. Woho...
 
Jorge Chávez International Airport

Det var sent och jag skulle checka in till mitt nästa flyg om lite drygt fem timmar så jag beslöt mig för att övernatta på flygplatsen. Jag gick upp en våning där de hade några restauranger och ett Starbucks som var öppet dygnet runt. Starbucks hade fritt Internet men tyvärr var alla stola upptagna och jag kände mig lite hungrig så jag satte mig på restaurangen bredvid. Där tillbringade jag två timmar med att äta en intetsägande Caesarsallad och titta på lite serier som jag hade på Ipaden. Caesardressingen smakade även den långt ifrån vad den skulle smaka och det till det sämre.

9.jpg
Caesarsallad

Därefter öppnades en plats upp på Starbucks och jag var snabbt där för att komma åt lite Internet och BC.se. Vid 02.00 vart jag lite rastlös och jag hade inte lyckats få någon sömn i pinnstolen som jag satt på, så jag tog mina väskor och gick på en promenad. Eftersom jag hade så mycket väskor med mig vågade jag inte lägga mig på golvet som så många andra och somna. Det visade sig då att incheckning hade öppnat och jag kunde äntligen bli av med mina väskor.

För att komma till incheckningen var man tvungen att visa upp en giltig biljett till någon form av vakt som för övrigt hänvisade till fel diskar. Gick upp till TACAs Star Gold-disk då den endast hade en person i kön. På mindre än en minut var det min tur. Hon i disken var trevlig och från ingenstans sa hon att hon skulle lägga in en markering och försöka få mig uppgraderad ifall det fanns plats. Det var en trevlig gest och inget jag hade förväntat mig och andra sidan så förväntade jag mig inte att detta skulle ge mig någon uppgradering. Efter att priotagen var på väskan och biljetten i handen begav jag mig mot säkerhetskontrollen.

När jag kom upp till säkerhetskontrollen blev det tvärt nej att komma igenom. Tydligen fick jag gå igenom kontrollen först kl 02.30 vilket tog ett tag att förstå från min sida. Jag talar näst intill noll spanska och vakten kunde bara detta språk, men med lite hjälp av de omkring fick jag klart för mig att 02.30 var det som gällde. 20 minuter senare var det inga problem att gå genom kontrollen och efter mindre än fem minuter var jag igenom även den. Hon i incheckningsdisken sa att det fanns en lounge i terminalen, dock var detta inte en av deras lounger och därför kunde jag inte få tillgång till den via TACA. Jag tror att det var en Priority Pass lounge, jag äger inget PP och fick istället klara mig ute i terminalen. Jag letade upp en stolsrad med fyra stolar där jag kunde ”bädda” ner mig några timmar.

10.jpg
Säng, kudde och täcke på LIM inrikesterminal

Det blev perfekt att använda väskan som kudde och mitt klädfodral som täcke som gav mig en timmes sömn eller så. Efter att ha gjort två längre flygningar och inte duschat på mer än 30 timmar var jag verkligen sugen på att fräscha upp mig lite. Så jag begav mig till en toalett för att tvätta mig och håret lite snabbt med schampoo som jag hade tagit med mig. Fick en hel del konstiga blickar men det var verkligen värt det. (Hör ni inte vilken five star-resa detta är från början till slut.) Nytvättad och fin var jag på jakt efter en ATM för att kunna ta ut lite lokal valuta. Hittade en men tyvärr vägrade den att ta emot mitt kort och jag lyckades inte få ut en enda Soles. Känns riktigt bra att resa till metropolen Cuzco utan några pengar, men nu hade jag inte något val och det var bara att hoppas att jag kunde få ut pengar på en ATM där borta. Det var bara en timme kvar till boarding så jag satte mig vid gaten för att inte missa flyget.

11.jpg
Morgonpigga gänget vid gate 8

20 minuter innan det var dags att gå ombord ropades mitt namn upp i högtalarna och min 9K förvandlades till 1K. En mycket trevlig överraskning och en uppgradering jag verkligen inte trodde skulle gå igenom. Visserligen var det kommande flyget endast en timme men en uppgradering är alltid en uppgradering.

12.jpg
TACA A319
 
Toppen